Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.
Organiska föreningar som innehåller -NCO-radikalen.
Toluen 2,4-diisocyanat är ett industriellt kemikalium som används huvudsakligen för att framställa polyuretaner, som är en typ av polymer. Det är en isocyanat, vilket betyder att det innehåller två reaktiva grupper som kan binda till andra molekyler med amin- eller hydroxylgrupper. Toluen 2,4-diisocyanat är specifikt en diisocyanat eftersom det har två isocyanatgrupper. Det är giftigt och kan orsaka irritation i ögon, hud och andningsvägar. Långvarig eller upprepad exponering kan leda till allvarligare hälsoproblem, inklusive skador på lungor och nervsystemet.
Olja framställd ur fröna från Ricinus communis. Den används som laxermedel och som mjukgörare i farmaceutiska preparat, och har använts mjukgörande hudmedel vid vissa dermatoser. Syn. oleum ricini.
I en enkel medicinsk definition kan silikoner definieras som syntetiska polymerer av silikat, som ofta används inom medicinen för att skapa implantat och katetrar. Silikoner är känt för sin biokompatibilitet, termostabilitet och resistens mot kemiska ämnen, vilket gör dem lämpliga för användning inom kroppen. De används ofta i bröstimplantat, ledimplantat och katetrar för att till exempel underlätta dialysbehandling.
Organiska salter av cyansyra med radikalen -OCN.
En samlingsterm för alla material med egenskaper som hos naturliga eller syntetiska gummiarter, dvs att kunna sträckas under starkt sträckmotstånd och att snabbt dra ihop sig och till fullo återta sin ursprungliga form.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.
Polyvinylchlorid (PVC) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning. PVC består av polymeriserade molekyler av vinylklorid (C2H3Cl) och är känt för sin låga kostnad, lättformbarhet och goda elektriska egenskaper. I en medicinsk kontext kan PVC användas till bl a slangar för infusion, katetrar och andra former av medicinsk utrustning på grund av dess bakteriedödande egenskaper och förmåga att stå emot kemiska påfrestningar. Emellertid kan det vara omdiskuterat huruvida PVC är ett säkert material för användning inom medicinen på grund av möjliga hälsorisker relaterade till utsöndringar av klorider och andra ämnen under uppvärmning eller nedbrytning.
Bristande funktionalitet hos en utrustning, antingen pga fel i utrustningen eller pga felaktigt handhavande.
I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.
Industriverksamhet baserad på framställning av kemikalier.
Luftföroreningar specifika för en arbetsplats.
Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.
Som en medicinsk definition, är silikonelastomerer (silicone rubbers) kopolymerer av silans som används inom medicinen på grund av deras biokemiografin och fysiska egenskaper, såsom sin elasticitet, termostabilitet och hydrofobicitet. De används ofta i till exempel kontaktlinsfluid, bröstimplantat, kateterer och hudsalvor för att tillhandahålla en barrier mot fukt och smitta.
Anläggande av yttre öppning till magen för näringstillförsel eller tryckbehandling av mag-tarmkanalen.
Polykarboxylatcement är ett typ av cementbaserat material som används inom tandläkekirurgi och ortopedisk kirurgi. Det består av en blandning av polykarboxylatpolymer, trikalciumfosfat och fyllarmaterial. Polykarboxylatcementen har egenskaper som gör den speciellt lämplig för att användas i kombination med biologiskt material, såsom ben, eftersom den är bioaktiv, bildar starka kemiska bindningar till mineraler och inte utsöndrar några toxiska ämnen. Den kan användas för att fästa in implantat, reparera benbrott eller skapa benförstärkande konstruktioner.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
'Sklerala sjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som drabbar ögonens vita, opaka delar, även kallade skleroran. Dessa sjukdomar kan variera från medfödda defekter till infektioner, inflammationer och degenerativa tillstånd. Exempel på sklerala sjukdomar inkluderar primär sklerochromatisk keratit (PSK), interstitiell keratit, nefrogen systemisk fibros (NSF) och vissa former av ögoncancer som sklerom eller scleritis. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till att orsaka smärta, seende svårigheter och i värsta fall blindhet.
Katetrar avsedda att lämnas kvar i ett organ eller kärl för en längre tidsperiod.
Ett mjölkigt ämne som utsöndras via latexkanaler hos olika kautschukproducerande växter. Latex består av 25-35 % kautschuk, 60-75 % vatten, 2 % protein, 2 % harts, 1,5 % socker och ca 1 % aska. Gummi framställs genom att vattnet avlägsnas från latexen. Heveinproteiner (från släktet Hevea) är orsaken till latexallergi. Latexblandningar används som inerta bärare av antikroppar eller antigen i latexagglutinationstester.
Ytbeläggning med metall eller metallegering genom elektrolys eller besprutning med elektriskt laddat pulver.
Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.
En täckförband är ett sterilt bandage eller gauze som används för att täcka och skydda sår, skador eller sårbehandlingsområden, för att förhindra infektioner och kontaminering samt underlätta wound healing processen.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.
Kronisk inflammation och granulombildning kring irriterande främmande föremål.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Utbildning av personal inom en arbetsplats eller organisation.
Utbildningsprogram avsedda att ge läkare kännedom om den senaste utvecklingen inom deras fält.
Lektioner och övningar i den fysiska utvecklingen av kroppen, som t ex gymnastiklektioner i skolan. Hit räknas inte fysisk träning i behandlingssyfte, s k motionsterapi.
Förvärv av kunskap genom formaliserade studier.
Upplysningsverksamhet som ökar medvetandet och på ett gynnsamt sätt påverkar attityder till och kunskaper om främjande av hälsa på såväl ett personligt som samhälleligt plan.
Utbildningsprogram för läkare som söker specialistutbildning. De omfattar såväl formell specialisttjänstgöring som forskningsarbete inom klinisk medicin och medicinsk grundvetenskap. Utbildningen leder till specialistbehörighet och eventuellt till högre akademisk examen.
Utbildningsprogram avsedda att ge kunskap om den senaste utvecklingen inom ett yrkes- eller ämnesområde.