Den tympaniska tensorn är en muskel som sitter inne i örat och hjälper till att skydda trumhinnan från skada genom att dämpa ljudet när vi exempelvis sväljer eller tuggande. Den är en av två muskler i mellanörat, den andra är stigbygelmuskeln. Båda dessa muskler kontrolleras av nervus trigeminus, den femte kranialnerven.

Stapedius är en intrinsic muskel i mellanörat hos däggdjur, inklusive människan. Den har sitt ursprung från båtformade hornet (processus cochlearis) på ovala fönstret och fästningspunkt på stapediusstången (stapes). Stapediusmuskeln hjälper till att skydda innerörat från skadligt höga ljudnivåer genom att dämpa rörelserna i ovala fönstret.

En onormalt stegrad känslighet för ljudstyrka vid normala ljudnivåer. Sjukdomar i öronsnäckan, vestibulokoklearnerven eller ansiktsnerverna, samt stigbygelkirurgi eller andra störningar kan förknippas med detta tillstånd.

De tre små ben (ossicula tympani) i mellanörat som benämns hammaren, städet och stigbygeln.

En gren av ansiktsnerven (7. kranialnerven) som löper igenom mellanörat och fortsätter genom den petrotympaniska fåran. Trumhålesträngen förmedlar smakförnimmelser från de främre två tredjedelarna av tungan och leder parasympatiska impulser till spottkörtlarna.

Trumhinna (tricuspid valve) är en hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan höger kammare och höger lungartär i hjärtat. Den består av tre flikar (latin: tricuspid) och har till uppgift att förhindra att blod flödar tillbaka när hjärtat contrakteras.

Scala tympani är en del av innerörat och är en av de två luftfyllda ledningsgångarna i cochleae (hörselorganet) i innerörat. Scala tympani löper parallellt med den andra ledningsgången, scala vestibuli, och de två gängsler är separerade av membranet basilare.

Diffusion Tensor Imaging (DTI) är en typ av magnetresonanstomografi (MRI) som används för att visualisera och mäta det difusionsbegränsade cellulära vattnets rörelse inne i biologiska vävnader, särskilt i hjärnan. DTI ger information om strukturen och orienteringen av de vita substancefibrerna i hjärnan, vilket kan vara användbart för att diagnostisera och övervaka skador eller sjukdomar som påverkar dessa områden, till exempel skallskador, multipla skleros och demens.

En fysikalisk egenskap karakteriserad av olika mätvärden vid mätni ng i olika riktningar i ett material, t ex avseende värme- eller elektrisk ledningsförmåga eller ljusbrytningsförmåga. I kristallogra fi är det en beteckning på variationer i ljusbrytningsindex i en kristall vid varierande infallsriktningar för ljuset.

Den nionde kranialnerven, nervus glossopharyngeus. Denna nerv är såväl motorisk som sensorisk. Den leder ut somatiska och autonoma signaler, och leder in allmänna och speciella impulser, samt signaler från inre organ. Bland ledarna finns motornerver till stylopharyngeusmuskeln, parasympatiska nervfibrer till öronspottkörtlarna, generella och smaknerver från den bakre tredjedelen av tungan, nasofarynx och gommen, samt nerver från tryck- och kemoreceptorer i karotissinus.