Transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Transforming Growth Factor beta1
Transforming Growth Factor β1 (TGF-β1) är ett cytokin som spelar en viktig roll i cellväxth, differentiering och immunreglering. Det är en multifunktionell vävnadsfaktor involverad i embryonal utveckling, tumörgenesis och fibros. TGF-β1 verkar genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet, vilket resulterar i en signalkaskad som kan modifiera genuttryck och cellfunktioner.
Receptorer, transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) receptorer är en typ av cellmembranreceptor som binder till TGF-β-signaleringsproteiner. När TGF-β-proteinet binder till receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket leder till reglering av celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och extracellulär matrisproduktion. TGF-β-receptorerna spelar därför en viktig roll i embryonal utveckling, homeostas och sjukdomsprocesser som cancer.
Transformerande tillväxtfaktorer
Transformerande tillväxtfaktorer (TGF) är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i cellernas tillväxt, differentiering och överlevnad, samt styr reguleringen av immunresponsen och fibrosen i kroppen.
Transforming Growth Factor beta2
Transforming Growth Factor beta2 (TGF-β2) är en typ av cytokin, som spelar en viktig roll i cellväxth och differentiering, samt underreglering av immunresponsen. TGF-β2 är specifikt involverat i reguleringen av embryonal utveckling, vävnadens reparation och homeostas, och kan också vara involverat i patologiska processer som cancer och fibros.
Transforming Growth Factor beta3
Transforming Growth Factor beta3 (TGF-β3) är ett cytokin proteinsignalmolekyl som spelar en viktig roll i cellens tillväxt, differentiering och homeostas. Det är specifikt känt för sin roll i reglerandet av embryonal utveckling, benreparation och fibros. TGF-β3 är en del av TGF-β superfamiljen som inkluderar flera andra proteiner med liknande funktioner.
Epidermal tillväxtfaktor
En 6 kD-polypeptidtillväxtfaktor som först iakttogs i de submaxillära spottkörtlarna hos möss. Epidermal tillväxtfaktor hos människor isolerades ursprungligen ur urin, då den har förmåga att hämma magsaftsutsöndring, och ämnet kallades urogastron. Faktorn uppvisar ett flertal biologiska effekter, inklusive främjande av tillväxt och differentiering av mesenkym- och epitelceller. Syn. EGF.
Receptor, epidermal tillväxtfaktor
Epidermal growth factor receptor (EGFR) är en tyrosinkinaspännande receptor som utgör en central del i celltillväxtens och celldelningens kontrollmechanismer, och när den aktiveras genom bindning av ligander som EGF eller TGF-α kan den initiera en signalkaskad som leder till celldelning, differentiering och överlevnad.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
Fibroblasttillväxtfaktor 2
En enkelkedjad polypeptidtillväxtfaktor som spelar en betydande roll i sårläkningsprocessen och som sätter igång angiogenes (kärlbildning). Hos människa finns det flera olika typer av proteinet, varierande i storlek från 18 - 24 kD, beroende på olika startpunkter inom fgf-2-genen. Det har 55% aminosyrarestöverensstämmelse med fibroblasttillväxtfaktor 1 och en starkt heparinbindande effekt. Tillväxtfaktorn är en mycket kraftfull inducerare av DNA-syntes i en mångfald celltyper av mesoderm- och neuroektodermursprung. Den kallades från början basisk fibroblasttillväxtfaktor pga sina kemiska egenskaper och för at skiljas från sur fibroblasttillväxtfaktor (fibroblasttillväxtfaktor 1). Syn. fibroblasttillväxtfaktor, basisk.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Celler, odlade
Trombocytrelaterad tillväxtfaktor
"Trombocytrelaterad tillväxtfaktor (megakaryocyte growth and development factor, Megakaryocyte colony-stimulating factor eller platelet-derived growth factor) är ett protein som produceras naturligt i kroppen och stimulerar produktionen och differentieringen av megakaryocyter, de celler som sedan frisätter blodplättar (trombocyter), vilket leder till en ökad bildning av nya blodplättar."
RNA, budbärar
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Smad2-protein
'Smad2' är ett protein som fungerar som en signaltransducer inom TGF-β (transforming growth factor beta)-signalsystemet, vilket spelar en viktig roll i cellcykeln, celldelning och apoptos. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad2 genom fosforylering, vilket leder till att det bildar komplex med andra Smad-proteiner och transporteras in i cellkärnan för att reglera genuttryck relaterat till celldifferentiering, celldelning och apoptos.
Tillväxtsubstanser
Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.
Fibroblasttillväxtfaktorer
En familj små polypeptidtillväxtfaktorer med flera gemensamma drag, inklusive en stark affinitet för heparin och en central, tunnformad kärna av 140 aminosyror med stor homologi mellan familjemedlemmarna. Den ursprungliga definitionen som fibroblasttillväxtstimulerande protein är inte längre nödvändig för hemmahörande i fibroblasttillväxtfaktorfamiljen.
Insulinliknande tillväxtfaktor I
En väl beskriven basisk peptid som tros utsöndras från levern och följa blodcirkulationen. Den har tillväxtreglerande, insulinliknande och mitogena egenskaper. Tillväxtfaktorn är till stor del, men inte helt, beroende av tillväxthormon. Den tycks i huvudsak vara verksam hos vuxna, till skillnad från insulinliknande tillväxtfaktor II, som är en viktig tillväxtfaktor i foster.
Hepatocyttillväxtfaktor
En flerfunktionell tillväxtfaktor som reglerar både celltillväxt och cellrörlighet. Den utövar en stark mitogen effekt på leverceller och primära epitelceller. Dess receptor är protoonkogenprotein C-met.
Transforming growth factor alpha
Transformation Growth Factor Alpha (TGF-α) är ett signalsubstanser som binder till receptorer på cellens yta och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar cellers tillväxt, differentiering och överlevnad. TGF-α är en peptidhormon som uttrycks av många olika celltyper och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, wound healing och cancer. I patologiska tillstånd kan ökat uttryck av TGF-α leda till onkogen transformation och tumörtillväxt.
Endotelcellstillväxtfaktorer
Dessa är lösliga mitogen som utsöndras från ett flertal organ. Faktorerna utgörs av en blandning av två polypeptidenkelkedjor med heparinaffinitet.. Molekylvikten är organ- och artberoende. De har mitogena och kemotaktiska effekter och stimulerar endotelceller till att växa och syntetisera DNA. De är besläktade med såväl basiska som sura fibroblastväxtfaktorer, men har andra aminosyrasekvenser.
Cellinje
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Aktivinreceptorer, typ I
Activating receptors of type I, also known as stimulatory receptors or agonist-stimulated receptors, are a class of cell surface receptors that transmit signals into the cell upon binding to an agonist or ligand. These receptors are characterized by their ability to activate intracellular signaling pathways and elicit a response in the cell. They are typically made up of a single polypeptide chain that spans the cell membrane, with an extracellular domain for ligand binding and an intracellular domain for signal transduction. Examples of type I activating receptors include receptor tyrosine kinases (RTKs) and G protein-coupled receptors (GPCRs).
Nervtillväxtfaktorer
Nervtillväxtfaktorer (NGF) är proteiner som stimulerar tillväxt, underhåll och överlevnad av specifika neuron i det nervsystemet, där de spelar en viktig roll i signaleringen mellan celler och har visat sig vara involverade i neurodegenerativa sjukdomar, smärta och känslosamma störningar.
Receptor, trombocytrelaterad tillväxtfaktor beta
En medicinsk definition av 'trombocyttrelaterad tillväxtfaktor beta-receptor' är ett typspecifikt membranprotein på celler, som binder till trombocyttrelaterad tillväxtfaktor beta (TGF-β) och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar celldelning, differentiering och cytokinasyntes.
Vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer
Vaskuläre endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF) är en grupp signalsubstanser som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl från befintliga. De verkar främst på vaskulära endotelceller och spelar därför en central roll i patofysiologiska processer som exempelvis tumörväxt, diabetesrelaterade komplikationer och åderbrist.
Fibroblaster
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Tillväxtfaktorreceptorer
Tillväxtfaktorreceptorer är en typ av receptorproteiner som binder till specifika tillväxtfaktorer och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar celltillväxt, celldelning, differentiering och överlevnad.
Nervtillväxtfaktor
Tumörceller, odlade
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Interleukin-1beta
Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, ett signalsubstans som utsöndras av kroppens vita blodkroppar (leukocyter) för att aktivera immunförsvaret och påverka inflammationen i kroppen. IL-1β är involverad i den akuta inflammatoriska svarskedjan och kan orsaka feber, smärta, rödhet och svullnad vid en infektion eller skada.
Reglering av genuttryck
Smad3-protein
'Smad3 är ett signalskalärt protein som spelar en central roll i TGF-β (transforming growth factor beta) signaltransduktionsvägen. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad3, dimeriserar och transporteras in i cellkärnan där det fungerar som en transkriptionsfaktor för att regulera genuttryck relaterat till celldelning, apoptos och differentiering.'
PDGF-receptorer
Platelet-derived growth factor (PDGF) receptors are a type of cell surface receptor that bind to PDGF, which is a protein involved in regulating cell growth and division. There are two types of PDGF receptors, called PDGFR-α and PDGFR-β, and they are found on the surface of many different types of cells in the body. When PDGF binds to these receptors, it triggers a series of intracellular signaling events that can lead to changes in cell behavior, such as increased proliferation, migration, and survival.
Fosforylering
Smad-proteiner
'Smad-proteiner' är en grupp signalproteiner som spelar en central roll i TGF-β (transforming growth factor β)-signalslingans intracellulära signalkaskad, vilket är involverat i reguleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos. Smad-proteinerna fungerar som signaltransducerar mellan TGF-β-receptorn och cellkärnan, där de regulerar genuttryck genom att binda till DNA och interagera med andra transkriptionsfaktorer.
Molekylsekvensdata
Mink
Celldifferentiering
Genuttryck
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Protein-serin-treoninkinaser
Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.
Receptorer, fibroblasttillväxtfaktor
Immunhistokemi
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Insulinliknande tillväxtfaktor II
En väl beskriven neutral peptid som tros utsöndras från levern och följa blodcirkulationen. Den har tillväxtreglerande, insulinliknande och mitogena egenskaper. Faktorn är till stor del, men inte helt, beroende av somatotropin. Den betraktas som en viktig tillväxtfaktor i foster, till skillnad från insulinliknande tillväxtfaktor I, som är en viktig tillväxtfaktor hos vuxna.
Smad7-protein
Smad7 är ett protein som fungerar som en negativ regulator av TGF-β (transforming growth factor beta) signalingvägen, vilket är involverat i cellcykeln, apoptos och cellytt Differentiering. Smad7 modulerar signalöverföringen genom att binda till och förhindra aktivering av TGF-β receptorn, samt hjälper till att rekrytera proteiner som styr nedbrytningen av den aktiverade receptorn.
Bassekvens
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Transfektion
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Connective Tissue Growth Factor
Connective Tissue Growth Factor (CTGF) är ett proteiner som stimulerar till celltillväxt och syntesen av extracellulär matrix, och spelar därför en viktig roll i processer som sårskada och fibros. CTGF uttrycks främst i fibroblaster och kan aktiveras av olika tillväxtfaktorer, däribland transformerande growth factor-beta (TGF-β). Även om CTGF huvudsakligen är känt för sin roll i bindvävens tillväxt och regeneration, har det också visat sig ha en betydelsefull roll i patologiska processer som fibros, cancersjukdomar och angiogenes.
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Blotting, Western
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Fibroblasttillväxtfaktor 1
En 17-kD enkelkedjad polypeptidtillväxtfaktor som spelar en betydande roll i sårläkningsprocessen och som sätter igång angiogenes (kärlbildning). Den binder till heparin, som förstärker dess biologiska verkan och skyddar den mot proteolys. Tillväxtfaktorn är en mycket kraftfull inducerare av DNA-syntes i en mångfald celltyper av mesoderm- och neuroektodermursprung. Den har även kemotaktisk och mitogen verkan. Den kallades till en början sur fibroblasttillväxtfaktor pga sina kemiska egenskaper och för at skiljas från basisk fibroblasttillväxtfaktor (fibroblasttillväxtfaktor 2). Syn. fibroblasttillväxtfaktor, sur.
Lymfokiner
Cellproliferation
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
DNA-bindande proteiner
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Transaktivatorer
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
Blotting, Northern
Transkription, genetisk
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Smad4-protein
'Smad4-proteinet' är ett signalsubstrat som spelar en central roll i TGF-β (transforming growth factor beta) signalingvägen, en signaltransduktionskaskad involverad i cellcykelreglering, apoptos och differentiering. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad4 genom fosforylering, vilket leder till att det translocerar in i cellkärnan där det fungerar som en transkriptionsfaktor tillsammans med andra Smad-proteiner för att reglera genuttryck.
Kollagen
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Beta 2-mikroglobulin
Beta 2-mikroglobulin (β2M) är ett litet protein som förekommer naturligt i kroppen och är en komponent i MHC klasse I-molekyler, vilka spelar en viktig roll i immunförsvaret. Det uttrycks också av tumörceller och kan på så sätt användas som markör för aktiv tumörväxt. Höga nivåer av β2M kan hittas vid monoklonala gammopatier, såsom multipel myelom och B-cells lymfom.
Fibroblasttillväxtfaktor 7
En fibroblasttillväxtfaktor som utgör ett specifikt mitogen för epitelceller. Den binder ett komplex av heparinsulfat och fibroblasttillväxtfaktorreceptor 2B.
Aktiviner
I en enkel medicinsk definition kan aktiviner definieras som proteiner eller molekyler som aktiverar specifika cellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen påverkas och ändrar sitt beteende. Aktivineringen sker ofta genom att en inaktiv föregångare (proprotein) klipps bort en del av sin struktur, varvid den aktiva formen av proteinet bildas. Denna aktiva form kan sedan binda till sina målreceptorer och utlösa en kaskad av intracellulära händelser som leder till cellens respons. Exempel på aktiviner inkluderar enzymer såsom kinaser och fosfataser, som kan aktivera andra proteiner genom att fosforylera eller dephosphorylera dem.
Tumörcellinje
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Dos-responskurva, läkemedel
Nedreglering
En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Benmorfogenesproteiner
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
Uppreglering
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
Cellytereceptorer
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Receptorer, vaskulär endotelcellstillväxtfaktor
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor-receptorer (VEGFR) är en typ av receptorproteiner som finns på ytan av vissa celler, framförallt endotelceller i blodkärl. Dessa receptorer binder till specifika signalsubstanser, kallade vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF), som aktiverar receptorerna och sätter igång en signaltransduktionsprocess inne i cellen. Denna process leder till olika responsiv handlingar, såsom angiogenes, det vill säga uppkomst av nya blodkärl från befintliga, vilket är viktigt för normal vävnadstillväxt och läkning, men kan även vara involverat i patologiska tillstånd som cancer och ögoninflammationer.
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Extracellulär matrix
Fibros
Cytokiner
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Vaskulär endotelcellstillvästfaktor receptor-2
Apoptos
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Beta3-integrin
En beta-integrinunderenhet med en storlek av ca 85 kD som identifierats i heterodimerer innehållande alfaIIB-integrin och alfaV-integrin. Beta3-integrin uppträder i tre olika splitsade isoformer, vilka benämns beta3A-C.
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 2
Fibroblast Growth Factor Receptor 2 (FGFR2) är ett typ av receptorprotein som binder till specifika signalsubstanser kända som fibroblast växtfaktorer (FGF). När en FGF-molekyl binder till FGFR2 aktiveras receptorn och startar en signaltransduktion som reglerar celltillväxt, celldifferentiering och cellrörelser.
Promotorregioner, genetik
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Aminosyrasekvens
Sårläkning
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 1
Fibroblast Growth Factor Receptor 1 (FGFR1) är ett typ av receptorprotein som binder till specifika signalsubstanser kända som fibroblast växtfaktorer (FGF). När en FGF-molekyl binder till FGFR1 aktiveras receptorn och startar en signaltransduktionsväg in i cellen, vilket leder till olika cellulära svar som kan påverka celldelning, cellyttväxt, överlevnad och differentiering. FGFR1 har visat sig spela en viktig roll i flera fysiologiska processer, såsom embryonal utveckling, angiogenes och benregenerering. Dessutom har mutationer i FGFR1 setts i association med olika patologiska tillstånd, inklusive cancer och skelettförändringar.
Fibronektiner
Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.
DNA
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Protonkogenproteiner
Proton pump inhibitor proteins, also known as protono pumpare, refer to a group of protein pumps found primarily in the parietal cells of the stomach that play a key role in regulating gastric acid secretion. These proteins are responsible for transporting hydrogen ions (protons) from the cytoplasm of the cell into the lumen of the stomach, where they combine with chloride ions to form hydrochloric acid. By inhibiting the function of these proton pumps, medications known as proton pump inhibitors can reduce gastric acid secretion and alleviate symptoms associated with acid-related disorders such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and peptic ulcers.
Interleukin-1
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor receptor-1
Kollagen typ I
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
Protonkogenproteiner c-sis
'Protoncogenproteinet c-sis' är ett protein som kodas av onkogena protokomgenen c-sis, även känt som PDGFB-genen. Detta protein är en growth factor, specifikt en platelet-derived growth factor beta (PDGF-β), och spelar en viktig roll i celltillväxt, cellproliferation och angiogenes (kärlbildning). Onkogena protokomgener som c-sis kan bidra till cancerutveckling när de muterar eller överaktiveras, vilket kan leda till oreglerad celldelning och tumörbildning.
Enzymaktivering
Mutation
Transkriptionsfaktorer
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Nötkreatur
Kärlnybildning, patologisk
beta-adrenerga receptorer
Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, såsom adrenalin och noradrenalin. När ett katekolamin binder till en beta-adrenergg receptor utlöses en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar som exempelvis ökad hjärtfrekvens, bronkiodilation och glukosutilisering. Det finns tre huvudsakliga undertyper av beta-adrenerga receptorer: beta-1, beta-2 och beta-3, vilka varierar i distributionsmönster och funktion i kroppen.
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Receptorprotein-tyrosinkinaser
Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av membranbundna receptorer som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och växt- och djurs cellers tillväxt och differentiering. När en ligand binder till RTK aktiveras receptorns tyrosinkinasdomän, vilket leder till att intracellulära signaltransduktionsvägar aktiveras genom fosforylering av specifika proteiner. Dessa signalsystem är involverade i en rad cellulära processer som celldelning, celldifferentiering, apoptos och cellyttuppdelning. Mutationer eller abnorma nivåer av RTK kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer och developmentella störningar.
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Möss, genetiskt förändrade
Keratinocyter
Odlingssubstrat, anrikade
Proteinbindning
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Proteoglykaner
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
Extracellulära matrixproteiner
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Epitel
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Hud
Möss, inavlade BALB C
3T3-celler
En cellinje som härstammar från fibroblaster från särade embryon av schweiziska möss. Linjen är ett värdefullt in vitro-värdsystem förtransformationsstudier av onkogena virus, eftersom 3T3-celler besi tter hög känslighet för kontaktinhibition.
DNA-primrar
Fibroblasttillväxtfaktor 10
En fibroblasttillväxtfaktor som verkar som mitogen för keratinocyter. Den aktiverar fibroblasttillväxtfaktorreceptor 2B och medverkar i utvecklingen av lungor och lemmar.
Kärlnybildning, fysiologisk
Sjukdomsmodeller, djur
Mesoderm
Möss, nakna
Enzymhämmare
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Autokrin kommunikation
Sklerodermi, systemisk
Systemisk sklerodermi (SSc) är en autoimmun sjukdom som kännetecknas byggnadsminnesvärd hårdhet och förtjockning av huden, vanligtvis i händer, armar, ansikte och andra delar av kroppen. Detta tillstånd kallas även scleroderma, men systemisk sklerodermi innebär också att det finns involvering av inre organ såsom lungor, hjärta, njurar och mag-tarmkanalen.
Reglering av genuttryck, tumörer
Latent TGF-betabindande proteiner
En familj utsöndrade flerdomänsproteiner som ursprungligen påvisades genom sin association med den latenta formen av TGF (tumörtillväxtfaktor). De samverkar med ett antal olika proteiner i den extracellulära matrisen och spelar eventuellt en roll vid regleringen av biotillgängligheten av TGF-beta.
Aktivinreceptorer
Activating receptors, in a medical context, typically refer to cell surface receptors that bind to specific ligands and transmit signals into the cell upon activation. These receptors play crucial roles in various physiological processes, including immune responses, cell proliferation, differentiation, and survival. Activating receptors often have intracellular signaling domains that, when engaged by a ligand, trigger a cascade of events leading to changes in gene expression, cell behavior, or functional responses. A well-known example of activating receptors is the family of cytokine receptors, such as interleukin (IL)-2, IL-6, and IL-15 receptors, which are essential for immune cell activation and communication.
Nervtillväxtfaktorreceptorer
Nervtillväxtfaktorreceptorer (NGFR) är en typ av receptorproteiner som binder till nervtillväxtfaktorer (NGF), vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar och påverkar cellers överlevnad, differentiering och apoptos.
Integrin beta-kedjor
Beta-integrinkedjor förenar sig med alfa-integrinkedjor till heterodimera cellytereceptorer. Integriner har av tradition delats in i funktionella klasser, baserade på identiteten hos en av tre betakedjor i heterodimeren. Betakedjan är nödvändig och tillräcklig för integrinberoende signalöverföring. Dess korta cytoplasmasvans innehåller sekvenser som är av kritisk betydelse för signallering inifrån och ut.
Rekombinanta fusionsproteiner
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Somatomediner
Somatomediner, även kända som insulin-like growth factor I (IGF-I), är ett peptidhormon som produceras huvudsakligen i levern under stimulering av tillväxthormonet och spelar en viktig roll i celltillväxt, celldifferentiering och cellproliferation. Dessutom har somatomediner visat sig ha insulin-liknande effekter på glukosmetabolismen.
Kärlendotel
Fenotyp
Bindningsplatser
Odlingssubstrat, serumfria
Integriner
En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.
Enzymkopplad immunadsorberande analys
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Receptor, trombocytrelaterad tillväxtfaktor alfa
En medicinsk definition av 'Receptor, trombocytrelaterad tillväxtfaktor alfa' är ett membranprotein på megakaryocyter och erytroider celler som binder till trombopoietin, en vital hormonell regulerande faktor för produktionen av trombocyter (blodplättar).
In situ-hybridisering
Aktiner
Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.
Insulinliknande tillväxtfaktorbindande proteiner
En grupp lösliga proteiner som binder insulinliknande tillväxtfaktorer och modulerar deras biologiska verkan på cellnivå.
Cellöverlevnad
Tumörnekrosfaktor-alfa
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Smad Proteins, Receptor-Regulated
'Receptor-regulated Smad proteins' (R-Smads) are a subgroup of the Smad protein family that play crucial roles in intracellular signaling pathways, particularly those involving transforming growth factor β (TGF-β) and bone morphogenetic protein (BMP) superfamilies. These R-Smads include Smad1, Smad2, Smad3, Smad5, and Smad8/9. Upon ligand binding to their respective transmembrane receptors, the receptors activate and phosphorylate specific R-Smads at their C-terminal Serine residues. Phosphorylated R-Smads then form complexes with a common mediator Smad (Co-Smad), usually Smad4, and translocate into the nucleus to regulate gene expression. Different combinations of R-Smads and ligands determine the specificity of downstream signaling events, leading to diverse cellular responses such as proliferation, differentiation, migration, and apoptosis.
Modeller, biologiska
Ligander
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
Protein-tyrosinkinaser
Protein-tyrosinkinases (PTKs) are a type of enzyme that plays a crucial role in signal transduction within cells. They catalyze the transfer of a phosphate group from adenosine triphosphate (ATP) to specific tyrosine residues on target proteins, a process known as tyrosine phosphorylation. This post-translational modification can alter the activity, stability, or localization of the target protein and is involved in various cellular processes such as growth, differentiation, and apoptosis. Dysregulation of PTKs has been implicated in several diseases, including cancer, making them important drug targets for therapeutic intervention.
Peptider
RNA, Small Interfering
"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."
Polymeraskedjereaktion
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Receptor, IGF typ 1
IGF-1 (Insulin-like Growth Factor 1) Receptor Type 1 är en typ av receptor som binder till liganden IGF-1 och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar celltillväxt, celldelning och överlevnad.
Benmorfogenesprotein 7
Phosphatidylinositol 3-Kinases
Phosphatidylinositol 3-Kinases (PI3K) är en grupp enzymer som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd), cellcykelns reglering och cellytets metabolism. PI3K fosphorylerar fosfatidylinositol (PI) till fosfatidylinositol 3-fosfat (PIP3), vilket aktiverar proteiner som är involverade i cellsignalering, särskilt Akt/PKB. Dessa signaleringsvägar är ofta överaktiverade i cancer och är därför mål för utveckling av nya cancerterapeutika.
Mitogenaktiverade proteinkinaser
En överordnad familj av protein-serin-treoninkinaser som aktiveras av olika stimuli via proteinkinaskaskader. De utgör slutprodukterna i kaskaderna, som utlöses av fosforylering genom mitogenaktiverade proteinkinaskinaser, vilka i sin tur aktiveras av mitogenaktiverade proteinkinaskinaskinaser. EC 2.7.11.24.
Celltransformation, neoplastisk
Mitogener
"Mitogen" är ett medico-biologiskt begrepp som refererar till en substans eller en signal som stimulerar celldelning, specifikt mitosen, i celler som är kapabla av att dela sig. Mitogena stimuli får vanligtvis reaktion hos vissa typer av celler, särskilt vita blodkroppar (leukocyter), genom att aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som slutligen leder till upphörande av celldelningscykeln hos en quiescent cell och början av en ny celldelingsprocess. Exempel på naturliga mitogena ämnen inkluderar tillväxtfaktorer, som ger signaler för celldelning under normala fysiologiska processer, medan vissa virusproteiner och tumörpromotorer kan också agera som mitogena på obehaglig sätt och bidra till onkogenes eller cancerutveckling.
Proteiner
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Interleukin-6
En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.
Monoklonala antikroppar
Reglering av genuttryck, utveckling
Smad1-protein
'Smad1' är ett protein som tillhör Smad-familjen, vilka är signaltransduktionsmolekyler involverade i TGF-β (transforming growth factor beta) signalingvägen i celler. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras den och får Smad1 att fosforyleras, varefter det dimeriserar med Smad4 och transporteras in i cellkärnan för att reglera genuttryck relaterat till celldelning, apoptos och differentiering.
Inhibiner
Glykoproteiner som blockerar hypofysens utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH). Inhibiner produceras av testiklarnas sertoliceller, av granulosacellerna i äggstockens folliklar, i moderkakan och i andra vävnader. Inhibiner och aktiviner reglerar utsöndringen av follikelstimulerande hormon; båda grupperna tillhör TGF-beta-superfamiljen, såsom varande transformeringstillväxtfaktor-beta. Inhibiner består av en disulfidlänkad heterodimer med en unik alfaenhet bunden till antingen en beta A- eller en beta B-underenhet, varvid bildas inhibin A resp. inhibin B.
Tillväxthämmare
Proteinisoformer
En proteinisoform är en variant av ett protein som uppstår genom differentierad exonskaping, alternativ splicing av RNA eller post-translationell modifikation av aminosyrakedjan. Dessa variationer kan resultera i skilda funktioner, aktiviteter och subcellulära lokaliseringsmönster hos proteinet. Proteinisoformer bidrar till den biologiska mångfalden och komplexiteten i levande organismer.
COS-celler
Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 3
Fibroblast Growth Factor Receptor 3 (FGFR3) är ett typ av receptorprotein som binder till specifika signalsubstanser kända som fibroblast växtfaktorer (FGF). FGFR3 spelar en viktig roll i celldelning, celltillväxt och cell Differentiering under embryonal utveckling och även i vuxen ålder.
Protonkogenproteiner c-akt
Protoncogenproteinet c-AKT, också känt som protein kinase B (PKB), är ett intracellulärt enzym som spelar en central roll i cellers överlevnad, tillväxt och differentiering. Det aktiveras av signalsubstanser utsöndrade från extracellulära receptorer och reglerar diverse cellulära processer genom fosforylering av olika proteiner involverade i apoptos, metabolism, celldelning och transkription.
Aktivinreceptorer, typ II
Activin Receptors, Type II, are transmembrane serine/threonine kinase receptors that play a crucial role in signaling pathways involved in various biological processes, including cell growth, differentiation, and apoptosis. They are part of the TGF-β (Transforming Growth Factor-beta) superfamily and form heteromeric complexes with Type I activin receptors upon activation by activin ligands. There are two main types of Type II activin receptors: ActRII (Activin Receptor Type II) and ActRIIB. Upon binding of activin to the Type II receptor, the Type I receptor is recruited and phosphorylated, leading to downstream signaling events that ultimately regulate gene expression in the nucleus.
Lunga
Kloning, molekylär
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Plasminogenaktivatorhämmare 1
Plasminogenaktivatorhämmare 1, även känt som PAI-1, är ett protein som inhibiterar trombolys eller fibrinolys, det vill säga nedbrytningen av blodproppar. Det gör så genom att hämma plasminogena aktivatorer, till exempel t-PA och u-PA, vilka annars skulle omvandla inaktivt plasminogen till aktivt plasmin, som är den primära enzymet bakom fibrinolysen. Höga nivåer av PAI-1 har visats korrelera med ett ökat risk för trombos och tromboemboli.
Cellinje, transformerad
Eukaryotisk cellinje framtagen under en stabil fas, som vid odling övergår i en fas av ohämmad tillväxt, påminnande om en in vitro-tumör. Förändringen sker spontant eller genom inverkan av virus, onko gener, strålning eller kemiska substanser.
CD-antigener
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Flödescytometri
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Smad6-protein
Smad6 är ett proteín som fungerar som en negativ regulator av signalsvägen för transforming growth factor β (TGF-β), en typ av signalsubstans involverad i cellers proliferation, differentiering och apoptos. Smad6 hämmar TGF-β-signaleringsvägen genom att binda till och destabilisera andra Smad-proteiner som är nödvändiga för signalöverföringen.
DNA, komplementärt
Inhibin-betaunderenheter
Benmorfogenesprotein 2
CBFB-protein
CBFB (Core-Binding Factor Subunit Beta) är ett transkriptionsfaktorprotein som bildar en del av en komplex med proteinet RUNX1 och tillsammans reglerar de genuttrycket i flera olika celltyper, inklusive hematopoetiska stamceller. CBFB-proteinet binder till DNA och hjälper till att kontrollera celldifferentiering, proliferation och apoptos. Mutationer i CBFB-genen kan leda till olika former av cancer, såsom akut myeloisk leukemi (AML).
Cellcykel
En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.
Fibroblasttillväxtfaktor 9
MAP-kinassignalsystem
Ett intracellulärt signalsystem som omfattar MAP-kinaskaskaderna (trestegs-proteinkinaskaskader). Olika uppströmsaktivatorer, som svarar på extracellulära stimuli, utlöser kaskaderna genom att aktivera den första kaskadmedlemmen, MAP-kinaskinaskinas (MAPKKK). I detta steg fosforyleras mitogenaktiverade proteinkinaskinaser (MAPKK), som i sin tur fosforylerar mitogenaktiverade proteinkinaser (MAPK). Dessa utövar sedan sin verkan på olika mål nedströms till att påverka genuttryck. Hos däggdjur finns det flera bestämda MAP-kinasförlopp, inklusive ERK-processen (extracellulärt signalreglerat kinas), SAPK/JNK-förloppet (stressaktiverat proteinkinas/c-jun) och P38-kinasprocessen. De olika förloppen har vissa gemensamma komponenter, beroende på vilket stimulus som utlöser kaskaden.
Antikroppar
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Protonkogenproteiner c-met
"c-Met" är ett onkogent protein, även känt som "hepatocyte growth factor receptor (HGFR)", som aktiveras av tillväxtfaktorn hepatocyte growth factor (HGF). När det aktiveras, stimulerar c-Met cellcykelns progression, celldifferentiering och cellmotilitet, vilket kan leda till onkogenesis och cancerprogression om proteinet är överaktivt eller muterat. Protonkogener är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av protoner (H+) över membraner. Det finns inget samband mellan c-Met och protonkogener i medicinsk kontext.
Alfa5beta1-integrin
Ett integrin som finns i fibroblaster, blodplättar, monocyter och lymfocyter. Alfa5beta1-integrin är den klassiska fibronektinreceptorn, men den verkar även som receptor för laminin och flera andra proteiner i den extracellulära matrisen.
Membranproteiner
Tumörinvasivitet
"Tumörinvasion" refererar till när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring tumören genom att penetrera och förstöra den normalt byggda barriären av celler och matrix. Detta kan leda till spridning av cancer till närliggande eller fjärrbelägna kroppsdelar, även kallat metastaser. Mått på tumörinvasion inkluderar graden av invasion, omfattningen av invasion och hur djupt cancercellerna har penetrerat vävnaden.
Antisens-oligonukleotider
"Antisense oligonucleotides are short, synthetic single strands of DNA or RNA that are designed to bind to a specific RNA target through base-pairing, with the goal of modulating gene expression or protein production. This can include various mechanisms such as degradation of the target RNA, inhibition of translation, or splicing alterations."
Endotelceller
I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.
Quinazolines
Quinazolines är en klass av organiska föreningar som innehåller en heterocyklisk ring med två kolatomer och två kväveatomer. Denna struktur bildar en aromatisk system, vilket betyder att den har delokaliserade elektroner och är reaktivt stabil. Quinazoliner används ofta som byggstenar inom läkemedelsutveckling på grund av deras förmåga att binda till specifika enzymer eller receptorer i kroppen. Exempel på läkemedel som innehåller quinazolinestruktur är vissa typer av blodtrycksmediciner och cancerbehandlingsmediciner.
Kollagen typ III
Ett trådigt kollagen bestående av tre identiska alfa1(III)-kedjor som har stor spridning i många kroppsvävnader som innehåller kollagen typ I. Det är särskilt rikligt förekommande i blodkärl och spelar möjligen en roll i vävnader med elastiska egenskaper.
Råttor, Wistar
Tillväxtdifferentieringsfaktorer
'Tillväxtdifferentieringsfaktorer', även kända som Growth Differentiation Factors (GDF), är en grupp av proteiner som hör till transforming growth factor β-superfamiljen och spelar en viktig roll i reguleringen av celltillväxt, differentiering och överlevnad inom flera olika biologiska system, inklusive skelett- och muskelsystemet.
Stamceller
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.