Xylella är ett släkte av bakterier som orsakar sjukdomar hos växter, särskilt i medelhavsområdet. Den mest kända arten är Xylella fastidiosa, som kan leda till dödlig skador på en rad olika värdväxter, inklusive olivträd, citrusfrukter och druvor.

Xylanase är ett enzym som bryter ned xylan, en typ av hemicellulosa som förekommer i växters cellväggar. Xylanaser är därför viktiga enzymer inom biomassaomvandling och djurfoderindustri.

Xylosidaser är en grupp enzym som bryter ned specifika kolhydrater, kallas xylooligosackarider, genom att hydrolysera sackaridbindningarna och avlägsna xyloserester.

Endo-1,4-beta-xylanase är ett enzym som bryter ned xilan, en hemicellulosa bestående av β(1→4)-länkade xosorideringar, genom att hydrolysera β(1→4)-glykosidbindningarna mellan xoseresenheterna. Detta enzym förekommer naturligt i många mikroorganismer och används kommersiellt inom bland annat pappers- och massaindustrin för att förbättra sakcharifieringen av växtmaterial.

"Thermoanaerobacterium is a genus of strictly anaerobic, thermophilic bacteria that can grow by fermentation of various sugars and peptides, producing energy in the form of ATP through a substrate-level phosphorylation. These organisms are commonly found in hot environments such as thermal springs and deep-sea hydrothermal vents."

Xylos är ett kolhydrat som är en pentos, en monosackarid med fem kolatomer, och består av en pentosestruktur som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) i position 5 istället för en Aldehydgrupp (-CHO), vilket gör att det är en sockeralkohol (en polyol). Xylos förekommer naturligt i vissa vegetabiliska material, såsom trä, spannmål och frukt. Det används också kommersiellt inom livsmedelsindustrin som en sockerersättning och som en råvara för framställning av andra kemikalier.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

Ett endocellulas med specificitet för hydrolys av 1,3-beta-D-glukosidbindningar i 1,3-beta-D-glukaner, innehållande laminarin, paramylon och pachyman. EC 3.2.1.39.

Trichoderma är ett släkte av svampar som främst förekommer i marken och på rotting vegetabiliskt material. De är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska substance. Trichoderma-svamparna är välkända för sin förmåga att producera en mängd olika enzymer och metaboliter som kan bryta ned andra svampars cellväggar, vilket gör dem till effektiva biologiska kontrollmedel mot växtsjukdomar. Vissa arter av Trichoderma kan även etablera mutualistiska associationer med växter och bidra till deras tillväxt och hälsa genom att underlätta näringsupptaget och skydda mot patogena svampar.

Varje förening innehållande ett socker, i vilket den hydroxylgrupp som är kopplad till det första kolet ersatts med en alkohol-, fenol- eller annan grupp. De benämns utifrån det socker de innehåller, som t ex glukosid (glukos), pentosid (pentos), fruktosid (fruktos) osv. Vid hydrolys bildas en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon).

En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.

'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.

Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.

Ett enzym som kan isoleras från svampar och bakterier. Det katalyserar endohydrolys av 1,4-beta-glukosidbindningar i cellulosa, lichenin och beta-glukaner i spannmålsväxter. EC 3.2.1.4.

Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.

En familj av bakterier som producerar endosporer. De flesta är jordlevande saprofyter, men några få är parasiter och patogener hos insekter och djur.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

En pentos vars D-isomer har stor utbredning i växtriket, i komplexa polysaccharider. Det används i odlingsmedia.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

Alpha-L-fucosidase är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter (fukos) från proteiner och lipider i kroppen.

'Geobacillus stearothermophilus' är en grampositiv, sporbildande, termofil bakterie som vanligtvis förekommer i heta miljöer såsom kompost, jord och geotermiska källor. Den kan växa vid temperaturer upp till 70-75°C och är därför en vanlig indikator för termisk sterilisering inom medicinsk teknik.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetatestrar och vatten till alkohol och acetat. EC 3.1.1.6.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

Ett släkte av Bacillaceae som utgörs av sporbildande, stavformade celler. De flesta arter är jordlevande saprofyter. Endast ett fåtal arter är patogena.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Oligosackarider bestående av två monosackaridenheter, länkade genom en glykosidbindning.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Aspergillus. Ett släkte mitosporsvampar med ca 100 arter och elva olika teleomorfer tillhörande familjen Trichocomaceae.

Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.

Den genetiska massan hos bakterier.

I en enkel mening kan cellulas eller cellulasen definieras som ett enzymkomplex med kapacitet att bryta ned cellulosaredoxidaser, som är ett viktigt beståndsdel av cellulosamembran hos växter och mikroorganismer. Cellulaser spelar en central roll i celldelning och tillväxt hos dessa organismer, samt har potential att användas inom bioteknik och för produktion av bioenergi. Det är viktigt att notera att termen 'cellulas' kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i detta fallet avses den medicinska/biologiska definitionen.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Polysaccharides are complex carbohydrates consisting of long chains of simple sugars (monosaccharides) bonded together by glycosidic linkages.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

En underunderklass av peptidhydrolaser som endast verkar på polypeptidkedjors yttersta delar. Exopeptidaserna är underindelade i aminopeptidaser (EC 3.4.11), dipeptidaser (EC 3.4.13), dipeptidyl- och tripeptidylpeptidaser (EC 3.4.14), peptidyldipeptidaser (EC 3.4.15), karboxipeptidaser (EC 3.4.16-18) och omegapeptidaser (EC 3.4.19). EC 3.4.-.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Penicillium är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen flervägsformade med en filamentös växtsätt, vilket betyder att de bildar ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas mycel. Många arter av Penicillium producerar ämnen som är användbara inom medicinen, till exempel penicillin, ett antibiotikum som har haft en stor betydelse för behandlingen av bakteriella infektioner.

Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.

*Paenibacillus* är ett släkte av grampositiva, aerotoleranta stavformade bakterier som tillhör familjen *Paenibacillaceae*. Dessa bakterier förekommer vanligen i jordmån och vattenmiljöer, men kan även påträffas i associering med djur och växter. Släktet innehåller över 180 arter, varav flera har potential att producera industriellt användbara enzymer och metaboliter. Några arter av *Paenibacillus* kan också orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer, men de är relativt sällsynta och vanligen svårbehandlade på grund av deras resistens mot antibiotika.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

Ett släkte rörliga eller icke-rörliga, grampositiva bakterier av familjen Bacillaceae. Många arter har identifierats, varav några är patogena. De lever i vatten, jord och i tarmkanalen hos människor o ch djur.

I en enskild mening kan "bornaner" definieras som en grupp organiska föreningar som innehåller en bornylgrupp, C~5~H~9~, som är en cyklisk kolvätegrupp bestående av ett sexmedlemmat ringstruktur med fem kolatomer och en metylgrupp. Bornaner har flera medicinska tillämpningar, framför allt inom området för smärtbehandling där de förekommer som aktiva ingredienser i vissa läkemedel, exempelvis i den grupp av icke-steroida antiinflammatoriska preparat (NSAID) som kallas bornylacetater. Dessa föreningar har potentialen att verka smärtstillande, antiinflammatoriskt och antipyretiskt (febernedsättande).

Betamannosidas är ett enzym som bryter ned komplexa kolhydrater, så kallade glykaner, genom att hydrolysera (spjälka) specifika bindningar mellan sockermolekyler i substratet. Mer konkret så avlägsnar betamannosidas specificerat en beta-mannosbindning och används bland annat inom medicinen för att behandla vissa lagrara sjukdomar, som Gaucher sjukdomen, genom att underlätta nedbrytningen av glykolipider i cellerna.

En grupp anaeroba, stavformade bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

Glykosidhydrolaser som katalyserar hydrolys av alfa- eller betalänkad mannos.

Ett exocellulas med specificitet för hydrolys av 1,4-betaglukosidbindningar hos 1,4-beta-D-glukaner, vilket leder till fortlöpande avlägsnande av glukosenheter. EC 3.2.1.74.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

Ett släkte aeroba, gramnegativa, något böjda och stavformade bakterier.

Ett släkte askomycetsvampar tillhörande familjen Chaetomiaceae, av ordningen Sordiriales. Många medlemmar bryter ned cellulosa, och vissa är mykotoxiska. De förekommer naturligt på papper och bomullst extilier.