Orthopoxviruses are a genus of large, complex viruses that belong to the Poxviridae family. They have a brick-shaped appearance and replicate in the cytoplasm of infected cells. Orthopoxviruses are known to infect a wide range of animals, including humans, and can cause diseases such as smallpox, cowpox, monkeypox, and vaccinia. These viruses have a double-stranded DNA genome and are surrounded by a lipid membrane. They are highly host-specific and do not undergo genetic recombination, which makes them a target for the development of vaccines and antiviral therapies.

Poxviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Poxviridae, vilken inkluderar många djursjukdomar och de två endemiska mänskliga sjukdomarna, smittkoppor och kokongfeber. Dessa virus är storleksmässigt några av de största och genomgående komplexa i naturen, med en dubbelsträngad DNA-genom som kapslas in i ett lipoproteinmembran. De kan orsaka breda spridning av infektion i värden, ofta med klart definierade hudläsioner eller pockor, därav familjens namn. Många arter av Poxviridae är specialiserade till att infektera specifika djurarter, men några kan även smitta mellan olika värddjursgrupper.

En art av Orthopoxvirus som orsakar epidemisk sjukdom bland primater i fångenskap.

En art av Orthopoxvirus som ger upphov till kokoppor. Den är nära besläktad med, men antigent olik Vacciniavirus (smittkoppsvirus).

Smittkoppsvirus. En art av Orthopoxvirus som ger infektion med hög dödlighet hos människor. Efter en världsomfattande WHO-kampanj förklarades smittkoppor utrotade 1977.

En art av Orthopoxvirus som infekterar möss och ger upphov till sjukdom i de inre organen och typiska hudsår.

En virussjukdom som drabbar primater och gnagare. Dess kliniska kännetecken hos människa påminner om smittkoppor, med feber, huvudvärk, hosta och smärtande utslag. Det orsakas av apkoppsvirus och överförs oftast till människor genom djurbett eller konrtakt med djurblod. Risk för smitta från människa till människa är förhållandevis låg, mycket lägre än vid smittkoppor.

En lindrig, eruptiv hudsjukdom hos mjölkkor, orsakad av kokoppsvirus. Kopporna uppträder framförallt på juver och spenar. Infektionen kan överföras till människor under mjölkning.

Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin robusta kapsidstruktur och förmågan att producera komplexa virusfabriker inne i värdcellen. Exempel på sjukdomar orsakade av Poxviridae inkluderar mjältbrandsvirus hos människor och smittkoppsvirus hos djur.

Isoindoler är ett organisk föreningsklasse där två bensenringar är kondensade genom en kolatom och en kväveatom, vilket bildar en isoindolstruktur. Detta är en subklass av indoler och förekommer naturligt i vissa alkaloider och läkemedel. Isoindoler har potentialen att vara bioaktiva och kan ha farmakologisk relevans, men det behövs mer forskning för att fastställa deras exakta effekter och möjliga användningsområden inom medicinen.

Virusinfektion hos möss som orsakar ödem och nekros, och därpå följande förlust av extremiteterna.

Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.

'Vaccinia' är ett virus som används i vaccinet mot smittkoppor, även känt som smallpox-vaccinet. Vacciniviruset är besläktat med, men inte identiskt med, smittkoppviruset. När en person får vaccin mot smittkoppor injiceras eller appliceras ett levande, attenuerat (svagt) vaccinia-virus in i huden, vilket orsakar en lokalreaktion och stimulerar immunsystemet att utveckla immunitet mot smittkoppor. Det är värt att notera att vaccinia-viruset kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller andra hälsoproblem.

En smittkoppsvaccin är ett medicinskt preparat som används för att förebygga smittkoppor genom att stimulera immunförsvaret att utveckla specifika antikroppar och T-celler mot variolavirus, den virusstam som orsakar sjukdomen. Vaccinet innehåller vanligtvis en liveattenuerad (svagt virulent) eller inaktiverad (död) virusstam, och kan ge aktiv immunitet som skyddar mot framtida infektioner med smittkoppor.

"Smittkoppor, eller variola, är en mycket smittsam infektionssjukdom orsakad av variolavirus. Den kännetecknas av feber och utslag som består av röda prickar som snart blir blåsor fyllda med klar vätska, vilka slutligen bildar skorpor innan de torkar upp och faller av. Smittkoppor är mycket smittsam via droppbredning eller direktkontakt med infektiösa kroppsflöden."

"Biological warfare agents, also known as bioweapons or biothreats, are defined as living organisms or toxins derived from living organisms that are intentionally used in a military or terrorist capacity to cause disease, death, or disruption among humans, animals, or plants."

Ett F-boxmotiv är en proteindomän på ungefär 40 aminosyror som är involverad i protein-protein-interaktioner och är känd för sin roll i proteasomdegradering genom E3 ubiquitinligaseringskomplexet SCF (Skp, Cullin, F-box). F-boxmotivet binder specifikt till substratproteiner som ska undergå degradering.

I medicinsk kontext er 'Sciuridae' ikke en relevant begreb, da det primært refererer til en familie af gnavere, der inkluderer egern og flyvende egern. Disse dyr har normalt ingen direkte relevans for medicin eller sundhedsrelaterede emner. Derfor er der ikke en medicinsk definition for 'Sciuridae'.

Parapoxvirus är ett släkte av double-stranded DNA- virus som tillhör familjen Poxviridae och underfamiljen Chordopoxvirinae. Dessa virus infekterar främst hovdjur, men kan även orsaka zoonotiska infektioner hos människor. Infektionen hos människor kallas ofta milkerskällfeber eller orf och visar sig som pustlar och blåsor på huden, främst runt omkring munnen och näsa. Parapoxvirus-infektioner behandlas vanligen symptomatiskt med smärtlindrande medel och lokal desinfektion av sår. För att förebygga infektionen rekommenderas god handhygien och användning av skyddshandskar vid kontakt med infekterade djur.

En art av Leporipoxvirus som orsakar lokala subkutana svullnader hos kaniner, vanligtvis på tassarna.

Organofosphonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De är bland annat kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosphonater fungerar som inhibitorer av acetylkolinesteras, ett enzym som är viktigt för att reglera signalsubstanser i nervsystemet. När acetylkolinesterasen hämmas kan det leda till ökad koncentration av den signalsubstans som kallas acetylkolin, vilket kan orsaka symtom som muskelspasmer, svårigheter att andas och i värsta fall dödsfall.

Områden med avvikande färgning i kärnan eller cytoplasman hos en virusinfekterad cell. En del inklusionskroppar utgör "virusfabriker", där virusnukleinsyra eller virusprotein syntetiseras. Andra är enbart artefakter till följd av fixering och färgning. En typ av inklusionskroppar, Negrikroppar, påträffas i nervcellers cytoplasma eller utskott hos djur som dött av rabies.

Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.

En pyrimidinbas som utgör en av de grundläggande enheterna i nukleinsyror.

"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.

En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.

En medicinsk definition av "virusvaccin" är:

Amider av bensoesyra.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.

Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.