En medicinsk definition av 'navelvener' är ett sjukligt tillstånd där det förekommer en öppen anslutning mellan naveln och bukhölen, vilket kan leda till infektioner eller inre vätskors läckage. Detta är också känt som omphalitis eller gastroschisis om det förekommer från fostertillståndet.
"Blodådror, eller venösa systemet, är ett nätverk av rörliga strukturer som transporterar blod till hjärtat från kroppens vävnader, oftast med lägre syre- och närings halter än arteriella systemet. De har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärer och innehåller valvular mekanismer för att förhindra återflödet av blod."
I en medicinsk kontext refererar "navelartärer" vanligtvis till de två arterien som försörjer blodflödet till fostrets navelområde under graviditeten: den yttre och den inre navelartären (latin: arteria umbilicalis externa och arteria umbilicalis interna). Dessa artärer är en del av den dubbla blodkärlsförbindelsen, kallad navelsträngen, mellan modern och fostret. Efter födseln krymper och förändras navelartärerna till det som kallas round ligament och mediala umbilicala lakan, vilka inte har någon betydelse för blodcirkulationen hos den nyfödde.
Human Umbilical Vein Endothelial Cells (HUVECs) are a type of primary cells that are isolated from the umbilical cord vein of human placenta. These cells are widely used in scientific research due to their accessibility and ease of culture, as well as their ability to form a confluent monolayer and exhibit key endothelial cell functions, such as the capacity to form tubes and express various surface markers and adhesion molecules. HUVECs are often used in studies related to angiogenesis, thrombosis, inflammation, and vascular biology.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
"Vena saphena" refererer til to store venøse blodårer i det subkutane veneriske system, der tømmer blod fra benene til bækkenet. Den store safenusvene (Vena saphena magna) begynder som en forlængelse af dorsalvenen på foden og løber op ad medial siden af underbenet og lårbenet, inden den munder ud i femoralvenen. Den lille safenusvene (Vena saphena parva) begynder ved knæskålen og løber op ad lateral siden af underbenet, inden den munder ud i ydre sartoriusvenen eller direkte i femoralvenen. Disse vener er vigtige for kredsløbet i benene og kan være involveret i patofysiologiske tilstande som varikositeter og dyb venøs trombose.
En portåder är ett blodkärl eller ett system av blodkärl där blodflödet normalt flödar från en högre tryckregion till en lägre tryckregion, ofta refererande till den deoxigerade blodflödet från mag-tarmkanalen som passerar genom levern för att filtreras och näringsämnen absorberas.
'Varicose veins' are gnarled, swollen, and twisting veins that most often occur in the legs and feet. They happen when the valves inside the veins stop working properly, causing blood to pool rather than flow back up toward the heart. This can lead to symptoms such as aching, cramping, or burning sensations in the legs, as well as visible, bulging veins under the skin. In some cases, varicose veins may also pose a risk for more serious complications like ulcers and blood clots if left untreated.
I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Utbuktning av del av tarmen vid naveln.
Venen som åtföljer lårpulsådern i samma skida. Den utgör fortsättningen på knävecksvenen och övergår i den yttre höftvenen.
De vener som leder tillbaka det syresatta blodet från lungorna till hjärtats vänstra förmak.
Vener i hals och nacke som tömmer blod från hjärnan, ansiktet och nacken i brakiocefal- eller nyckelbensvenerna.
Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.
Den medicinska definitionen av 'navel' är den centrala delen av buken där navelsträngen var fäst till fostrets bukhinnor under graviditeten. Efter födseln torkar navelsträngen upp, vissnar bort och faller av, lämnand behind en liten cirkulär cicatrisering kvar på buken.
Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.
En medicinsk definition av 'njurvener' är den struktur i njuren som filtrerar blodet och producerar urin. Det består av små blodkärl (glomerulus) inneslutna av en dubbelväggad hölje (Bowmans kapsel). Njurven tar hand om att reglera vattnets, saltets och näringsämnenas balans i kroppen, samt att avlägsna skräp- och giftiga ämnen.
En ven på båda sidor av kroppen som utgör föreningen av den yttre och inre höftvenen och löper uppåt tills den går samman med motsvarande ven från andra kroppshalvan och bildar nedre hålvenen.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Vener som leder blod från levern.
En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling inuti moderns buk.
Den ven som bildas genom föreningen av den främre och den bakre skenbensvenen. Den passerar knävecket och övergår i lårbensvenen.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.
Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.
E-selectin är ett protein som uttrycks på ytan av aktiverade endotelceller (celler som liner blodkärlen) och medierar adhesionen och migrationen av vissa typer av vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter, till områden av skada eller infektion i kroppen.
"Nyckelbensven" (latin: "Vena subclavia") är en vene som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och passerar under nyckelbenet innan den mynnar i venerna i halsen (Vena brachiocephalica).
Vascular Cell Adhesion Molecule-1 (VCAM-1) är ett transmembrant protein som uttrycks på endotelceller i blodkärlen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammation genom att underlätta adherens och diapedes av vita blodceller till områden med skada eller infektion. VCAM-1 interagerar specifikt med integriner på ytan av vita blodceller, såsom lymfocyter och monocyter, vilket möjliggör deras adhesion till endotelcellerna och senare migration in i vävnaden. Faktorer som cytokiner och signalsubstanser under inflammation kan inducera expressningen av VCAM-1 på endotelcellernas yta, vilket gör att det ofta används som en markör för aktiverad inflammation.
Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.
Stamcellstransplantation, fosterdiures, refererar till en medicinsk behandlingsmetod där patienten får en transplantation av fostermärgats stamceller, ofta använd som behandling för vissa slag av cancer, såsom leukemi och lymfom. Fostermärgats stamceller är icke-differentiade celler som kan differensieras till olika typer av blodceller, inklusive röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
Kärl som leder blod från hjärnan.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
"Ultraljudsdoppler" är en medicinsk undersökningsmetod som använder ultraljud för att visualisera och mäta riktning, hastighet och volymen av blodflöde i kroppens blodkärl genom att utnyttja det så kallade Dopplereffekten.
En cellyteligand som deltar i leukocytadhesion och inflammation. Produktion av molekylen sätts igång av gamma-interferon, och den är nödvändig för förflyttning av neutrofiler till inflammerad vävnad.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"Näthinnan" (conjunctiva) är ett transparent slemhinneslag som täcker ögats framsida och linnerna till ögonlocken. Det skyddar ögat, hjälper till att fuktföra det och deltar i immunförsvaret.
Den medicinska definitionen av 'navelsträng' är den struktur som förbinder moderkakan med barnets buk under graviditeten och transporterar näring, syre och avfall till respektive områden.
En kalciumberoende, grundläggande form av kväveoxidsyntas som främst finns i endotelceller. EC 1.14.13.39.
Oparig ven från högra tillförande lumbalvenen (ländryggsvenen) eller hålvenen som via aortaöppningen i mellangärdet löper genom bröstkorgen och slutar i övre hålvenen.
Stora vener på båda sidor av halsroten, bildade genom föreningen av de inre jugular- och subklavikulärvenerna. De för bort blod från huvud, hals och armar och löper samman i den övre hålvenen.
Fetal diseases refer to medical conditions that affect a fetus during pregnancy, which can be caused by genetic abnormalities, infections, or environmental factors and may result in developmental defects, growth restriction, or even fetal death.
Tillväxttakt hos fostret som är sämre än den förväntade vid varje tidpunkt under graviditeten.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Medel och endogena substanser som motverkar nybildning av blodkärl.
Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
"Fosterålder, eller gestasional ålder, är den tidsperiod från den första dagens graviditet till fostrets födelse." (Medicinska terminologier och definitioner kan variera något mellan olika länder och kulturer.)
En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Armens huvudven. Den utgör fortsättningen på basilär- och armvenerna som löper från teres majormuskelns underkant till det första revbenet, där den övergår i subklavikulära venen.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Placentacirkulationen är den särskilda cirkulationssystemet som förser moderkakan (placenta) med blodflöde under graviditeten. Det består av två separata, men sammanlänkade, cirkulationssystem - det moderkaksartära systemet och det moderkaksvenösa systemet.
En näthinnevensocklusion är en tillstånd då det transparenta membranet, näthinnan, som ligger framför geléartad kroppen i ögat fästs eller "socklas" fast vid dess omgivning, vilket orsakar en skada på synfältet och kan leda till försämrad syn.
Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
"Färgultraljud" är en ultraljudsundersökning där flödet av blod i kroppens blodkärl visualiseras genom användning av dopplereffekten och färgkodning, hjälpande till att diagnosticera och bedöma olika medicinska tillstånd så som blodflödesrubbningar och strukturella hjärtsjukdomar.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Ett prostaglandin med kraftigt kärlvidgande egenskaper och som hämmar trombocytaggregation. Det biosyntetiseras på enzymatisk väg ur prostaglandinendoperoxider i kärlvävnad hos människor. Natriumsaltet har använts vid behandling av pulmonell hypertoni.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Ett mycket blodkärlrikt foster-moderorgan hos däggdjur för tillförsel av syre och näring till fostret och transport av avfallsprodukter från fostret. Det består av en fosterdel (korionvilli), utvecklad från trofoblaster, och en moderdel (decidua), som bildats ur livmoderslemhinnan. Moderkakan producerar en mängd olika steroider, proteiner och peptidhormoner (placentahormoner).
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
"Den nedre hålven, även kallad rectum, är den del av det stora intestinum som sträcker sig från sigmoideus till anus och är därmed den sista delen av kolon där fekalierna lagras innan elimination."
Odlingsmedia med tillsats av biologiskt aktiva ämnen från tidigare odlade celler eller vävnader som påverkar vissa cellfunktioner, som t ex tillväxt eller upplösning.
"Pulsatilt flöde" är ett medicinskt begrepp som refererar till fluktuerande volymer av blod som pumpas genom kroppens blodkärl under varje hjärtslag, vilket orsakas av hjärtats kontraktioner och relaxeringar. Detta fenomen är väsentligt för att transportera syre- och näringsämnen till kroppens celler samt att avlägsna avfallsprodukter.
Single umbilical artery (SUA) är en medfödd avvikelse där fostrets blodförsörjning via navelsträngen endast består av en enda arteriell blodkärl, istället för det vanliga paret. Normalt sett delar sig de två arteriella blodkärlen i navelsträngen vid fostrets bukhåla och förser sedan varsin sida av fostret med syresättat blod. Vid SUA kan fostrets tillväxt och utveckling påverkas negativt, och det finns en ökad risk för andra medfödda missbildningar, framförallt i urinvägar och mag-tarmsystemet. I allmänhet upptäcks SUA under fostervårdens ultraljudsundersökningar och kräver vanligtvis inga speciella behandlingsåtgärder, men en noggrann övervakning av fostrets tillväxt och utveckling rekommenderas.
Vascular Endothelial Growth Factor Receptor 2 (VEGFR-2) är ett tyrosinkinaset aktiverat av bindning av vaskulär endotelcellsfaktor A (VEGF-A), vilket stimulerar angiogenes och lymfangiogenes, processer involverade i blodkärls- och lymfkärlsbildning respektive.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en central roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta adhesion och aggregation av trombocyter (blodplättar) till skadade vasculära ytor, samt transportera och stabilisera faktor VIII, ett annat viktigt koagulationsprotein. Defekter eller nedsatta nivåer av vWF kan leda till von Willebrands sjukdom eller andra blödningsrubbningar.
Utbyte av ämnen mellan moderns blod och fostrets blod via cirkulation i moderkakan. Placentabarriären hindrar överföring av mikroorganismer och virus.
En cells förökning genom delning.
"Ventrikulärm septaldefekt (VSD)" är en medicinsk term som refererar till ett hjärtfel orsakat av ett hål i det muskulära skiltet (septum) mellan kammaren (ventrikeln) på vänster och höger sida av hjärtat. Detta ledde vanligtvis till en blandning av syrefattigt (blå) blod från höger ventrikel och syresättat (rött) blod från vänster ventrikel, vilket kan orsaka cyanosi och andra symtom beroende på storleken och lokaliseringen av defekten.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
"Ultraljudsdoppler, pulsativ" är en medicinsk undersökningsmetod som använder ultraljud för att avbilda och mäta blodflöde i kroppens blodkärl genom att upptäcka rörelser av rödvita blodceller. Metoden bygger på att skicka en puls av ultraljudsvågor in i kroppen, som sedan reflekteras tillbaka av rörelseändrande partiklar såsom rödvita blodceller. Genom att mäta tiden mellan sändningen och mottagandet av varje puls och frekvensförskjutningen (Dopplereffekten) av reflekterade vågor kan flödeshastigheten i blodkärlet beräknas. Denna metod ger information om riktning, hastighet och volym av blodflödet i specifika regioner av kroppen, vilket är användbart för att diagnostisera och monitorera
Ett kärlrikt, extraembyonalt membran som bildas genom förening av fosterhinnan med urinsäcken. Det ses huvudsakligen hos fåglar och kräldjur. Vävnaden tjänar som modell i tumör- eller cellbiologi, vid studier av kärlnybildning och vävnadstransplantation.
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
Tromboplastin, även känt som tissue factor (TF), är ett protein som utlöser blodets koagulationskaskad och orsakar bildning av blodproppar (tvärt stopp i blodflödet). Tromboplastin finns naturligt i celler som ligger utanför blodomloppet, såsom fibroblaster och endotelceller. När kroppen skadas och dessa celler skadas, kommer tromboplastinet frisläppas och aktivera koagulationskaskaden, vilket leder till bildning av blodproppar för att stoppa blödningen. Tromboplastin kan också användas i laboratoriet för att diagnostisera koagulationsrubbningar och påskynda koagulationen under vissa medicinska procedurer.
Dessa är lösliga mitogen som utsöndras från ett flertal organ. Faktorerna utgörs av en blandning av två polypeptidenkelkedjor med heparinaffinitet.. Molekylvikten är organ- och artberoende. De har mitogena och kemotaktiska effekter och stimulerar endotelceller till att växa och syntetisera DNA. De är besläktade med såväl basiska som sura fibroblastväxtfaktorer, men har andra aminosyrasekvenser.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.
Vaskuläre endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF) är en grupp signalsubstanser som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl från befintliga. De verkar främst på vaskulära endotelceller och spelar därför en central roll i patofysiologiska processer som exempelvis tumörväxt, diabetesrelaterade komplikationer och åderbrist.
Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Lösliga proteinfaktorer som bildas av aktiverade lymfocyter och påverkar andra celler, främst sådana som ingår i det cellulära immunsvaret.
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Hjärtat i foster hos djurarter som föder levande ungar, under tiden efter embryonalstadiet. Arbeten om embryots hjärta indexeras som HJ
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykeln. I vila finns NF-κB komplexat med dess inhibitor IκB och hålls inaktiverat i cytoplasman. När cellen aktiveras genom olika signaltransduktionsvägar får IκB en signalserie av fosforyleringar som leder till att det degraderas, vilket frigör NF-κB att transloeras in i kärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av målgener.
Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.
En navelcysta är en cystisk formation som utvecklas vid naveln, vanligtvis under fostertiden eller kort efter födelsen. Den uppstår när rester av den embryonala remnen, som förbinder fostret med moderkakan (placenta), inte fullständigt försvinner och istället omvandlas till en cysta. Navelcystor kan variera i storlek och innehålla klar, mjölkaktig eller blodig vätska. De är oftast smärtlösa och upptäcks som en hård nod eller knöl under undersökning. I de flesta fallen är navelcystor ofarliga men kan ibland leda till komplikationer såsom infektion eller irritation av omgivande vävnad. Behandlingen kan bestå av en endoskopisk operation för att avlägsna cystan och förebygga eventuella komplikationer.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
En angiogenesinducerande substans eller molekyl är ett ämne som främjar tillväxten och formationen av nya blodkärl (angiogenes) genom att stimulera proliferation, migration och differentiering av endotelceller. Angiogenesinducerande substanser kan spela en viktig roll i fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men de kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.
Röntgenbildteknik för åskådliggörande av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
"Venös insufficiens" är ett medicinskt tillstånd där det förekommer felaktig funktion i de deep venösa valven, vilket orsakar att blod har svårare att flöda tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till ödem och andra komplikationer som till exempel störningar i hudens näringstillförsel och eventuella sårbildning (ulcus cruris).
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Resultatet av befruktning och därpå följande graviditet, omfattande levandefödsel, dödfödsel, spontan abort och framkallad abort. Utfallet kan vara ett resultat av naturlig eller konstgjord befruktning, eller annan teknik för fortplantningshjälp, embryoöverföring eller provrörsbefruktning.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Den normala hjärtfrekvensen hos fostret före födseln ligger i intervallet 120 till 160 slag per minut.
"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Protoncogenproteinet c-AKT, också känt som protein kinase B (PKB), är ett intracellulärt enzym som spelar en central roll i cellers överlevnad, tillväxt och differentiering. Det aktiveras av signalsubstanser utsöndrade från extracellulära receptorer och reglerar diverse cellulära processer genom fosforylering av olika proteiner involverade i apoptos, metabolism, celldelning och transkription.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Insättande av kateter i en perifer artär eller ven eller luftväg fäör diagnostiska eller terapeutiska ändamål.
Trombinreceptorer är proteiner på cellytan som binder till thrombin, ett enzym involverat i blodets koagulering. När trombin binder till receptorerna aktiveras de och utlöser signaltransduktion ledande till cellrespons såsom cellproliferation, migration och sekretion av cytokiner. Trombinreceptorer deltar därför i reguleringen av blodkoagulering, inflammation och angiogenes.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Adhesionsmolekyler som finns i stort sett på alla monocyter, blodplättar och granulocyter. CD31 är starkt representerade på endotelceller och koncentrerade till kontaktytorna mellan dem.
En enkelkedjad polypeptidtillväxtfaktor som spelar en betydande roll i sårläkningsprocessen och som sätter igång angiogenes (kärlbildning). Hos människa finns det flera olika typer av proteinet, varierande i storlek från 18 - 24 kD, beroende på olika startpunkter inom fgf-2-genen. Det har 55% aminosyrarestöverensstämmelse med fibroblasttillväxtfaktor 1 och en starkt heparinbindande effekt. Tillväxtfaktorn är en mycket kraftfull inducerare av DNA-syntes i en mångfald celltyper av mesoderm- och neuroektodermursprung. Den kallades från början basisk fibroblasttillväxtfaktor pga sina kemiska egenskaper och för at skiljas från sur fibroblasttillväxtfaktor (fibroblasttillväxtfaktor 1). Syn. fibroblasttillväxtfaktor, basisk.
Blockering av flödet i biologiska eller konstgjorda kärltransplantat.
Trombomodulin är ett protein som finns på ytan av endotelceller, det vill säga cellerna som bildar kärlens innerväggar. Det har en viktig roll i regleringen av blodets koagulering genom att aktivera proteinkinase-C och därmed oskadliggöra trombin, vilket är ett enzym som annars bidrar till blodkoaguleringen. Trombomodulin bidrar även till att aktivera protein C, vilket är ett naturligt antikoaguleringsmedel i kroppen. Dessutom har trombomodulin visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper.
Hotande tillstånd hos fostret som yttrar sig som bradykardi eller takykardi och avgång av mekonium.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selektin och E-selektin, som båda spelar en viktig roll inom immunsystemet. I denna definition kommer vi att fokusera på P-selektinet.
Den nedre extremiteten, ned till fotleden.
Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.
Syn. fetal anoxi.
Den tid av graviditeten som sträcker sig från vecka 29 t o m vecka 42 av havandeskapet (dagarna 197 - 294).
"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."
Ett NADPH-beroende enzym som katalyserar omvandlingen av L-arginin och syre till att ge citrullin och kväveoxid. EC 1.14.13.39.
"Portasystemet, även känt som portahypertensivt system eller portacaval system, är ett cirkulatoriskt system som inkluderar levern, vena cava inferior och de perifera venerna i bukhålan. Det består av portvenen, som transporterar blod från mag-tarmkanalen, mjölksäcken, pancreaset och milten till levern, där det processas innan det returneras till systemkretsloppet via vena cava inferior."
Plasminogenaktivatorer är en grupp enzymer som aktiverar plasminogent till plasmin, vilket orsakar nedbrytning av fibrin i blodkoagel och därmed bidrar till fibrinolys. De två huvudsakliga typerna av plasminogenaktivatorer är t-PA (tissue-type plasminogen activator) och u-PA (urokinase-type plasminogen activator).
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.
Stort, icke-kollagent glykoprotein med antigena egenskaper. Proteinet finns i basalmembranets ljusa hinna och binder epitelceller till basalmembranet. Iakttagelser gör gällande att proteinet spelar en roll vid tumörinvasion.
Ultraljudsteknik som utnyttjar Dopplereffekten i kombination med realtidsbildanalys. Realtidsbilden fås fram genom snabb förflyttning av ultraljudsstrålen. Fördelen med denna teknik är att Dopplerförändringen (frekvensskillnaden mellan utsänd och reflekterad ljudstråle) möjliggör mätning av flödeshastighet.
Centraler för insamling, bestämning och förvaring av humant blod.
Den fysiologiskt aktiva och stabila hydrolysprodukten av epoprostenol. Påträffas i nästan all djurvävnad.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
I en medicinsk kontext refererar "Piper" vanligtvis till släktet Piper, som inkluderar flera kända kryddor och växter, såsom svartpeppar (Piper nigrum) och lungvissla (Piper methysticum). Dessa växter är känt för sina medicinska egenskaper, såsom smärtstillande, antiinflammatoriska och antibakteriella effekter. Emellertid bör användning av dessa växter i terapeutiska syften alltid diskuteras med en läkare eller annan medicinsk expert för att undvika eventuella biverkningar eller kontraindikationer.
Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.
En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre och har en ockuperat elektronpar-orbital. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andning, men deras koncentration kan öka avsevärt vid oxidativ stress, till exempel orsakad av exponering för toxiner eller strålning. Reaktiva syre radicaler kan reagera med cellmembraner, proteiner och DNA, vilket kan leda till celldamage och potentialen att bidra till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor-receptorer (VEGFR) är en typ av receptorproteiner som finns på ytan av vissa celler, framförallt endotelceller i blodkärl. Dessa receptorer binder till specifika signalsubstanser, kallade vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF), som aktiverar receptorerna och sätter igång en signaltransduktionsprocess inne i cellen. Denna process leder till olika responsiv handlingar, såsom angiogenes, det vill säga uppkomst av nya blodkärl från befintliga, vilket är viktigt för normal vävnadstillväxt och läkning, men kan även vara involverat i patologiska tillstånd som cancer och ögoninflammationer.
Kirurgisk förlossningsmetod, vid vilken fostret tas ut genom en öppning i buken och livmodern.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Hämmat blodflöde genom ett organ eller en vävnad till följd av sjuklig sammandragning eller blockering av blodkärlen, eller avsaknad av blodcirkulation.
Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) are a type of adult stem cells found in various tissues, including bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood. They have the ability to differentiate into multiple cell types, such as osteoblasts, chondrocytes, and adipocytes, under specific conditions. MSCs also exhibit immunomodulatory properties, making them a promising tool in regenerative medicine and the treatment of various diseases, including graft-versus-host disease, autoimmune disorders, and tissue injury. It is important to note that the term "Mesenchymal Stem Cells" has been replaced by "Mesenchymal Stromal Cells" in the scientific community as MSCs are not truly stem cells due to their limited differentiation potential compared to embryonic stem cells.
Wharton's jelly är ett gelatinosumt, rikt på extracellulära matrisstrukturer, vävnadsfyllt stöd som hittas i umbilicala venen och omger andrasera i navelsträngen hos foster. Det innehåller stamceller med potentialen att kunna skilja sig och differensiera till olika celltyper, vilket gör det intressant för regenerativ medicin.
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
"Havandeskapsförgiftning, även känd som ciguateraförgiftning, är en form av matförgiftning orsakad av toxiner producerade av encelliga marine alger som accumulerats i fiskar på högre trofiska nivåer i vattnen runt Koralltriangeln och andra tropiska områden."
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Den tid av graviditeten som sträcker sig från vecka 15 t o m vecka 28 av havandeskapet (dagarna 99 - 196).
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Graden av öppenhet i blodkärl.
Vascular Endothelial Growth Factor Receptor 1 (VEGFR-1) is a tyrosine kinase receptor that binds to VEGF-A, -B, and placental growth factor, playing a crucial role in angiogenesis, vasculogenesis, and inflammation by regulating cell proliferation, migration, and survival.
En klass små (18-25 nm) och lätta (1,019-1,063 g/ml) lipoproteiner med en kärna som till större delen består av kolesterolestrar och mindre mängder triglycerider. Ytlagret består mestadels av fosfolipider, en enda kopia av apolipoprotein B-100 och fria kolesterolmolekyler. Den huvudsakliga LDL-funktionen är att transportera kolesterol och kolesterolestrar till vävnader utanför levern.
CCL2, även känt som monocyte chemoattractant protein-1 (MCP-1), är en typ av cytokin som tillhör chemokinfamiljen och spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. CCL2 är en liten signalsubstans som frisätts från olika celltyper, inklusive endotelceller, makrofager och fibroblaster, vid skada eller infektion. Det fungerar som ett kemotaktiskt attractant för monocyter och andra immunceller till inflammationsområdet, vilket hjälper till att koordinera den lokala immunresponsen.
Plasminogenaktivatorhämmare 1, även känt som PAI-1, är ett protein som inhibiterar trombolys eller fibrinolys, det vill säga nedbrytningen av blodproppar. Det gör så genom att hämma plasminogena aktivatorer, till exempel t-PA och u-PA, vilka annars skulle omvandla inaktivt plasminogen till aktivt plasmin, som är den primära enzymet bakom fibrinolysen. Höga nivåer av PAI-1 har visats korrelera med ett ökat risk för trombos och tromboemboli.
Upphörande av livet hos fostret i livmodern.
Den yttre fosterhinnan.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.
I en enkel medicinsk definition kan endostatin beskrivas som ett proteinfragment som har visats hämma angiogenes, det vill säga skapandet av nya blodkärl. Detta händer genom att endostatin blockerar verkan av vissa tillväxtfaktorer som är involverade i angiogenesen. Endostatin har under åren varit föremål för forskning kring dess potentiala användning som en tumörhämmande behandling, men det finns ännu inga etablerade terapeutiska produkter på marknaden som innehåller endostatin.
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."
Fysiologisk eller biokemisk övervakning av fostret. Detta görs vanligtvis under värkarbetet, samtidigt med övervakning av livmoderaktiviteten. Fosterövervakning kan även göras prenatalt eller om modern genomgår någon operation.
Angiopoietin-2 (ANGPT2) är ett protein som spelar en viktig roll i regleringen av blodkärlens tillväxt, integritet och permeabilitet. Det uttrycks främst i endotelceller, de celler som bildar blodkärlens innera väggar. ANGPT2 verkar som en antagonist till Angiopoietin-1 (ANGPT1), ett protein som under normala förhållanden hjälper till att stabilisera och stödja blodkärlen.
Onormal hopsnörning av en anatomisk struktur.
"Vävnadsplasminogenaktivator (t-PA) är ett enzym som produceras naturligt i kroppen och speler en viktig roll i upplösningen av blodproppar genom att omvandla plasminogent till plasmin, vilket i sin tur bryter ner fibrin till mindre beståndsdelar."
Tromboflebit, även känt som venös trombos och flebit, är ett medicinskt tillstånd där en blodpropp (trombos) bildas i en ven och den omgivande venerna blir inflammerade (flebit). Detta kan orsaka smärta, rodnad och ömhet längs med venen. Tromboflebit kan uppstå i vilken ven som helst i kroppen, men det är vanligast i benen. Det kan vara farligt om en blodpropp lossnar och färdas till lungorna, vilket kan orsaka lungsäcksinflammation eller i värsta fall dödsfall. Faktorer som ökar risken för tromboflebit inkluderar långvarig inaktivitet, operationer, trauma, cancer, graviditet och användning av hormonella preventivmedel.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Oligopeptider är korta peptidmolekyler bestående av två till tio aminosyror som är länkade till varandra via peptidbindningar. De bildas ofta genom proteolys, en nedbrytande process där proteiner splittras upp i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror. Oligopeptider har diverse funktioner inom levande organismers cellulära signalering och reglering av biologiska processer.
Angiopoietin-1 (ANG-1) är ett protein som spelar en viktig roll i angiogenesen, dvs. tillväxten och utvecklingen av kärlsystemet. Det binder till receptorn Tie2 på endotelceller och aktiverar signaltransduktionsvägar som främjar cellulära processer som adhesion, migration och överlevnad. ANG-1 bidrar därmed till att stabilisera och stärka de befintliga kärlena genom att öka permeabiliteten och minska Entzündningsresponsen. Det är också involverat i angiogenes under fostertiden och vuxen ålder, särskilt under läkning av sår och hudregeneration.
Ett integrin som binder till plasmaproteiner och proteiner i den extracellulära matrisen. AlfaVbeta3-integrin framställs i stor mängd i osteoklaster, där det kan spela en stor roll vid benvävnadsresorption. Det har även stor utbredning i glatt kärlmuskulatur och endotelceller, samt i vissa tumörceller, där det ingår i kärlnybildning och cellmigration. Proteinet betraktas ofta som vitronektinreceptorn, men det finns mer en en sorts receptor för vitronektin.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Protein C är ett protein i blodplasm som fungerar som en naturlig antikoagulant, hämmer blodets tendency att koagulera eller bilda blodproppar. Det aktiveras av ett annat protein, thrombin, och när det aktiveras, tar det bort klistermolekyler från ytan av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och oskadade celler, vilket förhindrar att blodplättar adhererar till ytan och bildar klumpar. Protein C är viktigt för att hålla blodet i rörelse och undvika onödiga blodproppar.
Reologi är ett interdisciplinärt studieområde som undersöker de flow- och deformationsfenomen som uppstår när ett material utsätts för extern mekanisk påverkan, såsom skjuvning, kompression eller extension. Reologi kan definieras som "läran om materialens deformation och strömningsegenskaper under en bred vidd av rörelsemönster och tids- och temperaturskalor." Denna vetenskap kombinerar aspekter av mekanik, fysikalisk kemi och materialvetenskap för att beskriva och förutsäga beteendet hos komplexa fluider och fasta material, inklusive deras viskoelastiska egenskaper.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Helkroppsödem till följd av onormal ansamling av vätska i vävnaderna, i förening med svår anemi och uppträdande vid erythroblastosis fetalis.
Det tunna, sega extraembyonala membran som hos kräldjur, fåglar och däggdjur omger fosterhinnan och innehåller foster och fostervatten. Hos däggdjur utvecklas det ur trofoblasten.
Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.
Tillväxtfaktorreceptorer är en typ av receptorproteiner som binder till specifika tillväxtfaktorer och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar celltillväxt, celldelning, differentiering och överlevnad.
Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.
Urinröret hos foster. Efter födseln blir kanalen en sträng, men kan undantagsvis kvarstå som en urinfistel mot naveln.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).
Ett 44-kD extracellulärt signalstyrt MAP-kinas som möjligen spelar en roll i igångsättandet och regleringen av meios, mitos och postmitotiska funktioner i differentierade celler. Det fosforylerar ett antal transkriptionsfaktorer och mikrotubulus-associerade proteiner. EC 2.7.1.37.
Phosphatidylinositol 3-Kinases (PI3K) är en grupp enzymer som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd), cellcykelns reglering och cellytets metabolism. PI3K fosphorylerar fosfatidylinositol (PI) till fosfatidylinositol 3-fosfat (PIP3), vilket aktiverar proteiner som är involverade i cellsignalering, särskilt Akt/PKB. Dessa signaleringsvägar är ofta överaktiverade i cancer och är därför mål för utveckling av nya cancerterapeutika.
Ett numeriskt uttryck för ett nyfött barns fysiska tillstånd, vanligen bedömt vid en minuts ålder. Poängen är summan av de poäng som ges för hjärtverksamhet, andning, muskelspänning, reflexer och hudf ärg. Utvärderingssystemet är uppkallat efter den amerikanska narkosläkaren Virginia Apgar (1909-1974).
Weibel-Palade bodies are rod-shaped, tubular structures found in the cytoplasm of endothelial cells, which line the interior surface of blood vessels. They are the storage sites for von Willebrand factor, a protein involved in blood clotting, and serve as a site for the rapid release of this protein during vascular injury to promote hemostasis.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.