En kronisk, smittsam infektionssjukdom som utgör en huvudtyp av spetälska. Sjukdomen orsakas av Mycobacterium leprae och yttrar sig som diffusa, gryniga hudsår i form av knölar och blämmor. De perifera nerverna drabbas symmetriskt, och i framskridet stadium av sjukdomen ses nervpåverkan.

En kronisk, granulomatös infektion som orsakas av Mycobacterium leprae. De granulomatösa såren uppträder i huden, slemhinnorna och de perifera nerverna. Två huvudtyper finns, den lepromatösa och den tuberkuloida.

'Mycobacterium leprae' är ett stavformigt, obligat intracellulärt bakteriem som orsakar lepra (Hansens sjukdom), en kronisk infektionssjukdom som primärt påverkar huden, nerverna och andningsvägarna. Bakterien upptäcktes av Gerhard Armauer Hansen 1873 och är nära besläktad med 'Mycobacterium tuberculosis', orsaken till tuberkulos.

En av spetälskans två huvudformer, kännetecknad av få och väl avgränsade hudsår. Den perifera nervpåverkan är uttalad och kan vara svårartad. I motsats till lepromatös (knölig) spetälska ger den tuberkuloida positivt utslag vid lepromintest. Tuberkuloid spetälska smittar sällan andra.

En form av spetälska som uppvisar kliniska drag av båda huvudtyper (lepromatös och tuberkuloid). Sjukdomen kan slå över mot en av dessa två huvudtyper.

Utbrott av erytem, vanligtvis förknippat med läkemedelsreaktion eller infektion, och känneteckat av ett antal oftast dubbelsidiga, ömma, inflammatoriska fläckar. Fläckarna uppträder företrädesvis på skenbenen, mindre ofta på lår och underarmar. Fläckarna genomgår typiska färgförändringar och kan till slut likna tillfälliga blåmärken. Sjukdomen går som regel tillbaka efter 3-6 veckor utan att lämna ärr eller andra defekter.

"Antilepromedel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används i behandlingen av lepra, även känt som Hansens sjukdom. Dessa mediciner inkluderar ofta flera antibiotika, såsom dapson, rifampicin och klaritromycin, som tas i kombination under en lång tid för att eliminera orsakande bakterien Mycobacterium leprae. Syftet med antileprobehandling är att avbryta smittspridning, förebygga skador och komplikationer samt kurera sjukdomen.

Ett standardiserat och inaktiverat extrakt av vävnad innehållande Mycobacterium leprae som används vid hudtest för bedömning av grad och typ av spetälska.

Multibacillary leprosy, även känt som multibakteriell lepra, är en allvarlig form av lepra, en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium leprae. Denna form karaktäriseras av ett stort antal levande bakterier i huden och nerverna, vilket kan leda till skada på nerverna och resultera i sensorisk förlust, muskelsvaghet och deformitet. Symptomen inkluderar ofta flera oregelbundet formade, upphöjda röd-rosa hudfläckar med minskad känsel och smärta, noduler och svullnader. Multibacillary lepra är den vanligare formen av lepra i länder där sjukdomen fortfarande är endemisk. Behandlingen består vanligtvis av flerårig kombinerad antibiotikaterapi för att eliminera bakterierna och förhindra spridning till andra.

Ett sulfonpreparat med verkan mot ett stort antal bakterier, men som framförallt används för sin effekt mot Mycobacterium leprae. Verkningsmekanismen påminner om den hos sulfonamiderna, med hämning av folsyrasyntesen i de organismer medlet är riktat mot. Preparatet används även i kombination med pyrimetamin vid behandling av malaria.

Bältdjur (bältor; Dasypodidae) som är vanligt förekommande i varmare områden i USA. De är bepansrade med små, benartade plattor.

En fettlöslig riminofenazinfärg som används för behandling av spetälska. Det har prövats i kombination med andra antimykobakteriella preparat mot Mycobacterium aviuminfektioner hos AIDS-patienter. Klofazimin har även en märkbar antiinflammatorisk effekt och ges för att kontrollera reaktionen erythema nodosum leprosum vid spetälska.

Paucibacillary leprosy is a form of leprosy that is characterized by the presence of fewer than 5 skin lesions and no detectable bacilli in slit skin smears. It is caused by the bacterium Mycobacterium leprae and primarily affects the skin, peripheral nerves, and eyes. Paucibacillary leprosy tends to have a milder clinical course compared to multibacillary leprosy, which is characterized by numerous skin lesions and detectable bacilli in slit skin smears. Both forms of leprosy are treatable with multi-drug therapy (MDT) recommended by the World Health Organization (WHO).

Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.

Xenarthra är ett taxonomiskt inråde (i allmänhet betraktat som en superordning) av däggdjur som består av två nu levande ordningar: pilgiftsgrodor (Vermilingua) och bältdjur (Cingulata). Dessa djur kännetecknas av sina unika morfologiska egenskaper, såsom deras xenartrier (extra artikulationer mellan ryggkotorna i deras ryggrad), som har gett gruppen dess namn. Pilgiftsgrodor är kända för sina långa, smala nosar och långa, rörliga tungor, medan bältdjur är kända för de pansarliknande plattorna som täcker deras kroppar. Xenarthra inkluderar också en mängd utdöda grupper av däggdjur, och denna grupp har en lång evolutionär historia som sträcker sig tillbaka till tidig krit

'Mycobacterium lepraemurium' är en bakterie som orsakar en sjukdom hos gnagare, särskilt möss, som kallas lägersjuka. Detta är en mykobakterie som liknar den bakterie som orsakar mänsklig lepra (Mycobacterium leprae), men de två arterna är skilda och infektioner hos människor av M. lepraemurium är mycket ovanliga. Liksom vid mänsklig lepra kan lägersjukan orsaka hud- och nervsymptom, men sjukdomen hos gnagare tenderar att vara mildare än den hos människor.

Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.

'Mycobacterium' är ett släkte av strikt aeroba, grampositiva, icke-flytande kocker som orsakar många olika infektionssjukdomar hos människor och djur. De mest kända arterna inkluderar Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, och Mycobacterium leprae, som orsakar lepra eller Hansens sjukdom. Dessa bakterier är unika på grund av deras cellväggars sammansättning, som innehåller en hög andel lipider, vilket gör dem motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. De kan vara svåra att behandla på grund av detta, men effektiv behandling är möjlig med långvarig användning av flera olika typer av antibiotika som tas samtidigt.

En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.

Hudsjukdomar i ansiktet.

I en enkel medicinsk definition kan transferfaktor definieras som ett samlingsbegrepp för proteiner och andra molekyler som överförs från en individ till en annan, ofta via moderkaka eller mjölktillskott, och ger immunologisk skydd genom att stärka den mottagande individens immunsvar. Transferfaktor har visat sig vara effektivt i förebyggandet och behandlingen av vissa infektionssjukdomar hos spädbarn, men dess mekanismer och kliniska användningsområden är fortfarande under forskning.

Protionamid är ett antibiotiskt läkemedel som används för behandling av tuberkulos (TB). Det verkar genom att stoppa tillväxten och sprider av Mycobacterium tuberculosis, den bakterie som orsakar sjukdomen. Protionamid är ofta använt i kombination med andra TB-läkemedel för att förhindra resistensutveckling hos bakterien.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.

Eye diseases, or ocular diseases, refer to a broad range of conditions that affect the eye and its functioning. These conditions can impact various parts of the eye, including the cornea, iris, retina, optic nerve, and the vitreous humor. Examples of eye diseases include cataracts, glaucoma, age-related macular degeneration, diabetic retinopathy, and dry eye syndrome. Symptoms can vary widely depending on the specific condition but may include vision loss, pain, redness, double vision, or other changes in vision. Treatment options also depend on the type of eye disease and can range from medication to surgery.

Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.

De immunreaktioner som förmedlas av antigenaktiverade T-lymfocyter via lymfokiner eller direkt celltoxicitet. Detta sker utan förekomst av cirkulerande antikroppar eller i fall där antikroppar spelar en underordnad roll.

Medel för aktiv immunisering, baserat på en försvagad stam av Mycobacterium tuberculosis var. bovis, och som framkallar immunitet mot mykobakterieinfektioner. Genom sin förmåga att framkalla ospecifik immunitet har vaccinet också användning vid immunterapi av tumörsjukdomar. Kallas även BCG-vaccin.

Perifere nerver är nervtrådar som utgår från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och försörjer kroppens olika organ och muskler med nervimpulser. De perifera nerverna bildar ett komplext nätverk av sensorer och motoriska signaler som gör att vi kan uppfatta värme, kyla, smärta och tryck, samt kontrollera rörelse och koordination i kroppen.

'Mycobacterium bovis' är en långsamväxande, fakultativt aerob bakterie som orsakar tuberkulos hos djur och människor. Den tillhör samma art som den mer välkända Mycobacterium tuberculosis, men är vanligtvis associerad med infektioner hos nötkreatur och kan överföras till människor genom direkt kontakt eller via konsumtion av smittat mjölkprodukter. Vaccination med BCG-vaccinet, som är baserat på en levande attenuerad stam av Mycobacterium bovis, ger skydd mot allvarliga former av tuberkulos hos barn men erbjuder endast begränsad skydd för vuxna.

Peripheral nervous system disorders refer to conditions that affect the functioning of the nerves outside the brain and spinal cord, which are responsible for transmitting messages between the brain and the rest of the body. These disorders can result from trauma, infection, genetic factors, or degeneration, and may cause symptoms such as pain, numbness, tingling, weakness, or loss of reflexes. Examples of peripheral nervous system disorders include neuropathy, carpal tunnel syndrome, and Guillain-Barre syndrome.

"Fenaziner" är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska föreningar med en speciell kemisk struktur, bestående av två benzenringar som är fästade vid varandra genom en nitrogenatom. Fenaziner har potentialen att agera som elektrontransportörer och har därför studerats inom områdena medicin och biologi för möjliga användningsområden, till exempel som läkemedel mot infektioner orsakade av mikroorganismer respektive som antioxidanter. Det bör dock poängteras att fenaziner ännu inte har blivit etablerade som kliniskt använda substanser inom medicinen.

Immunological suppressor factors are substances, such as cytokines or regulatory T cells, produced by the immune system that downregulate or decrease the activity of effector cells or inhibit an ongoing immune response, thereby maintaining self-tolerance and preventing excessive inflammation and tissue damage.

Republik i södra Asien, mellan Burma och Pakistan. Landets yta är 3 287 590 km2, och folkmängden är knappt 1,1 miljard invånare (juli 2005). Huvudstad är New Delhi.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a cell-mediated immune response that becomes amplified over time, usually peaking after 24-72 hours following exposure to the antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve antibodies. Instead, activated T-cells recognize and respond to the antigen presented by antigen-presenting cells (APCs), releasing cytokines that recruit and activate more immune cells, leading to inflammation and tissue damage. Common examples of Type IV hypersensitivity reactions include contact dermatitis, tuberculin skin test reactions, and some forms of drug eruptions.

Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.

Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.

'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.

Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.

Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.