Allergisk chock
Passiv kutan anafylaxi
Livsmedelsöverkänslighet
Läkemedelsöverkänslighet
SRS-A
Veteöverkänslighet
Mastceller
Histaminfrisättning
Hudtester
Nässelutslag
Histamin
Basofiler
Antiallergiska medel
Celldegranulering
Myrgifter
Adrenalin
Desensibilisering, immunologisk
Histamin H1-blockerare
Natriumkromoglikat
Hypersensitivity
Latexallergi
Autakoider
Histaminblockerare
Hypersensitivity, Immediate
Arachis hypogaea
Ovalbumin
Lins
Angioödem
Bigifter
Neuromuskulära blockerare
Växtantigener
Spolmask
Marsvin
Leddjursgifter
Tryptaser
Nötöverkänslighet
IgE-receptorer
Reaginer
Dietylkarbamazin
Trombocytaktiveringsfaktor
Hymenoptera
p-metoxi-N-metylfenylamin
Antigener
Fagopyrum
Metysergid
En allergisk chock, även känd som anafylaxi, är en livshotande överreaktion av kroppens immunsystem på ett ämne (allergen) som den uppfattar som farligt. Reaktionen utlöses vanligtvis inom minuter efter att personen har varit i kontakt med allergivätskan och kan involvera flera olika kroppsfunktioner.
Allvarliga symptomen på en allergisk chock kan omfatta andnöd, hosta, yrsel, svimning, accelererat hjärtslag, snabb puls, svullnad i ansikte, läppar, hals eller tunga, samt hudutslag, klåda och kramp i magen eller tarmsystemet. I värsta fall kan allergisk chock leda till koma eller död om den inte behandlas omedelbart.
Den vanligaste orsaken till en allergisk chock är livsmedel, följt av insektsbett och -sting, läkemedel och latex. Behandlingen av en allergisk chock innefattar ofta injektion av adrenalin (epinefrin), som hjälper att minska svullnaden och öka hjärtverksamheten, samt andra läkemedel för att behandla specifika symptom. Personer med känd allergi som kan utlösa en allergisk chock bör ha ett aktionsplan och vara välutbildade om hur de ska hantera en sådan situation.
"Passiv kutan anafylaxi" är ett sällsynt tillstånd som orsaks av överföring av IgE-antikroppar från en sensibiliserad individ till en icke-sensibiliserad individ via blodtransfusion eller moderkaka. Detta leder till en immunologisk reaktion som liknar den vid aktiv anafylaxi, men utan direkt exponering för ett allergen hos den drabbade personen. Symptomen kan vara milda till moderata och inkluderar hudutslag, pruritus (kittlande känsla på huden), erytem (rödhet av huden) och edema (svullnad). I allvarliga fall kan det leda till andningssvårigheter, hypotension och i värsta fall chock. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker passiv kutan anafylaxi.
Livsmedelsöverkänslighet, även känd som födaöverkänslighet, är en immunologisk reaktion på vissa livsmedel eller ämnen i livsmedel. Det skiljer sig från livsmedelsallergi genom att det inte involverar samma typ av immunrespons. Vid livsmedelsöverkänslighet orsakar specifika proteiner i livsmedlet en överreaktion i kroppens immunsystem, vilket leder till symtom som kan vara milda eller allvarliga.
De vanligaste symptomen på livsmedelsöverkänslighet inkluderar mag-tarmloppor som kräkningar, diarré, buksmärtor och illamående, hudutslag, nässelfeber, hosta och andnöd. Symptomen kan variera från person till person och kan även variera i allvarlighetsgrad från en gång till en annan.
Det är viktigt att skilja mellan livsmedelsöverkänslighet och andra sjukdomar som kan ha liknande symtom, såsom mag-tarminfektioner eller irritabel tarm. En korrekt diagnos ställs vanligtvis genom att undvika misstänkta livsmedel under en viss tid och sedan gradvis återinföra dem för att se om symtomen återkommer. I vissa fall kan blodprov eller hudtester vara nödvändiga för att ställa en diagnos.
Det finns ingen botande behandling för livsmedelsöverkänslighet, men den kan hanteras genom att undvika de livsmedel som orsakar symtom. I vissa fall kan antihistaminpreparat eller andra läkemedel vara till hjälp för att lindra symtomen.
Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.
Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.
Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.
Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.
Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.
'Insektsbett' refererar till när ett insekt eller ett annat leddjur sticker eller biter en människa för att suga blod eller få tillgång till vätskor i huden. Detta orsakar ofta en liten rodnad, svullnad och/eller klåda på huden. Exempel på djur som kan bita inkluderar myggor, flugor, fästingar och loppor.
'Insektsstick' refererar till när ett insekt eller ett annat leddjur sticker en människa med sitt gadd, ofta för att försvara sig självt eller sin bo. Detta kan orsaka smärta, rodnad och svullnad i området runt sticket. Exempel på djur som kan sticka inkluderar getingar, humlor, bin och myror. Vissa individer kan ha en allvarligare reaktion på ett stick, så kallad anafylaxi, vilket är ett livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling.
'SRS-A' står för 'Slow-Reacting Substance of Anaphylaxis', som är ett äldre och mindre använt namn på en grupp signalsubstanser i kroppen som kallas leukotriener. Leukotriener är lipidmediatorer som deltar i inflammation och allergiska reaktioner, såsom astmaattacker.
Det finns två huvudtyper av leukotriener: SRS-A (nu oftare kallat cysteinylleukotriener) och LTB4. Cysteinylleukotriener orsakar bronkiell spasm, ökad sekretion av slem i lungorna och ökat permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till andningssvårigheter och astmasymptom.
Dessutom bör nämnas att det finns läkemedel som är designade för att blockera effekterna av cysteinylleukotriener, såsom montelukast (Singulair) och zafirlukast (Accolate), vilka används i behandlingen av astma.
Veteöverkänslighet, även känd som glutenöverkänslighet eller non-coeliac gluten sensitivity (NCGS), är ett tillstånd där individen upplever symtom efter att ha ätit veteprodukter, men som inte har celiaki eller wheat allergii. Symtomen kan variera mellan individer, men de vanligaste symtomen inkluderar mag-tarmbesvär som diarré, buksmärtor och flatulens. Andra symtom kan vara trötthet, huvudvärk, hudutslag och depression.
Det är fortfarande oklart exakt vilka beståndsdelar i vetet som orsakar de negativa symtomen, men det finns teorier om att det kan bero på en överreaktion på gluten eller andra proteiner i vetet. Veteöverkänslighet kan vara svår att diagnostisera eftersom det saknas specifika tester och kriterier för diagnos. Den vanligaste metoden för att ställa diagnosen är att utesluta andra orsaker till symtomen, såsom celiaki eller wheat allergii, och sedan observera om patienten upplever lindring av symtomen när de undviker veteprodukter.
Jordnötsöverkänslighet, även känd som peanut allergii, är en immunologisk reaktion på proteinerna i jordnötter. Det är en av de vanligaste livslånga matallergierna hos barn och vuxna. När en person med jordnötsöverkänslighet konsumerar, inhalerar eller kommer i kontakt med jordnötproteiner kan det utlösa en allergisk reaktion som varierar från milda symptomen till livshotande. Symptomen på jordnötsöverkänslighet kan inkludera hudutslag, andningssvårigheter, mag-tarmbesvär och i allvarliga fall anafylaxi. Det är viktigt för personer med jordnötsöverkänslighet att undvika alla former av kontakt med jordnötter och deras produkter.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
'Histaminfrisättning' är ett medicinskt begrepp som refererar till när kroppen frisätter ett överskott av histamin, ett biologiskt ämne som bland annat har en roll i immunförsvaret och allergiska reaktioner. Normalt sett regleras histaminnivåerna i kroppen genom att olika celler tar upp och metaboliserar det, men vid histaminfrisättning fungerar denna regulering inte korrekt. Detta kan leda till en rad symtom som kan variera från milda till allvarliga, beroende på hur mycket histamin som frisätts och individens särskilda känslighet.
Histaminfrisättning kan orsakas av olika faktorer, såsom allergiska reaktioner, infektioner, vissa läkemedel (till exempel morfin, opiater och monoaminooxidashämmare), alkohol, fysisk ansträngning eller stress. Symptomen på histaminfrisättning kan vara bland annat rodnad, värme, klåda, nästäppa, hosta, andnöd, magont, kramp i tarmen, diarré och sänkt blodtryck. I allvarliga fall kan det leda till anafylaxi, en livshotande allergisk reaktion som kräver omedelbar medicinsk behandling.
En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.
Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.
I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.
Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.
Nettle rash, även känt som urticaria, är en hudreaktion som karaktäriseras av upphöjda, rodnande, ofta smärtsamma prickar eller plattor på huden. Reaktionen orsakas vanligtvis av en immunologisk respons till ett allergen, såsom pollen, djurhår, latex eller mat, men kan också bero på fysikaliska faktorer som kyla, värme, tryck eller vibration. När individen utsätts för det aktiverande ämnet frisätts histamin och andra mediatorer från mastceller, vilket orsakar dilatation av kapillärerna och ökad genomsläpplighet för plasma i huden. Detta leder till rödning, svullnad och klåda. Symptomen på nässelutslag kan vara milda eller allvarliga och kan vara kortvariga eller fortsätta under veckor eller månader. I vissa fall kan nässelutslag vara ett tecken på en allvarligare underliggande medicinsk störning och kräver därför ytterligare utvärdering.
Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.
En allergeni är ett främmande protein som kan utlösa en överreagerande immunreaktion hos vissa individer. När en person som är känslig för en viss allergen utsätts för den, producerar deras immunsystem IgE-antikroppar specifika för den allergien. Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofiler i kroppen, vilket orsakar de klassiska allergi symptoms som snuva näsa, irriterade ögon, hosta, hudutslag och andningssvårigheter. Exempel på vanliga allergener inkluderar pollen, husdammsvårtor, djurdander, skalbaggar och vissa livsmedel som nötter, mjölk, ägg, fisk och skaldjur.
Basophils are a type of white blood cell that play an important role in the body's immune response. They are one of the rarest types of white blood cells, making up less than 1% of all white blood cells in the body. Basophils are characterized by the presence of granules in their cytoplasm, which contain various chemicals such as histamine, heparin, and leukotrienes.
When the body encounters a foreign substance or allergen, basophils become activated and release these granules, which can help to attract other immune cells to the site of infection or inflammation. Histamine, in particular, is released in response to allergens and helps to dilate blood vessels and increase the permeability of capillaries, allowing other immune cells to reach the affected area.
While basophils play an important role in the immune response, abnormally high levels of basophils (basopenia) or abnormally low levels (basophilia) can indicate an underlying medical condition, such as an infection, inflammation, or a blood disorder. It is important to consult with a healthcare provider if you have concerns about your basophil count or any other aspect of your health.
Bronkialspasm är en medicinsk term som refererar till en abnorm contraction eller spasmer av de glatta musklerna i de bronkiala luftvägarna i lungorna. Detta orsakar en snävare passage för luften att flöda in och ut från lungorna, vilket kan leda till andnöd, hosta och/eller bröstsmärtor. Bronkialspasmer kan vara ett tecken på sjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
"Antiallergiska medel" är en kategoribeteckning för läkemedel som används för att behandla och lindra symptom orsakade av överkänslighetsreaktioner, såsom allergi. Dessa mediciner verkar genom att minska eller blockera effekterna av histamin och andra substanser som frisätts under en allergisk reaktion. De kan vara i form av orala tabletter, kapslar, droppar, sprayer eller salvor. Exempel på antiallergiska medel inkluderar antihistaminer, kortikosteroider och leukotrienantagonister.
Cellular degeneration, also known as cell degeneration, refers to the process of deterioration or damage of a cell's structure and function. This can occur due to various reasons such as aging, disease, injury, or genetic mutations. The specific changes that occur during cellular degeneration depend on the type of cell and the underlying cause of the degeneration.
In some cases, cellular degeneration may lead to the death of the cell, while in other cases, the cell may continue to function but at a reduced capacity. Common examples of cellular degeneration include the loss of neurons in neurodegenerative diseases such as Alzheimer's and Parkinson's, the death of heart muscle cells in heart disease, and the degeneration of retinal cells in age-related macular degeneration.
In medical terminology, "celldegranulering" is referred to as "degeneratio cellularis" in Latin.
"Myrgifter" refererar till giftiga ämnen som produceras och används av myror för att jaga byten, försvara sig eller konkurrera med andra myror. Dessa gifter kan variera mycket mellan olika myrarter och kan bestå av en rad olika kemiska substanser, inklusive proteiner, peptider och alkaloider. När ett offer attackeras av en myra, stickas den med sitt gifttagg (sting) och injicerar giftet. Effekterna av myrgift kan variera från milda irriterationer till allvarligare symptom som andningssvårigheter, svullnad, kramp och i värsta fall död.
Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.
Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.
Immunologisk desensibilisering, även känt som allergenimmunteraterapi (AIT), är en form av behandling för allergier. Den innebär att en person exponeras för alltmer högre doser av ett allergen (t.ex. pollen, hussta eller björkpollen) under en längre tidsperiod, vilket i slutändan kan leda till en nedtoning av den överdrivna immunreaktionen och därmed minskad allergisymtomatik.
Behandlingen sker vanligtvis genom injektioner under kontrollerade former, men det finns också tabletter och dropper som kan användas för vissa typer av allergen. Syftet med behandlingen är att öka tåligheten mot allergier och eventuellt förhindra utvecklingen av nya allergier eller astma hos sårbara individer.
En histamin H1-blockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar effekterna av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk signalämne som frisätts från vissa celler under olika sjukdomszustånd och reaktioner på irritanter eller allergeni. När histamin binder till sina receptorer, H1-receptorerna, i blodkärlen och luftvägarna orsakar det förträngning av kärl increasingly blood flow to the affected area and symptoms such as itching, redness, swelling, and runny nose. Histamin H1-blockers prevent histamine from binding to these receptors, which reduces or eliminates these symptoms. These medications are often used to treat allergies, hay fever, hives, and other conditions that involve histamine release.
Natriumkromoglikat är ett medikament som används som profylaktisk behandling för att förebygga astmasymtom och andningssvårigheter orsakade av hypersensitivitet, till exempel allergisk rhinitis (inklusive häständer) och ögoninflammation (könjunctivit). Det fungerar genom att stabilisera mastcellerna i kroppen, vilket förhindrar de kemiska signaler som frisätts under en allergisk reaktion och orsakar sammandragning av musklerna runt luftvägarna.
Natriumkromoglikat är tillgängligt på marknaden i form av ögondroppar, inandningspulver eller tablettform. Det är vanligen inte ett förstahandsval för behandling av akut astma, men kan vara användbart som en komplementär behandling tillsammans med andra läkemedel.
Det är viktigt att notera att Natriumkromoglikat bör användas under övervakning av en läkare och att det kan ha vissa biverkningar, såsom hosta, irritation i halsen eller magont.
Hypersensitivity är en överdrivet kraftig eller oproportionerlig reaktion av det immunförsvaret mot ett främmande ämne, till exempel ett protein i pollen eller ett läkemedel. Det kan delas in i fyra olika typer (I-IV) beroende på vilken mekanism som orsakar reaktionen. Exempelvis orsakas typ I-hypersensitivitet av omedelbar överkänslighet, där antikroppen IgE utsöndras och binder till mastceller eller basofiler, vilket leder till degranulering och frisättning av mediatorer som orsakar symtomen. Andra typer av hypersensitivitet involverar andra delar av det adaptiva immunförsvaret, såsom T-celler eller komplementsystemet.
Glafenin är ett läkemedel som tillhör gruppen non-steroida antiinflammatoriska preparat (NSAID) och används vanligen för att lindra smärta, feber och inflammation. Det verkar genom att hämma en specifik typ av enzym, cyklooxygenas (COX), som är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är ämnen som orsakar smärta, feber och inflammation.
Glafenin har dock inte använts så vanligt som andra NSAID-preparat, såsom ibuprofen eller naproxen, eftersom det har visat sig ha en högre risk för biverkningar på levern jämfört med andra NSAID. Därför rekommenderas ofta att använda andra NSAID-preparat innan man väljer glafenin som behandlingsval.
Samtidigt är det viktigt att notera att alla läkemedel kan ha biverkningar och att det alltid rekommenderas att konsultera en läkare eller apotekare innan man börjar använda något nytt läkemedel.
'Latexallergi' är en typ av immunologisk reaktion där kroppen bildar antikroppar, särskilt IgE-antikroppar, mot proteiner som finns naturligt i latex. Detta kan leda till symtom som svullnad, rodnad, klåda, nässelfeber och andningssvårigheter när individen kommer i kontakt med latexprodukter som handske, slangar eller katetrar. I vissa fall kan Latexallergi vara livshotande. Det är viktigt att skilja på latexallergi och irritativ kontakteksem, som inte är immunologisk i sin natur.
Autacoids are endogenous substances, which are released from mast cells and other cells in the body, in response to various stimuli such as allergies, infections or injuries. They cause local vasodilation (dilation of blood vessels), increased permeability of blood vessel walls, and recruitment of immune cells to the site of release. Examples of autacoids include histamine, leukotrienes, prostaglandins, and serotonin. These substances play a crucial role in various physiological processes such as inflammation, allergic reactions, and pain perception.
En histaminblockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar verkan av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk substans som frisätts från vissa celler i samband med sjukdom eller allergi och orsakar symptom som rodnad, klåda, snuva, tårflöde och hosta.
Histaminblockerare delas in i två grupper: H1-antihistamin och H2-antihistamin. H1-antihistamin används främst för att lindra allergisymptom som snuva, klåda och rodnad, medan H2-antihistamin används för att behandla mag-tarmrubbningar orsakade av höga halter av histamin i magsäcken.
Det är värt att notera att vissa äldre H1-antihistaminer kan orsaka sömnighet och försämrad koncentration som biverkningar, medan de nyare H1-antihistaminerna tenderar att ha mindre avsevärda biverkningar.
Hypersensitivity, immediate (also known as type I hypersensitivity) is a rapid immune response that occurs within minutes to hours after exposure to an allergen. It is characterized by the activation of mast cells and basophils, which release mediators such as histamine, leukotrienes, and prostaglandins. These mediators cause symptoms such as itching, redness, swelling, and pain. In severe cases, it can lead to life-threatening anaphylaxis. It is typically IgE mediated and occurs upon re-exposure to a previously encountered allergen.
'Arachis hypogaea' er en botanisk betegnelse for jordnødden, som også kendes under det almindelige navn. Det er en art af urt i ært familyen (Fabaceae), og den er oprindeligt hjemmehørende i Syd- og Mellemamerika. Jordnødderne er en vigtig kilde til protein, fiber, vitaminer og mineraler for mennesker verden over.
Ovalbumin är ett protein som utgör den dominerande delen av äggvitan i hönsägg. Det är ett globulärt protein med en molekylmassa på ungefär 45 kDa och består av 385 aminosyror. Ovalbumin används ofta som modellprotein inom immunologi och allergiforskning, eftersom det är ett av de mest välstuderade allergenen hos hönsägg.
I en medicinsk kontext refererar "lins" vanligtvis till linsen i ögat, som är en del av ögats brytande system. Linsen är en transparent, biconvex struktur som sitter bakom pupillen och focusing ljus på näthinnan. Den kan ändra form och tjocklek för att skärpa synen och fokusera på objekt i olika avstånd, ett process som kallas akommodation. Med åldern kan linsen bli mindre flexibel och transparent, vilket kan leda till åldersförändringar i synen som närsynthet (presbyopi) eller grumlig syn (katarakt).
Angioödem är en medicinsk term som betecknar en sjuklig svullnad i hud och underhud, ofta kring ögon, läppar, tunga eller svalg. Orsaken kan vara allergisk (till exempel orsakad av näringsmedel, läkemedel eller insektsbett) eller icke-allergisk (till exempel orsakad av vissa sjukdomar som hives, hepatit eller lymfom). I vissa fall kan orsaken vara okänd. Symptomen kan vara obehagliga men är sällan livshotande, om än i undantagsfall kan svullnaden i svalget leda till andningsproblem. Behandlingen kan bestå av antihistaminpreparat eller kortikosteroider för att minska svullnaden och lindra symtomen. I allvarliga fall kan läkemedel som epinefrin behövas.
I'm happy to help you with that! The term "bigifter" doesn't seem to have a direct medical definition, as it is not a standard medical term. However, if you are referring to the concept of a "big giver" in the context of philanthropy or charitable giving, then this can be defined as an individual or organization that donates a large amount of money or resources to support a particular cause, charity, or nonprofit organization.
Such contributions can have a significant impact on the health and well-being of individuals and communities, particularly in areas such as medical research, healthcare access, and public health initiatives. Therefore, while "bigifter" may not be a formal medical term, it is certainly relevant to the field of medicine and health care in terms of the important role that philanthropy can play in advancing medical knowledge, improving health outcomes, and addressing health disparities.
"Adrenerg stimulans" är en term inom farmakologi och fysiologi som refererar till substanser eller preparat som aktiverar adrenerga receptorer i kroppen. Adrenerga receptorer är ett slags signalsubstanser (neurotransmittor) i nervsystemet och hjärtat som påverkas av hormonet adrenalin (epinefrin), och i viss mån även noradrenalin (norepinefrin).
När adrenerga stimulerare binder till dessa receptorer orsakar det en varierad effekt beroende på vilken typ av receptor som aktiveras. Exempel på effekter kan vara ökad hjärtslagfrekvens, ökat blodtryck, ökad andning, ökad glukosnivå i blodet och ökad mental uppväckthet.
Exempel på vanliga adrenerga stimulerare inkluderar läkemedel som används för att behandla astma (albuterol), läkemedel som används för att behandla hjärtsvikt (dobutamin) och illegala droger som kokain.
Neuromuskulära blockerare är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskellösning. Dessa mediciner används ofta under operationer för att stela still musklerna och förhindra rörelser under operationen, men de kan också användas för att behandla vissa neuromuskulära sjukdomar eller skador. Det finns två huvudtyper av neuromuskulära blockerare: deleterga (icke-depolariseringa) och non-deleterga (depolariseringa). Deleterga blockerare verkar genom att hämma jonkanaler i den postsynaptiska membranen, medan non-deleterga blockerare aktiverar dessa kanaler och orsakar en konstant depolarisering av muskeln. Båda typerna av läkemedel kan användas beroende på behandlingsindikationen.
'Växtantigener' är ett begrepp inom immunologi och betecknar strukturer hos växter som kan inducera en immunreaktion hos djur, inklusive människor. Dessa antigener kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som är unika för växter och som kan kännas igen av det djurs immunsystem. När ett djur exponeras för en växtantigen kan dess immunsystem producera specifika antikroppar eller aktivera cellulära immunresponser för att bekämpa den periperi utsatta växten. Det är värt att notera att det inte finns någon etablerad medicinsk definition av 'växtantigener', men begreppet används ofta inom forskning och akademiska sammanhang för att beskriva dessa specifika strukturer hos växter.
Intradermal tests are a type of allergy test that involves injecting a small amount of allergens into the skin, usually on the forearm or back. This is different from a prick test, where the allergens are only scratched into the surface of the skin. The injection is given just under the surface of the skin, allowing the allergen to come into contact with immune cells in the skin. If you are allergic to the substance being tested, you will develop a localized reaction in the area of the injection, usually appearing as a small wheal (raised, red bump) surrounded by redness and swelling. The size of the wheal can be measured and used to determine the severity of your allergy.
Intradermal tests are more sensitive than prick tests, but they are also more likely to cause false positive results. This means that they may indicate an allergy to a substance even if you are not actually allergic to it. For this reason, intradermal tests are usually only used when prick tests are negative or inconclusive and further testing is needed.
It is important to note that intradermal tests should only be performed by trained healthcare professionals in a medical setting, as they carry a small risk of causing a severe allergic reaction (anaphylaxis). If you have a history of severe allergies or are taking medications that can affect your immune system, your doctor may recommend alternative testing methods.
'Spolmask' er en utstyr som brukes under medisinske behandlinger for å sikre at pasienten får riktig dosis av medisinen. En spolmask er oftest en plastmaske som formes til pasientens ansikt og har et hul i midten der en slange eller en slags rør er koblet fast. Denne slangen/røret er forbundet til en medicinsk sprøytetillatelse som gir ut medisinen i en gasform. Når pasienten inhalerer gjennom spolmasken, får de korrekt dosert medisin direkte til lungene sine. Spolmasker brukes oftest under behandlinger for å unngå at medisinen kommer i kontakt med øyene eller munnen og for å sikre at den riktige dosis når pasienten.
I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.
If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.
Leddjursgifter, även kända som arthropodgift eller leddjursgift, är ämnen som produceras och utsöndras av leddjur, till exempel insekter, spindlar, skorpioner och sjögurkor. Dessa gifter används oftast för att hjälpa leddjuren att jaga byten, försvara sig mot fiender eller i samband med parning.
Leddjursgifterna kan variera mycket i sin sammansättning och kan innehålla olika proteiner, peptider, enzymer och andra organiska och icke-organiska ämnen. De kan orsaka en rad olika symptom hos människor, beroende på vilket leddjur som har orsakat bettet eller sticket, hur mycket gift som injicerats och individens särskilda känslighet.
Vanliga symptomen på leddjursgift kan vara lokal rodnad, svullnad, smärta, klåda, yrsel, illamående, kramp och andningssvårigheter. I vissa fall kan leddjursgifter orsaka allvarliga eller livshotande reaktioner, särskilt om de injiceras i blodomloppet eller om personen har en allergisk reaktion på giften.
Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man tror att man har blivit biten eller stucken av ett leddjur som kan orsaka allvarliga symptom, såsom en giftig spindel eller en gaddormad insekt.
Tryptase är ett enzym som finns i kroppen, främst producerat i mastceller, en typ av vit blodcell. Det är ett proteolytiskt enzym, vilket betyder att det bryter ner andra proteiner. Tryptas har en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen.
I klinisk kontext används mätning av serumtryptas ofta som ett markör för aktivering av mastceller, vilket kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd såsom anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion), systemiska mastocytos (en sällsynt sjukdom där patienten har för många mastceller) och även vissa former av cancer.
"Nötöverkänslighet" är ett samlingsbegrepp för oönskade reaktioner på näting och kan delas in i två kategorier: immunologisk (icke-allergisk) nötöverkänslighet och allergisk nötöverkänslighet.
1. Immunologisk (icke-allergisk) nötöverkänslighet: Detta innebär att kroppen svarar på proteiner i nöt utan att det involverar immunsystemet. Symptomen kan vara mag-tarmsymtom som kräkningar, diarré och buksmärtor, men också hudutslag eller andningssvårigheter.
2. Allergisk nötöverkänslighet: Detta innebär att kroppen bildar antikroppar (IgE) mot proteiner i nöt, vilket utlöser en överdriven immunrespons. Symptomen kan vara snabba och allvarliga, som andningssvårigheter, hudutslag, svullnad i ansiktet, tungan eller strupen, illamående, kräkningar och i värsta fall anafylaxi.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker nötöverkänslighet, för att få en korrekt diagnos och behandling.
IgE-receptorer, eller immunoglobulin E-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen, framförallt mastceller och basofiler. Dessa receptorer binder specifikt till antikroppar av typen IgE, som produceras av B-celler som en del av immunsystemet. När en allergisk reaktion utlöses binder IgE-antikropparna till ett allergen (ett främmande protein som kroppen ser som ett hot) och aktiverar därefter IgE-receptorerna på mastceller och basofiler. Detta leder till deklangering av cellmembranet, aktivering av en signalkaskad och sekretion av mediatorer såsom histamin, leukotriener och prostaglandiner. Dessa mediatorer orsakar symtomen på en allergisk reaktion, till exempel snuva, nässelfeber, hosta eller andningssvårigheter.
I medically oriented context, "reagent" refers to a substance that is added to a system in order to bring about a chemical reaction, test for the presence of a specific substance, or measure the amount of a particular constituent. Reagents are commonly used in laboratory settings for diagnostic testing and research purposes. They can be in the form of gases, liquids, or solids, and their use allows for the detection, identification, or quantification of various analytes or components within a sample. Examples of reagents include chemicals used for clinical tests, such as glucose oxidase for measuring blood sugar levels, or enzymes and antibodies used in immunoassays to detect specific proteins or antigens.
Diethylcarbamazine är ett läkemedel som används för att behandla filariasis, en parasitär infektion som orsakas av roundworm-maskar. Det fungerar genom att döda eller stävja utvecklingen av larverna från maskarna. Diethylcarbamazine kan också användas för att behandla andra parasitiska infektioner, såsom loiasis och strongyloidiasis.
Läkemedlet är ett derivat av carbamat och verkar som en cholinesterashämmare. Det ges vanligtvis i tablettform och intas peroral, det vill säga genom munnen. Behandlingen med diethylcarbamazine kan pågå under flera veckor eller månader beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.
Viktigt är att notera att användning av diethylcarbamazine ska ske under medicinsk övervakning, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar hos vissa individer, särskilt vid infektioner med hög parasitbelastning. Dessa biverkningar kan inkludera among andra andningssvårigheter, feber, muskelvärk och hudreaktioner.
Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.
I'm sorry for any inconvenience, but I need to clarify that a medical definition would not be appropriate for Hymenoptera, as it is a taxonomic order of insects and not a medical term. Hymenoptera includes sawflies, wasps, bees, ants, and other related insects. These insects are characterized by having wings (in the adult stage) that are clear or patterned with veins, and many species have a narrow waist between the thorax and abdomen. Some members of this order, such as bees and wasps, can deliver venom through a stinger, which can result in medical issues for some people who are allergic to their venom.
'p-Metoxi-N-metylfenylamin' (förkortat 'PMMA') är ett syntetiskt kemiskt ämne som tillhör gruppen amfetaminer. Det är en psykoaktiv substans som kan användas som drog, ofta i kombination med andra amfetaminliknande preparat såsom MDMA ('ecstasy').
PMMA är strukturellt relaterat till MDMA men har en metoxigrupp (–OCH3) istället för en hydroxylgrupp (–OH) på den fenylringen. Denna lilla skillnad i kemisk struktur kan leda till stora skillnader i farmakologiska och toxicologiska effekter mellan de två substanserna.
PMMA är inte en etablerad läkemedelsämne och saknar godkännande för medicinskt bruk. Det marknadsförs istället illegalt som en rekreationell drog, ofta under beteckningen "ecstasy" eller "p-metoxi".
PMMA är känt för att orsaka en del allvarliga biverkningar och komplikationer, särskilt vid överdosering. Dessa kan inkludera höjd kroppstemperatur (hypertermisk kris), ökat hjärtrytm (tachykardi) och blodtryck (hypertension), krampanfall, svårigheter att andas (andningsdepression) och i värsta fall död. Dessa risker kan förvärras av otillräcklig information om substansens innehåll, kombination med andra droger eller alkohol, hög dosering och speciella individuella sårbarheter.
"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.
'Fagopyrum' er ein slags plante i familien Polygonaceae, som inneholder to viktige arter: Fagopyrum esculentum (søkeris) og Fagopyrum tataricum (tartarsøkeris). Disse planterne er kjente for deres næringsrige frø, som ofte brukes i matlaging. Søkeris er særlig kjent for sin høye innhold av proteiner, fiber og antioxidantar. Det inneholder også unike aminosyrer som kan være fordelaktige for menneskelig helse.
Metysergidd är ett syntetiskt hallucinogent preparat som verkar som serotoninantagonist och agonist. Det används primärt för behandling av migrän, clusterhuvudvärk och i viss mån även för behandling av klusterpsykos. Preparatet påverkar blodkärlen i hjärnan och kan orsaka konstriktion (smalning) av de stora halsartärerna, varför det är kontraindicerat vid existerande eller historik av cerebrovaskulära sjukdomar.
Metysergidd har också potentialen att påverka humöret och används i viss mån för behandling av depression, dock med en viss varning om ökad risk för serotoninsyndrom när kombinerat med andra serotonerga läkemedel.
Det bör också nämnas att metysergidd har potentialen att orsaka fysisisk beroende och abstinenssymptom vid plötslig avbrott, varför det rekommenderas att avsluta behandlingen gradvis.
Basophil degranulation test is a medical test that measures the degree of allergic response in an individual's immune system. The test involves stimulating basophils, a type of white blood cell, with a specific allergen and then observing their response. When basophils are exposed to an allergen, they release histamine and other inflammatory mediators from their granules, leading to degranulation.
The Basophil Degranulation Test typically measures the amount of histamine or other mediators released by basophils in response to an allergen. The test can be performed using a variety of methods, including flow cytometry and enzyme-linked immunosorbent assays (ELISA).
The Basophil Degranulation Test is used in research settings to study the mechanisms of allergic responses and to evaluate the effectiveness of allergen immunotherapy. It can also be used clinically to diagnose allergies, monitor the response to treatment, and assess the risk of severe allergic reactions. However, it is not commonly used as a routine diagnostic test due to its complexity and the availability of other simpler tests such as skin prick testing or blood allergen-specific IgE tests.