Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna. Primidon är en barbiturat och bryts ned i kroppen till två andra aktiva metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också bidrar till dess antiepileptiska effekt.
En metabolit av primidon.
Ett kramplösande medel med särskilt god effekt vid behandling av rena absenskramper.
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.
Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
Cyklisk (regelbunden) rörelse i en kroppsdel som antingen representerar en fysiologisk process eller utgör tecken på sjukdomstillstånd. Intentionstremor, en vanlig manifestation av sjukdom i lillhjärnan, förstärks av rörelse. Vilotremor, däremot, är som kraftigast när det inte föreligger något försök till viljerörelse och är en relativt vanlig manifestation av Parkinsons sjukdom.
Ett barbiturat som metaboliseras till fenobarbital. Det används för samma ändamål, särskilt vid epilepsi, med det föreligger inget bevis för att det har några fördelar framför fenobarbital.
Polypharmacology kan definieras som användandet eller påverkan av en enda substans, vanligtvis ett läkemedel, som binder och modulerar verkan på två eller flera målmolekyler i kroppen. Detta står i kontrast till den traditionella monoterapi-approachen, där varje sjukdom behandlas med en specifik läkemedelsbehandling riktad mot ett enda molekylärt mål. Polypharmacologi kan antingen vara avsiktlig, genom design av multifunktionella läkemedel som binder till och modulerar flera mål för att optimera effektivitet och/eller minska biverkningar, eller oavsiktlig, där en läkemedelsbehandling har oväntade effekter på andra än det ursprungliga målet.
Trimetadion är ett centralstimulerande medel och antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla absenser, myoklonier och tonisk-kloniska anfall. Det fungerar genom att minska onormalt elektriskt aktivitet i hjärnan.
Ett kramplösande medel verksamt vid tonisk-klonisk epilepsi. Det kan förorsaka bloddyskrasier.