"Vomero-nasalis" är ett anatomiskt terminus som refererar till något relaterat till både vomeren (en del av ethmoidbenet i skallbasen) och nasalkaviteten (näsan eller näshålan). Det kan exempelvis hänvisa till vomeronasalsorganet, även känt som Jacobson's organ, som är en del av det olfaktoriska systemet hos djur, inklusive människor. Vomeronasalsorganet hjälper till att uppfatta feromoner och andra kemiska signaler från omgivningen.

En nässkiljevägg, även känd som en "hudbarriär", är en funktionell barrière bestående av död cellskiva och lipider på ytan av huden som förhindrar penetration och spridning av vätskor, bakterier och andra främmande partiklar mellan kroppens inre och yttre miljö.

Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.

Kemiska ämnen som organismer avger till sin omgivning och som framkallar någon beteendemässig eller fysiologisk reaktion hos organismer av samma art. De kemiska signalerna kan förnimmas som doft eller genom kontakt.

Feromonreceptorer är receptorproteiner som finns i djurs nässinne och används för att detektera feromoner, kemiska signalsubstanser som utsöndras av andra individer av samma art. Dessa receptorer identifierar specifika molekyler i luften och skickar signaler till hjärnan för att utlösa en rad beteenden, inklusive parning, matlagning och fara. Feromonreceptorer är en viktig del av djurs kemiska kommunikation och hjälper till att underlätta social interaktion och överlevnad.

Ett system av nervtrådar som leder impulser från luktreceptorerna till hjärnbarken. Häri ingår luktnerven, luktloben, luktområdet (regio olfactoria), luktknölen, den främre perforerade substansen och det olfaktoriska barkområdet. Rinencefalon (lukthjärnan) är begränsad till strukturer i det centrala nervsystemet som tar emot nerver från luktloben.

Förnimmelse av dofter.

En på silbenet belägen äggformad struktur där luktnerven slutar. Luktloben innehåller olika typer av nervceller, inklusive mitralcellerrna, på vars dendriter luktnervens synapser bildar luktnystan. Till luktloben hör även den accessoriska luktloben, som tar emot intrycken från vomero-nasale genom vomero-nasalisnerven.

En familj inom ordningen primater, underordningen Strepsirhini (Prosimii), med fem släkten, som alla hör hemma på Madagaskar. Dessa är: Allocebus, Cheirogaleus (dvärglemur), Microcebus (muslemur), Mir za och Phaner.

Feromoner hos människor är kemiska signalmolekyler som utsöndras genom svett och andedräkt, och som kan påverka sinnesstämning, sexuell attraktion och social interaktion, men deras exakta roll och betydelse för mänsklig kommunikation och beteende är fortfarande ett omdiskuterat forskningsområde.

Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.

Den största ormfamiljen, omfattande fem underfamiljer: Colubrinae, Natricinae, Homalopsinae, Lycodontinae och Xenodontinae. De har högst varierande vanor vad gäller föda; några äter nästan vad som helst, andra har en mycket speciell diet. Det finns såväl sådana som lägger ägg som sådana som föder levande yngel. De flesta av Nordamerikas ormar tillhör Colubrinae. Några släkten är giftiga.

'Olfactory Marker Protein' (OMP) är ett protein som primärt uttrycks i olfaktiva neuron i näsa hos däggdjur, inklusive människor. Det används som en markör för att identifiera och studera dessa neuron, som är involverade i förmågan att känna lukt. OMP spelar också en viktig roll i underhållet och funktionen av olfaktiva cilier, hårliknande utskott på olfaktiva neuron som direkt detekterar luktmolekyler.

En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.

Ett släkte halvapor inom familjen Lemuridae som utgörs av fem arter: L. catta (katta, ringsvanslemur), L. fulvus, L. macaco (svart lemur), L. mongoz och L. variegatus (vit lemur). De flesta av släktets medlemmar lever på Madagaskar och Komoroöarna. Ibland delas Lemur in i tre undersläkten, Eulemur, Lemur och Petterus.

De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.

"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."

Proteiner som sticker ut från luktreceptorceller och som specifikt binder doftmolekyler och utlöser svarsreaktioner i nervcellerna. Det stora antalet olika luktreceptorer tycks härröra från ett flertal genfamiljer och underfamiljer snarare än från omordningar i DNA.

Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.

En familj av den Nya världens apor bestående av nio underfamiljer: Alouattinae (vrålapor), Aotinae (nattapor), Atelinae (spindelapor), Callicebinae (titiapor), Callimiconinae (Goeldimarmoseter), Callitrichinae (marmoseter), Cebinae (capuchinapor), Pitheciinae (sakiapor) och Saimirinae (ekorrapor). De lever i Syd- och Centralamerikas skogar, där de utgör den största apfamiljen.

Utnyttjande av kaustiksoda, hett intstrument, elektricitet eller annat medel för att förstöra vävnad.

Feromoner som framkallar sexuell dragning eller parningsbeteende hos vanligtvis individer av det motsatta könet inom samma art.

En familj (kängurudjur) växtätande, hoppande däggdjur i Australien, Tasmanien, Nya Guinea och intilliggande öar. Till familjen hör kängerur, vallabyer, trädkängurur, quokkor och vallaroer.

I en enda mening kan Nissl-kroppar definieras som granulära strukturer inom cellkärnan hos nervceller (neuron), som innehåller ribosomer och är involverade i protein syntes. De är synliga under ljusmikroskop efter färgning med basiska färgämnen, såsom thionin, och är namngivna efter den tyske neuropatologen Franz Nissl.

Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar och transducerar (omvandlar) olika former av yttre eller inre stimuli, till nervsignaler som kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar taktile receptorer för beröring och tryck, termoreceptorer för temperatur, nociceptorer för smärta, fotoreceptorer för ljus, kemoreceptorer för lukt och smak, samt proprioceptorer för kroppsposition och rörelse.

Sexuellt beteende hos djur kan definieras som varje handling eller handlingar som innebär att två individer av samma art deltar i reproduktivt beteende, vilket resulterar i parning och fortplantning. Detta kan omfatta ett antal olika beteenden, inklusive fysiska kontakter som kuddling, flirtande, uppvaktning, stimulans av genitalier och slutligen penetration för att möjliggöra befruktning. Detta beteende kan variera mellan olika djurarter och kan ibland inkludera icke-reproduktiva sexuella aktiviteter som självsamtycke, onani och homosexualitet.

Tarsiidae är ett taxonomiskt familjegruppering inom ordningen primater, som består av små, nattaktiva primater kända som spökdjur. Dessa djur är specialiserade klättrare i trädkronorna och har långa bakben, stora ögon och en lång, motsättlig stor tå på varje fot. De flesta arter inom familjen förekommer i södra och sydöstra Asien, men en art (Tarsius syrichta) finns också på Filippinerna.

Gi2 är den alfa-underenheten hos de GTP-bindande proteiner som tillhör underfamiljen Gij/o. Dessa proteiner är involverade i intracellulära signaltransduktionsvägar och fungerar som inhibitorer av adenylatcyklasen, vilket leder till nedreglering av cAMP-syntesen inne i cellen. Gi2-proteinet består av ett GTP-bindande domän, en hälso-/sjukdomsregion (GHR) och en alfa-helix som interagerar med effektorproteiner. När Gi2 är aktiverat binder det till G-kopplade receptorer på cellmembranet, vilket leder till utbyte av GDP mot GTP och konformationsförändringar i proteinet. Dessa förändringar möjliggör interaktion med effektorproteiner och resulterar i signaltransduktion.

Transient Receptor Potential Canonical (TRPC) channels are a subfamily of non-selective cation channels that are permeable to calcium ions (Ca²+) and other cations. They are widely expressed in various tissues and play important roles in regulating cellular functions such as proliferation, migration, and apoptosis. TRPC channels can be activated by a variety of stimuli including G protein-coupled receptors, receptor tyrosine kinases, and mechanical stress. Dysregulation of TRPC channel activity has been implicated in several pathological conditions, including cardiovascular diseases, neurological disorders, and cancer.

Den första kranialnerven. Luktnerven leder luktförnimmelser. Den utgörs av axonerna till luktreceptornervcellerna, vilka utgår från näsans luktepitelvävnad och löper till luktloben.

Zinksulfat är ett salt av zink och svavel, med formeln ZnSO4. Det används inom medicinen som ett astringens, som kan hjälpa att minska irritation och svullnad i slemhinnor, samt som en källa till zink, vilket är ett essentiellt spårämne med flera viktiga funktioner i kroppen.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En 'näsa' är ett organ som är beläget i mitten av ansiktet och består av två näsborrar, näsan och näsöppningarna till näshålorna. Näsan innehåller cilierade celler som warmar, fuktar och filtrerar luften innan den andas in, vilket hjälper till att skydda de undre luftvägarna och lungorna från skador och infektioner.

Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.

'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.

Arvicolinae är en underfamilj inom den biologiska familjen Cricetidae, som primärt består av gnagare som lever i norra halvklotets högre breddgrader. Denna grupp innefattar arter som vanligtvis kallas sorkar, hamstrar och lämlar. Arvicolinae-medlemmar är kända för sin snabba reproduktion och deras betydelse i ekosystemen där de lever, eftersom de utgör en viktig föda för många andra djur. De flesta arterna inom denna underfamilj lever i underjordiska bon som de bygger själva och har en kort svans eller ingen alls.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

En familj alfaunderenheter till heterotrimert GTP-bindande protein som ursprungligen identifierades genom sin förmåga att blockera adenylatcyklas. Medlemmar i denna familj kan binda till beta- och gamma-G-proteinunderenheter som aktiverar kaliumkanaler. Gi-Go skrivs ibland även Gi/Go.

"Slemhinnan (Mucosa) är den slim- och vätskebeläggda skikt som tapetserar de inre ytorna på kroppens hålrum och rör, exempelvis i mun, näsa, tarmar och könsorgan. Den består av epitelceller och underliggande bindväv och har en viktig funktion som skydd mot mekanisk skada, bakterier och andra främmande partiklar."

En sorts beteende som leder till självhävdelse. Det kan uppstå ur inneboende drivkrafter eller ur känsla av frustration och kan uttryckas i destruktivt och aggressivt uppförande, i fientlig och obstru ktiv förslagenhet, eller i ett sunt självexpressivt behov av att bemästra.

"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.

Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.

Ett släkte av Callitrichinae som lever i Brasiliens och Bolivias djunglar. Släktet omfattar 8 arter: C. jacchus, C. argentata, C. chrysoleuca, C. aurita, C. flaviceps, C. penicillata, C. geoffroyi och C. santaremensis. Latinskt namn Callithrix.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

De särdrag som skiljer ett kön från det andra. De primära könsdragen är äggstockarna och testiklarna med tillhörande hormoner. De sekundära könsdragen är de som utmärker manlighet och kvinnlighet, men som inte är direkt förknippade med fortplantning.