Planarianer är en typ av plattmaskar (Phylum Platyhelminthes) som kännetecknas by their ability to regenerate lost body parts and their free-living, unsegmented, bilaterally symmetrical, dorsoventrally flattened body shape. De lever vanligtvis i sötvattenmiljöer och är kända för sin förmåga till total regenerering, vilket innebär att de kan återbilda sig själva från enbart ett litet stycke av sin ursprungliga kropp.
Turbellaria er en klass av platte, marina eller ferskvannsdyr som hører til stammen Plathelminthes. De kaldes også for "fladorme" på grunn av deres bli med én side som er i kontakt med underlaget. Turbellaria-dyr har en enkel, uorganisert kroppsopbygning uten noen tydelige organer eller hull. De mangler et ekte tarmsystem og absorberer næringstoffer gjennom deres hud istedenfor. Turbellaria-dyr er også kendt for å ha en slags primitiv hjerne og sanseorganer som hjelper dem å navigere i deres omgivelser. De fleste arter av Turbellaria er såkalt "planktonfresere" som lever av å spise små dyr og øvrig organisk materiell som de finner i vannet.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
Proteiner från vilken som helst art av mask.
Plattmaskar är en phylum (djurklass) av djur som kännetecknas av sin platta, ofta lansettformade kropp och en enkel, obruten mag-tarmkanal. De flesta plattmaskarna är parasiter som lever på eller i andra djur, inklusive människor. Exempel på klasser av plattmaskar är maskar, blötdjursmaskar och hakmaskar.
RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarsmekanism hos eukaryota celler, som reglerar genuttryck och skyddar mot främmande genetisk material, såsom virusgenomer och transponibla element. RNAi-mekanismen involverar degradering av specifika mRNA-transkript med hjälp av korta, dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) som en del av ett RNA-inducerat silencing-komplex (RISC). Denna process leder till specifik nedreglering av genuttryck genom att förhindra översättningen av mål-mRNA till protein.
Arvsmassan hos maskar.
I en enkel mening kan "Genom, mask" inom medicinen referera till en metod för snabb analys och sekvenisering av DNA, kallad "genommaskin" eller "DNA-sekvenseringsmaskin". Denna apparat används för att avläsa den fullständiga sekvensen av baspar i ett individuellt genom, vilket kan vara antingen ett mitokondriellt genoм (som är mycket mindre än ett kromosomalt genom) eller ett karyotypiskt genom som innehåller alla kromosomer hos en individ. Genommaskiner har revolutionerat genetisk forskning och klinisk medicin genom att möjliggöra storskaliga studier av genetisk variation och är ärvda sjukdomar, samt personifierad medicin och precisionstmedicin.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)
'Inhibitory Smad proteins' are a type of intracellular signaling molecules that play a crucial role in negative regulation of the transforming growth factor-beta (TGF-β) pathway, which is involved in various cellular processes such as proliferation, differentiation, and apoptosis. These proteins include Smad6 and Smad7, which inhibit TGF-β signaling by preventing the phosphorylation and activation of receptor-regulated Smads (R-Smads) or by promoting their dephosphorylation and degradation. By negatively regulating the TGF-β pathway, inhibitory Smad proteins help maintain tissue homeostasis and prevent uncontrolled cell growth and tumorigenesis.