Sulfonylurea ReceptorsSulfonylureaföreningarLäkemedelsreceptorerPotassium Channels, Inwardly RectifyingABC-bärare: En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.Glyburid: Ett sulfonylureaderivat mot diabetes med verkningsmekanismer liknande dem hos klorpropamid.KATP-kanalerKaliumkanaler: Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.Glipizid: Ett hypoglykemimedel för oralt bruk som snabbt absorberas och metaboliseras fullständigt.Diazoxid: Ett perifert verkande kärlvidgande medel som sänker blodtrycket. Diazoxid har även antidiuretisk (urinhämmande) och hypoglycemisk effekt.TolbutamidTolazamidHypoglykemiska medel: Medel som sänker blodets glukoshalt.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.HypertrikosPinacidilCongenital HyperinsulinismMinoxidil: Ett kraftfullt, direktverkande kärlvidgande medel som minska det perifera motståndet och ger blodtrycksfall.Langerhans cellöar: Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.Hyperinsulinism: Ett syndrom med onormalt höga insulinhalter i blodet.. Det kan ge upphov till hypoglykemi. Orsaken till tillståndet varierar, och omfattar överproduktion från betacelltumörer (insulinom), autoantikroppar mot insulin, insulinreceptordefekt (insulinresistens), eller för hög förbrukning av insulin eller hypoglykemimedel.COS-celler: Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.Adenosindifosfat: Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.Cromakalim: Ett kärlvidgande ämne som provats för behandling av högt blodtryck. Det har även provats på astmapatienter.Hjärnblödning, traumatisk: Blödning i hjärnan till följd av genomträngande eller icke genomträngande skallskada. Blödning kan uppstå var som helst i hjärnan, inklusive hjärnhalvorna, mellanhjärnan, hjärnstammen och lillhjärnan.Gliklazid: Ett sulfonylureahypoglykemimedel för oralt bruk som stimulerar insulinutsöndringen.Insulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.Patch-clamp-teknikerSyntaxin 1Hypoglykemi: Ett syndrom med onormalt låga blodsockerhalter. Klinisk hypoglykemi kan ha olika orsaker. Svår hypoglykemi leder så småningom till glukosbrist i det centrala nervsystemet, vilken slutar i hungerkänsla, svettning, parestesi, nedsatt mental funktion, krampanfall, koma, och t o m död.Kaliumkanalblockerare: En grupp läkemedel som verkar genom att hämma kaliumflödet genom cellmembraner. Kaliumkanalblockad förlänger verkningspotentialtiden. Kaliumkanalblockerare används som antiarytmimedel och kärlvidgande medel.NikorandilTyp 2-diabetes: En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.Multiresistensassocierade proteiner: En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel. RubidiumInsulinom: En godartad tumör i bukspottkörtelns betaceller. Insulinom utsöndrar ett överflöd av insulin, vilket leder till hypoglykemi.Insulinproducerande cellerGuanidiner: En familj iminoureaderivat. Modersubstansen har isolerats från svamp, majsgroddar, risskal, musslor, daggmaskar och saft från rovor. Derivaten kan ha antiviral effekt och verkan mot svamp.Metformin: Ett hypoglykemimedel (biguanid) som används vid behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus som inte svarar på dietändringar. Metformin förbättrar den glykemiska kontrollen genom att förstärka insulinkänsligheten och minska glukosupptaget i tarmarna.JonkanalstyrningMutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Aminosyrasubstitution: Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.ElektrofysiologiNukleotiderCricetinae: Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Affinitetsmarkörer: Analoger till substanser som binder naturligt till aktiva platser på proteiner, enzymer, antikroppar, steroider eller fysiologiska receptorer. Dessa analoger bildar en stabil, kovalent bindning och hä mmar därmed proteinet eller steroiden.Växtgifter: Bekämpningsmedel mot oönskad vegetation, ogräs osv.Kärlvidgande medel: Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Acetohexamid: Ett sulonfylureahypoglycemimedel som metaboliseras till 1-hydrohexamid i levern.Acetolaktatsyntas: Ett flavoprotein som katalyserar bildandet av acetolaktat från 2 mol pyruvat vid biosyntesen av valin och bildandet av acetohydroxybutyrat från pyruvat och alfa-ketobutyrat vid biosyntesen av isoleuci n. EC 4.1.3.18.Cercopithecus aethiops: En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.CellinjeBindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Proteinstruktur, tertiärProteinisoformerMagnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Xenopus laevisDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Rekombinanta proteinerTransfektion