Organiska anjontransportörer, natriumoberoendeOrganiska anjontransportörerOrganisk anjontransportprotein 1Anjontransportproteinerp-aminohippursyraAnjoner: Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.ProbenecidBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Utsöndring av urinsyra, medel förOrganisk anjontransportpolypeptid CEstrone: En metabolit av östradiol med svagare biologisk verkan. Den finns i urin från gravida kvinnor och dräktiga ston, i moderkakan hos kvinnor, samt i urin från tjurar och hingstar. SulfobromftaleinBärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.Organiska anjontransportproteinerOrganiska anjontransportörer, natriumberoendeXenopus laevisOkratoxinerMultiresistensassocierade proteiner: En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel. Organiska anjontransportörer, ATP-beroendeBiologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.OocyterABC-bärare: En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.Glutarater: Produkter av glutarsyra. Ibland används glutarat synonymt med glutarsyra. NatriumNjure: Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.TaurocholsyraAminosyretransportsystem, basiskaNjurkanaler, proximala: Den njurkanal som utgår från Bowmans kapsel i njurbarken och in i njurmärgen. Den proximala kanalen består av ett kapslat avsnitt i njurbarken och ett rakt, distalt segment som leder ned i märgen, där den bildar den U-formade Bowmans slynga.Membrantransportproteiner: Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.Chloride-Bicarbonate AntiportersDikarboxylsyrorKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Dikarboxylsyratransportörer: En familj av organiska jontransportörer som specifikt transporterar dikarboxylsyror, som t ex alfa-ketoglutarsyra, genom cellulära membran.RNA, komplementärtUnitiolGallkapillärer: Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.Aminosyretransportsystem, neutralaCD98-antigenerFenolsulfoftalein: Ett rödfärgämne, pH-indikator och ett diagnostiskt hjälpmedel vid kontroll av njurfunktion. Det används även vid undersökning av mag-tarmsystemet och andra system.Aminosyretransportsystem LSodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type IPlexus choroideus: Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.Renala medelMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Organisk katjontransportör 1Leukotrien C4: Konjugatet av leukotrien A4 och glutation. Det är den dominerande arakidonsyrametaboliten i såväl makrofager och mänskliga mastceller som antigenaktiverad lungvävnad. Det stimulerar slemutsöndring i lungorna och ger sammandragning av glatt muskelvävnad, även en del glatt kärlmuskulatur.TransportörerHyperbilirubinemi, ärftlig: Medfödd rubbning av bilirubinomsättningen, vilket leder till onormalt höga halter av bilirubin i det cirkulerande blodet, antingen pga ökad produktion av bilirubin, eller pga fördröjd eliminering av bilirubin från blodet.LLC-PK1-celler: En epitelcellinje som ursprungligen kommer från svinnjurar. Cellerna används för läkemedelsstudier och studier av metabolism.Indikan: Ett ämne som förekommer i däggdjursurin och blodplasma som en normal metabolit av tryptofan. AminosyretransportsystemPenicillin GHyperbilirubinemi: Sjukligt tillstånd av onormal ökning av bilirubin i det cirkulerande blodet, vilket kan ge gulsot.2,4-diklorfenoxiättiksyra: (2,4-diklorfenoxy)ättiksyra. Ett växtgift med irriterande effekter på ögat och det gastrointestinala systemet.SulfinpyrazonAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Cystin: En dimerisk, icke-essentiell aminosyra med kovalent bindning som bildas genom oxidation av cystein. Två cysteinmolekyler kopplas ihop med en disulfidbrygga, varvid cystin bildas.Bikarbonater: Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.Jodpyracet: Ett joniskt, monomeriskt kontrastmedel som tidigare användes i en rad olika diagnostiska procedurer.Catecholamine Plasma Membrane Transport ProteinsCefotiam: Bredspektrumantibiotikum av cefalosporintyp, verksamt mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det är förstahandspreparatet vid infektion i gallvägarna och ett säkert val vid perinatal a infektioner.Flundra: Allmänt namn för två familjer av plattfisk inom ordningen Pleuronectiformes, nämligen vänsterögda (Bothidae) och högerögda (Pleuronectidae). Den senare används oftare inom forskning.Gulsot, kronisk idiopatisk: En godartad, autosomalt recessiv, ärftlig hyperbilirubinemi, kännetecknad av mörk pigmentering i levercellernas centrilobulära område. Det föreligger en defekt i gallutsöndringen av bilirubin, kolefila färgämnen och porfyriner. Drabbade personer kan vara asymtomatiska eller ha vaga kroppsliga eller mag-tarmsymtom. Levern kan vara något förstorad, och oral eller intravenös kolangiografi ger ingen bild av gallvägarna.Jontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.Metotrexat: En antimetabolit mot tumörer med immunsuppressiva egenskaper. Preparatet hämmar tetrahydrofolatdehydrogenas och förhindrar bildandet av tetrahydrofolat, som behövs för att syntetisera tymidylat, en viktig DNA-komponent.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Kvicksilverisotoper: Stabila kvicksilveratomer som har samma atomnummer som grundämnet kvicksilver (Hg), men avvikande atomvikt. Hg-196, 198-201 och 204 är stabila kvicksilverisotoper.Cimetidin: Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.Råttor, mutanta stammarDehydroepiandrosteronsulfat: En förelöpare till androgener och östrogen och den rikligast förekommande steroiden i cirkulationssystemet.Råttor, Sprague-DawleyCellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.CellinjeRåttor, inavlade LECP-glykoproteinRNA, budbärarLeucin: En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.VävnadsdistributionVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Galla: En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.Cefaloridin: Ett antibiotikum av cefalosporintyp.DNA, komplementärt: Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.Sulfuric Acid EstersFarmaceutiska preparat: Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.Aminopterin: N-(4-(((2,4-diamin-6-pteridinyl)metyl)amino)benzoyl)-L-glutamsyra. Ett folsyraderivat som används som råttgift och som visat sig ha teratogen effekt.Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.PravastatinTransfektionSteviaGlutation: En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.Biotinylering: En teknik för inlagring av biotinylgrupper i molekyler, antingen genom katalys med holokarboxylassyntetas i samband med enzymbiosyntes eller in vitro, varvid specifika substrat synliggörs genom inkuba tion med biotinmärkta sonder och avidin eller streptavidin som bundits till något ämne tillgängligt för biokemisk test. Biotinylerat dUTP är en alternativ metod till radioisotopmärkning av DNA in vitr o.Läkemedelsinteraktioner: Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.Fysiologiska processerUrinsyraP-glykoproteinerLiddle SyndromeAntiportörer: Membranbundna glykoproteiner som svarar för transport av två olika molekyler eller joner genom ett membran samtidigt och i motsatta riktningar.XanthurenatesKloning, molekylär: Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.Leverceller: Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).SalicylaterKetoglutarsyra: En familj av föreningar som innehåller en oxo-grupp, med generell struktur som 1,5-glutarsyra.PropionaterDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Blod-hjärnbarriär: Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.SubstratspecificitetLäkemedelsmultiresistens: Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.COS-celler: Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.Gallsyror och gallsalter: Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.Cykliska fosforoxiderXenobiotikaFurosemid: Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.Gallvägar: Gallblåsan och dess gångar.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.XenopusAnjonbytesprotein 1, erytrocyt: Ett utbrett membrantransportprotein, som förekommer i plasmamembranet till olika typer av celler och vävnader, samt i cellkärnemembran, mitokondriemembran och Golgimembran. Det är det vanligaste membrantransportproteinet hos erytrocyterna och utgör 25% av allt protein i erytrocyternas membran. Det bildar dimerer och fungerar som en kanal för transport av bikarbonat genom membranet i utbyte mot klorjoner.Råttor, WistarBlotting, Northern: Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.Njurbark: Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.Farmakokinetik: Dynamiska och kinetiska mekanismer vid absorption, biologisk omvandling, distribution, frisättande, transport, upptag och utsöndring av tillförda kemiska ämnen eller läkemedel som funktion av dosering, samt omfattning och hastighet av det metaboliska förloppet. Hit hör även toxikokinetiken, den farmakokinetiska mekanismen av ett ämnes toxiska effekter.NjurkanalerMembranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Glukuronider: Glykosider av glukuronsyra, vilka bildas av reaktionen mellan uridindifosfatglukuronsyra och vissa endogena eller exogena ämnen. Produktionen av glukuronider är viktig för detoxifieringen av läkemedel, steroidutsöndring och bilirubinomsättningen via en mer vattenlöslig förening, som kan elimineras i urin och galla.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.TritiumToxiner, biologiskaSekvenshomologi, aminosyraOmvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Monokarboxylsyratransportörer: En familj proteiner som medverkar till transport av monokarboxylsyror, som t ex mjölksyra och pyrodruvsyra genom cellmembran.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.GLUT1-proteinCHO-celler: Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.Gallstas: Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.OrganophosphonatesHEK293 CellsFolsyraantagonister: Hämmare av enzymet dihydrofolatreduktas (tetrahydrofolatdehydrogenas), som omvandlar dihydrofolat (FH2) till tetrahydrofolat (FH4). De har utbredd användning inom cancerkemoterapi.Bilirubin: Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer. Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Monosackaridtransportproteiner: En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.Serotonin Plasma Membrane Transport ProteinsHNF1-alfa-protein4,4´-diisotiocyanostilben-2,2´-disulfonsyraReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Metabol clearance-hastighet: Mått på den volym kroppsvätska som helt renas från läkemedelsmetaboliter under en viss tidsenhet. Elimineringen sker till följd av omsättningsprocesser i njurar, lever, saliv, svett, tarmar, hjärta, hjärna och andra kroppsdelar.DopamintransportproteinerCercopithecus aethiops: En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.Histamin H2-blockerare: Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.Adenin: En viktig purinbas. I djur- och växtceller förekommer det vanligen kondenserat med ribos eller deoxyribos i nukleosiderna adenosin och deoxyadenosin. Det är således en komponent i nukleinsyror, vissa nukleotider och många koenzymer. Det finns i bukspottkörteln och mjälten.Immunoblot: Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen. Kvicksilver: Ett metalliskt grundämne i flytande fas vid rumstemperatur. Kemiskt tecken är Hg, atomnummer 80 och atomvikt 200,59. Kvicksilver har många industriella tillämpningar, och dess salter har använts terapeutiskt. Det kan absorberas genom hud och slemhinnor och ge kvicksilverförgiftning. Pga av toxiciteten har den kliniska användningen av kvicksilver och dess derivat minskat.Cricetulus: Ett släkte av familjen Muridae omfattande elva arter. C. migratorius, grå hamster eller armensk hamster, och C. griseus, kinesisk hamster, är de två arter som används mest i biomedicinsk forskning.Genuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Rekombinanta proteinerExcitatorisk aminosyratransportör 2: En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter och i levern. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.ProteinbindningKolradioisotoper: Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.SulfaterCricetinae: Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.Mutagenes, riktad: Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.Urindrivande medel: Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.KinolinerExcitatorisk aminosyratransportör 3Killifisk: Små, äggläggande fiskar av familjen Cyprinodontidae. De är vanligen svartstrimmiga eller svartbandade och används för myggbekämpning och som akvariefiskar. Populära akvariefiskar är Fundulus heteroclitus och Fundulus diaphanus (bandad killi).Aminosyretransportsystem X-AGModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurDNA-primrar: Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Mikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.Excitatorisk aminosyratransportör 1: En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter, hjärta, skelettmuskler och moderkaka. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.Isokinoliner: En grupp föreningar med benso(c)pyridinets heterocykliska ringstruktur. Ringstrukturen är typisk för den grupp av opiumalkaloider som innehåller papaverin.Bensbromaron: 3,5-dibromo-4-hydroxifenyl-2-etyl-3-bensofuranylketon. Molekylstruktur: Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.Norepinephrine Plasma Membrane Transport ProteinsHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Aminosyrasubstitution: Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.TidsfaktorerKarboxylsyror: Organiska syror innehållande karboxylgruppen -COOH, inklusive aminosyror och fettsyror. Karboxylsyra används både som klassbenämning och som suffix.Fluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.Katjontransportproteiner: Membranproteiner vars huvudsaklkiga uppgift är att underlätta transport av positivt laddade molekyler (katjoner) genom biologiska membran.Glykocholsyra: Glycinkonjugatet av cholsyra. Dess verkan är att lösa fetter för absorption, varvid även syran själv absorberas.Struktur-aktivitet-relationKatjoner: Positivt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar mot katoden eller den negativa polen vid elektrolys.Fluorescein: En indikatorftalfärg som är gulgrön i utstryk av normal tårvätska och klargrön i en mer alkalisk lösning, som t ex kammarvatten, och används därför både terapeutiskt och för diagnos i samband med hornhinneskador.GLUT3-proteinGABA-plasmamembrantransportproteinerKönskarakteristika: De särdrag som skiljer ett kön från det andra. De primära könsdragen är äggstockarna och testiklarna med tillhörande hormoner. De sekundära könsdragen är de som utmärker manlighet och kvinnlighet, men som inte är direkt förknippade med fortplantning.Epitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.Antiinflammatoriska medel, icke-steroida: Förutom sin antiinflammatoriska verkan har dessa preparat också smärtstillande och febernedsättande effekt. De används främst vid kronisk artrit och vissa tillstånd med smärtande och inflammerad mjuk vävnad. De blockerar prostaglandinsyntesen genom att hämma cyklooxygenas, som omvandlar arakidonsyra till cykliska endoperoxider.Mikrovilli: Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.GLUT4-proteinFluoresceiner: En grupp derivat av spiro(isobensofuran-1(3H),9'-(9H)xanten)-3-on. De används som färgämnen, som metallindikatorer och som fluorescerande markörer i immuntester.Caco-2-celler: Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.Antivirala medel: Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.MembrantransportmodulatorerHögtrycksvätskekromatografi: Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.Glykosylering: Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.