"Mellersta skallgropen, även känd som sella turcica, är en konkav anatomisk struktur på basi cranii (undersidan av hjärnskålen) där hypofysen (bihjälsglandet) sitter fast."

En skallgrop, främre, är en medfödd eller acquisit ddefekt i strukturen av främre delen av skallen, vanligtvis belägen ovanför ögonbrynen och under frontalloben, som kan vara associerad med anomalier i hjärnan eller andra delar av huvudskålet.

Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.

Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.

Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar liknar tumörer och kan uppstå och påvisas kliniskt vid alla åldrar, med de är förmodligen av med fött ursprung.

Otologic surgical procedures refer to a group of surgeries that are performed on the ear with the goal of treating various conditions affecting hearing, balance, and inner ear functions. These procedures can range from relatively simple ones such as myringotomy (incision in the eardrum to relieve pressure and drain fluid) to more complex ones like cochlear implantation (surgical implantation of an electronic device that provides a sense of sound to a person with severe to profound hearing loss). Other examples of otologic surgical procedures include stapedectomy (removal or modification of the stapes bone in the middle ear to improve hearing), tympanoplasty (reconstruction of the eardrum), and mastoidectomy (removal of mastoid air cells to treat chronic ear infections).

Godartade eller elakartade tumörer som uppstår i en eller flera av de tolv hjärnnerverna.

Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på skada eller irritation av den femte kraniella nerven, även känd som trigeminusnerven, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskulära försvagningar i ansiktet.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.

Skallbastumörer är ovanliga, benigna tumörer som utvecklas i tinningbenet (temporalbenet) och består av benvävnad och bindväv.

Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.

Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.

Förbindelse mellan lillhjärnan och bryggan.

En medfödd missbildning, där lillhjärnan och den förlängda märgen löper ner i ryggmärgskanalen genom foramen magnum. Missbildningen kan vara förenad med andra defekter, såsom spina bifida occulta och meningomyelocele (ryggmärgsbråck). Missbildningen indelas i olika typer, typ I, typ II (den vanligaste, med hoptryckning av märgen och lillhjärnstonsillerna i kombination med meningomyelocele), typ II I och typ IV.

Medfödda eller förvärvade missbildningar av artärer, vener eller blodsinus i hjärnan, ryggmärgen och deras hinnor.

Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.

Alla typer av ospecificerade öronsjukdomar.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.

Talrika, små luftfyllda rum eller celler i silbenet, där de bildar en labyrint.

Skalltumörer med uppkomst i den del av hjärnan som ligger under tentorium cerebelli (lillhjärnstältet) och som omfattar lillhjärnan, den fjärde ventrikeln, cerebellopontinvinkeln, hjärnstammen och därtill hörande strukturer. Primära tumörer i detta område är vanligare hos barn och kan åtföljas av ataxi, hjärnnervsjukdomar, kräkningar, huvudvärk, vattenskalle och andra tecken på neurologiska funktionsstörningar. Förhållandevis vanliga histologiska subtyper är teratom, medulloblastom, glioblastom, astrocytom, ependymom, kraniofaryngiom och plexus choroidei-papillom.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.

En del av tinningbenet.

Den bakre delen av tinningbenet. Den utgör ett utskott på klippbenet.

Sekretfyllt hålrum i spottkörteln, tårsäcken, näshålorna, blindtarmen eller gallblåsan.

Neurilemmom (eller schwannom) är en typ av nerveus tumör som utvecklas från de celler (schwannceller) som bildar myelinskidan runt nervfibrerna i det perifera nervsystemet. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga symtom under tidiga stadier, men kan med tiden leda till känselbortfall, smärta eller muskelsvaghet i det drabbade området beroende på storleken och platsen för tumören. Neurilemmom är oftast icke-cancerartat (benignum), men kan i sällsynta fall bli cancerartat (malignum) och sprida sig till andra delar av kroppen.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.

Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Kärl som leder blod från hjärnan.

Den medicinska termen "nackben" (latin: os axis) refererar till det andra segmentet i halsryggens (cervical) vertebrala kolumn, direkt under atlas (den första cervikala vertebra). Nackbenet är unikt eftersom det har en smal, vertikal protrusion som sträcker sig uppåt och kallas dens axis eller "dens axISeus", vilket bildar en led med atlas och tillsammans utgör de den övre cervikala regionen där kraniet vilar ovanpå.

Sällsynt, godartad, kronisk och fortskridande metaplasi, med broskbildning i ledernas synovialhinnor, senskidor eller slemsäckar. Några utväxter kan lossna och bilda lösa kroppar. När dessa genomgår s ekundär förkalkning kallas tillståndet synovial osteokondromatos.

Blödning under hjärnans hårda hinna och ovanför hjärnhalvan.

En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).

Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.

Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.

Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.

Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.

Stort eller fullständigt bortfall av motoriska muskelfunktioner i ansiktet. Tillståndet kan bero på central eller perifer skada. Skador på nervbanor i centrala nervsystemet från hjärnbarken till ansiktets nervkärnor i pons medför muskelsvaghet som oftast ej omfattar pannans muskler. Ansiktsnervsjukdomar ger vanligtvis generaliserad, halvsidig ansiktssvaghet. Sjukdomar i de neuromuskulära förbindelserna och muskelsjukdomar kan också ge upphov till ansiktsförlamning eller -försvagning.

Bihåletumörer är abnorma vävnadsformationer som utvecklas i eller nära körtlarna runt munnen och näsan, och kan vara both benigne (godartad) eller maligna (ontartad) såsom papiller, adenom, karzinom, med flera.

Ansamling av blod i skallens epiduralrum pga brott på den mellersta hjärnhinneartären, eller i sällsynta fall hjärnhinnevenen, ofta i samband med tinningsben- eller hjässbenfraktur. Hematomet ökar snabbt i volym och trycker på hjärnhinnan och underliggande hjärnvävnad. Kliniska tecken är akut eller subakut huvudvärk, kräkningar, ändrad tankeförmåga och hemipares. Tillståndet fortskrider naturligt till koma och så småningom till döden.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

En av de pariga näshålor, som är belägna i kilbenet och står i förbindelse med den översta näshålegången på samma sida.

The pterygopalatine fossa is a small, V-shaped space located in the skull, situated between the maxilla and the palatine bones. It serves as a crucial junction for several nerves, arteries, and veins, known as the pterygopalatine ganglion, which provides sensory innervation to the nasal cavity, paranasal sinuses, and palate, among other areas. The maxillary division of the trigeminal nerve (V2) enters this fossa, branching out into various nerves that provide sensation to the face. Additionally, the sphenopalatine artery, a terminal branch of the maxillary artery, passes through this fossa and supplies blood to the nasal cavity, paranasal sinuses, and palate.

Onormal förbindelse mellan en artär och en ven.

I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.

Orbital diseases refer to a group of conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye, muscles, nerves, fat, and blood vessels. These diseases can cause various symptoms such as protrusion or displacement of the eyeball, double vision, pain, swelling, or decreased vision. Some examples of orbital diseases include thyroid-associated orbitopathy, Graves' disease, tumors (both benign and malignant), inflammation, infections, and trauma. Proper diagnosis and management of orbital diseases require a multidisciplinary approach involving ophthalmologists, neurologists, radiologists, and other specialists as needed.

Den del av örat som utgörs av trumhinnan, hörselbenen, örontrumpeten och trumhålan.

Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.

Orbital neoplasms refer to abnormal growths or tumors within the orbit, which is the bony cavity that contains the eye and its associated muscles, nerves, fat, and connective tissue. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous) and can originate from various types of cells within the orbit. Common types of orbital neoplasms include optic nerve gliomas, meningiomas, lacrimal gland tumors, and lymphomas. Symptoms may include protrusion or displacement of the eye, double vision, limited eye movement, pain, or visual changes. Treatment options depend on the type, location, and extent of the neoplasm and may include surgery, radiation therapy, or chemotherapy.

Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.

Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.

En medfödd missbildning i det centrala nervsystemet, med utebliven utveckling av lillhjärnans mittstrukturer, utvidgning av den fjärde ventrikeln och förskjutning uppåt av hjärnhinnans tvärgående sinus, tentorium och torcula. Kliniska särdrag är utstickande bakhuvud, tilltagande förstoring av skallen, utbuktning av den främre fontanellen, papillödem, ataxi (samordningsrubbning), gångstörningar, nystagmus (ögondarrningar) och nedsatt intellektuell förmåga.

Den bakre hjärnartären, även känd som vertebralartären eller basilarartären, är en blodkärl som förser hjärnbarken och hjärnan med syre- och näringsriktig blod, främst till den bakre delen av hjärnan inklusive cerebellum och brainstem.

Ett kraftigt ledband i knät som går från lårbenets inre ledkulas främre, mittre yta, passerar bakåt mellan ledkulorna och slutar på skenbenets bakre interkondylära yta.

Primära tumörer eller metastaser i lillhjärnan. Tumörer lokaliserade i lillhjärnan yttrar sig ofta i form av ataxi eller förhöjt intrakraniellt tryck pga obstruktion av den fjärde ventrikeln. Vanliga primära cerebellumtumörer inkluderar fibrillärt astrocytom och cerebellärt hemangioblastom. Lillhjärnan utgör ofta målorgan för metastaser från tumörer i lungor, bröst eller andra, avlägsna organ.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

"Uveitis posterior refers to inflammation specifically affecting the back portion of the uvea, including the choroid, retina, and/or optic nerve. This condition can cause reduced vision, floaters, and light sensitivity, and may be associated with various systemic diseases or occur as an isolated ocular disorder."

Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.

Regionen bakom mittre hypotalamus, bestående av ett flertal kärnområden, inkl. den mittre mamillarkärnan, den laterala mamillarkärnan och den bakre hypotalamuskärnan. Från det bakre hypotalamusområdet styrs sympatiska impulser och där sker regleringen av kroppens värme som svar på sjunkande temperatur.

En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.

The posterior longitudinal ligament (PLL) is a strong, fibrous band that runs down the back of the vertebral column and helps to maintain the stability and alignment of the spinal column. It attaches to the discs between each vertebra and to the vertebral bodies themselves, providing support and limiting excessive movement in the spine.

Det bakre utskottet på underkäkens ramus, bestående av två delar, den övre leddelen och den nedre kondylnacken.