Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 1 (NKp46, CD335) är ett aktiveringsreceptorprotein som uttrycks på naturliga mördarceller (NK-celler) och en del T-celler. Det tillhör NK-cellaktiverande receptorfamiljen och spelar en viktig roll i NK-cellers förmåga att identifiera och döda virusinfekterade eller tumörceller. När NKp46 binder till sin ligand på cellytan utlöses signaltransduktionsvägar som leder till att NK-cellen blir aktiverad och sätter igång cellmedierad cytotoxicitet, vilket innebär att den kan döda målcellen. Dessutom kan NKp46-aktivering leda till sekretion av cytokiner som styr immunresponsen ytterligare.

Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 3 (NKp30), även känt som NCR3, är ett aktiveringsreceptorprotein som finns på naturliga killer (NK) celler och ett fåtal andra immuncelltyper. Det hör till den grupp av proteiner som kallas naturliga cytotoxicity receptors (NCR).

Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 2 (NKp46, also known as NCR1) er en type I transmemmembran reseptor som finnes på naturlige drabbende celler (NK-celler), og spesielt aktiverte T-celler. Det er en av de viktigste aktivatorreseptorene på NK-celler og bidrar til å aktivere cellens cytotokske funksjon, som inkluderer sykosing og lysing av infisert eller transformert (kræft) celler. NKp46 er involvert i anerkjennelsen av infeksjoner og kræft ved å binde direkte til infektiøse agensers overflateproteiner eller tumorcellers abnormale selvantallende molekyler, deretter aktiverer det intracellulære signalvei som fører til NK-celleaktiviteten.

Natural Cytotoxicity Triggering Receptors (NCRs) are a group of activating receptors found on the surface of natural killer (NK) cells and some T-cells. They play a crucial role in the immune system's response to virally infected or malignantly transformed cells.

Celler som har spontan cytotoxisk verkan mot en rad tumörceller utan föregående immunisering. De förekommer hos icke-immuna människor och försöksdjur och betraktas av somliga som mördarceller (med antikroppsberoende celltoxisk effekt), men de kan även döda utan närvaro av antikroppar.

Nedbrytning av en målcell genom angrepp från immunologiskt aktiva effektorceller. Nedbrytningen kan ske genom direktkontakt med aktiverade T-lymfocyter, lymfoida eller myeloida mördarceller, eller förmedlas av cytotoxiska antikroppar, cytotoxiska lymfcellsfaktorer eller komplement.

Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.

Antikroppsförmedlad destruktion av målceller genom icke-sensibiliserade effektorceller. Målcellens identitet kan variera, men den måste ha yt-IgG med intakt Fc-del. Effektorcellen är en mördarcell med FC-receptorer, och den kan utgöras av en lymfocyt i avsaknad av vanliga B- eller T-cellmarkörer, en monocyt, makrofag eller polynukleär leukocyt. Reaktionen är komplementberoende.

NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily K (KLRK) är ett slags receptorer som finns på naturligt kärnt celler (NK-celler), som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och cancer. KLRK-receptorerna är en del av ett större system av receptorer som kallas för NK-cell receptorer (NKR), vilka hjälper NK-celler att identifiera och attackera celler som har blivit infekterade eller cancerartade.

Natural Killer (NK) cell receptors are a type of surface receptors found on the NK cells, which are a vital component of the innate immune system. These receptors play a crucial role in recognizing and responding to infected or malignant cells in the body. They can either activate or inhibit the NK cell's cytotoxic activity, depending on the signals they receive from their environment.

Metoder för påvisande av den celltoxiska effekten av en lymfocyt, en lymfocytprodukt, antikropp eller komplement på en målcell.

140-kD-isoformen av NCAM (nervcelladhesionsmolekyl) med en transmembrandomän och kort cytoplasmasvans. Den uttrycks hos alla lymfocyter som förmedlar icke-MHC-begränsad celltoxicitet och finns på viss a nervvävnader och tumörer.

K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från en patient med chronic myeloid leukemia (CML), en typ av blodcancer. Dessa celler har använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik, på grund av deras förmåga att dela sig oändligt och deras känslighet för olika typer av behandlingar. K562-celler är exempelvis känsliga för apoptoseinducerande substanser, vilket gör dem användbara för att studera mekanismerna bakom cellsdöd och resistance mot läkemedel. Dessutom har K562-celler potentialen att skilja sig differensierade till olika typer av blodceller, vilket gör dem användbara för att studera de molekylära mekanismerna bakom cellulär differentiering.

Killer-cell Immunoglobulin-like Receptors (KIR) are a group of transmembrane proteins expressed primarily on the surface of natural killer (NK) cells and some T-cell subsets. They recognize specific human leukocyte antigen (HLA) class I molecules, which are present on the surface of most nucleated cells in the body. KIR receptors play a crucial role in regulating NK cell activation and function, contributing to the immune system's defense against viral infections and malignancies. The interaction between KIR and HLA class I molecules helps maintain self-tolerance and prevents NK cells from attacking normal, healthy cells.

NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily D (KLRD) är en grupp av receptorer som uttrycks på naturliga killer (NK) celler och har en likhet med lectiner, proteiner som binder till kolhydrater. KLRD-receptorerna deltar i NK cellers förmåga att känna igen och attackera virusinfekterade eller tumörceller. Ett exempel på ett välkänt medlem av denna familj är KLRD1, även känd som CD94, som bildar komplex tillsammans med NKG2-proteiner för att reglera NK cellernas funktion.

En grupp lymfocytytantigener med differentierad spridning på underpopulationer av muslymfocyter. Denna lokalisering har varit användbar när det gällt att särskilja olika funktionella undergrupper av l ymfocyter. Så har t ex cytotoxiska T-lymfocyter huvudsakligen Lyt-23 på sin yta och inte Lyt-1, medan hjälparceller har Lyt-1, men inte Lyt-23.

Ett HLA-ytantigen som kodas av B-lokus på kromosom 6. Det finns en svag koppling mellan förekomsten av detta antigen och narkolepsi och idiopatisk hemokromatos. HLA-B7 har en bristande jämvikt i länkningen med HLA-A3 och HLA-DR2.

Frigörande av cytoplasmakorn. Denna process förekommer i mastceller, basofila, neutrofila och eosinofila celler och blodplättar i samband med att granulerna (kornen) utsöndrar sina produkter.

Natural immunity, also known as innate immunity, is the inherent ability of an individual’s immune system to resist or fight off infections naturally, without the need for external intervention such as vaccines. This type of immunity is present from birth and provides general protection against a wide range of pathogens. It involves various mechanisms such as physical barriers (e.g., skin and mucous membranes), chemical barriers (e.g., stomach acid and enzymes), and cellular responses (e.g., phagocytosis and inflammation). Natural immunity is non-specific, meaning it does not target particular pathogens but rather provides broad protection against various microorganisms.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.

GPI-linked proteins, or glycosylphosphatidylinositol (GPI)-anchored proteins, are a type of cell surface protein that are attached to the outer leaflet of the plasma membrane through a GPI anchor. The GPI anchor is a glycolipid molecule that consists of a phosphatidylinositol (PI) moiety linked to a carbohydrate chain, which in turn is attached to the C-terminus of the protein via an ether linkage. This type of anchoring allows for the lateral movement of GPI-linked proteins within the plane of the membrane and can also facilitate their release from the cell surface through the action of GPI-specific phospholipases. GPI-linked proteins are involved in a variety of biological processes, including cell adhesion, signaling, and protein trafficking.

Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

"Cell separation" refererar till metoder och processer som används för att skilja och isolera specifika celltyper eller populationer av levande celler från varandra eller från ett heterogent cellsamhälle, baserat på deras differensierade fysiska, kemiska eller genetiska egenskaper. Detta kan uppnås genom användning av olika tekniker som flöteskopseparation, magnetisk- och fluorescensbaserad cellsorting, centrifugation, filtrering och enzymatisk digestion. Cellseparation är en viktig procedur inom biomedicinsk forskning och kliniska tillämpningar som in vitro-forskning, diagnostik, regenerativ medicin och cellterapi.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

Stora, polymorfa transmembranglykoproteiner med icke-kovalent bindning till icke-polymorft beta 2-mikroglobulin. Hos människor är det tre strukturgener på kromosom 6 som kodar för HLA-A-, HLA-B- och HLA-C-antigenerna. Hos möss kodar de tre generna K, D och L på kromosom 17 för H-2-antigenerna. Klass 1-antigener finns på de flesta kärnförsedda celler och påvisas genom sin reaktion med alloantisera. Dessa antigener ger sig tillkänna vid vävnadsavstötningsprocesser och begränsar cellförmedlad upplösning av virusinfekterade celler. De är främst förknippade med reumatologiska tillstånd och vissa tumörsjukdomar.

'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'

Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Metoder för undersökning av effektiviteten hos cellgifter och biologiska hämmare. Hit hör modeller för celldödande in vitro och cytostatiska färguteslutningstester, samt mätning av tumörtillväxtparametrar hos försöksdjur in vivo.

Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.

En cytotoxin är ett toxin som verkar skadligt eller dödligt på celler. Cytotoxiner produceras ofta av vissa mikroorganismer, såsom bakterier och virus, och kan orsaka celldöd eller celldamage genom att störa cellmembranet, inhibera protein syntes eller orsaka oxidativ stress. Exempel på cytotoxiner inkluderar botulinumtoxin från Clostridium botulinum och shiga toxin från certaina Escherichia coli-stammar.

En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.