I en enkel medicinsk definition, är silikater kemiska föreningar som innehåller siliciumdioxid (SiO2) och andra metalloxider. De används ofta i medicinska produkter som exempelvis implantat, proteser och läkemedelskapslar på grund av deras goda biokompatibilitet och stabilitet. Silikater kan också förekomma i kosmetiska produkter och livsmedel som smörj- och fyllmaterial.

Ett samlingsnamn på en rad olika föreningar som innehåller kisel, syre och mangesium och som även kan innehålla väte. Hit hör naturliga mineral som talk och olika asbestformer.

Som svar på ditt begäranje om en medicinsk definition av "Silikatcement" har jag inte kunnat hitta någon relevant medicinsk betydelse för detta begrepp. Silikatcement används vanligtvis inom bygg- och konstruktionsbranschen, där det är en typ av cement som framställs på basis av kalciumsilikater. Det används ofta i speciella tillämpningar såsom vatten- och korrosionsbeständiga betongkonstruktioner.

Utbredda i naturen som mineral med Al2O3 och SiO2 i varierande proportioner. Kan framställas syntetiskt genom upphettning av aluminiumfluorid till 1000-2000 grader Celsius tillsammans med kisel och va ttenånga.

Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.

I naturen förekommande hydrerad kiseldioxid. Syran är olöslig i vatten eller syror, med undantag för fluorvätesyra.

Oorganiska föreningar, i vilka magnesium ingår som fast beståndsdel i molekylen.

Fint fördelade partiklar i rymden, vilka är mindre än en mikrometeorit, dvs att de är mindre än en millimeter i diameter.

Fasta himlakroppar som rör sig i den interplanetariska rymden och som är mindre än planeter eller asteroider, men större än en molekyl. När de faller till en planets yta kallas de meteoriter.

Kemiska processer refererar till de kontrollerade reaktionerna och transformationerna av substansmolekyler som sker under specifika temperatur-, tryck- och koncentrationsförhållanden, med syfte att producera önskade kemikalier eller förändra deras fysiska och kemiska egenskaper.

Den vetenskapsgren som omfattar läran om och studiet av himlakropparna och universum i stort, bl a utifrån observationer, mätningar och tolkningar av strålningen i världsrymden.

Som medicinsk definition kan 'Solsystemet' referera till de himlakroppar som cirkulerar runt solen, inklusive jorden och de andra planeterna, månen och andra naturliga satelliter, småplaneterna, asteroidbältet, kometerna och den interplanetära materien. Solsystemet är vår astronomiska hemvist i universum.

"Astronomiska fenomen" refererar till ovanliga eller exceptionella observationer och händelser som sker i rymden utanför jordens atmosfär, såsom supernovaexplosioner, kvasarer, pulsarer, svarta hål, galaxkollisioner och andra fenomen relaterade till stjärnor, planeter, galaxer och kosmisk bakgrundsstrålning.

I en enkel medicinsk kontext kan 'silikon' definieras som ett syntetiskt, icke-reaktivt polymermaterial som ofta används inom medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena ortopedi och estetisk kirurgi. Silikon har använts för att skapa proteser och fyllnadsämnen på grund av dess egenskaper som är mjuka, flexibla och långtidståliga. Det är viktigt att notera att det finns olika typer av silikonmaterial med varierande egenskaper och användningsområden inom medicinen.

SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.

Oorganiska föreningar som innehåller järn som en fast huvudbeståndsdel i molekylen.

Utomjordisk miljö, dvs omgivningar utanför jordklotet och dess atmosfär, som t ex det slutna utrymmet i en rymdfarkost, den fria rymden, månen eller andra planeter.

Uppkomst och utveckling av himlakroppar i solsystem. Hit hör även studier av tidig planetär geologi.

Carbon sequestration refererar till processen där koldioxid (CO2), ett växthusgas, tas bort från atmosfären och lagras i långsiktigt förvaringsplatser, såsom jord, vegetation, vatten eller geologiska formationer. Detta är en strategi som används för att minska koncentrationen av växthusgaser i atmosfären och därmed mildra klimatförändringarna.

A spacecraft is a vehicle or aircraft designed to fly in outer space, beyond the earth's atmosphere, and capable of supporting human life or conducting scientific research. It can come in various forms such as satellites, space stations, capsules, or shuttles, and are equipped with advanced technology for navigation, communication, propulsion, and life support systems.

Den femte planeten från solen. Jupiter tillhör de fem yttre planeterna i vårt solsystem. Bland planetens sexton månar ingår Callisto, Europa, Ganymede och Io.

Oorganiska föreningar med aluminium som en molekylbeståndsdel.

Alla avfallsprodukter från tandläkarmottagningar, tandvårdskliniker, tandtekniklaboratorier osv, inklusive amalgam, saliv och sköljvatten.

En kiseldioxidprodukt som utvinns främst ur diatomit, en sedimentär avlagring av kiselalger (diatoméer), och som används för sin vätskeupptagningsförmåga; kiselgur kan absorbera upp till fyra gånger sin egen vikt.

Ett naturligt förekommande, kolloidalt, vattenhaltigt aluminiumsilikat med förmåga att ta upp mycket vatten, varvid det sväller kraftigt till en krämig konsistens. Inom läkemedelsindustrin används det som suspensionsmedel.

I medicinsk kontext används termen "planeter" för att beskriva ett tillstånd där det förekommer flera cystor eller värdtumörer i en organism, ofta under huden eller i slemhinnor. Detta är dock inte en vanlig användning av termen "planeter" och dess medicinska användning är begränsad till specifika situationer inom medicinen. I allmänhet refererar termen "planeter" till de himlakroppar som kretsar runt en stjärna, i jordens fall solen.

I en enkel medicinsk definition kan silikongeler beskrivas som en typ av implantat gjorda av silikon, som används inom medicinen för att exempelvis fylla ut eller korrigera form på bröst, ansikte eller annan del av kroppen. Silikongeler är ofta elastiska och mjuka till konsistensen, och de kan vara fyllda med flytande silikon eller ett gelartat material. Dessa geler anses vanligen vara säkra och effektiva, men det finns också rapporter om komplikationer som exempelvis kapsulering, infektioner och leckage av silikonmaterialet.

Implantat avsedda för rekonstruktion eller kosmetisk förbättring av kvinnobröst. De har ett ytterhölje av en silikonelastomer och fyllning av salt- eller silikongel. Ytan kan vara slät eller mönstrad.

Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.

Ett mycket lätt, vitt, skinande metalliskt grundämne, med atomnummer 13 och atomvikt 26,982. Aluminiumföreningar används huvudsakligen för sina antacida och kärlsammandragande egenskaper.

Produkter framställda genom stark upphettning (sintring, bränning) av olika typer av leror (ffa kaolin), oxider, karbider eller nitrider. Hit hör t ex porslin, som används som tandreparationsmaterial.

En vulkanutbrott är ett plötsligt och ofta explosivt fenomen som inträffar när magma, gaser och sediment tvingas ut genom jordskorpan från en vulkans magmakammare.

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

Metalliskt grundämne med blågrå färg, kemiskt tecken Ge, atomnummer 32 och atomvikt 72,59. De stabila isotoperna har masstalen 70, 72, 73, 74 och 76. Radioisotoperna har atommassor mellan 65 och 78. Germanium är en halvledare, med egenskaper liknande dem hos kisel.

CaSO4. Föreningen finns både i vattenfri form och i olika hydreringsstadier. Hemihydratet kallas bränd gips, och dihydratformen (CaSO4.2H2O) förekommer i naturen som mineralet gips. Gips används i byg gnadsmaterial, som torkmedel, som gjut- och formmaterial, och inom medicinen för hårda gipsförband och som konsistensgivare i tabletter.

Den fjärde planeten från solen räknat i vårt solsystem. Den har två naturliga månar, Deimos och Phobos, och utgör en av de fyra inre eller terrestriella planeterna.

"Grön kemi," eller "grönhet" inom kemin, refererar till principer och praktiker som syftar till att minska den negativa miljöpåverkan som orsakas av kemiska processer och produkter. Detta kan uppnås genom att designa produkter och processer som är säkrare, mer energieffektiva, hållbara och mindre skadliga för människor och miljön under hela livscykeln. Exempel på aspekter inom grön kemi kan vara att använda miljövänliga lösningsmedel, minimera avfall, öka resurseffektiviteten och minska energianvändningen. Sammanfattningsvis kan "grön kemi" definieras som en hållbar och ansvarsfull metod för att skapa, tillverka och använda kemiska produkter och processer.

Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.

En monosackarid med tre kolatomer (trios). Sockret finns i levande celler i form av glyceraldehyd-3-fosfat.

Tillförsel av dos i löslig form mellan kinden och tandköttet, också direkt på buckalslemhinnan genom pensling eller med spray.

En tetros är en typ av kolhydrat som innehåller fyra (tetra-) sockerenheter, kopplade tillsammans genom devedersidiga glykosidbindningar. Tetrosers består vanligtvis av en rad av fyra identiska monosackarider, till exempel D-erytruloser eller L-talloser. De förekommer sällan naturligt, men kan hittas i vissa typer av alger och bakterier.

I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".

Syrgasisotoper refererar till de stabila isotoperna av syre och väte som finns i molekylen för atmosfärisk syre (O2) och vatten (H2O), vilka kan användas som markörer inom medicinsk forskning. De vanligaste isotoperna är 16O, 18O, 2H (deuterium) och 3H (tritium).

"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.

I en enkel medicinsk definition kan 'puder' definieras som ett torrt, finmaskigt preparat av en substans som används för att behandla huden eller inre ytor i kroppen. Puder kan innehålla en aktiv substans med läkemedelsverkan eller användas som en barriär mot fukt, irriterande ämnen eller bakterier. Exempel på medicinska puder är those som innehåller kalciumkarbonat för att behandla hudirritationer eller zinkoxidpuder som används för att behandla och förebygga nystan i barn.

Långa, böjliga, sammanhängande, naturliga eller konstgjorda fibrer av varierande längd. De bildar vissa minerals struktur. Deras medicinska betydelse består i deras förmåga att orsaka olika typer av dammlunga (t ex asbestos) efter arbetsmiljöexponering.

Jordens naturliga satellit. Hit hör material om månens omlopp eller faser, månmånaden, månlandskap, geografi och jordmån.

Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.

Material för tillverkning av gjutformar för framställning av guld- och kobolthaltiga avgjutningar.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.

Salter eller joner av kolsyra, med radikalen CO2(3-). Karbonater bryts lätt ned av syror. Alkalimetallkarbonater är vattenlösliga. Kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat är naturligt förekommande, berg artsbildande mineral.