Interleukin-1
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Interleukin-6
En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.
Interleukin-2
Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.
Interleukin-10
Interleukin-4
En löslig faktor som produceras av aktiverade T-lymfocyter och ger upphov till tillväxt och differentiering av B-celler. Interleukin-4 inducerar uttryck av klass II-MHC och Fc-receptorer på B-celler. Det har också verkan på T-lymfocyter, mastceller och flera andra hematopoetiska celler, inklusive granulocyt-, megakaryocyt- och erytroidförelöpare, samt makrofager.
Interleukin-1beta
Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, ett signalsubstans som utsöndras av kroppens vita blodkroppar (leukocyter) för att aktivera immunförsvaret och påverka inflammationen i kroppen. IL-1β är involverad i den akuta inflammatoriska svarskedjan och kan orsaka feber, smärta, rödhet och svullnad vid en infektion eller skada.
Interleukin-1-receptorer
Specifika molekylstrukturer på celler som interleukin-1 reagerar med eller binder till så att cellfunktionen förändras. IL-1-receptorn på T-lymfocyter och fibroblaster består av en enda polypeptidkedja som binder både IL-1-alfa och IL-1-beta. Molekylvikten för denna högaffinitetsreceptor tros vara 80 kD.
Interleukin-6-receptorer
Receptorer som finns på T-celler, mitogenaktiverade B-celler, perifera monocyter och några tumörceller av makrofag- eller B-cellursprung. Receptorn är ett starkt glykosylerat protein på 80 kD och med en längd av 468 aminosyror.
Interleukin-3
En mångcellinje-tillväxtfaktor som utsöndras av lymfocyter, epitelceller och astrocyter, och som stimulerar till klonal tillväxt och differentiering av olika typer av blod- och vävnadsceller. Den kallas även multi-CSF och räknas som en hematopoetisk kolonistimulerande faktor.
Interleukin-12
Interleukin-18
Interleukin-2-receptorer
Receptorer på aktiverade T- och B-celler i form av komplex bestående av en 55 kD-peptid, som reagerar med den monoklonala anti-Tac-antikroppen, och en 75 kD, icke-Tac, interleukin 2-bindande peptid. Receptorn uppträder i två former, en med mycket hög affinitet för och en med låg affinitet för IL-2. Högaffinitetsformen tycks förmedla uteslutande den tillväxtfrämjande reaktionen på IL-2. Receptorn förekommer i stort antal på vilande HTLV-1-leukemiceller, men inte på normala, vilande celler.
Interleukin-11
Kollagen typ II
Interleukin-5
Interleukin-13
Ett cytokin från T-lymfocyter som medverkar till tillväxt, isotypväxling hos immunglobuliner och immunglobulinproduktion i omogna B-lymfocyter. Det tycks ha betydelse för regleringen av inflammatoriska reaktioner och immunsvar.
Interleukin-4-receptorer
Interleukin-17
Ett proinflammatoriskt cytokin som främst produceras av T-lymfocyter eller deras förelöpare. IL-17 är homologt med en öppen läsram (ORF) hos Herpesvirus saimiri.
Celler, odlade
Interleukin-7
Hematopoetisk tillväxtfaktor som främjar utveckling av förelöpare till B-celler och har mitogen samverkan med Interleukin-2 vid aktivering av T-celler. Den produceras av benmärgens stromaceller.
Interleukin-1-alfa
Interleukin-1-alpha (IL-1α) är en typ av cytokin, ett signalprotein som utsöndras av vissa celler inom kroppens immunförsvar för att aktivera andra celler och påverka deras funktion. IL-1α spelar en central roll i inflammatoriska processer och är involverad i regleringen av immunresponsen, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och hematopoesis (blodcellsproduktion). Det kan orsaka feber, sömnlöshet, smärta och andra systemiska symtom vid sjukdom. IL-1α uttrycks av en rad celler, inklusive makrofager, fibroblaster och epitelceller, och verkar genom att binda till sin specifika receptor, IL-1R, på målcellernas yta.
Interleukin-8A-receptorer
Högaffinitetsreceptorer för interleukin-8 på neutrofiler, monocyter och basofiler.
Interleukin-15
Ett cytokin som stimulerar tillväxt av T-lymfocyter och delar biologiska verkningsmekanismer med IL-2. Det kan även sätta igång tillväxt och differentiering bland B-lymfocyter.
RNA, budbärar
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Cytokiner
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Tumörnekrosfaktor-alfa
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Interleukin-3-receptorer
Fosfotyrosinbärande proteiner med molekylvikten 140 kD. De bildar stabila komplex med interleukin-3, med vikten 170 kD. De finns på en rad olika celler och aktiverar interleukin-3.
Interleukin 1 Receptor Antagonist Protein
Interleukin 1 Receptor Antagonist Protein (IL-1Ra) är ett naturligt förekommande protein hos människor som fungerar som en kompetitiv inhibitor av interleukin-1 alfa och beta (IL-1α och IL-1β), två cytokiner som utövar proinflammatoriska effekter. IL-1Ra binder till samma receptor som IL-1α och IL-1β, men utan att utlösa den inflammatoriska signaltransduktionen, vilket resulterar i en minskad inflammation.
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Interleukinreceptorer
Cellyteproteiner som binder interleukiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.
Interleukin-13-receptorer
Interleukin-13-receptorer (IL-13R) är proteiner på cellens yta som binder specifikt till cytokinen interleukin-13 (IL-13). IL-13 är en typ av signalsubstans som frisätts från vissa typer av vit blodsceller och utövar sin effekt genom att binda till sina respektive receptorer på målcellernas yta. När IL-13 binder till IL-13R aktiveras en signaltransduktion som leder till olika biologiska responsen, såsom nedreglering av inflammatoriska svar och ökad produktion av slem i luftvägarna. Dysfunktion eller överaktivitet hos IL-13R har visats vara involverat i patogenesen av flera sjukdomar, såsom astma och andra allergiska tillstånd.
Interleukin-11-receptorer
Interleukin-11 (IL-11) receptorer är proteiner på cellytan som binder till IL-11 cytokin, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar och en rad biologiska responsar, inklusive cellproliferation, differentiering och anti-apoptotiska effekter. Dessa receptorer spelar en viktig roll i hematopoiesen, benremodelering och skydd mot gastrisk skada.
Receptors, Interleukin-1 Type I
Interleukin-1 (IL-1) Type I receptor, också känt som IL-1R1, är en typ av protein som fungerar som en cellreceptor för cytokinen interleukin-1, vilket är en signalprotein involverat i inflammation och immunresponser. Denna receptor består av ett extracellulärt ligandbindningsdomäner, en transmembrant domän och ett intracellulärt signaldomäner. När IL-1 binder till IL-1R1 aktiveras en signalkaskad som leder till genuttryck och syntes av cytokiner, kemokiner och andra proteiner involverade i immunresponser och inflammation. Dysfunktion i IL-1 signaling har visat sig vara relaterade till flera autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
Receptors, Interleukin-1 Type II
Interleukin-1 Type II (IL-1R2) receptoren är en proteinmolekyl som utgör en del av immunsystemet och reglerar inflammationen i kroppen. Det är en typ av cytokinreceptor, vilket betyder att den binder till specifika signalsubstanser (cytokiner) för att aktivera cellulära svar. IL-1R2 är specifikt en receptor för interleukin-1 (IL-1), som är en typ av cytokin involverad i immunförsvaret och inflammationen.
Interleukin-10-receptorer
Interleukin-10-receptorer (IL-10R) är en typ av receptorproteiner som binder till cytokinen interleukin-10 (IL-10), vilket leder till signaltransduktion och modulering av immunresponsen. IL-10 är en immunsuppressiv cytokin med antiinflammatoriska egenskaper, som frisätts från aktiverade immunceller såsom monocyter/makrofager, T-celler och B-celler. IL-10R finns i två delar, IL-10R1 och IL-10R2, där båda måste vara samtidigt aktiverade för att utlösa en signal. IL-10R spelar en viktig roll i att begränsa inflammatoriska svar och hålla balansen mellan immunrespons och tolerance.
Interferon Type II
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
Molekylsekvensdata
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Interleukiner
Lösliga faktorer som stimulerar tillväxtprocesser hos leukocyter och andra celltyper. De bidrar till ökning av cellproliferation och -differentiering, DNA-syntes, utsöndring av andra biologiskt aktiva molekyler och svar på immun- och inflammatorisk stimulering.
Interleukin-16
Ett cytokin som produceras av aktiverade T-lymfocyter och stimulerar till vandring av CD4-positiva lymfocyter och monocyter. Det har rapporterats kunna undertrycka HIV-replikation.
Interleukin-13 Receptor alpha1 Subunit
Interleukin-13 Receptor Alpha1 Subunit (IL-13Rα1) refers to a protein component of the Type II interleukin-13 receptor, which is a heterodimeric cell surface receptor composed of IL-4 receptor alpha (IL-4Rα) and IL-13Rα1 subunits. This receptor complex primarily binds and mediates the signal transduction of the cytokine interleukin-13 (IL-13), which plays crucial roles in regulating immune responses, allergic reactions, and inflammation. The IL-13Rα1 subunit is responsible for conferring high-affinity binding to IL-13, thereby initiating intracellular signaling cascades that modulate various cellular processes, such as the activation of downstream transcription factors and the expression of target genes involved in allergic inflammation, fibrosis, and immunity.
Cellinje
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Interleukin-9
Interleukin-1 Receptor-Associated Kinases
Interleukin-1 Receptor-Associated Kinases (IRAKs) are a family of serine-threonine kinases that play an essential role in the signaling pathways of Toll-like receptors (TLRs) and Interleukin-1 receptors (IL-1Rs). These receptors are involved in the recognition of pathogen-associated molecular patterns (PAMPs) and damage-associated molecular patterns (DAMPs), which trigger innate immune responses.
T-lymfocyter
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Lipopolysackarider
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Interleukin-23
Interleukin-23 (IL-23) är ett cytokin som produceras av vissa celler inom det immunförsvaret, såsom dendritceller och makrofager. IL-23 spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och regleringen av immuniteten. Det är involverat i aktivering och underhåll av TH17-celler, vilka är en typ av T-celler som bidrar till försvaret mot bakteriella infektioner, men kan också spela en roll i patogenesen av autoimmuna sjukdomar. IL-23 består av två underenheter, p40 och p19, som tillsammans bildar en funktionell cytokin.
Reglering av genuttryck
Interleukin-5-receptorer
Interleukin-5-receptor (IL-5R) är ett protein på ytan av vissa vita blodceller, som fungerar som en andockningsplats för cytokinen IL-5. När IL-5 binder till receptorn aktiveras den och sätter igång en signaltransduktionsväg inne i cellen, vilket leder till att cellen delas och differensieras till en eosinofil, en typ av vit blodcell som är involverad i immunförsvaret mot parasiter. IL-5R spelar därför en viktig roll i regleringen av eosinofila cellers differentiering, aktivering och överlevnad.
Bassekvens
Inflammation
Interleukin-7-receptorer
Interleukin-17-receptorer
Interleukin-17 (IL-17) receptors are a group of cell surface receptors that bind to IL-17 cytokines and play a crucial role in regulating the immune response and inflammation. They belong to the IL-17 receptor family, which includes five members: IL-17RA, IL-17RB, IL-17RC, IL-17RD, and IL-17RE. These receptors are widely expressed in various tissues, including the skin, lungs, and joints. Upon binding to their respective ligands, IL-17 receptors activate intracellular signaling pathways that lead to the production of pro-inflammatory cytokines, chemokines, and matrix metalloproteinases, which contribute to the recruitment and activation of immune cells. Dysregulation of IL-17 receptor signaling has been implicated in several inflammatory diseases, such as psoriasis, rheumatoid arthritis, and asthma.
Interleukin-11 Receptor alpha Subunit
Interleukin-11 Receptor Alpha Subunit (IL-11Rα) is a cell surface protein that forms a complex with the IL-11 receptor beta subunit to create a functional receptor for the cytokine Interleukin-11 (IL-11). This receptor complex is involved in various biological processes, including hematopoiesis, bone metabolism, and cardiovascular function. Abnormalities in IL-11Rα have been associated with certain diseases, such as thrombocytopenia, aplastic anemia, and solid tumors.
Interleukin-15-receptorer
Interleukin-15-receptor (IL-15R) refererer til et samling av proteiner på overflaten for visse immunceller, som binder IL-15-signaleringsmolekyler og aktiverer cellers funksjoner i immunsystemet. Dette inkluderer aktivering av naturlige drabbnisceller (NK-celler) og T-celler, som spiller en viktig rolle i kampen mot infeksjonsagenter og tumorceller. IL-15R består av tre underenheter: IL-15Rα, IL-15Rβ og γc. IL-15Rα og IL-15Rβ binder til IL-15-molekyler og deretter rekrutterer γc for å fullføre signaleringen. Dette resulterer i cellulær aktivering, proliferasjon og overlevelse.
Interleukin-12-underenhet p40
Interleukin-12 (IL-12) p40 är en underenhet eller en del av IL-12-cytokinen, som består av två underenheter, p35 och p40. IL-12 är en proteinmolekyl som produceras av aktiverade immunceller och spelar en viktig roll i regleringen av cellmedierad immunitet, särskilt vid aktivering av naturliga mördareceller (NK-celler) och T-hjälparceller typ 1 (Th1). IL-12 p40 fungerar som en del av både IL-12 och IL-23, två olika cytokiner med överlappande och skilda funktioner.
Möss, inavlade BALB C
Genuttryck
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Lungblåsor
Interleukin-12-receptorer
Interleukin-12 (IL-12) receptorer är proteinmolekyler på cellytan som binder till cytokinen IL-12 och aktiverar signaltransduktion, vilket leder till aktivering av immunceller såsom naturliga killer (NK)-celler och T-celler. Detta utlöser en immunrespons mot intracellulära patogener som bakterier och parasiter. IL-12-receptorer består av två underenheter, IL-12Rβ1 och IL-12Rβ2, där båda måste finnas på samma cell för att bilda en funktionell receptor.
Monocyter
Sialoglykoproteiner
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
NF-kappa B
NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykeln. I vila finns NF-κB komplexat med dess inhibitor IκB och hålls inaktiverat i cytoplasman. När cellen aktiveras genom olika signaltransduktionsvägar får IκB en signalserie av fosforyleringar som leder till att det degraderas, vilket frigör NF-κB att transloeras in i kärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av målgener.
Lymfocytaktivering
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Enzymkopplad immunadsorberande analys
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Makrofager
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Aminosyrasekvens
Interleukin-18-receptorer
Interleukin-18 (IL-18) receptorer är proteiner på cellens yta som binder till cytokinen IL-18 och aktiverar signaltransduktion, vilket leder till inflammation och immunrespons i kroppen. (136 caracter)
Cykliskt AMP-beroende proteinkinas typ II
Cyclic AMP-dependent protein kinase type II, also known as protein kinase A (PKA), is a serine/threonine kinase that plays a crucial role in intracellular signaling pathways by regulating various cellular processes, such as metabolism, gene expression, and cell growth and differentiation, in response to hormonal and neurotransmitter signals. PKA is composed of two regulatory (R) subunits and two catalytic (C) subunits, which are held in an inactive state by cAMP-binding to the R subunits. When cAMP levels rise, it binds to the R subunits, leading to their dissociation from the C subunits, which then become active and can phosphorylate downstream target proteins. PKA type II is one of the three isoforms of PKA, which differ in their regulatory subunit composition and tissue distribution.
Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Tumörceller, odlade
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Receptorer, transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) receptorer är en typ av cellmembranreceptor som binder till TGF-β-signaleringsproteiner. När TGF-β-proteinet binder till receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket leder till reglering av celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och extracellulär matrisproduktion. TGF-β-receptorerna spelar därför en viktig roll i embryonal utveckling, homeostas och sjukdomsprocesser som cancer.
Lunga
Granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor
Ett surt glykoprotein på 23 kDa med inre disulfidbindningar. Protein produceras som svar på ett antal inflammatoriska signaler av mesenkymala celler i hemopoetisk miljö och på perifera inflammationsställen. GM-CSF kan stimulera till produktion av neutrofila granulocyter, makrofager och blandkolonier av granulocyter och makrofager från benmärgsceller, och sätta igång bildandet av eosinofilkolonier från fetala leverstamceller. GM-CSF stimulerar även till vissa funktionella processer i mogna granulocyter och makrofager.
CD-antigener
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Interleukin-9-receptorer
Interleukin-9-receptor (IL-9R) är en typ av receptor som finns på cellytan och binder specifikt till cytokinen IL-9. När IL-9 binder till sin receptor aktiveras det intracellulära signaltransduktionssystemet, vilket leder till cellulär respons som kan vara både pro- och antiinflammatorisk beroende på celltyp och kontext. IL-9R är exprimierad på olika immunceller, såsom T-celler, B-celler, mastceller och eosinofiler, och har en viktig roll i regleringen av immunresponsen och allergiska reaktioner.
Interleukin-8B-receptorer
Lågaffinitetsreceptorer för interleukin-8 på neutrofiler, monocyter, basofiler och T-celler. Dessa receptorer binder även GRO och NAP-2.
Transfektion
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Sjukdomsmodeller, djur
Flödescytometri
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Interleukin-13 Receptor alpha2 Subunit
Interleukin-13 Receptor Alpha2 Subunit (IL-13Rα2) refers to a protein that is a subunit of the interleukin-13 receptor complex. IL-13Rα2 is a type I transmembrane protein with an extracellular domain that binds to interleukin-13 (IL-13), a cytokine involved in the regulation of immune responses and inflammation.
sgp130
SGPL130, eller solubilt glykoprotein 130, är ett protein som fungerar som en signalproteinkomponent i interleukin-6 (IL-6) signalingvägen inom immunsystemet hos däggdjur. Det binder till den membranbundna receptorn gp130 och aktiverar en intracellulär signalslinga som reglerar celldelning, differentiering och inflammation.
Kollagen
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Uppreglering
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
Dos-responskurva, läkemedel
Kaspas-1
En medlem i kaspasfamiljen som är starkt specifik för interleukin-1beta. Enzymet är av betydelse vid inflammationstillstånd och apoptos hos däggdjur. Interleukin-1beta-omvandlande enzym förkortas ofta ICE. EC 3.4.22.36
STAT3-transkriptionsfaktor
"STAT3 (Signal Transducer and Activator of Transcription 3) är ett transkriptionellt faktorprotein som aktiveras av cytokiner och tillväxtfaktorer, vilket leder till nukleär translokation och reglering av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och immunrespons."
Interleukin-1 Receptor Accessory Protein
Interleukin-1 Receptor Accessory Protein (IL-1RAP) är ett protein som fungerar som en hjälpreceptor till interleukin-1 receptorn (IL-1R). IL-1RAP hjälper till att bilda en signaltransducerande komplex tillsammans med IL-1R när den aktiveras av ligander som interleukin-1α och interleukin-1β. Detta leder till en signalkaskad inne i cellen, vilket resulterar i en inflammatorisk respons. IL-1RAP spelar därför en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen.
Promotorregioner, genetik
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Interleukin-21-receptorer
Interleukin-21-receptor (IL-21R) är ett membranprotein som fungerar som receptor för cytokinen IL-21. När IL-21 binder till IL-21R aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till cellulärt svar, inklusive aktivering av immunceller såsom T-celler och naturliga killer (NK-celler). IL-21R spelar därför en viktig roll i regleringen av immunresponsen.
Celldifferentiering
Transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Neutrofila leukocyter
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
Biologiska markörer
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Artrit, experimentell
Experimentellt framkallad ledinflammation hos djur m h a immunologiska metoder eller smittämnen som stimulerar till ett immunsvar (t ex immunologiska adjuvantia eller collagen).
Interleukin-18 Receptor alpha Subunit
Monoklonala antikroppar
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Inflammatoriska mediatorer
Endogena föreningar som förmedlar inflammation (autakoider), och likartade exogena ämnen, inkl. syntetiska prostaglandiner.
CD4-positiva T-lymfocyter
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Transkription, genetisk
Ledbrosk
Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.
Immunhistokemi
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type II
Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type II (NaPi-II) refer to a group of membrane transport proteins that are responsible for the active reabsorption of inorganic phosphate (Pi) from the primary urine back into the bloodstream in the kidney. These proteins are located in the brush border membrane of the proximal tubule cells and function to maintain phosphate homeostasis in the body.
Fibroblaster
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Fosforylering
Råttor, Sprague-Dawley
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Blotting, Western
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Apoptos
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Polymeraskedjereaktion
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Brosk
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
DNA-primrar
Lungsurfaktanter
Lung surfactants are a mixture of lipids and proteins that coat the inside surfaces of the alveoli in the lungs. They help reduce the surface tension at the air-liquid interface in the lungs, making it easier to breathe and preventing collapse of the alveoli during expiration. Surfactant dysfunction or deficiency can contribute to respiratory distress syndrome (RDS) in premature infants and other lung conditions such as acute respiratory distress syndrome (ARDS).
Mördarceller, naturliga
Celler som har spontan cytotoxisk verkan mot en rad tumörceller utan föregående immunisering. De förekommer hos icke-immuna människor och försöksdjur och betraktas av somliga som mördarceller (med antikroppsberoende celltoxisk effekt), men de kan även döda utan närvaro av antikroppar.
Möss, inavlade DBA
DNA-bindande proteiner
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Blotting, Northern
Nedreglering
Interleukin-10 Receptor beta Subunit
Interleukin-10 Receptor beta Subunit (IL-10Rβ) är en proteinsubunit som tillsammans med Interleukin-10 Receptor alpha subunit (IL-10Rα) bildar IL-10 receptorn på cellmembranet hos flera olika celltyper, inklusive immunceller. När IL-10 binder till denna receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till att inflammationen minskar och immunsvaret regleras. Dysfunktion i IL-10Rβ har visats vara associerat med olika autoimmuna sjukdomar, såsom Crohns sjukdom och psoriasis.
Th1-celler
Th1-celler, eller T-hjälparceller 1, är en typ av adaptiva immunceller som spelar en central roll i cellmedierad immunitet, särskilt mot intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier. De producerar proinflammatoriska cytokiner, till exempel IFN-γ och TNF-α, som aktiverar andra immunceller och styr deras differentiering och funktion. Th1-celler stimulerar också fagocytosande celler såsom makrofager att öka sin förmåga att eliminera intracellulära patogener.
Dinoproston
Interleukin-21 Receptor alpha Subunit
Interleukin-21 Receptor alpha Subunit (IL-21Rα) är en typ av receptorprotein som binder specifikt till cytokinen IL-21. Denna receptor består av en extracellulär domän, en transmembrandomän och en intracellulär domän. När IL-21 binder till IL-21Rα aktiveras signaltransduktionsvägar som påverkar cellens immunrespons, proliferation och differentiering. IL-21Rα uttrycks främst i immunsystemet, särskilt av T-celler och B-celler.
Interleukin-10 Receptor alpha Subunit
Interleukin-10 Receptor Alpha Subunit (IL-10Rα) är en proteinkomponent i interleukin-10s (IL-10) receptor, som utgör en del av signaltransduktionsvägen för cytokinen IL-10. IL-10 är en immunsuppressiv cytokin med antiinflammatoriska egenskaper och binder till sin receptor, vilket leder till aktivering av IL-10Rα och den associerade signaltransduktionskedjan, inklusive JAK-STAT-signalering. Detta resulterar i att cytokinen hämmar inflammationen och modulerar immunresponsen.
Benmärgsceller
Aktivinreceptorer, typ II
Activin Receptors, Type II, are transmembrane serine/threonine kinase receptors that play a crucial role in signaling pathways involved in various biological processes, including cell growth, differentiation, and apoptosis. They are part of the TGF-β (Transforming Growth Factor-beta) superfamily and form heteromeric complexes with Type I activin receptors upon activation by activin ligands. There are two main types of Type II activin receptors: ActRII (Activin Receptor Type II) and ActRIIB. Upon binding of activin to the Type II receptor, the Type I receptor is recruited and phosphorylated, leading to downstream signaling events that ultimately regulate gene expression in the nucleus.
Interleukin-2 Receptor alpha Subunit
Interleukin-2 Receptor alpha Subunit, också känt som CD25 eller T-cellaktiveringsreceptor alfa-ketta, är en proteinmolekyl som utgör en del av Interleukin-2 receptorn. Denna receptor aktiveras av cytokinen Interleukin-2 och spelar en viktig roll i aktiveringen och regulationen av T-celler, som är en typ av vita blodkroppar inblandade i immunförsvaret. CD25 är också ett markerprotein för en speciell undergrupp av regulatoriska T-celler (Tregs), som hjälper till att kontrollera immunsvar och förhindra autoimmuna sjukdomar.
DNA
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Ledhinna
Proteinbindning
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Dendritiska celler
Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.
Rekombinanta fusionsproteiner
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Möss, inavlade C3H
Dexametason
En antiinflammatorisk 9-fluoroglukokortikoid (se antiinflammatoriska medel, steroida).
Th2-celler
Th2-celler, eller T-hjälpceller av typ 2, är en undergrupp av CD4+ T-celler som producerar cytokiner som främjar humorell immunitet och bekämpning av parasitiska infektioner. De aktiveras i samband med vissa typer av infektioner eller allergier, och sekreterar IL-4, IL-5, IL-9, och IL-13 som spelar roll för att främja produktionen av antikroppssvar (IgE, IgG1, IgA) från B-celler. Th2-svaret är en del av vår adaptiva immunitet och hjälper till att koordinera effektörsvar mot parasiter som lever extracellulärt eller på ytan av celler.
B-lymfocyter
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Immunreceptorer
Ledinflammation
Enzymaktivering
Läkemedelssamverkan
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.
Ledgångsreumatism
En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.
Kloning, molekylär
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Fenotyp
C-reaktivt protein
Ett plasmaprotein som cirkulerar i förhöjda koncentrationer vid inflammation och efter uppkomst av vävnadsskada.
Interleukin-23-underenhet p19
Interleukin-23 (IL-23) is a cytokine with a heterodimeric structure, consisting of two subunits: p19 and p40. The p19 subunit is specific to IL-23 and combines with the shared p40 subunit to form the functional IL-23 protein. This cytokine plays a crucial role in the adaptive immune response, particularly in the differentiation and activation of T helper 17 (Th17) cells, which contribute to inflammatory and autoimmune diseases. Therefore, 'Interleukin-23-underenhet p19' refers to the unique subunit p19 that forms part of the IL-23 cytokine involved in immune regulation and inflammation.
Tillväxtsubstanser
Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.
Pneumocytes
Pneumocyter är en typ av cell som liner alveoler, de luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker. Det finns två typer av pneumocyter: typ I och typ II. Typ I-pneumocyterna är mycket tunna och täcker ungefär 95% av alveolernas yta, vilket gör dem viktiga för gasutbyte. Typ II-pneumocyterna producerar surfactant, ett ytskikt som minskar ytan spänning i alveolen och hjälper till att förhindra kollaps under exhalation. Dessa celler är också involverade i ämnesomsättningen och kan dela sig och ersätta typ I-pneumocyter som skadas eller dör.
Interleukin-8-receptorer
Interleukin-8-receptorer (IL-8R) är en typ av receptorproteiner som binder till cytokinen interleukin-8 (IL-8). IL-8 är en kemotaktisk cytokin, även kallad neutrofilchemoattractant, som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer genom att rekrytering av neutrofiler till inflammationsfokalpunkterna. IL-8R finns i två subtyper, CXCR1 och CXCR2, båda tillhör superfamiljen av G-proteinkopplade receptorer (GPCR). Aktivering av IL-8R leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar som involverar G-proteiner och resulterar i cellulär respons såsom migration, proliferation och sekretion av cytokiner.
Antikroppar
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Lymfocyter
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
Möss, genetiskt förändrade
Mutation
Transaktivatorer
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
Artros
'Artrit' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lederna, medan 'artros' (också stavat 'osteoartrit') är den vanligaste formen av artrit. Artros karaktäriseras av en nedbrytning och förslitning av det broskartade lagret mellan de två benbenen i en led, vilket leder till smärta, stelhet och sämre rörlighet över tiden.
Cellproliferation
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
CCL2-kemokin
CCL2, även känt som monocyte chemoattractant protein-1 (MCP-1), är en typ av cytokin som tillhör chemokinfamiljen och spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. CCL2 är en liten signalsubstans som frisätts från olika celltyper, inklusive endotelceller, makrofager och fibroblaster, vid skada eller infektion. Det fungerar som ett kemotaktiskt attractant för monocyter och andra immunceller till inflammationsområdet, vilket hjälper till att koordinera den lokala immunresponsen.
DNA-topoisomeraser, typ II
Enzymhämmare
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Bindningsplatser
Isoenzymer
Hud
Protein-serin-treoninkinaser
Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.
Tumörcellinje
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Kväveoxidsyntas typ II
En kalciumberoende undertyp av kväveoxidsyntas som möjligen spelar en roll i immunsystemet. Det är ett tillfälligt enzym, som kommer till uttryck genom transkriptiv reglering från olika cytokiner. EC 1.14.13.39.
STAT6-transkriptionsfaktor
"STAT6 (Signal Transducer and Activator of Transcription 6) är ett transkriptionellt faktorprotein som aktiveras av cytokiner och tillväxtfaktorer, vilket leder till att det binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregionen av målgener och regulerar deras transkription."
Kemotaxifaktorer
Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.
Membranproteiner
Transkriptionsfaktorer
Cellytereceptorer
Cellöverlevnad
Kväveoxid
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Cellodlingsmetoder
Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.
DNA, komplementärt
Kokulturmetoder
Leukocytantal
Interleukin-12 Receptor beta 1 Subunit
Interleukin-12 (IL-12) Receptor beta 1 Subunit är en proteinkedja som tillsammans med IL-12Receptor beta 2 Subunit bildar high-affinity receptorn för cytokinen IL-12. Denna receptor aktiveras vid exponering för IL-12 och leder till signaltransduktion som reglerar cellulär immunrespons, särskilt differentiering av T-celler till Th1-celler och aktivering av naturliga mördare (NK-celler).
Deoxiribonukleaser, typ II-lägesspecifika
Enzymsystem med en enda underenhet och som endast kräver magnesium för endonukleolytisk verkan. Motsvarande modifieringsmetylaser är separate enzymer. Systemen känner igen specifika, korta DNA-sekvenser och klyver inom, eller på ett kort, specifikt avstånd från, den igenkända sekvensen, vilket ger specifika, dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatändar. Enzymer från olika mikroorganismer med samma specificitet kallas isoschizomerer. EC 3.1.21.4.
Immunmodulerande medel
Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.
Akutfasreaktion
Tetradekanoylforbolacetat
Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.
Odlingssubstrat, anrikade
Interleukin-15 Receptor alpha Subunit
Interleukin-15 (IL-15) Receptor alpha Subunit är en proteinkedja som bildar en del av IL-15 receptorn, vilken är ett protein på cellytan som binder till och detekterar när IL-15 är närvarande i omgivningen. IL-15 är en cytokin, dvs en signalsubstans som används av kroppens immunsystem för att kommunicera och koordinera sin funktion. När IL-15 binder till receptorn aktiveras signaltransduktionsvägar inne i cellen, vilket leder till olika biologiska responsar såsom celldelning, differentiering och cytokinproduktion. Den alfa-subuniten av IL-15 receptorn har en viktig roll för att reglera den affiniteten som receptorn har för IL-15, det vill säga hur starkt receptorn binder till liganden.
Nötkreatur
Kemokiner
En klass av förinflammatoriska cytokiner som har förmågan att dra till sig och aktivera leukocyter. De kan delas in i åtminstone tre strukturella grenar: C (C-kemokiner), CC (CC-kemokiner) och CXC (CX C-kemokiner), på grundval av variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.
Januskinas 3
Januskinas 3 (JAK3) är ett intracellulärt enzym som tillhör tyrosinkinasfamiljen och spelar en viktig roll i signaleringen av cytokiner, särskilt interleukin-2 (IL-2), genom att fosforylera andras signalsubstanser. JAK3 är involverat i immuncellers aktivering och proliferation, och mutationer i JAK3 kan leda till överaktivering av immunsvaret och autoimmuna sjukdomar.
Makrofager, peritoneala
Sekvenshomologi, aminosyra
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Keratiner, typ II
Keratiner, typ II, är en sorts proteiner som förekommer naturligt i hår, naglar och hudens yttre lagert (epidermis). Dessa keratiner tillhör den grupp av proteiner som kallas "hårtoppsproteiner", på grund av deras förekomst i hår och deras speciella struktur. De är mycket motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning, kemi och temperaturväxlingar, vilket gör att de spelar en viktig roll för att ge huden, håret och naglarna deras mekaniska styrka och flexibilitet.