I medicinsk kontext är "Synechocystis" ett specifikt slags blågröna cyanobakterier, som kan användas inom forskning och medicin. Det exakta sättet Synechocystis används på kan variera, men ofta används den som en modellorganism för att studera fotosyntes, metabolism, cellcykel och andra biologiska processer. Den kan också användas i utvecklingen av bioenergiteknologier, såsom solceller och hydrogenproduktion.
En undergrupp klorofyllbärande bakterier (blågröna alger) bestående av encelliga eller flercelliga organismer med förmåga att genom fotosyntes producera syre. Blågröna alger är de enda kända organismer som kan binda både koldioxid (under medverkan av ljus) och kväve. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, men de saknar algernas typiska kärnor och kloroplaster, och jämförelser av nukleotidbaser från 16S och 5S-rRNA tyder på att cyanobakterierna fylogenetiskt har en plats ganska långt ned under de gramnegativa bakterierna.
Fykobilisomer är pigmentproteinkomplex som förekommer hos cyanobakterier och rödalger, där de är involverade i ljusabsorption och energitransfer i fotosyntesen. De består av en fykobilinpigmentmolekyl bundet till ett protein, och kan vara arrangerade i olika former av komplex som fykocyaniner och fykofytiner. Fykobilisomer absorberar ljus i det röda och nära infraröda spektrumet, vilket utökar den totala ljuskapturen hos dessa fototrofa organismer.
Fotosystem II-proteincomplex är ett protein-komplex som finns i kloroplastmembranet hos växter, alger och cyanobakterier. Det är en viktig del av fotosyntesen, där det absorberar ljusenergi och använder den till att reducera vattenmolekyler till syre, protoner och elektroner. Fotosystem II-proteincomplexet består av flera olika subenheter, inklusive D1 och D2 proteinkedjor, cytochrom b559, och ett antal små protein som hjälper till att stabilisera komplexet. Det är också värd för två fotosyntetiska pigmentkomplex: det klorofyll-a bindinga P680-komplexet och den accessoriska pigmentbärande antennkomplexet. När ljusenergi absorberas av dessa pigment kommer elektroner exciteras till ett högre energinivå, vilket initierar en serie redoxreakt
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
I en mening kan definitionen av 'Photosynthetic Reaction Center Complex Proteins' vara: Proteinkomplex som inkluderar reaktionscentra för fotosyntesen, vilka är membranproteiner som binder och aktiverar klorofyll och andra pigment som absorberar ljusenergi. Denna energi används sedan för att skapa elektrontransportkedjor som genererar ATP och NADPH, vilket ger cellen den nödvändiga energian för att syntetisera kolhydrater och andra organiska molekyler under den ljusberoende delen av fotosyntesen.
Fotosystem I-proteinkomplex är ett proteincomplex som spelar en central roll i den ljusberoende fotosyntesen hos växter, alger och vissa bakterier. Det är en del av den fotosyntetiska elektrontransportkedjan och sitter lokaliserat i thylakoidmembranen inuti kloroplasterna.
Porfyrinderivat med magnesium som deltar i omvandlingen av ljusenergi i organismer med fotosyntes.
Produktion av kolhydrater, med frigörande av molekylärt syre, utifrån koldioxid och vatten i klorofyllvävnad hos växter och blågröna alger under inverkan av ljus. Vid fotosyntes hos bakterier förbrukas svavelväte, molekylärt väte och andra reducerade föreningar i stället för vatten, varvid molekylärt syre inte frigörs.
Det metallfria, blå fykobilinfärgämnet i konjugerat kromoprotein hos blågröna alger. Tillsammans med klorofyllerna har det ljusabsorberande funktion.
Tylakoider är membranstrukturer inne i kloroplasten hos växter, alger och cyanobakterier. De är primära platsen för ljusberoende fotosyntes där solljusenergi konverteras till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat) och NADPH (nikotinamidadenindinukleotidfosfat-reducerad). Tylakoidmembranen innehåller också fotosystem I och II, cytochrom b6f-komplexet och ATP-syntas, som alla är involverade i den ljusberoende fotosyntesen. Tylakoiderna är ofta staplade på varandra och bildar granumstaplar eller thylakoidstaplar inuti kloroplasten.
Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Komplex som innehåller klorofyll och andra ljuskänsliga molekyler. De kan fånga upp energi i form av fotoner och förekommer som beståndsdelar av fotosystem I-proteinkomplexet eller fotosystem II-proteinkomplexet.
Den genetiska massan hos bakterier.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
I en enkel medicinsk kontext kan 'fototropa processer' referera till de biologiska processerna hos levande organismer, särskilt växter, där växtdelarna vänder sig mot eller följer ljuset. Ordet 'fototrop' kommer från grekiskans 'photos' som betyder ljus och 'tropos' som betyder vändning. Sålunda betyder 'fototrop' ungefär 'att vända sig mot ljuset'.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Plastocinon är ett elektrontransportprotein som deltar i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det överför elektroner mellan två olika komplexa i fotosystem II under processen som kallas linjära fotofosforyleringscykeln. Plastocinon är en hydrofob, liten molekyl och en del av den icke-heterogen proteinkomplexet i fotosystem II. Det spelar en viktig roll för effektiv energikonversion och syreproduktion under fotosyntesen.
Fykobiliner är vattenlösliga pigment som förekommer hos cyanobakterier och rödalger, där de är bundna till proteiner och bildar komplexa strukturer kända som fykobilisomer. Fykobilinerna absorberar ljus i olika våglängder och överför energin till fotosyntesen, vilket gör att dessa organismer kan utnyttja solljus av lägre intensitet eller med annorlunda spektral sammansättning än gröna växter.
N-(3,4-diklorofenyl)-N,N-dimetylurea. Ett ogräs-, moss- och mögelbekämpningsmedel. Det är giftigt för vattenlevande evertebrater. Medlet finns på marknaden under ett flertal olika handelsnamn, som t ex Crisuron, Diater, Di-on, Direx, Karmex och Unidron.
Plastocyanin är ett kopparprotein som deltar i elektrontransportkedjan under fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det agerar som en mobil elektrondonor mellan två komplexa enzymer, cytochrom b6f och photosystem I, under syreproduktionen i thylakoidmembranet i kloroplasten. Plastocyanin är riktat av positivt laddade grupper i sin omgivning, som attraherar det negativt laddade kopparcentret i proteinet och underlättar elektronöverföringen.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.
Färgämnen, även kända som pigment, är ämnen som absorberar ljus av vissa våglängder och reflekterar eller transmiterar andra, vilket ger upphov till en visuell upplevelse av färg.
'Synechococcus' är ett släkte av cyanobakterier (blågröna bakterier) som är unika eftersom de kan utför fotosyntes och producera syre. Dessa encelliga organismer är mycket små, vanligtvis med en storlek på 0,6-1,5 Mikrometer i diameter, och förekommer globalt i olika aquatiska miljöer såsom hav, sjöar och sötvattenreservoarer. De är viktiga primärproducenter i världshaven och bidrar till en signifikant andel syreproduktionen på jorden. 'Synechococcus' har också potentialen att användas inom bioteknik för produktion av bioenergi och andra värdefulla ämnen.
Tetrapyrroler är en grupp organiska föreningar som innehåller en tetrapyrrolring, det vill säga en ringstruktur bestående av fyra pyrrolenheter kopplade till varandra via kol-kolbindningar. Denna struktur är central för många biologiskt viktiga molekyler, bland annat hem-gruppen i hemoglobin och cytochrom-gruppen i cytochrom P450 enzymkomplexet. Tetrapyrroler deltar också i fotosyntesen som central komponent i klorofyllmolekylen.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
Produkter av hydrolys av klorofyller, hos vilka fytinsyrasidokedjan eliminerats, och karbonsyrorna förtvålats.
Det metallfria, röda fykobilinfärgämnet i konjugerat kromoprotein hos röda alger. Tillsammans med klorofyllerna har det ljusabsorberande funktion.
Det medicinska begreppet "Cytokrom b6f-komplex" refererar till ett proteincomplex som är involverat i den elektrontransportkedjan hos fotosyntetiserande organeller, såsom kloroplasten hos växter och cyanobakterier. Det består av två underenheter, cytokrom b6 och cytokrom f, som är anslutna till varandra och deltar i transporten av elektroner från vatten till plastidens nukleotidreduktas (PNR). Denna process är en central del av fotosyntesen, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi i form av ATP och NADPH. Cytokrom b6f-komplexet fungerar också som en protonpump, vilket bidrar till skapandet av ett protonkoncentrationsgradient över den inre membranen hos kloroplasten, som sedan kan användas för att syntetisera ATP i ATP-syntasen.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
'Mörker' är inte en medicinsk term, utan snarare en allmän beskrivning av ett frånvaro av ljus. I vissa medicinska sammanhang kan uttrycket 'nattblindhet' användas för att beskriva en specifik form av synnedsättning där individen har svårt att se klart i dimma, skymning eller under mörker. Men själva termen 'mörker' används inte medicinskt.
Cytokrom f är ett proteinkomplex som är involverat i den elektrontransportkedja som sker inne i mitokondrier. Det är en viktig del av komplex III, även känt som cytochrom bc1-komplexet. Cytokrom f har en hemgrupp och fungerar som en elektronacceptor i den reduktiva fosforyleringskedjan, där det accepterar elektroner från cytochrom b och överför dem till koenzym Q. Detta hjälper till att generera ett proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket sedan kan omvandlas till ATP, den primära energikällan i cellen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett släkte hårliknande cyanobakterier med mjukt hölje. De utgör en stor del av sötvattenplankton världen över. Arten Anabaena flos-aquae orsakar förgiftning hos djur.
Fykobiliproteiner är ett typ av protein som innehåller kromoforer och förekommer hos cyanobakterier och rödalger. De är viktiga för fotosyntesen, eftersom de absorberar ljus i olika delar av det visibla spektret och överför den energin till fotosystemet. Fykobiliproteiner delas in i två grupper: fykocyaniner (blå) och fykoerytriner (röda).
Vid låga koncentrationer hämmar denna förening reduktion av konventionella, hydrfila elektronmottagare, förmodligen genom sin verkan som plastokinonantagonist. Vid högre koncentrationer verkar den som elektronmottagare, då den fångar upp elektroner antingen innan eller på den plats där den utövar sin hämmande verkan.
"Arsenatreduktasa är ett enzym som katalyserar reduktionen av arsenat till arsenit, vilket är en viktig reaktion i arsenmetabolismen hos bakterier och archaeer."
I en enkel medicinsk kontext, kan autotrofa processer definieras som metaboliska processer där organismer producerar sin egen föda med hjälp av kemiska eller solenergi. Detta innebär att de kan syntetisera organiska molekyler från antingen oorganiska källor (som i kemiautotrofi) eller genom fotosyntes, där de använder solljus som energikälla för att omvandla koldioxid och vatten till syre och glukos. Autotrofa processer är av central betydelse för primärproduktionen i ekosystem, eftersom de autotrofa organismerna, som huvudsakligen utgörs av växter, alger och visst batterium, bildar grunden för näringskedjan.
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
Protein splitsning, eller proteinproteolys, är ett biologiskt fenomen där proteiner delas upp i mindre peptidfragment av enzymatiska proteaser. Denna process är involverad i många cellulära funktioner som celldelning, signaltransduktion och cellsdöd. Proteinsplitsning kan också vara en nödvändig steg i aktiveringen eller deaktiveringen av vissa proteiner genom att exponera eller dölja viktiga funktionella domäner.
En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Tokoferoler är en typ av vitamin E som är fetthärdig och fungerar som antioxidanter i kroppen, hjälper till att skydda cellmembranen från skada orsakad av fritt radikaler. De förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom vegetabiliska oljor och nötter, och används också som en typ av kosttillskott.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
Starkt gulröda, fettlösliga färgämnen som strukturellt liknar karoten. De utgörs av alifatiska kolväten med en polyisoprenbas och förekommer i växter, djur och mikroorganismer och omfattar t ex betakaroten och de olika xantofyllerna. Av de mer än 600 kända karotenoiderna återfinns ca 10 % i växtriket.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av 4-hydroxyfenylpyruvat och syre till homogentisinsyra och koldioxid. EC 1.13.11.27.
Nostoc är ett släkte blågröna cyanobakterier (tidigare kända som blågröna alger), som lever som ensamma celler eller bildar kolonier som kan vara täckta av en geléartad substans. Nostoc-arter förekommer globalt och kan hittas i en mängd olika habitat, inklusive mark, sötvatten, brackvatten och extrem miljöer som öknar och polarområdena. De flesta Nostoc-arter är fotosyntetiska och kan fixera kvävegas, vilket gör dem viktiga för att fånga atmosfäriskt kväve och omvandla det till en form som kan användas av andra organismer. Nostoc har också potentialen att producera en rad bioaktiva metaboliter med möjlig medicinsk relevans, såsom antibakteriella, antivirala och antitumörmedel.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
Ett blågrönt biliprotein med stor utbredning i växtriket.
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
Egenskapen hos ett ämne att lysa under bestrålning. Den avgivna strålningen är vanligtvis av längre våglängd än den infallande (eller absorberade), t ex kan ett ämne som bestrålas med osynligt ljus avge synligt ljus. Röntgenfluorescens används för diagnostiska ändamål.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Fytol är ett tetrasakosansyrederivat av isoprenoid natur, som förekommer naturligt i växter och djur. Det bildas vid nedbrytningen av klorofyll i växter och kan också syntetiseras från beta-karoten. I djursammanhang är fytol en viktig prekursor för syntesen av dolicholer, som är essentiella för proteinklusteringsprocesser i cellytan.
Glukosider är en typ av glykosider där glukos (en enkel sockerart) kovalent binds till ett sekundärt eller tertiärt kolatom i en aromatisk eller alifatisk aglykon. Glukosider förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer och kan ha diverse biologiska aktiviteter, inklusive medicinska egenskaper som antioksidativa, antiinflammatoriska och antimikrobella effekter.
Beta-karoten, även känt som β-karoten, är en typ av karoten och en provitamin A-komponent, som kan konverteras till vitamin A inuti kroppen. Det är ett fettlösligt antioxidant som har en röd-orange färg och förekommer naturligt i vissa frukter, grönsaker och djurprodukter. Beta-karoten är viktigt för synens hälsa, celltillväxt och immunsystems funktion.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.
Inklusionskroppar i växtceller som innehåller fotosyntespigmentet klorofyll, vilket hör samman med tylakoidmembranet. Kloroplaster finns i bladceller och unga stammar hos högre växter.
Protoklorofyllid är ett grönt pigment som förekommer hos vissa fotosyntetiserande bakterier, såsom cyanobakterier och grönsvarta sulfurbakterier. Det är en föregångare till protoklorofyll a och b, vilka är de två formerna av protoklorofyll som finns hos högre växter och alger. Protoklorofyllid absorberar ljus i det röda delområdet av det visible spektret (vid ungefär 650 nanometer) och reflekterar grönt ljus, men det är mindre effektivt vid fotosyntes jämfört med protoklorofyll a och b.
Salter av glykolsyra (hydroxiättiksyra).
Osmotiskt tryck är ett kolloidosmotiskt tryck som uppstår över ett semipermeabelt membran mellan en lösning med högre koncentration av osmotiskt aktiva partiklar och en lösning med lägre koncentration, på grund av diffusionskrafter som strävar efter att utjämna koncentrationsskillnaden. Detta orsakar vattenmolekyler att diffundera från den lägre koncentrerade sidan till den högre koncentrerade sidan för att nå jämvikt, vilket kan leda till volymförändringar i de berörda kompartmenten.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
En gren av biologin som är inriktad på studier av ljusets effekter på levande organismer.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Bekämpningsmedel mot oönskad vegetation, ogräs osv.
Enzymer som katalyserar förflyttning av en kol-koldubbelbindning från en position till en annan inom samma molekyl. EC 5.3.3.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mn, atomnummer 25 och atomvikt 54,94. Det är anrikat i cellmitokondrier, främst i hypofysen, levern, bukspottkörteln, njurarna och skelettvävnaden. Det påverkar syntesen av mukopolysackarider, stimulerar produktionen av kolesterol och fettsyror i levern, och utgör en kofaktor för många enzymer, bl a arginas och alkalinfosfatas i levern.
Cytokromer (elektronbärande proteiner), där protohem eller liknande hem utgör den prostetiska gruppen. Denna har inte kovalent bindning till proteindelen.
En grupp glykolipider, hos vilka sockerdelen utgörs av galaktos. De skiljer sig från glykosfingolipider genom avsaknad av kväve. Galaktolipiderna utgör den största delen av växternas membranlipider.
Periplasmiska proteiner är proteinmolekyler som lokaliseras i det periplasmiska rummet, ett kompartment mellan cellmembranet och yttre membranet hos grampositiva bakterier och vissa gramnegativa bakteriers yttre membran.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.