Den vestibulära akvedukten (vestibular aqueduct) är en tunn kanal inne i innerörat som sträcker sig från hjärnbalken och ut till innerörats blygdlansliknande struktur, sakculus. Den innehåller en enda tub med vätska, endolymfan, som kommunicerar med den närliggande hörselorganet, cochlea. Vestibulära akvedukten har en viktig funktion i att reglera volymen och trycket på endolymfan. En abnormal utvidgning eller annan skada på den vestibulära akvedukten kan leda till hörsel- och jämviktssymtom, som exempelvis Menières sjukdom.

Smal, vätskefylld gång i mellanhjärnan som förbinder den tredje och fjärde ventrikeln. Syn. aquaeductus cerebri.

Blåsan vid slutet av endolymfakanalen.

En kanal som förbinder endolymfasäcken med hinnlabyrinten.

Hörselförlust pga skada på öronsnäckans sensoriska delar, vilka är belägna på insidan av det runda och det ovala fönstret, och till vilka hör hörselnerven och dess förbindelsepunkter i hjärnstammen.

En kanal fylld med perilymfa som passerar genom tinningbenet och förbinder öronsnäckans trumhåletrappa med subaraknoidalrummet.

I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.

Sjuklig förstoring av sköldkörteln.

Tumörsjukdomar i ytter-, mellan- eller innerörat.

Vestibulära sjukdomar är en grupp medicinska tillstånd som påverkar vestibularsystemet, vilket är ansvarigt för att uppfatta rörelse och kroppens läge i rummet och hjälper till att underhålla balansen och stabiliteten. Dessa sjukdomar kan orsaka symtom som illamående, yrigs- eller svajningskänslor, desorientering och ofta också nedsatt hörsel. Exempel på vestibulära sjukdomar är bland annat labyrintitis, Menières sjukdom och benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV).

Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.

En allmän term för fullständig eller partiell förlust av hörseln på det ena eller båda öronen.

Hörselförlust till följd av störningar i den mekaniska överföringen eller förstärkningen av ljud in till öronsnäckan. Störningen är i ytter- eller mellanörat, dvs hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

Ett allmänt begrepp för fullständig förlust eller grav nedsättning av hörseln på ett eller båda öron.

Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.

Anjontransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar anjoner, negativt laddade joner, genom cellytan för att underhålla cellens homeostas och hjälpa till med olika fysiologiska processer som signalsubstansernas neurotransmission och celldifferentiering.

Röntgenundersökning av hjärnans ventrikelsystem efter injektion av luft eller annat kontrastmedel direkt i ventriklarna. Hit hör också datortomografi av hjärnventriklarna.

Pneumoencephalography (PEG) is a medical procedure that involves introducing air or another gas into the ventricular system of the brain, displacing cerebrospinal fluid and allowing for the visualization of the brain structures through X-ray imaging. This technique was commonly used in the past to diagnose various neurological conditions such as tumors, hydrocephalus, and other abnormalities within the ventricular system. However, due to its invasive nature and the availability of less invasive imaging techniques like MRI and CT scans, PEG is rarely used today.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

"Eye manifestations" refer to any visible symptoms or changes in the eye that can be observed during a medical examination. These manifestations can include a wide range of conditions, such as inflammation, infection, injury, abnormal growths, or degenerative changes in the eye or surrounding tissues. Examples of eye manifestations include redness, swelling, discharge, pain, vision loss, floaters, distorted vision, or changes in the appearance of the pupil or iris. These manifestations can be indicative of various underlying medical conditions and require evaluation by an eye care professional for proper diagnosis and treatment.

Det subkommissurala organet (SCO) är ett neurosekretoriskt organ beläget i hjärnbalken hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det producerar och sekreterar ett glykoprotein som kallas sialomukotrop, som tros spela en roll i cerebrospinalvätskans (CSF) produktion och cirkulation. SCO är beläget under plexus chorioideus och ovanför commissura posterior, och består av ett par cellkluster som sträcker sig längs med aquaduktus cavum sellae i fjärde ventriklen. Organet är välutvecklat hos alla ryggradsdjur, men dess funktion och betydelse för människan är fortfarande inte fullständigt klarlagd.