Struphuvudets egna muskler omfattar aryepiglotticus, arytenoideus, cricoarytenoideus, cricothyroideus, thyroarytenoideus, thyroepiglotticus och vocalis.

En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.

Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.

Röststörningar är en samlingsbegrepp för olika typer av röstrubbningar, inklusive raspighet, heshet, brist på volym och onormal röstkvalitet, orsakade av sjukdom, skada eller avvikande användning av rösten.

The recurrent laryngeal nerve (RLN) is a branch of the vagus nerve (cranial nerve X) that supplies motor function to all intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle, and provides sensory innervation to the mucous membrane below the vocal folds. The RLN has a distinctive and unusual anatomical course, which makes it vulnerable to injury during certain surgical procedures. In both humans and most non-human mammals, the left RLN hooks around the arch of the aorta and ascends to the larynx, while the right RLN loops around the subclavian artery on its way to the larynx. This nerve provides critical functions for voice production, swallowing, and protecting the airway, making its preservation during surgical procedures essential for maintaining these vital functions.

Kramper i struphuvudet.

Stämband, även kända som rörelseband eller stimmål, är en par av muskulära membran som reglerar tonhöjden och ljudstyrkan under fonation, eller röstproduktion, i den mänskliga struphuvudet. De två stämbanden är fästade vid varsin ryggradsbensprocess i halsen och spänns samman när de vibrerar för att producera ljud.

Framkallande av ljud genom stämband som vibrerar under utandning.

Andningsfysiologiska processer refererar till den serie av mekanismer och funktioner som involveras i respirationen, inklusive ventilation (luftutbyte mellan lungorna och atmosfären), diffusion (transport av syre och kolmonoxid mellan alveoler och blodet), perfusion (blodflöde genom lungorna) och kontroll av andningen (hjärnans reglering av andningsfrekvensen och djupet).

Myosin, tung kedja, refererar till den större av de två typerna av myosinkedjor, den andra är lätta kedjan. Myosin är ett protein involverat i muskelkontraktion och består av en tung kedja och en eller flera lätta kedjor. Tunga kedjan har en molekylvikt på ungefär 230 kDa och innehåller en ATPas-domän, en motordomain som kan hydrolysera ATP för att generera mekanisk energi till muskelkontraktion. Den tunga kedjan är också ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskeln.

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

I medicinsk kontext, betyder "tal" ofta att räkna eller mäta olika aspekter av en patients tillstånd. Exempelvis kan man tala om talande puls (hjärtslag per minut), talande temperatur (kroppstemperatur i grader Celsius) eller talande syrehalt (mängden syre i blodet). Detta står i kontrast till kvalitativa observationer, där man istället beskriver symptomen på ett mer subjektivt sätt.

Den fysiologiska nervsystemet är ett komplext nätverk av nervceller och signaler som kontrollerar och koordinerar kroppens funktioner. Det består av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen). Nervcellerna, eller neuronerna, kommunicerar med varandra genom att skicka elektriska impulser längs sina axoner. Dessa signaler kan sedan tolkas och leda till en fysisk respons, som muskelrörelse eller hormonutsöndring. Det fysiologiska nervsystemet styr allt ifrån sensoriska upplevelser, kognition, rörelse, andning, hjärtslag, till digestion och reproduktion.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

En klass sexhormoner förknippade med de sekundära manliga könsegenskaperna, med spermaproduktion och könsdifferentiering. Förutom att förstärka virilitet och könsdrift ökar de också retentionen av kvä ve och vatten, och stimulerar tillväxt av skelettet.

De särdrag som skiljer ett kön från det andra. De primära könsdragen är äggstockarna och testiklarna med tillhörande hormoner. De sekundära könsdragen är de som utmärker manlighet och kvinnlighet, men som inte är direkt förknippade med fortplantning.

Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.

Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.

*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.

Dihydrotestosteron (DHT) är ett starkt manligt könshormon som bildas från testosteron i kroppen med hjälp av enzymet 5-alfa-reduktas. Det har en viktig roll i människors sexualutveckling och reproduktion, men kan också vara involverat i utvecklandet av prostatacancer samt håravfall vid höga nivåer.

En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.