Det urogenitale systemet är ett organområde hos däggdjur som består av både de urinvägarna (ureter, urinblåsa och urinrör) och de könsrelaterade organen (hos kvinnor: vagina, livmoder och äggstockar; hos män: prostata, sädesblåsor och hanarnas könskanaler). Detta system är ansvarigt för produktion, lagring och utsöndring av urin samt reproduktiv funktion hos båda könen.

'Wolffian ducts' are a pair of embryological structures in the male reproductive system that ultimately develop into the vas deferens, epididymis, and seminal vesicles, while in the female they degenerate during fetal development.

En urinledare, även känd som uretra på latin, är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinary blåsan och ut ur kroppen genom either the penis in males or the urethral opening in the vulva in females.

Urogenitala missbildningar är en samlande beteckning på abnormaliteter eller avvikelser i den urinära och genitala systemets struktur och funktion, som uppstår under fostertiden till följd av felaktig utveckling eller formation. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga och kan påverka både män och kvinnor. Exempel på urogenitala missbildningar inkluderar undescendering av testiklarna, hypospadi (avvikande placering av urinrörets utgång hos pojkar), klitorisbråck (protrusion av livmoderhalsen och slidan genom skymundet hos flickor) och ageni (absens eller underutveckling) av ena eller båda njurarna.

PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling, speciellt i den tidiga urogenitala systemets differentiering och bildning av nyrebanor. Proteinet reglerar genuttrycket av olika gener involverade i cellcykeln, apoptos och celldifferentiering. Mutationer i PAX2-genen kan orsaka olika medfötta missbildningar som till exempel renalskada, hörselnedsättning och ögonsjukdomar.

De hanliga fortplantningsorganen. De delas in i de yttre organen penis, scrotum (pung) och urinrör, och de inre organen testikel, bitestikel, sädesledare, sädesblåsa, ductus ejaculatorius (utförsgång), prostata och glandula bulbourethralis (Cowpers körtel).

Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.