Vita blodkroppar: Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).Neutrofila leukocyterLeukocyter, mononukleära: Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.Kemotaxi, leukocytär: Leukocyters rörelse som svar på en koncentrationsförhöjning av ett ämne eller immunologiska reaktionsprodukter.Fagocytos: Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.Leukocytantal: Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.Cellvidhäftning: Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.N-formylmetioninleucyl-fenylalaninP-selektinMonocyter: Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.VenolerCD18-antigener: Betakedjor av cellyteglykoprotein med icke-kovalent bindning till alfakedjor i CD11-familjen av leukocytadhesionsmolekyler (leukocytadhesionsreceptorer). Defekt i genen som kodar för CD18 ger upphov t ill leukocytadhesionsdefektsyndromet.Inflammation: Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.Blodets bakteriedödande förmåga: Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.Fagocytens bakteriedödande dysfunktionCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Lymfocyter: Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.NeutrofilaktiveringFlödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.L-selektinGranulocyter: Leukocyter, vars cytoplasma innehåller rikligt med korn. Cellerna indelas i tre grupper utifrån kornens färgningsegenskaper: neutrofila, eosinofila och basofila. Mogna granulocyter utgör neutrofiler, eosinofiler och basofiler.ZymosanLeukotrien B4: Den dominerande metaboliten i neutrofila, polymorfonukleära leukocyter. Den stimulerar polymorfonukleära cellfunktioner, så som degranulering, bildande av syrekopplade fria radikaler, frisättande av arakidonsyra och ämnesomsättning.Kemotaxifaktorer: Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.Intercellulär adhesionsmolekyl-1: En cellyteligand som deltar i leukocytadhesion och inflammation. Produktion av molekylen sätts igång av gamma-interferon, och den är nödvändig för förflyttning av neutrofiler till inflammerad vävnad.Makrofager: Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.Kärlendotel: Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.Mätning av luminiscens: Metoder för utnyttjande av ljus i form av fysisk luminescens avgiven av ljusalstrande proteiner och andra ljusalstrande ämnen.Möss, inavlade C57BLCelladhesionsmolekyler: Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.OpsoninproteinerSelektinerLeukocyttransfusionPeroxidasKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.OxykinolinMakrofag-1-antigen: En adhesionsfrämjande heterodimer i leukocyters ytmembran. Alfaunderenheten består av cd11b-antigen, och betaunderenheten av cd18-antigen. Antigenet, som är ett integrin, verkar både som receptor för komplement 3 och i cell-cell- och cell-substratföreningar.Arakidonatlipoxigenaser: Enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till hydroperoxiarakidonater (HPETE). Dessa produkter omvandlas sedan snabbt genom peroxidas till hydroxieikosatetraenosyra (HETE). Enzymreaktionens p ositionsspecificitet varierar från vävnad till vävnad. Slutsteget i lipoxigenasprocessen leder till leukotrienerna. EC 1.13.11.-.SuperoxiderN-formylmetioninFagocyter: Celler som utgör en del av kroppens ospecifika försvar och tar upp och oskadliggör främmande ämnen, partiklar eller celler.E-selektinArakidonat 5-lipoxigenas: Ett enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till 5-hydroperoxiarakidonat (5-HPETE), som genom peroxidas snabbt omvandlas till 5-hydroxi-6,8,11,14-eikosatetraenoat (5-HETE). 5-hydroperoxidern a bildas framförallt i leukocyterna. EC 1.13.11.34.Luminol: 5-amino-2,3-dihydro-1,4-ftalazinedion, ett ämne som vid oxidation avger ljus. Det används för kemisk bestämning.Monoklonala antikroppar: Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.Blodplättar: Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.TidsfaktorerRespiratory BurstCD-antigener: Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.Kemokiner: En klass av förinflammatoriska cytokiner som har förmågan att dra till sig och aktivera leukocyter. De kan delas in i åtminstone tre strukturella grenar: C (C-kemokiner), CC (CC-kemokiner) och CXC (CX C-kemokiner), på grundval av variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.Cytokiner: Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.Tumörnekrosfaktor-alfaRNA, budbärarCytoplasmatiska granula: Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.Lipopolysackarider: Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Komplement 5a: Ett mindre fragment som bildas när C5-konvertas klyver C5 i C5a och C5b. C5a är en peptid med 74 aminosyror som innehåller karboxiterminerat arginin, avgörande för dess spasmogena verkan, samt en kolvätedel. C5a är det kraftfullaste anafylatoxinet som ger en omedelbar överkänslighetsreaktion.Interleukin-8: Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.Indium: Metalliskt grundämne med kemiskt tecken In. Atomnumret är 49, och atomvikten 114,82. Det har fått sitt namn för sin blå spektrumlinje. Naturligt förekommer två isotoper, 113 och 115. Indium är en viktig komponent i halvledare.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.T-lymfocyterCellmigrationsanalys, leukocytMikrocirkulation: Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.CellseparationTrombocytaktiveringsfaktorKomplement 5: Den femte komponenten i komplementreaktionsföljden, sannolikt i förening med C6 och C7. Den är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 10, serumkoncentration på 75 mikrogram/ml och molekylvikt 180 000. C5 aktiveras av C423 och frigör fragment med anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminaktiverande verkan och påverkar glatt muskulatur.Eosinofila leukocyter: Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.Nitroblue tetrazoliumNeutrofilinfiltreringMöss, inavlade BALB CHL-60-celler: En promyelocytisk cellinje som kommer från en patient med akut promyelocytisk leukemi. HL-60-celler saknar specifika markörer för lymfoida celler, men uttrycker ytreceptorer för FC-fragment och komplement. De uppvisar även fagocytisk aktivitet och reagerar på kemotaktisk stimulans.Vascular Cell Adhesion Molecule-1CellinjeLeukotrien A4: (2S-(2 alfa,3 beta(1E,3E,5Z,8Z)))-3-(1,3,5,8-tetradekatetraenyl)oxiranbutansyra. En instabil allylepoxid som bildas av det omedelbara förstadiet 5-HPETE via stereospecifikt avlägsnande av en proton i position C-10 och dehydrering. Dess biologiska verkan bestäms främst av dess metaboliter, t ex leukotrien B4 och cysteinylleukotriener. Alternativt omvandlas leukotrien A4 till leukotrien C4 medelst glutation-S-transferas eller till 5,6-di-HETE genom epoxidhydrolas.Lymphocyte Function-Associated Antigen-1Röda blodkroppar: Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.Cellkommunikation: Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.Lunga: Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.BukhinneinflammationMjälte: Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.Blodproteiner: De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.Kemokinreceptorer: Cellyteglykoproteiner som binder till kemokiner och sålunda förmedlar vandring av proinflammatoriska molekyler. Receptorerna ingår i den "seven-transmembrane"-G-proteinbundna receptorfamiljen. Precis som kemokinerna själva, kan receptorerna indelas i åtminstone tre strukturella grenar: CR, CCR och CXCR, beroende på variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.Ascitesvätska: Serös vätska som ansamlas i peritonealhålan (bukhinnehålan) vid ascites.LeukocytosPeroxidaserLeukotriener: En familj biologiskt aktiva föreningar som bildas av arakidonsyra genom oxidativ metabolism i 5-lipoxygenasprocessen. De medverkar i skyddsreaktioner och i fysiopatologiska tillstånd, så som akuta överkänslighetsreaktioner och inflammation. De har kraftfull verkan på många livsviktiga organ och system, inklusive hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, det centrala nervsystemet, mag-tarmkanalen och immunsystemet..FormylpeptidreceptorerKemotaxi: Cellers eller organismers dragning till eller rörelse bort från en ökande koncentration av ett ämne.Granulomatös sjukdom, kronisk: En recessiv, X-kopplad leukocytdefekt, vilken innebär att fagocytiska celler tar upp, men inte bryter ned, bakterier, med återkommande granulomatösa bakterieinfektioner som följd.Arakidonsyror: En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.Videomikroskopi: En mikroskopiteknik där tv-kameror används för att öka ljusstyrkan i annars för mörka, förstorade bilder. Tekniken är vanlig inom telepatologi.EndotelcellerPankreatisk elastasBlodceller: Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.Membranglykoproteiner: Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.MuramidasChediak-Higashis syndrom: En form av bristande antibakteriell fagocytfunktion, kännetecknad av ovanlig okulokutan albinism, hög incidens av lymforetikulära tumörer och återkommande infektioner med feber. Onormala lysosomer för ekommer i många celltyper, vilket leder till defekt pigmentfördelning och onormala neutrofilfunktioner. Sjukdomen är autosomalt recessivt ärftlig, och liknande tillstånd förekommer hos beige mus, Aleu tmink och kor av rasen vit Hereford.TetradekanoylforbolacetatVäteperoxid: Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.CD11-antigener: En grupp av tre olika alfakedjor (CD11a, CD11b, CD11c) som är associerade med en icke-variabel CD18-betakedja (CD18-antigener). De tre därmed bildade leukocytbindande molekylerna (leukocytadhesionsrec eptorer) är LFA-1, makrofag-1-antigen och P150,95-antigen.PolymeraskedjereaktionBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Exsudat och transsudat: Exsudat är vätskor, celler eller cellprodukter som långsamt utsöndras från blodkärl från oftast inflammerade vävnader. Transsudat är vätskor som passerar membran eller sipprar genom vävnad eller ut i vävnaders extracellulära utrymmen. Transsudat är tunnflytande och innehåller få celler eller proteiner.CCL2-kemokinElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Hydroxieikosatetraensyror: Eikosatetraensyror som substituerats i någon position med en eller flera hydroxigrupper. De är viktiga intermediärer i en rad biosyntesförlopp som utgår från arakidonsyra och leder till ett antal biologiskt aktiva föreningar, så som prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Endotoxiner: Toxiner som är starkt förknippade med den levande cytoplasman eller cellväggen hos vissa mikroorganismer, och som inte lätt tränger ut i odlingsmedium, men frigörs vid cellupplösning.Interleukin-1: En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.Kapillärgenomtränglighet: Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.Cytokalasin BAlfa4-integrin: En underenhet till alfa-integrin som är unik på så sätt att den saknar I-domän, och dess proteolytiska spjälkningsställe är nära mitten av den extracellulära delen av polypeptiden, snarare än intill membranet, som hos andra alfa-integrinunderenheter.Cellmigrationshämning: Mätning av cellförmedlad immunitet genom hämning in vitro av antigenstimulerade leukocyters eller makrofagers vandring eller fagocytos. Specifika tester har utvecklats för beräkning av migrationshämni ngsfaktor, immunsvar på tumörassocierade antigen och den immunsuppressiva verkan av infektionsframkallande mikroorganismer.Glukuronidas: b-D-glukuronosidglukuronosohydrolas. Enzymet katalyserar reaktionen H2O + b-D-glukuronosid = D-glukuronat + en alkohol. EC 3.2.1.31.Laktoferrin: Ett järnbindande protein i plasma och kroppssekret (mjölk, slem, galla) som utsöndras av leukocyter. Det är en viktig beståndsdel av granulocyter. Proteinet är bakteriehämmande och verkar genom att beröva bakterier på järn som är väsentligt för deras tillväxt.Lipoxiner: Trihydroxiderivat av eikosansyror. De erhålls primärt från arakidonsyra, men även eikosapentaensyraderivat finns. Många av dem är naturligt förekommande immunreglerare.Leukopeni: Minskat antal vita blodkroppar.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Inflammatoriska mediatorer: Endogena föreningar som förmedlar inflammation (autakoider), och likartade exogena ämnen, inkl. syntetiska prostaglandiner.Komplementproteiner: Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).CD31-antigener: Adhesionsmolekyler som finns i stort sett på alla monocyter, blodplättar och granulocyter. CD31 är starkt representerade på endotelceller och koncentrerade till kontaktytorna mellan dem.Transendothelial and Transepithelial MigrationNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Hud: Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).Kalcimycin: Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.CXC-kemokiner: En grupp kemokiner med cysteinpar åtskilda av en annan aminosyra. CXC-kemokiner är kemoattrahenter för neutrofiler, men inte monocyter.Marsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.CD11b-antigenerEndotel: Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.SignalomvandlingReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Leukocytadherensinhibitionstest: Test för cellförmedlad antitumörimmunitet och likartade hämningsfaktorer i serum som bygger på upptäckten att leukocyter från cancerpatienter, men inte från kontrollindivider, när de blandas i vitro med antigenextrakt av tumörer av samma histologiska typ, får en minskad förmåga att fästa på glasytor. Sera från patienter med tumörer blockerar LAI-reaktionen hos deras egna leukocyter eller hos dem från andra patienter med samma tumörtyp.Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionReceptorer, leukocytadhesionLymfocytaktivering: Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.Cellaggregation: Det fenomen att separerade, blandade celler in vitro har en benägenhet att klumpa ihop sig med celler av samma typ.HexosfosfaterRekombinanta proteinerCD45-antigener: Glykoproteiner med hög molekylvikt som uteslutande visar sig på ytan av leukocyter och deras hemopoetiska stamceller. CD45-familjen b estår av ett flertal medlemmar som alla är produkter av en enda ge n. Uttryck av CD45 är nödvändigt för signallering via T-cellreceptorn.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Akridinorange: N,N,N´,N´-tetrametyl-3,6-akridinediamin, monohydroklorid. Kationiskt cytokemiskt färgämne specifikt för cellkärnor, isht DNA. Används som supravitalt färgämne och i fluorescenscytokemi. Kan ge upphov till mutationer hos mikroorganismer.BukhinnehålaMannheimia haemolytica: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba stavbakterier som ingår i normalfloran hos nötkreatur och får. Under förhållanden av fysisk eller fysiologisk stress kan den dock orsaka mastit hos får och transportsjuka eller enzootisk pneumoni hos kalvar av nötkreatur. Den kallades tidigare Pasteurella haemolytica.Teknetium Tc 99m-exametazimImmunsera: Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.CXCL1-kemokinGenuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Råttor, inavlade LewBenmärgsceller: Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.Benmärg: Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.Varböld: Varbildning, varansamling.Fokal infektion: Lokalt belägen infektionshärd.Myelomonocytdifferentieringsantigener: Ytantigener som uttrycks på myeloidceller tillhörande granulocyt-monocyt-histiocytserien under differentieringen. Deras reaktioner i normala och elakartade myelomonocytiska celler kan användas för att identifiera och klassificera leukemier och lymfom hos människa.Cellantal: Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.Komplementreceptorer: Molekyler som finns på ytan hos en del B-lymfocyter och makrofager och som känner igen och binder till komplementkomponenterna C3b, C3d, C1q och C4b.CD15-antigener: Kolhydratantigen som ansamlas i olika tumörvävnader och släpps ut i blodet. Kolhydratdelen kan vara modifierad med fukos (6-deoxygalaktos) eller sialinsyra. Monoklonala antikroppar har framställts, so m kan särskilja undergrupperna av detta antigen i sera från cancerpatienter. I synnerhet sialyl-SSEA-1-antigen förekommer i höga halter i serum vid ett flertal tumörsjukdomar.CellytereceptorerUppregleringAnnexin A1: Ett protein i annexinfamiljen som samspelar med lipider och steroider.Latex: Ett mjölkigt ämne som utsöndras via latexkanaler hos olika kautschukproducerande växter. Latex består av 25-35 % kautschuk, 60-75 % vatten, 2 % protein, 2 % harts, 1,5 % socker och ca 1 % aska. Gummi framställs genom att vattnet avlägsnas från latexen. Heveinproteiner (från släktet Hevea) är orsaken till latexallergi. Latexblandningar används som inerta bärare av antikroppar eller antigen i latexagglutinationstester.ReperfusionsskadaImmunity, NaturalKolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Kolkicin: En viktig alkaloid från Colchicum autumnale L. och andra växter av släktet tidlösor (Colchicum). Den används terapeutiskt främst för behandling av gikt, men har även använts för behandling av familjär medelhavsfeber.Antigens, CD53Alfa4beta1-integrin: Alfa4beta1-integrin är en receptor för fibronektin och vcam-1 på lymfocyter, monocyter, eosinofiler, NK-celler och tymocyter. Det är verksamt både vid cell-celladhesion och adhesion mellan celler och extracellulär matrix, och har en roll vid inflammation, hematopoetiska cellers målsökande och immunfunktioner, och ingår i skelettmuskelbildning, neurallistvandring och -utveckling, lymfocytmognad och moderkakans och hjärtats morfogenes.Interferon Type IIBasofiler: De basofila leukocyterna tillhör gruppen granulocyter och har fått sitt namn av att de endast färgas av basiska färgämnen. Kornen, granula, i cytoplasman färgas mörkare än cellkärnan. Basofiler reager ar på IgE-antikroppar och frisläpper vid aktivering histamin, cytokiner och aggressiva enzymer. De utgör mindre än en procent av blodkropparna.Mördarceller, naturliga: Celler som har spontan cytotoxisk verkan mot en rad tumörceller utan föregående immunisering. De förekommer hos icke-immuna människor och försöksdjur och betraktas av somliga som mördarceller (med antikroppsberoende celltoxisk effekt), men de kan även döda utan närvaro av antikroppar.Leukostas: Onormal, intravaskulär hopklumpning av leukocyter som ofta ses hos leukemipatienter. Hjärnan och lungorna är de organ som oftast drabbas. Detta akuta syndrom kräver en aggressiv cellreducerande behandling, inklusive kemoterapi och/eller leukofores. Tillståndet måste särskiljas från leukemisk infiltration, som är ett förlopp i cancer, då leukemiceller invaderar kroppens organ.Cytomegalovirusinfektioner: Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.Staphylococcus aureusHydroxikinoliner: 8-hydroxiderivaten hämmar olika enzymer, och deras halogenerade derivat används bl a topikalt mot infektion, trots att de är neurotoxiska.Arakidonsyra: En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.CD43-antigenerDefensiner: En grupp antibiotiska peptider som påvisats hos människor, djur och växter. De tros ha betydelse som försvarssubstanser vid infektioner, inflammation, sårläkning och förvärvad immunitet. Utifrån disulfidparen på deras typiska sex cysteinrester indelas de i alfadefensiner och betadefensiner.Lipoxigenas: Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar reaktionerna mellan linoleat och andra fettsyror och syre till hydroperoxi-fettsyraderivat. Närbesläktade enzymer i denna klass är arakidonatlipoxigenaser, arakidonat-5-lipoxigenas, arakidonat-12-lipoxigenas och arakidonat-15-lipoxigenas. EC 1.13.11.12.CCL5-kemokinLungsäcksinflammation: Inflammation i lungsäckshinnorna. Om den parietala hinnan omfattas, uppträder bröstsmärta från lungsäcken.Integriner: En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.Enzymkopplad immunadsorberande analys: En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.Leukotrien B4-receptorer: En klass cellytereceptorer med preferens för leukotrien B4. Aktivering av leukotrien B4-receptorn påverkar kemotaxis, kemokinesi, bindning, enzymfrisättning, oxidativa utbrott och degranulering i polymorfonukleära leukocyter. Det finns åtminstone två undertyper av dessa receptorer. Viss verkan förmedlas via inositolfosfatets och diacylglycerolets sekundära signalsystem.