I en enkel medicinsk kontext kan 'silikon' definieras som ett syntetiskt, icke-reaktivt polymermaterial som ofta används inom medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena ortopedi och estetisk kirurgi. Silikon har använts för att skapa proteser och fyllnadsämnen på grund av dess egenskaper som är mjuka, flexibla och långtidståliga. Det är viktigt att notera att det finns olika typer av silikonmaterial med varierande egenskaper och användningsområden inom medicinen.
Organosilicon compounds are organic chemicals that contain at least one silicon-carbon bond in their molecular structure, where the silicon atom is surrounded by organic groups or substituents. These compounds are widely used in various industries, including electronics, coatings, and healthcare, due to their unique properties such as high thermal stability, resistance to oxidation, and low toxicity. Examples of organosilicon compounds include silicones, which are polymers with repeating siloxane units, and organofunctional silanes, which contain reactive functional groups that can undergo chemical reactions with other substances.
Silikonföreningar, även kända som siloxaner, är organiska polymers bestående av en repetitiv enhet av -Si-O-, med varje syreatom bundet till en organisk grupp, ofta metylgrupper (-CH3). De används inom en bred växt av industriella och medicinska applikationer, som exempelvis i implantat, smink, hudvårdsprodukter och läkemedel på grund av deras termiska stabilitet, flexibilitet och hydrofoba egenskaper.
Oorganiska föreningar innehållande kol som en essentiell del av molekylen, men som inte härrör från kolväten.
SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.
"Nanotrådar" refererar till mycket små, fiberformade strukturer på nanometerskalan, vanligtvis med en diameter på mindre än 100 nanometer och en längd på flera mikrometer. De kan vara syntetiska eller naturliga, och används inom områden som nanoteknik, medicin och materialvetenskap.
Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)
"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.
I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.
A transistor is a fundamental component in electronic circuits that can amplify or switch electronic signals and electrical power. It consists of semiconductor material, usually made of silicon or germanium, with three layers of doped regions that form two pn junctions. By applying a small input voltage or current to the base-emitter or gate-source terminals, a transistor can control a larger output voltage or current at the collector-drain or drain-source terminals. This ability to amplify or switch signals makes transistors essential in various electronic devices, such as radio receivers, computers, and smartphones.
Metalliskt grundämne med blågrå färg, kemiskt tecken Ge, atomnummer 32 och atomvikt 72,59. De stabila isotoperna har masstalen 70, 72, 73, 74 och 76. Radioisotoperna har atommassor mellan 65 och 78. Germanium är en halvledare, med egenskaper liknande dem hos kisel.
I naturen förekommande hydrerad kiseldioxid. Syran är olöslig i vatten eller syror, med undantag för fluorvätesyra.
I en enkel mening kan elektronik definieras som den vetenskapen och tekniken som handlar om design, konstruktion och användning av elektriska system och komponenter för att hantera information, kommunikation och kontroll. Inom medicinen används elektronik i en rad olika enheter, till exempel medicinsk utrustning så som hjärtmonitorer, bilddiagnostisk utrustning som röntgenmaskiner och datorsystem för att spåra patientinformation. Elektronik används också i implantat som pacemakers och kärlproteser.
I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
Som en enkel och medicinskt relaterad definition kan solenergi definieras som den elektromagnetiska strålning som kommer från solen och som kan absorberas eller reflekteras av kroppen. Denna strålning inkluderar ultravioletta (UV), synliga och icke-synliga ljus, samt infraröda strålningar. Överexponering av UV-strålning kan leda till solskador som rodnad, solbrand, förändringar i huden och ökad risk for cancer.
Olika metoder för att med en biologisk sond eller sensor mäta halten av något visst (organiskt) ämne. Biokemiska reaktioner mellan sensorns känselkropp, bestående av biologiskt material, och det ämne man vill mäta omvandlas till kvantifierbara signaler.
I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.
En typ av apparater med både elektriska och mekaniska delar som har åtminstone någon dimension i ett mikrometerintervall (mellan 1 mikrometer och 1 millimeter). Hit hör sensorer, manöverdon, mikrokanaler och mikropumpar.
Tillverkning av tekniska produkter i mikroskala (1-100 mikrometer), som t ex kretskort eller MEMS. Processen omfattar vanligtvis massframställning av hundratals eller miljontals identiska strukturer med hjälp av tunnfilmsteknik i utrymmen med kontrollerad atmosfär.
I en enkel medicinsk definition kan silikoner definieras som syntetiska polymerer av silikat, som ofta används inom medicinen för att skapa implantat och katetrar. Silikoner är känt för sin biokompatibilitet, termostabilitet och resistens mot kemiska ämnen, vilket gör dem lämpliga för användning inom kroppen. De används ofta i bröstimplantat, ledimplantat och katetrar för att till exempel underlätta dialysbehandling.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Svavelföreningar är kemiska föreningar som innehåller svavelatomer, ofta i form av en- eller multipelbundna svavel-svavelbindningar, och kan variera i sin komplexitet från enkla diatomiska molekyler som vätesulfid (H2S) till större, mer organiska molekyler som proteiner, där svavelföreningar som cystein och metionin är essentiella byggstenar.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Hf, atomnummer 72 och atomvikt (medelvärde) 178,49. Isotoper varierar i atommassa från 173,94 till 179,95. Av naturliga, hafniumhaltiga mineral är hafnon (HfSiO4) det hafniumrikaste (65,97% Hf).
Mikroskopiska, encelliga kiselalger. De förekommer såväl i sötvatten som i bräck- och saltvatten. Algernas "skelett" består av kiseldioxid. Syn. diatomacéer.
I medicinsk kontext, står "POA" för "Patienten Ombesörjes Av". Detta används för att indikera att patientens vård och behandling hanteras av någon annan person eller en vårdgivare, istället för själva patienten.
Framställning av föremål i starkt förminskad skala.
Flyktiga organiska föreningar (VOCs) är en grupp kemiska verbindingar som innefattar kol, har en lägre vätskedensitet än vatten och tenderar att avdunsta eller förångas vid rumstemperatur, vilket gör dem luktbara och möjliga att andas in.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
I en enkel medicinsk definition kan nanoporer beskrivas som mycket små, konstgjorda öppningar eller hål i en biologisk membran eller en syntetisk yta, med en diameter på nanoskalan (ungefär mellan 1 och 100 nanometer). Nanoporer används ofta inom forskning för att studera individuella molekyler, till exempel DNA-molekyler, genom att mäta hur snabbt de passerar igenom nanoporen. Denna teknik kallas nanoporögen elektrofors och används inom olika områden som genetisk analys, diagnostik och utveckling av nya läkemedel.
En 'Lab-On-A-Chip'-enhet (LOAC) är en miniaturiserad mikrofluidisk enhet som integrerar flera laboratoriediagnostiska funktioner, såsom analys, separation och detektion av biomolekyler eller celler, på en enda chip. LOAC-enheter kan vara mycket små, ofta mindre än en centimeter i storlek, och de kan utföra komplexa laboratorietester med mycket små volymer av prov, till exempel några få mikroliter eller mindre. Dessa enheter är designade för att vara snabba, känsliga, selektiva och kostnadseffektiva jämfört med traditionella laboratorietester. De kan användas inom ett brett spektrum av tillämpningar, såsom molekylärbiologi, genetik, miljömonitorering, sjukvård och medicinsk diagnostik.
Optiska komponenter är en samling av olika typer av optiska delar som används för att manipulera, kontrollera och formas av ljus i optiska system, inklusive linser, speglar, prismor, stråldelare, vinkelreflektorer och andra komponenter som används för att fånga, leda, reflektera eller bryta ljusstrålar i enlighet med specifika optiska designkrav.
"Kam och slör" är ett medicinskt tillstånd där det finns ökat tryck inne i ögat, vanligtvis orsakad av en ökning av vitreumvätskan eller glaskroppsvätskan, vilket leder till en förändrad form och storlek på ögat samt möjligen synnedsättning.