Thiocapsa är ett släkte av svavelbakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är fototrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen föda genom att använda ljusenergi i en process som kallas fotosyntes. Unikt för Thiocapsa-släktet är deras förmåga att utföra anoxygen fototrofisk fotosyntes, vilket innebär att de använder svavel istället för vatten som elektrondonator under fotosyntesen. Detta resulterar i produktionen av svavelsyra istället för syre som en biprodukt. Thiocapsa-släktet innehåller flera arter, varav många är termofila, vilket betyder att de trivs vid höga temperaturer.

*Thiocapsa roseopersicina* är en art av sulfidbakterier som tillhör släktet *Thiocapsa*. Denna bakterie är fototrofisk och kan oxidera svavel för att producera energi genom ett process som kallas anoxygenn fotosyntes. Bakterien innehåller också fukoxantin och bacterioruberin, två pigment som ger den sin karakteristiska rosa färg. *Thiocapsa roseopersicina* förekommer vanligtvis i sötvattenmiljöer med höga nivåer av svavelvätegas (H2S) och låga syrenivåer.

Organismer som påträffas i anaeroba och sulfidförande vattenmiljöer.

Ett enzym som finns i bakterier. Det katalyserar reduktionen av ferredoxin och andra ämnen i närvaro av molekylärt väte och deltar i elektrontransport i den bakteriella fotosyntesen. EC 1.18.99.1.

Ett släkte gramnegativa, raka eller böjda stavbakterier med en enda polär flagell. Organismerna lever i havsvatten.

1,1´-bis(fenylmetyl)4,4´-bipyridiniumdiklorid. Redoxindikator.

"Tiosulfater" är ett samlingsnamn för salter av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som är en svagt reducerande agent och används inom medicinen som ett antidot vid till exempel cyanidförgiftning. Den reagerar med cyanid i kroppen och omvandlar det till den mindre giftiga thiocyanatjonen.

Ett släkte fototrofa, gramnegativa, ägg- till stavformade bakterier. SAmtliga arter brukar ammoniak som kvävekälla. Några stammar lever uteslutande i sulfidförande sötvatten under goda ljusförhållande n, medan andra kan leva i andra vattenmiljöer.

Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).

Fotosyntespigment där pyrrolring II är mindre än hos växtklorofyll. Olika fotosyntetiska bakterier har olika arter av bakterieklorofyll.

"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.