Transducin
Transducin är ett G-protein som spelar en viktig roll i den fototransduktiva signalvägen i retinalceller i ögat. När ljus absorberas av rodopsin i de yttre segmenten av tappceller aktiveras transducin, vilket orsakar en kaskad av händelser som slutligen leder till att jonkanaler blockeras och cellen depolariseras. Detta resulterar i en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan för bearbetning och seende. Transducin är alltså ett viktigt steg i processen som omvandlar ljusenergi till elektriska signaler i ögat.
Rod Cell Outer Segment
A "Rod Cell Outer Segment" is a specialized structure in the retina of the eye that contains stacks of disc-shaped membranes filled with photopigments, specifically rhodopsin. This region is primarily responsible for capturing and processing light, enabling vision in low-light conditions or at night.
Rodopsin
Rodopsin är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i ögat, som spelar en viktig roll i mörkerseendet. Det består av två delar: ett membranprotein vid namn opsin och ett kromofor, 11-cis-retinal, som är ljuskänsligt. När ljus absorberas av rodopsinet aktiveras det, vilket resulterar i en kaskad av händelser som slutligen leder till en nervimpuls som skickas till hjärnan och tolkas som syn. Rodopsin är ett exempel på ett G-proteinkopplat receptorprotein (GPCR).
3`5`-cykliskt GMP-fosfodiesteras
GTP-bindande proteinreglersubstanser
Proteiner som reglerar GTP-bindande proteiners signalaktivitet. De delas in i tre kategorier, beroende på om de 1) stimulerar GTPas-verkan (GTPas-aktiverande proteiner), 2) blockerar frisläppande av GDP (guaninnukleotidseparationshämmare) eller 3) växlar GTP mot GDP (guaninnukleotidutbytesfaktorer).
Fotoreceptorerceller
Celler som känner av och släpper igenom ljus.
Nötkreatur
Arrestin
Ett 48-Kd-protein i den yttre delen av näthinnestavarna och en av komponenterna i ljusöverföringen. Det undertrycker aktivering av G-protein genom att binda till fosforylerat fotolyserat rodopsin. Arr estin kan framkalla experimentell autoimmun uveit efter injektion i laboratoriedjur.
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 6
Cyclic nucleotide phosphodiesterases, type 6 (PDE6) är ett enzymkomplex bestående av två katalytiska underenheter, PDE6α och PDE6β, samt två inhibitörska underenheter, PDE6γ. Detta enzymkomplex finns framförallt i retinan i ögat och bryter ner cykliska GMP (cGMP) till 5'-GMP. cGMP är involverat i signaltransduktionen som leder till fotoreceptorns ljuskänslighet i ögats stavar och tappar. När ljus aktiverar rhodopsin i staven eller koner, så sänks intracellulära cGMP-nivåerna, vilket leder till att jonkanaler stängs och neuronen hyperpolariseras. PDE6 spelar därför en viktig roll för den fotokemiska responsen i ögat. Mutationer i generna som kodar för PDE6 kan orsaka arv
Guanosin 5'-O-(3-tiotrifosfat)
Guanosintrifosfat
Ljus
G-Protein-Coupled Receptor Kinase 1
G-protein-coupled receptor kinase 1 (GRK1) är ett enzym som desensiterar G-protein-kopplade receptorer genom att fosforylera deras aktiveringslösa former. Detta leder till att bindningen av arrestiner sker, vilket förhindrar ytterligare signalering och möjliggör internalisering av receptorerna. GRK1 är specifikt involverat i synprocessen genom att reglera rhodopsins aktivitet i retinan i ögat.
Näthinnepigment
"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.
GTP-bindande proteiner
Adenosindifosfatribos
Mörkeradaptation
Mörkeradaptation är den fysiologiska process där ögat anpassar sig till mörka förhållanden, vilket leder till en ökad förmåga att uppfatta ljus och kontraster i lågljusmiljöer. Detta uppnås genom att pupillen dilateras (blir större) för att släppa in mer ljus, samt en kemisk process där det ljuskänsliga pigmentet rhodopsin i stavarna aktiveras och ökar sin respons på små mängder ljus.
Syn
I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.
Eye Proteins
Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.
Rod Opsins
Rhodopsin, även känt som det visuella purpurproteinet, är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i djurs ögon, som möjliggör mörkerseende genom att underlätta nattvila och skuggbildning. Det är en typ av G-kopplad receptor som aktiveras vid exponering för ljus och initierar en signaltransduktionsväg som leder till en elektrokemisk respons i ögat. Rodopsinet består av två huvudkomponenter: ett protein, opsin, och ett kromofor, retinal, som är bunden till opsinet. När ljus absorberas av retinalet sker en konformationsförändring som orsakar aktivering av rhodopsinet och startar en biokemisk kaskad som leder till synen.
Guanosindifosfat
Guanylylimidodifosfat
GTP-bindande proteiners alfaunderenheter
De GTPas-innehållande underenheterna hos heterotrimera GTP-bindande proteiner. När de frigörs från det heterotrimera komplexet samverkar dessa enheter med en rad olika budbärarsystem. Hydrolys av GTP genom underenhetens inneboende GTPas-aktivitet får det att återgå till sin inaktiva (heterotrimera) form. De GTP-bindande proteinernas alfaenheter grupperas i familjer, beroende på vilken verkan de har på andrabudbärarsystem.
Retinaldehyd
Retinaldehyd, även känt som retinal, är ett derivat av vitamin A och är en aktiv form av vitamin A i ögats retinapigmentepithel (RPE) och fotoreceptorer. Det spelar en viktig roll i synprocessen genom att ingå i den visuella cykeln, där det konverteras till retinsyra för att sedan aktivera synnermerna i gångljon och slutligen uppfatta ljus som synsignaler. Retinaldehyd kan också direkt reagera med opsiner, en typ av G-proteinkopplade receptorer, för att initiera signaltransduktion och leda till visuell perception.
Hydroxylamin
Tappar (Näthinna)
En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.
Phototransduction
Phototransduction är den biokemiska process som omvandlar ljusenergi till nervsignaler i de fotoreceptorceller som finns i ögats nätartslager (retina). Denna process innebär att ljuskänsliga proteiner, som kallas rhodopsin eller fotopsin, aktiveras när de utsätts för ljus. Detta ledar till en signalskapselse som ger upphov till en nervimpuls som sedan kan tolkas av hjärnan. Phototransduktion är alltså den grundläggande mekanismen bakom synprocessen och gör att vi kan se världen runt oss.
Heterotrimera GTP-bindande proteiner
GTP-bindande proteiner som innehåller tre olika underenheter. De förekommer tillsammans med någon av de sju G-proteinbundna receptorerna i transmembrandomänsuperfamiljen. Vid aktivering frigörs alfa-underenheten från det GTP-bindnade proteinkomplexet, varvid återstår en dimer av beta-underenheten och gamma-underenheten.
RGS-proteiner
RGS-proteiner, eller Ras-GAP-aktiverande proteiner, är en familj av regulatoriska proteiner som fungerar som negativa regulatörer av G-protein-kopplade receptorer (GPCR) genom att accelerera hydrolysen av GTP till GDP på Gα-subenheterna i G-proteinkomplexet. Detta leder till att aktiveringen av G-proteinet avbryts och signaltransduktionen avslutas, vilket bidrar till en kontrollerad cellyt funktion. RGS-proteiner deltar därför i regleringen av en mångfald cellulära processer, inklusive excitation-contraction-koppling, neurotransmission och immunresponser.
Adaptation, Ocular
Ocular adaptation refers to the ability of the visual system to adjust and respond to changes in the visual environment, allowing for maintained visual performance and comfort. This can include both short-term adaptations, such as pupillary response to changing light levels, as well as longer-term adaptations, like the adjustments that occur when transitioning between different viewing distances or environments (e.g., from dark to light). Additionally, ocular adaptation encompasses the process of neuroadaptation, where the visual cortex modifies its responses and plasticity in order to optimize visual perception and accommodate for changes in the visual input.
Makromolekylära substanser
Kikhostetoxiner
Ett antal adhesiner och toxiner, producerade av Bordetella-bakterier, som avgör sjukdomsalstringen vid bordetellainfektioner, som t ex kikhosta. De omfattar filamenthemagglutinin, fimbrieproteiner, pertaktin, pertussistoxin, adenylatcyklastoxin, dermonekrostoxin, trakealcelltoxin, bordetellalipopolysackarider och luftrörskoloniseringsfaktor.
Näthinna
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
Kikhostetoxin
Fotoreceptorceller, ryggradsdjur
Celler som är specialiserade på att uppfatta och förmedla ljus. Stavar och tappar utgör fotoreceptorerna i näthinnorna hos ryggradsdjur.
Nukleosiddifosfatsocker
Nukleosiddifosfatsocker, även känt som nucleoside diphosphate sugars (NDPs), är en typ av organisk molekyl som består av en sockerdel (sugar) som är kovalent bundet till två fosfatgrupper och en nukleosid. Nukleosiden är i sin tur en basen (en kvävebas) som är kovalent bunden till en pentos, en fem carbongruppig sockertyp, ofta ribos eller deoxyribos.
Membranproteiner
Tionukleotider
Retinal Photoreceptor Cell Outer Segment
A Retinal Photoreceptor Cell Outer Segment (OS) refers to the part of the photoreceptor cell in the retina of the eye that is responsible for absorbing light and initiating the process of vision. The OS contains stacks of disc-shaped membranes filled with the visual pigment, which undergoes a chemical change when struck by light, triggering electrical signals that are transmitted to the brain via the optic nerve. These signals ultimately result in the perception of visual images. Damage or degeneration of the photoreceptor OS can lead to vision loss and various retinal diseases, such as age-related macular degeneration and retinitis pigmentosa.
Skatol
Scatol, eller specifikt 3-metylindol, är ett organisk förening som produceras naturligt i kroppen som en biprodukt vid nedbrytningen av aminosyran tryptofan. Det kan påträffas i höga koncentrationer i fetma personers urin och feces, och har ansetts vara en orsak till illaluktande lukter hos vissa medicinska tillstånd som exkrétionssjukdomar.
GTP-bindande proteiners betaunderenheter
Underenheter till heterotrimeriskt GTP-bindande protein som binder hårt till GTP-bindande proteiners gammaunderenheter. En dimer av beta- och gammaunderenheter bildas när GTP-bindande proteiners alfaunderenhet frigörs från det heterotrimera komplexet av GTP-bindande protein. Beta-gammadimeren kan spela en viktig roll i signalöverföring genom att samverka med en rad olika andrabudbärare.
Aminosyrasekvens
Guaninnukleotider
Föreningar av guanosin och fosfatgrupper. De vanligaste är GMP (guanosinmonofosfat), GDP (guanosindifosfat) och GTP (guanosintrifosfat).
Encyklopedier, principer
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Solljus
I en enda mening kan "solljus" definieras som den elektromagnetiska strålningen från solen som innefattar ultraviolett, synligt och infrarött ljus. Dessa olika våglängder av ljus har olika effekter på levande vävnad och kan orsaka skador eller skyddas beroende på styrka och exponeringstid. Solljus är en naturlig källa till vit men också UV-strålning, som har visat sig ha negativa hälsoeffekter vid överexponering, såsom solbränna och ökat risktagande för hudcancer. Samtidigt är solljus en viktig källa till viktiga näringsämnen såsom vitamin D.
MedlinePlus
beta-adrenerga receptorer
Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, såsom adrenalin och noradrenalin. När ett katekolamin binder till en beta-adrenergg receptor utlöses en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar som exempelvis ökad hjärtfrekvens, bronkiodilation och glukosutilisering. Det finns tre huvudsakliga undertyper av beta-adrenerga receptorer: beta-1, beta-2 och beta-3, vilka varierar i distributionsmönster och funktion i kroppen.
Ligander
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
Hälsoinformation
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.