Neutronendiffaktion är ett vetenskapligt fenomen där neutroner stöter på atomer och deras kärnor, vilket resulterar i att neutronerna avböjs eller diffunderar bort från atomkärnan. Denna metod används ofta inom forskning för att studera materialstruktur och egenskaper på atomär nivå, eftersom neutronernas våglängd är jämförbar med avstånden mellan atomer i fasta material. Genom att mäta hur neutronerna diffunderar bort från atomkärnorna kan forskare bestämma positioner och rörelser hos atomer, vilket ger information om kristallstruktur, magnetiska egenskaper och dynamik hos materialet.

I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.

Röntgendiff Franktion är en teknik där man använder sig av röntgenstrålning för att undersöka kristallstrukturen hos ett material, genom att studera hur strålningen diffunderas eller spridits av atomerna i kristallen. Detta ger upphov till unika mönster som kan användas för att identifiera och analysera materialets egenskaper på atomnivå.

Neutroner vars energi överstiger en godtyckligt bestämd nivå, motsvarande ca en miljon eV (1 MeV).

Neutronaktiveringsanalyser (NAA) är en icke-destruktiv analytisk teknik som används för att bestämma koncentrationen av olika grundämnens isotoper i en provbit. Tekniken bygger på att bombardera provbiten med neutroner, vilket orsakar att några av atomkärnorna aktiveras och sönderfaller till isotoper med högre atomnummer och lägre halveringstider. Genom att mäta den gammastrålning som sänds ut från de aktiverade isotoperna kan koncentrationen av de ursprungliga grundämnena bestämmas. NAA används inom ett brett område, till exempel i geologi, arkeologi och materialanalys.

Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.

En fosfotriesterhydrolas är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner av fosfotriesterbindningar, vilket innebär att de bryter ned dessa estrar till korresponderande alkoholer och fosfat. Dessa enzymar har betydelse inom flera biologiska processer, men de är också relevanta i medicinsk kontext då de kan spela roll i nedbrytningen av nervgiftiga organofosforsubstanser, såsom nervgas och vissa insekticider.

"Strålningsspridning" refererar till utbredningen eller spridningen av joniserande strålning från en källa till omgivande miljö, vilket kan orsaka fysisk skada på levande vävnad och öka risken för genetiska mutationer och cancer.

Ett bläckfisksläkte av familjen Decapodiformes (tioarmade bläckfiskar) med spolformad kropp. De är väl undersökta och vanliga kustnära bläckfiskar i Atlanten och östra Stilla havet, men de olika arternas taxonomi är inte fastställd.

En teknik för tumörbehandling, särskilt gliom och melanom, som går ut på att tillföra isotopen bor-10 till målcellerna och sedan neutronbestråla dem.

Lipidlager med en tjocklek av två molekyler. Dubbellagersystem används ofta som modeller för biologiska membran.

En medicinsk definition av 'Purpurmembran' är en patologisk tillstånd där små blodkärl under huden eller slemhinnor fylls med blod som inte kan cirkulera korrekt, vilket orsakar blåa eller röda prickar eller fläckar på ytan. Detta kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom blodsjukdomar, infektioner eller autoimmuna störningar.

En väteoxidisotop (vattenisotop), bestående av en förening av tungt väte (deuterium) och syre. Det används för olika studier av kemiska reaktioner eller kärnreaktioner, och även av biologiska processer.

Den vetenskapsgren som ägnar sig åt den geometriska beskrivningen av kristaller och deras inre struktur.

Den typiska tredimensionella formen av en molekyl.

Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.

Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).

Ett släkte av Halobacteriaceae som kräver hög salthalt för sin tillväxt. Tvådelning sker genom hopsnörning.

En underordning av antifrysproteiner som har klotform och en storlek av 6.5 kD och som innehåller kompakta betaskiktstrukturer.

Den matematiska teorin (Jean-Baptiste-Joseph Fourier, 1807) för Fourierserier och Fourierintegraler för reell- eller komplexvärda funktioner av en eller flera reella variabler. Grundläggande för teorin är att sådana funktioner under allmänna förutsättningar kan byggas upp av sinus- och cosinusfunktioner (enkla svängningar) (Källa: Nationalencyklopedin 2003-09-04). Den har många tillämpningsområden inom biomedicin, t ex vid röntgenkristallografisk analys av DNA-spiralen och andra molekyler, inkl viruspartiklar, och för den modifierade projektionsalgoritm som allmänt används för framställning av datortomografibilder.

Rodopsinproteiner i purpurmembranet hos Halobacterium halobium och andra halofila bakterier. Bakteriorodopsiner fungerar som energiomvandlare, idet de konverterar ljusenergi till elektrokemisk energi via protonpumpar.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.

En lågenergidragningskraft mellan väte och annat grundämne. Den spelar stor roll för bestämning av egenskaperna hos vatten, proteiner och andra föreningar.

I medicinen refererer protoner til positivt ladede partikler, som normalt findes i atomkerner sammen med neutroner og neutroner. Protoner spiller en vigtig rolle i kemiske reaktioner, herunder også i cellers energiproduktion, hvor de frigives under nedbrydningen af glukose via cellemembranens protonpumpe og dermed producerer ATP, cellsensenergi.

Spectral analysis är en teknik inom signalbehandling och fysik som används för att bestämma frekvenskomponenterna i en given signal. Det innebär att man tar en tidsvariabel signal, vanligen en kontinuerlig funktion av tiden, och omvandlar den till frekvensdomänen med hjälp av Fouriertransformen eller en annan liknande metod. På så sätt kan man studera amplitud och fas för de olika frekvenser som ingår i signalen, vilket kan vara mycket användbart inom flera områden som till exempel elektroteknik, akustik och optik. I en enda mening:

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

Biofysik är ett forskningsområde som utnyttjar principer och metoder inom fysiken för att studera biologiska system på molekylär, cell- eller organismnivå. Det kan omfatta analyser av fysikaliska processer som kemisk binding, struktur och dynamik hos biomolekyler, signaltransduktion i celler, transportfenomen över cellytor, tillämpningar av medicinsk fysik inom diagnostik och terapi, samt studier av komplexa system som existerar inom levande organismer och populationer.

"Biofysikaliska fenomen" refererar till de fysiska processer och fenomen som sker inom eller mellan levande organismer och deras omgivning. Detta kan inkludera interaktioner på cellulär nivå, såsom proteinkemiska reaktioner och genuttryck, samt större skalor som energiöverföring, elektrisk signalering och mekanisk deformation i vävnader och organ. Biofysikaliska fenomen kan också omfatta studiet av hur fysiska stimuli påverkar levande system, till exempel ljusabsorption, termoreglering och magnetoreception.

Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

Grundämne och spårämne med kemiskt tecken B, atomnummer 5 och atomvikt 10.81. Isotopen bor-10 används som neutronfångare i borneutroninfångningsterapi.

"Pulverdiffraction" är ett begrepp inom röntgenkristallografi, som refererar till en teknik där ett pulverisat (jämnt malet) kristallint material bestrålas med röntgenstrålning. När röntgenstrålningen träffar de små kristallbitarna i pulvret, sker diffraction (svårbunden brytning) av strålningen, vilket ger upphov till en diffractionmönstring som kan användas för att avgöra materialets kristallstruktur. Detta är en viktig teknik inom materialvetenskapen och läkemedelsforskningen för att bestämma kristallstrukturen hos okända ämnen eller kontrollera kvaliteten på kristaller i ett preparat.

Neutrontherapi är en form av strålbehandling där neutroner används istället för fotoner eller elektroner. Neutroner har en högre energideposition i djupare delar av tumörvävnad jämfört med fotoner och elektroner, vilket gör att de är effektiva mot djupare belägna tumörer som inte svarar på andra former av strålbehandling. Neutronterapin orsakar också en högre andel dubbelbrytningar i DNA-molekyler, vilket kan leda till större skador på cancercellernas DNA och därmed ökad effektivitet i att eliminera cancerceller.

I en enkel mening är en synchrotron en typ av partikelaccelerator som accelererar elektroner till mycket höga hastigheter, nästan lika snabbt som ljuset, och håller dem i banor med hjälp av magneter. När dessa accelererade elektroner passerar genom speciella typer av magnetiska strukturer, kallas de undulators eller wigglers, produceras intensiva strålar av synkrotronstrålning över ett brett spektrum, från infraröd till röntgen- och gammastrålning. Synchrotronstrålningen är mycket stark, samt kollimerad och polariserad, vilket gör den användbar för en rad olika tillämpningar inom forskning och industri, såsom strukturbestämning av material, kemiska reaktioner och studier av biologiska makromolekyler.

En kärnreaktion utlöst av att kärnan i en tung atom, som uran eller plutonium, klyvs i två ungefär lika delar av en neutron, laddad partikel eller foton.

En kemisk analysmetod baserad på upptäckt av karakteristiska radionuklider i samband med kärnpartikelbombardemang.

I en enkel mening kan "Small Angle Scattering" (SAS) inom medicin definieras som en teknik för att bestämma strukturen hos biologiska material, såsom proteiner och cellmembraner, genom att studera hur strålning, ofta rent eller delvis polariserat röntgenljus eller neutronstrålar, sprids i små vinklar (smaller än ungefär 5 grader) när den passerar igenom det undersökta materialet.

Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.

"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett mått på hur kraftfull en strålning är jämfört med en referensstrålning, ofta gamma-strålning från cobalt-60. RBE används för att beskriva den skada eller effekt som en given dos av en viss typ av strålning kan orsaka jämfört med samma dos av en annan typ av strålning. Det är ett dimensionslöst tal och beräknas genom att dividera den biologiska effekten av en given stråldos med referensstrålningens effekt vid samma dos. RBE används inom strålbehandling och strålskydd för att bedöma risker och värdera olika typer av strålning.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."