Trombocytaggregering refererar till den process där blodplättar (trombocyter) i kroppen sammanlänkas med varandra för att bilda en blodpropp (trombus) i ett blodkärl. Denna process är en del av normala koaguleringsprocessen och hjälper till att stoppa blödningar vid skada. Trombocytaggregering aktiveras när blodplättarna kommer i kontakt med collagen i subendotelcellerna (celler som bildar en del av kärlväggen) eller när proteiner som kallas "koagulationsfaktorer" blir aktiva. När trombocyterna är aktiverade, utsöndrar de granula som innehåller substanser som gör att fler blodplättar attraheras och sammanlänkas med varandra, vilket resulterar i bildandet av en blodpropp.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Trombocytaggregationshämmare är ett samlingsnamn för läkemedel som hindrar blodplättarnas (trombocyternas) förmåga att klumpa eller aggregera tillsammans, vilket minskar risken för blodproppar (tromboser).
'Trombocytadhesivitet' refererar till graden av which platelet stickiness or the ability of platelets to adhere to other cells or surfaces, such as damaged blood vessel walls. This is an important factor in the process of hemostasis, where platelets help to form a plug to stop bleeding, but excessive trombocytadhesivitet can lead to thrombosis and increased risk of cardiovascular diseases.
"Trombocytantal" är ett medicinskt begrepp som refererar till antalet trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyterna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar när ett kärl skadas. Ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per mikroliter blod. Trombocytantalet kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön och hälsotillstånd. Lägre än normalt trombocytantal kallas trombocytopeni och högre än normalt trombocytose. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Trombocytmembranglykoproteiner är proteiner som är integrerade i trombocyternas (blodplättarnas) membran. De spelar en viktig roll för blodets koagulering och hemostas, genom att underlätta interaktioner mellan trombocyterna och andra celler samt extracellulära matrixstrukturer. Trombocytmembranglykoproteinerna deltar också i signaltransduktion och cellulär reglering av trombocyter. Vissa genetiska mutationer eller sjukdomar kan påverka dessa proteiner och leda till hemostatiska störningar, som exempelvis trombocytpatier.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.
En trombocytfunktionstest är ett laboratoriemedel som används för att utvärdera hur väl blodplättarna (trombocyterna) fungerar i kroppen, särskilt deras förmåga att koagulera (blöda). Denna test kan hjälpa till att diagnostisera eller övervaka olika medicinska tillstånd som påverkar blodets koaguleringsförmåga, såsom blödningsrubbningar eller tromboemboliska sjukdomar.
'Trombocytglykoprotein GPIIb-IIIa-komplex' är ett integrint protein som finns på trombocyternas (blodplättarnas) yta och spelar en central roll i blodplättornas aggregation och koagulation. Det består av två subenheter, alpha (IIb) och beta (IIIa), och är den mest abundanta receptorn för fibrinogena proteinmolekyler på trombocyternas yta. När GPIIb-IIIa-komplexet aktiveras binder det till fibrinogena, vilket leder till att trombocyterna aggregerar och bildar blodproppar (tromboser).
Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
Det fenomen att separerade, blandade celler in vitro har en benägenhet att klumpa ihop sig med celler av samma typ.
Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.
'Tromboxan A2' är en biologiskt aktiv substans som bildas i kroppen under blodkoagulationsprocessen och har konstriktorisk effekt på små blodkärl, stimulerar platelettaktivering och kan bidra till förträngning av kärl och blodproppar.
Trombocytaktivering refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) ændrer deres form og funktion for at hjælpe med at stoppe blødning ved at danne blodpropper (tromboser). Denne proces involverer aktivering af receptorer på overfladen af trombocyttene, hvilket får dem til at klumpe sig sammen og udskille stoffer, der hjælper med at koagulere blodet. Trombocytaktivering kan udløses af forskellige stimuli, herunder skade på endotelcellerne (cellerne, der danner indersiden af blodkarrene), fremmedlegemer i blodet eller kemiske stoffer. Overdreven trombocytaktivering kan medføre en forhøjet risiko for at udvikle blodpropper, som kan medføre komplikationer som hjerteinfarkt og slagtilfælde
'Trombocytfaktor 4' (TF4 eller CXCL4) är ett protein som huvudsakligen produceras och utsöndras av trombocyter (blodplättar) under aktivering, och fungerar som en kemotaxisk attraktant för granulocytyper, monocytyter och T-celler till skadeområdet. TF4 har också förmåga att påverka blodkoagulationen genom att interagera med fibrinogen och hämma fibrinolysen.
En trombocytaktiveringsfaktor, också känd som thrombopoietin (TPO), är ett glykoprotein som produceras av levern och styr produktionen och aktiveringen av trombocyter (blodplättar) i benmärgen. Det hjälper till att underhålla en normal trombocytnivå i kroppen genom att stimulera multipla steg i trombocytbildningsprocessen, inklusive proliferation, differentiering och aktivering av megakaryocyter, de celler som mognar till trombocyter. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocyterna och trombocyterna för att utöva dess effekter.
'Trombocytglykoprotein GPIb-IX-komplex' är ett membranproteinkomplex på ytan av trombocyter (blodplättar) som består av fyra olika proteiner: GPIbα, GPIbβ, GPIX och GPV. Detta komplex fungerar som en receptor för von Willebrandfaktor och aktiverar trombocyter vid skada på blodkärl genom att underlätta adhesion till subendotelceller och aggregation med andra trombocyter, vilket är viktigt för hemostasprocesen. Mutationer i generna som kodar för dessa proteiner kan leda till olika blödningsrubbningar, såsom Bernard-Soulier syndrom.
Prototypsubstansen för behandling av milda till medelsvåra smärtor. Den utgör den verksamma beståndsdelen i smärtstillande läkemedel som aspirin, albyl, magnecyl m fl och har antiinflammatoriska och f ebernedsättande egenskaper. Genom att hämma cyklooxygenas hämmar den också prostaglandinbiosyntesen. Acetylsalicylsyra hindrar dessutom blodproppsbildning och används för att förebygga tromboser.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Purinergic P2Y12 receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to adenosine diphosphate (ADP) and play a crucial role in regulating platelet activation and aggregation, which are essential processes for hemostasis and thrombosis. These receptors are primarily expressed on the surface of platelets and megakaryocytes and are the target of antiplatelet drugs such as clopidogrel, prasugrel, and ticagrelor, which are used to prevent thrombotic events in patients with acute coronary syndrome or those undergoing percutaneous coronary intervention.
'Thromboxane B2' är en stabil, nedbrytningsprodukt av prostaglandinhinundringsvägen, som orsakar vasokonstriktion och plättaggregering, vilket kan leda till blodproppsbildning.
En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.
Ristocetin är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen glykopeptider. Det används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, som meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). Ristocetin fungerar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg, vilket leder till dödandet av bakterien. Det bör dock noteras att ristocetin inte är kliniskt relevant idag på grund av dess potential att orsaka blodproppar (tromboser) och därför har det ersatts av modernare antibiotika.
Ett kalciumaktiverat enzym som katalyserar hydrolys av ATP till AMP och ortofosfat. Det verkar också på ADP och andra nukleosidtrifosfater och -difosfater. EC 3.6.1.5.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en central roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta adhesion och aggregation av trombocyter (blodplättar) till skadade vasculära ytor, samt transportera och stabilisera faktor VIII, ett annat viktigt koagulationsprotein. Defekter eller nedsatta nivåer av vWF kan leda till von Willebrands sjukdom eller andra blödningsrubbningar.
Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.
P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selektin och E-selektin, som båda spelar en viktig roll inom immunsystemet. I denna definition kommer vi att fokusera på P-selektinet.
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.
Ett prostaglandin med kraftigt kärlvidgande egenskaper och som hämmar trombocytaggregation. Det biosyntetiseras på enzymatisk väg ur prostaglandinendoperoxider i kärlvävnad hos människor. Natriumsaltet har använts vid behandling av pulmonell hypertoni.
'Tromboxaner' är en grupp signalsubstanser, eller prostaglandiner, som produceras i kroppen under fysiologiska och patologiska tillstånd. De syntetiseras från arakidonsyra, en fettsyra som frigörs från cellmembran vid celldamage eller inflammation. Tromboxaner spelar en viktig roll i hemostasprocessen, det vill säga blodets förmåga att koagulera och stelna till en blodpropp (tromb) vid skada på ett blodkärl. Dessa substanser orsakar också vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökar permeabiliteten i kapillärväggarna och kan leda till bronkospasm (bronkiell konstriktion) vid astmaattacker. Tromboxaner är kortverkande substanser som har en halveringstid på endast 30 sekunder till några minuter, men de utövar starka biolog
Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.
Trombocytopeni definieras som ett lägre än normalt antal blodplättar (trombocyter) i blodet, vanligtvis under 150 000 till 450 000 plattar per mikroliter. Trombocytopeni kan orsaka en ökad risk för blödningar eftersom blodplättarna är viktiga för att stänga av blodflödet vid skador på kroppens små blodkärl.
Alloantigener som kommer till uttryck endast på blodplättar hos människa, särskilt på blodplättarnas ytglykoproteiner. Dessa blodplättsspecifika antigener är immunogena och kan ge upphov till patologi ska reaktioner vid transfusionsterapi.
En stabil prostaglandinendoperoxidanalog som tjänar som en tromboxanhärmare. Dess verkningsmekanism omfattar härmning av den hydroosmotiska effekten hos vasopressin samt aktivering av fosfolipas C.
Hopklumpning av röda blodkroppar vid dåligt blodflöde, till följd av dragningskraften mellan cellerna, vilka binds till varandra i rouleaux-aggregat. Den svaga mekaniska kraft som blodflödet utövar är tillräcklig för att bryta upp aggregaten. Starkare eller svagare hopklumpning kan bero på en rad förhållanden i cellmembranet eller i blodplasman. Aggregationsgraden påverkas av erytrocyternas deformerbarhet, sialylering i cellmembranet, ändrad negativ ytladdning hos cellerna pga den dielektriska effekten av proteiner i den omgivande plasman, osv. Blodviskositeten och sänkan påverkas av erytrocytaggregationen och används som parametrar för beräkning av hopklumpningen.
Den process som spontant stoppar blodflödet från kärl som leder blod under tryck. Till den bidrar sammandragning av kärlen, hopklumpning av blodkroppar (t ex erytrocytaggregation) och blodkoagulering.
Syntetiska Prostaglandinendoperoxider är kemiska föreningar som mimetiserar de biologiskt aktiva prostaglandiner och leukotrienerna, som normalt syntetiseras i kroppen av enzymet prostaglandin-endoperoxid synthasa (PTGS), och används inom medicinen som antiinflammatoriska, analgetiska och fibrinolytiska medel.
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
Ticlopidine är ett läkemedel som används för att förebygga blodproppar, särskilt hos patienter med stroke orsakad av små artärer (TIA eller transitori ischemisk attack). Ticlopidine fungerar genom att hämja aggregationen av trombocyter (blodplättar), vilket minskar risken för blodproppar.
Trombasteni är ett sjukligt tillstånd där blodet har förhöjd benägenhet att koagulera, vilket kan leda till att blodproppar (tromboser) bildas i blodkärlen. Detta beror på en defekt eller nedsatt funktion hos blodplättarna (trombocyterna), som är viktiga för blodets koagulationsprocess. Trombasteni kan orsaka allvarliga komplikationer, såsom stroke, hjärtinfarkt och lungemboli, om det inte behandlas korrekt.
Trombocytfaktor 3, också känt som thromboplastin, är ett protein som deltar i blodets koagulationskaskad och hjälper till att konvertera protrombin till aktivt thrombin, vilket i sin tur omvandlar fibrinogen till fibrin och bildar blodproppar (blodproppar).
Trombocytmembranglykoprotein IIb, också känt som glykoprotein IIIa, är ett integrin-protein på trombocyternas (blodplättarnas) yta som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det bildar en komplex med glykoprotein Ib/IX/V och fungerar som receptor för fibrinogen, von Willebrand-faktor och fibronectin. När trombocytmembranglykoprotein IIb aktiveras binder det till dessa proteiner, vilket orsakar aggregering av trombocyter och bildandet av blodproppar (tromboser). Mutationer i generna för trombocytmembranglykoprotein IIb kan leda till olika blödnings- eller koagulationsrubbningar.
Mycket stora benmärgsceller som frisätter mogna blodplättar.
Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.
Tromboxanreceptorer är proteiner på cellytan som binder till signalmolekylen tromboxan A2 (TXA2). När tromboxan A2 binder till receptorn aktiveras den och sätter igång en signalsignalväg inne i cellen. Detta leder till kontraktion av glatt muskulatur, inflammation och plättaggregering, vilket är viktigt vid blodstillningsprocessen.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Trombinreceptorer är proteiner på cellytan som binder till thrombin, ett enzym involverat i blodets koagulering. När trombin binder till receptorerna aktiveras de och utlöser signaltransduktion ledande till cellrespons såsom cellproliferation, migration och sekretion av cytokiner. Trombinreceptorer deltar därför i reguleringen av blodkoagulering, inflammation och angiogenes.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Endogena ämnen, vanligen proteiner, som ingår i blodkoagulationsprocessen.
'Thromboxane A2 (TXA2) is a potent vasoconstrictor and platelet aggregator, acting on thromboxane Prostaglandin H2 (TP) receptors, which are part of the G protein-coupled receptor family. These receptors, when bound to TXA2, stimulate a range of cellular responses including increased intracellular calcium levels and activation of various signaling pathways, ultimately leading to platelet aggregation and vasoconstriction.'
Läran om blodflödet i förhållande till tryck, flödeshastighet, volym och motstånd i blodkärl, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt och submikroskopiskt.
Purinergic P2Y1 receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to and are activated by extracellular nucleotides such as adenosine triphosphate (ATP) and related compounds. These receptors play important roles in various physiological processes, including platelet activation, smooth muscle contraction, and neurotransmission. Specifically, the P2Y1 receptor is known to mediate platelet aggregation and vascular smooth muscle contraction, among other functions. It should be noted that the function of these receptors can vary depending on the cell type and context in which they are expressed.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
Purinergic P2Y receptor antagonists are a class of pharmaceutical compounds that block the activity of P2Y purinergic receptors, which are proteins on the surface of cells that bind to and respond to extracellular nucleotides such as ATP and ADP. These receptors play important roles in various physiological processes, including platelet aggregation, smooth muscle contraction, and neurotransmission. By blocking the activity of these receptors, P2Y receptor antagonists can be used to treat a variety of medical conditions, such as thrombosis, hypertension, and chronic pain.
Oligopeptider är korta peptidmolekyler bestående av två till tio aminosyror som är länkade till varandra via peptidbindningar. De bildas ofta genom proteolys, en nedbrytande process där proteiner splittras upp i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror. Oligopeptider har diverse funktioner inom levande organismers cellulära signalering och reglering av biologiska processer.
Dual Specificity Phosphatase 2 (DUSP2) är ett enzym som tillhör familjen Dual Specificity Phosphataser (DUSPs), även kända som MAP Kinas-Phosphataser (MKPs). DUSP2 är specifikt inblandad i negativ regulering av signaltransduktionsvägar involverade i inflammation, immunrespons och celldelning.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Thromboxane A-syntase är ett enzym som katalyserar bildandet av thromboxan A2 (TXA2) från arachidonisk acid i plättar och andra celler. TXA2 är en potent vasokonstriktor och aggregerande agent för blodplattar, vilket bidrar till hemostas och trombosbildning.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
"Trombocytrikplasma" refererar till ett laboratoriemedicinskt resultat som mäter trombocyterna (blodplättarna) i en blodprovet. Trombocyterna är viktiga för blodets koagulering, och ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 per milliliter blod.
Blodproppsbildning i den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, som kan leda till förträngning eller tilltäppning av kärlen, med ischemi eller infarkt i kärlens försörjningsområde som föl jd. Blodpropp i den gemensamma halspulsådern eller i de inre halsartärerna kan ge övergående ischemianfall, hjärninfarkt eller flyktig amauros (synnedsättning).
En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.
En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.
Ett släkte giftormar tillhörande underfamiljen Crotalinae. Tolv arter är kända och förekommer Nord- och Centralamerika och Asien.
Skrumpning av ett koagel till följd av sammandragning av blodplättarnas till fibrintrådar fästa pseudopoder, vilken är beroende av det kontraktila proteinet trombostenin. Fenomenet används som mått på trombocytfunktion.
Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Platelet Storage Pool Deficiency (SPD) refers to a group of bleeding disorders caused by a decrease in the number or function of platelet granules, which are small sacs inside platelets that store and release chemicals necessary for clotting. This results in impaired platelet function and increased bleeding tendency. SPD can be inherited or acquired and may affect one or more types of platelet granules, including alpha (dense) granules and delta (lysosomal) granules.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Det viktigaste aktiva ämnet i blodiglars spottkörtelsekret. Det har koagulationshämmande effekt.
Trombospondiner är ett glykoprotein som fungerar som en bindande molekyl och har en roll i celldelning, angiogenes och celladhesion. Det uttrycks främst av thrombocyter (blodplättar) och endotelceller (celler som lining hjärt-kärlsystemet), men kan också produceras av andra cellytor under vissa förhållanden. Trombospondiner har visat sig ha en potential roll i patofysiologiska processer såsom ateroskleros, cancer och fibros.
De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.
Fibrinolysin eller ämnen som omvandlar plasminogen till fibrinolysin (plasmin).
"Purpura thrombocytopenia" refererer til et medicinskt tillstand där individen har ett abnormt lågt antal blodplättar (trombocytopeni) i kroppen, vilket orsakar blödning under huden och/eller slemhinnor. Detta resulterar i att det bildas små fläckar eller prickar med blod under huden, som ser röda ut (purpura). Tillståndet kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och läkemedelsreaktioner.
'Purinergic P2 receptor antagonists' are a class of pharmaceutical compounds that block the activity of P2 receptors, which are proteins on the surface of cells that bind purinergic signaling molecules such as ATP and ADP. These receptors play important roles in various physiological processes, including neurotransmission, inflammation, and cardiovascular function. By blocking the activity of these receptors, P2 receptor antagonists can be used to treat a variety of medical conditions, such as chronic pain, inflammatory diseases, and neurological disorders.
Von Willebrand Disease (VWD) is a genetic bleeding disorder caused by deficiency or dysfunction of the von Willebrand factor (VWF), a protein involved in blood clotting. VWD affects both males and females and can vary in severity from mild to severe. There are three main types of VWD: type 1 (partial quantitative deficiency), type 2 (qualitative defects), and type 3 (nearly or complete absence of VWF). Symptoms may include easy bruising, prolonged nosebleeds, heavy menstrual bleeding, and excessive bleeding after dental procedures, surgery, or trauma.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroidtyp (NSAID) som blockerar enzymet cyklooxygenas, som behövs för bildandet av prostaglandiner och andra autakoider. Det hämmar även polymorfa leukocyters motilitet.
Blödnings- och trombostillstånd till följd av onormala blodkoagulationsförhållanden, vilka i sin tur kan bero på koagulationsproteinrubbningar, trombocytrubbningar, blodproteinrubbningar eller närings brister.
Protease-activated receptor 1 (PAR-1) är ett G-proteinkopplat receptor (GPCR) som aktiveras av serinproteaser som trombin och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till cellulär respons såsom celldelning, migration, inflammation och blodkoagulation. PAR-1 är involverat i flera fysiologiska processer, men har också visats överaktiveras i patologiska tillstånd som cancer och sjukdomar relaterade till hjärtat och kärlen.
Läckage av blod från blodkärl.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Prostaglandinreceptorer är proteiner som finns på cellytan och binder specifikt till prostaglandiner, hormonliknande signalmolekyler som deltar i en rad fysiologiska processer i kroppen, såsom smärta, inflammation, sömnschema, blodkoagulering och modulerande av immunresponsen. När prostaglandiner binder till sina respektive receptorer aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära responsar beroende på receptor- och signalsubstansspecifika mekanismer. Det finns flera olika typer av prostaglandinreceptorer, varav de flesta tillhör G-proteinkopplade receptorfamiljen och delas in i fyra huvudgrupper (DP, EP, FP och IP) baserat på struktur och funktion. Prostaglandinreceptoraktivitet kan styras terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar och tillstånd, så
Mer eller mindre spontan blödning till följd av brister i blodlevringsmekanismerna (blodkoaguleringssjukdomar) eller annan störning som ger upphov till strukturella brister i blodkärlen (vaskulära hemostatiska störningar).
Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.
Prostaglandin H (PGH) är en prostaglandin som fungerar som en biologiskt aktiv substans, som spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer i kroppen, såsom inflammation, smärta, feber och blodflöde. PGH är ett intermediärt stadium i syntesen av andra prostaglandiner och tromboxaner från fettsyror som arakidonsyra.
Den fysiologiskt aktiva och stabila hydrolysprodukten av epoprostenol. Påträffas i nästan all djurvävnad.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
En ärftlig koagulationsrubbning kännetecknad av långa blödningstider, ovanligt stora blodplättar och onormal protrombinförbrukning.
Prostaglandin endoperoxides are biologically active compounds that are intermediate products in the conversion of arachidonic acid to prostaglandins, thromboxanes, and other eicosanoids. They are highly reactive and short-lived, and can cause vasoconstriction, platelet aggregation, and inflammation.
Amidiner som substituerats med en bensengrupp. Bensamidin och dess derivat är peptidashämmare.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Ett potent, kärlvidgande medel som ökar det perifera blodflödet. Det hindrar blodplättsanhopning och har många andra biologiska effekter, som t ex utvidgning av luftrören, mediering av inflammation os v.
"Thromboelastography (TEG) is a viscoelastic hemostatic assay that measures the kinetics of clot formation, clot strength, and fibrinolysis in whole blood, providing a global assessment of hemostasis."
Adeninnukleotider är molekyler som består av ribose (en sockerart) och adenin (en näringsrikt aromatisk bas). De två mest förekommande formerna av adeninnukleotider är adenosindifosfat (ADP) och adenosintrifosfat (ATP), som båda spelar viktiga roller i cellens energiproduktion och energiöverföring. ATP, den energirikaste formen av adeninnukleotid, fungerar som en direkt källa till energibehov i celler genom att släppa ifrån sig ett fosfatgrupp (i en reaktion katalyserad av ATPas) och omvandlas till ADP. Energin frigjord i denna process används för att driva andra celulära processer som kräver energi, såsom muskelkontraktioner, transport över cellmembran och syntes av andra molekyler. ADP kan sedan regenereras tillbaka till ATP
Gift från ormar av familjen Vipera (huggormar). Det är inte lika kraftigt som gift från Elapidae (kobror) eller Hydrophidae (havsormar) och verkar huvudsakligen på kärlsystemet, där det stör koagulation och kapillärmebranfunktioner. Det har även cytotoxisk verkan. Gifterna innehåller stora mängder enzymer och andra faktorer.
Den naturliga, enzymatiska upplösningen av fibrin.
Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.
Beta-thromboglobulin är ett protein som frisätts från thrombocyter (blodplättar) under blodkoagulering och trombusbildning. Det används som ett laboratoriemedicinskt mått på aktivering av blodplättar.
Kollagenreceptorer är cellytereceptorer som modulerar signalöverföring mellan celler och den extracellulära matrisen. De påträffas i många typer av celler och deltar i upprätthållande och reglering av cellers form och beteende, inklusive trombocytaktivering och aggregering, via många olika signalvägar och skillnader i sin affinitet för kollagenisoformer. Till kollagenreceptorerna hör även diskoidindomänreceptorer, integriner och glykoprotein VI.
P2-receptorer är en typ av receptorer som binder adenosintrifosfat (ATP) och andra nukleotider. De är G-proteinkopplade receptorer och delas in i två undergrupper, P2Y-receptorer och P2X-receptorer. P2Y-receptorerna är metaboliskt sensitiva och aktiveras av nukleotider som ATP, ADP, UTP och UDP, medan P2X-receptorerna är jonkanaler som aktiveras av ATP. P2-receptorer spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom smärta, inflammation, blodtryck och excitation-kontraktionskoppling i hjärtat och skelettmusklerna.
S-Nitrosoglutathion (GSNO) är en typ av S-nitrosothiol, som är organiska föreningar som innehåller en syrgasatom bundet till en svavelatom i en tiolgrupp (-SH). GSNO består av glutation, en tripeptid som innehåller tre aminosyror (cystein, glycin och glutaminsyra), där cysteinet har blivit S-nitrosaterat. Detta molekyl är viktigt inom celldefens och signalsubstanser i kroppen, och har visats ha en roll i regleringen av blodflöde, neurotransmission, och cellulär stressrespons.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
En lipoxygenasmetabolit av arakidonsyra. Det är en kraftigt selekt iv ligand för märkning av mu-opioidreceptorer i såväl membran som vävnadssnitt. 12-S-ETE-analogen har rapporterats förstärka tumörce llers metastaseringsförmåga genom aktivering av proteinkinas-C.
En grupp polypeptider som renats fram ur ormgift och som innehåller arginin-glycin-asparginsyrasekvensen (RGD). RGD-tripeptiden binder till integrinreceptorer och blockerar därmed kompetitivt normala integrin-ligandkopplingar. Sålunda blockerar disintegriner adhesionsfunktioner och hämmar trombocytaggregation.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Trombocytos är ett tillstånd där antalet blodplättar (trombocyter) i blodet är förhöjt, vanligtvis över 450 000 per milliliter blod. Normalvärdet ligger mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per milliliter blod. Trombocytos kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom som lätta blödningar eller blåmärken, eftersom ökade antal trombocyter kan leda till en förhöjd benägenhet för blod att koagulera. Trombocytos kan vara primär (idiopatisk) eller sekundär till olika sjukdomar eller behandlingar, såsom cancer, inflammation, medel mot epilepsi och reumatiska sjukdomar. I allvarliga fall av trombocytos kan patienten behöva behandlas för att minska antalet blodplättar och därmed
Prostaglandiner är signalmolekyler som produceras av kroppens celler och har diverse effekter på kroppsfunktionerna, såsom reglering av smärta, inflammation, sömnschema, blodtryck och skydd av magsäcken. De är en del av en större grupp lipidmolekyler som kallas eikosanoider och bildas från essentiella fettsyror som inkorporeras i cellemembranen.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Trombopoietin (TPO) är ett glykoprotein hormon som produceras främst i levern och styr produktionen av trombocyter (blodplättar) i kroppen. Det sker genom att stimulera multiplikation, differentiering och överlevnad av megakaryocyterna, de celler som mognar till att bli blodplättar. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocyterna och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till ökad trombocytbildning. TPO har också visat sig ha en roll i homeostasen av hematopoetiska stamceller.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Ett protein som erhålls från fibrinogen i närvaro av trombin och som utgör en del av blodproppen.
Cykliskt guanosin-3',5'-(vätefosfat) (guanosin-5'-monofosfat); en guaninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelen i både 3'- och 5'-positionerna. Det är en intracellulär regulatorsubstans med funktion som sekundär budbärare. Halten av ämnet ökar som svar på ett flertal hormoner, bl a acetylkolin, insulin och oxytocin, och det aktiverar specifika proteinkinaser. Syn. cGMP.
Receptoraggregation refererar till en process där flera receptormolekyler samlas eller "aggregeras" tillsammans på cellytan, ofta som ett resultat av att de binds av ett ligand (ett signalmolekyl). Denna aggregation orsakar en konformationsförändring hos receptorn som kan leda till aktivering av intracellulära signalkaskader och därmed initiera en cellrespons. Detta är en viktig mekanism i celldifferentiering, cellytt-kommunikation och signaltransduktion.
Proppbildning i någon av hjärtats kransartärer, vilket ofta leder till hjärtinfarkt.
En beta-integrinunderenhet med en storlek av ca 85 kD som identifierats i heterodimerer innehållande alfaIIB-integrin och alfaV-integrin. Beta3-integrin uppträder i tre olika splitsade isoformer, vilka benämns beta3A-C.
"Ormgifter" refererar till de giftiga substanser som vissa ormar producerar och använder för att fånga byten eller försvara sig mot fiender. Dessa gifter kan innehålla en varierad samling av bioaktiva ämnen, såsom proteiner, peptider och neurotoxiner, som påverkar olika funktioner i organismen, till exempel andnings- eller hjärtverksamheten. Ormgifter kan orsaka allvarliga skador och till och med död hos människor om de inte behandlas akut.
Ginkgolider är en typ av organiska föreningar som isoleras från blad och frön hos Ginkgo biloba, ett av världens äldsta levande trädarter. De är kända för sina unika strukturer och biologiska aktiviteter, särskilt deras roll som platelettaktiveringshämmare. Ginkgolider används i olika komplementär- och alternativmedicinska preparat för att behandla diverse tillstånd som hjärnblödningar, demens, tinnitus och andra neurologiska störningar.
Blodkoagulationsfaktor VIII, en antihemofilifaktor som utgör en del av faktor VIII/von Willebrandfaktorkomplexet. Faktor VIII produceras i levern och har sin verkan i den inre koagulationsprocessen. Den tjänar som kofaktor vid faktor X-aktivering, vilken påtagligt förstärks genom små mängder trombin.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Preparat som förhindrar blodproppsbildning. Naturligt förekommande ämnen i blodet räknas hit endast om de används som läkemedel.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Salivproteiner och peptider är en samling av proteiner och peptider (små proteiner) som produceras och utsöndras av speicheldrüserna, vilka hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna från nedbrytning och infektioner samt underlätta sväljningen.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
En alfaunderenhet av integrin som primärt ingår förening med beta1-integrin och bildar alfa2beta1-integrinheterodimeren. Den innehåller en domän med homologi med kollagenbindande domäner hos von Willebrand-faktorn.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Tyrosine är en aromatisk essentiell aminosyra som fungerar som byggsten i proteiner och neurotransmittor i kroppen. Det syntetiseras i kroppen från den icke-essentiella aminosyran fenylalanin.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.
Blodets inre motstånd (friktion, tröghet) vid kraftpåverkan. In vitromätning av blodets viskositet har begränsad klinisk betydelse, då denna inte återger den verkliga viskositeten i cirkulationssystem et.
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Prothrombin time (PT) är ett laboratoriemedicinskt test som mäter hur lång tid det tar för en blodpropp (trombus) att bildas i ett prov av blodplasma. Testet används för att utvärdera blodets koagulationsstatus, särskilt när man misstänker att en patient har en koagulopati orsakad av något som hämmar den naturliga koagulationsprocessen. PT mäter tiden (i sekunder) för en specifik reaktionskedja som leds av protrombin, ett protein som omvandlas till det aktiva koagulationsfaktorn thrombin under processen. Längre PT-tider kan indikera förlängd blödningsrisk och kan vara associerade med leverfunktionsstörningar, vissa läkemedel (såsom warfarin) eller koagulationsfaktorbrist.
Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.
Benämning på flera, sinsemellan strukturellt likartade och extracellulärt ansamlade proteiner i form av 7-10 nm långa fibriller. De återfinns i olika vävnader och färgas av kongorött och tioflavin.
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
Medel som hämmar heparinets antikoagulerande verkan.
Trombopoes är processen där kroppen producerar blodplättar (trombocyter), en typ av blodcell som hjälper till att stanna upp blödningar genom att bilda blodproppar. Denna process sker kontinuerligt i benmärgen, under övervakning av olika signalsubstanser och celler, inklusive megakaryocyter, som är specialiserade celler som delar sig och slutligen ger upphov till blodplättarna. Trombopoesen kan störas av olika sjukdomstillstånd eller läkemedel, vilket kan leda till för låg koncentration av blodplättar i blodet (trombocytopeni).
Föreningar eller ämnen som reagerar med cyklooxygenas (prostaglandin-endoperoxidsyntas) och därmed hindrar detta från att ingå substrat-enzymkombination med arakidonsyra och bilda eikosanoider, prostaglandiner och tromboxaner.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Brist på eller avsaknad av fibrinogen i blodet.
Sulfinpyrazone is a medication that functions as a uricosuric agent and a non-steroidal anti-inflammatory drug (NSAID). It works by lowering the levels of uric acid in the body, which makes it useful for treating gout and preventing kidney stones. Additionally, Sulfinpyrazone has antiplatelet properties, meaning that it can help prevent blood clots from forming. This makes it helpful in managing certain cardiovascular conditions.
Ett integrin som återfinns på fibroblaster, blodplättar, endotel- och epitelceller och lymfocyter, där det verkar som receptor för kollagen och laminin. Trots att det ursprungligen betraktades som kollagenreceptorn, är det en av flera kollagenreceptorer. Ligandbindning till alfa2beta1-integrin utlöser en kaskad av intracellulära signaler, inkl. aktivering av p38-MAP-kinas.
Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.
"Partiell tromboplastinidtid" (PTT) är ett laboratoriemedicinskt mått på blodets tendens att koagulera, eller blöda. Det mäts genom en coagulationsprovet som mäter tiden det tar för en del av blodet att koagulera efter att en reagent som kallas partiell tromboplastin (tillsammans med calciumjoner) har lagts till.
En fosfodiesterashämmare som blockerar upptag och omsättning av adenosin i erytrocyter och kärlendotelceller. Dipyridamol förstärker även den klumpningsmotverkande effekten av prostacyklin.
Viperidae är en familj av giftiga ormar, inklusive arter som huggormar och klappersnokar, kännetecknade av ett rörligt framtandsgiftgglesben som används för att injicera sitt offer med potentt gifte.
Adenylsyra. Adeninnukleotid innehållande en fosfatgrupp som förestrats till en sockerdel i 2´-,3´- eller 5´-positionen.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
"Strålningsspridning" refererar till utbredningen eller spridningen av joniserande strålning från en källa till omgivande miljö, vilket kan orsaka fysisk skada på levande vävnad och öka risken för genetiska mutationer och cancer.
Prostaglandin D (PGD) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler som produceras i kroppen och har en rad olika funktioner, inklusive reglering av inflammation, smärta, feber och blodflöde. PGD är specifikt en prostaglandin D2-receptor agonist och verkar på sina receptorer för att utöva sin biologiska aktivitet. Det har visat sig ha potentialen som ett terapeutiskt mål i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel ögonsjukdomar och astma.
Syntetiska Prostaglandiner är konstgjorda analoger eller derivat av naturliga prostaglandiner, hormonliknande lipider som produceras i kroppen och har en rad fysiologiska funktioner, inklusive inflammation, smärta, feber och blodtryckreglering.
"Tiofener" är en organisk kemisk förening som består av en bensenring (en cyklisk kolväte med sex kolatomer) där tre av kolatomerna har blivit ersatta med svavelatomer. Detta ger upphov till en sulfongrupp (-SO2H) och två svavel-svavel dubbelbindningar i molekylen. Tiofen är en aromatisk förening, vilket innebär att den har speciella elektroniska egenskaper som ger upphov till en stabil ringstruktur. Tiofener och deriverade föreningar används inom organisk syntes och i läkemedelsindustrin.
In biokemi, betyder "kompetitiv binding" att två eller fler molekyler tävlar om att binda till samma aktivt site på ett enzym eller receptor. Den kompetitiva inhibitorn är en typ av enzyminhibitor som liknar substratet i sin struktur och konkurrerar med substratet om att binda till aktivt sidan, vilket resulterar i minskat enzymaktivitet. Ju högre affiniteten kompetitiva inhibitorn har för aktivt sidan, desto mer effektiv är den som inhibitor. Värt att notera är att kompetitiv inhibition kan reversibilis vara, vilket innebär att effekten avger när koncentrationen av inhibitorn minskar eller när substratkoncentrationen ökar.
Tiden det tar för helblod att visa tecken på levring.
Prostaglandiner, tillsammans med thromboxaner och leukotriener, är grupper av lipidmedierade signalsubstanser som kallas eikosanoider. De syntetiseras från fettsyror, främst arakidonsyra, genom en biokemisk process som innefattar flera steg och enzymer. Prostaglandiner har många olika funktioner i kroppen, till exempel att påverka smärta, inflammation, sömnschema, blodtryck, blodkoagulering och skydda mag-tarmkanalen. De är mycket kraftfulla hormonliknande substanser som verkar lokalt i den del av kroppen där de bildas.
Prostaglandin E (PGE) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler involverade i en rad fysiologiska processer inom kroppen, såsom inflammation, smärta, feber och blodflödesreglering. PGE är specifikt associerad med smärtreduktion, samt med relaxation av muskler i luftrör och matstrupe. Det finns också forskning som visar att PGE kan ha en roll i skyddet av mag-tarm-trakten.
Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.
Protein denaturering refererar till processen där ett protein förlorar sin naturliga, biologiskt funktionella konformation och tredimensionell struktur som resulterar från att den korrekta sekvensordningen av aminosyror i polypeptidkedjan störs. Detta kan orsakas av faktorer såsom förändringar i pH, temperatur, koncentrationen av salt eller organiska lösningsmedel, mekanisk påverkan eller exponering för kemiska substanser som t.ex. detergenter eller lösningsmedel. När ett protein denatureras kan det bli mer benäget att aggregera och bilda insolubila klumpar, vilket kan leda till förlust av dess funktionella kapacitet. Det är värt att notera att proteiner ofta kan delvis eller fullständigt återfå sin ursprungliga konformation och funktion om de exponeras för normala villkor igen, men i vissa fall kan denaturering vara permanent och leda till
Ett enzym som påträffats i alfatoxin från Clostridium welchii och andra klostridie- och bacillstammar. Det hydrolyserar glycerofosfatidater till 1,2-diacylglycerol och en fosforylerad kvävebas som kolin. EC 3.1.4.3.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
En eikosanoid som är en produkt av cyklooxygenasprocessen vid arakidonsyraomsättningen. Den är en stabil och syntetisk analog till epoprostenol, men med längre halveringstid än moderföreningen. Dess verkan påminner om prostacyklinets. Iloprost åstadkommer kärlutvidgning och hämmar blodplättsklumpning.
Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Två små peptidkedjor som frigörs från N-ändsegmentet av fibrinogenets alfakedjor genom trombinets verkan vid blodkoaguleringsprocessen. Varje peptidkedja innehåller 18 aminosyrarester. In vivo utnyttjas fibrinopeptid A som markör för bestämning av omvandlingshastigheten av fibrinogen till fibrin medelst trombin.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
'Alpha-synuclein' är ett protein som naturligt förekommer i hjärnan och är involverat i neurotransmission, särskilt vid releasen av signalsubstanser ifrån de neuronala vesiklarna.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).
Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.
Protein Kinase C (PKC) är ett enzym som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar en rad cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och cellytiska respons på till exempel växt hormoner och tillväxthormon. PKC aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner (Ca2+) och får därigenom förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, specifika serin- eller treoninresidyer på målproteiner. Detta leder till en förändring av proteinet som kan leda till aktivering eller inaktivering av dess funktion. PKC finns i flera olika isoformer som varierar mellan olika celltyper och har olika substratspecifitet, reguleringsmekanismer och subcellulära lokaliseringsställen.
Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.
Fettsyrederivat av glycerofosfater. De består av glycerol med esterbindning till 1 mol fosforsyra vid 3-hydroxyländen och till 2 mol fettsyror vid de två övriga hydroxylgrupperna.
Streptococcus sanguinis är en grampositiv bakterie som är en normal den mänskliga munnen borende flora, och är en del av det normalt förekommande munnens ekosystem. Den är vanligtvis icke-patogen men kan orsaka infektioner i sällsynta fall, till exempel endokardit (inflammation i hjärtklaffarna) eller andra systemiska infektioner, särskilt hos immunosvaga individer.
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Ett akridinderivat som förr i stor utsträckning användes som malariamedel, men som under senare år ersatts av klorokin. Det har även använts mot parasitmaskar och för behandling av giardiasis. Det används i experimentell cellbiologi som fosfolipas A2-hämmare.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.
Thrombin är ett protein (enzym) som spelar en viktig roll i blodets koagulationssystem. Det konverterar fibrinogen till fibrin, vilket leder till bildandet av blodproppar (tromber). Sålunda kan en medicinsk definition av 'trombintid' vara: "Tiden det tar för ett prov av plasma att koagulera efter tillsats av en standardiserad mängd thrombin".