NatriuresUrinutsöndring: Syn. diures.NatriumNjure: Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.Natriuretisk förmaksfaktor: ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.NjurcirkulationNatriuretiska medelGlomerulär filtrationshastighet: Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.Blodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.Furosemid: Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.Vätske- och elektrolytbalansAldosteron: (11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.Aminohippursyror: En grupp glycinamider från aminobensoesyror.Urindrivande medel: Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.Inulin: En stärkelse som finns i rotknölar och rötter hos många växter. Då inulin är hydrolyserbart till fruktos, klassificeras det som ett fruktosan. NjurkanalerReninNjurmärg: Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.Angiotensin II Type 2 Receptor BlockersNatrium i kostenAngiotensin III: En heptapeptid bildad genom enzymatisk hydrolys av angiotensin II. Den har större förmåga än angiotensin II att stimulera till aldosteronsyntes och till frisläppande av prostaglandiner, men bara 20 % av pressoraktiviteten.ElektrolyterBendroflumetiazid: Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med ungefär samma verkan och användningsområden som hydroklortiazid. Det har använts för behandling av ärftlig hyperkalemi, högt blodtryck, ödem och urinvägss jukdomar.Njurkanaler, proximala: Den njurkanal som utgår från Bowmans kapsel i njurbarken och in i njurmärgen. Den proximala kanalen består av ett kapslat avsnitt i njurbarken och ett rakt, distalt segment som leder ned i märgen, där den bildar den U-formade Bowmans slynga.Blodvolym: Volymen av det cirkulerande blodet. Den utgörs av summan av plasmavolymen och erytrocytvolymen.Bufanolider: Steroider från olika Bufoarter (paddor) med hjärtstimulerande egenskaper.Koksalt: Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.Kalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Koksalt i kosten: Natriumklorid som livsmedelstillsats.UrineringDenervering: Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.Högt blodtryck: Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.VasopressinerUrinFenoldopam: En dopamin D1-receptoragonist som används mot högt blodtryck. Medlet sänker blodtrycket genom sin vidgande verkan på arteriolerna.Argininvasopressin: Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.Angiotensin-typ 2-receptorHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Natriumklorid symporterIsotona lösningar: Lösningar med samma osmotiska tryck som blodserum, eller annan lösning som de jämförs med.Cykliskt GMP: Cykliskt guanosin-3',5'-(vätefosfat) (guanosin-5'-monofosfat); en guaninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelen i både 3'- och 5'-positionerna. Det är en intracellulär regulatorsubstans med funktion som sekundär budbärare. Halten av ämnet ökar som svar på ett flertal hormoner, bl a acetylkolin, insulin och oxytocin, och det aktiverar specifika proteinkinaser. Syn. cGMP.Renin-angiotensinsystemOsmolaritetFludrokortison: En syntetisk mineralkortikoid med antiinflammatorisk verkan.UrodynamikSaltlösning, hypertonHyponatremi: Brist på natrium i blodet.Solute Carrier Family 12, Member 1Kallikrein-kininsystem: Ett metaboliskt samverkanssystem för ämnen som produceras i distala njurnefronet. Till dessa hör kallikrein, kininer, kininas I och II och enkefalinas. Systemet deltar i njurfunktionskontrollen. Det samverkar med renin-angiotensin-aldosteronsystemet i regleringen av blodtrycket, bildande av prostaglandiner, frisättande av vasopressiner, och vatten-elektrolytbalansen.Njurkanaler, distala: Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.NefronHemodynamik: Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.Natriuretiska peptiderAngiotensin II: Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.Uttorkning: Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.Receptorer, förmaksnatriuretiskaRåttor, Sprague-DawleyNjurbark: Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.NjurfunktionstesterLitium: Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.Kost, saltfattig: Föda som är fattig på natriumklorid (koksalt). Sådan diet föreskrivs ibland vid högt blodtryck och vid ödemtillstånd.Hydrostatiskt tryckVattenbristSodium Chloride Symporter InhibitorsParabiosRenala medelMeklofenamsyra: Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroid typ med febernedsättande och antigranulerande verkan. Det hämmar även biosyntesen av prostaglandin.PunktionerTiorfanPolyuriPlasmaersättningsmedelHypertoni, renal: Konstant högt blodtryck till följd av njursjukdom, som t ex sådan som drabbar njurarnas parenkymvävnad och kärlsystem eller tumörer som utsöndrar renin.Melanocytstimulerande hormoner: Peptider med förmåga att stimulera de färgalstrande cellerna melanocyter hos däggdjur och melanoforer hos lägre ryggradsdjur. Genom att stimulera syntes och distribution av melanin i dessa celler ökar de pigmenteringen av hud och annan vävnad. MSH, som fås från proopiomelanokortin (POMC), produceras av melanotroper i pars intermedia, kortikotroper i adenohypofysen och hypotalamusnervcellerna i arkuatuskärnan.Vätske- och elektrolytrubbningNa-K-ATPasNjurartärAnestesi: Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.Klortiazid: Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.NeprilysinOxytocinImidazoler: Föreningar som innehåller 1,3-diazol, en femhörnig aromatisk ring med två kväveatomer med en mellanliggande kolatom. Kemiskt reducerade varianter omfattar imidazoliner och imidazolidiner.Metoklopramid: En dopamin D2-antagonist som används mot kräkningar.Regionalt blodflödePlasmavolymRåttor, WistarNjurkanaler, samlande: Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.PyridinerRåttor, inavlade SHRTetrazolerNedsänkning: Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.Dopamin D1-receptorer: En grupp dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.Dihydroxifenylalanin: Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.Angiotensin II-typ 1-receptorblockerareBensimidazoler: En grupp föreningar som används i såväl läkemedel som bekämpningsmedel.Råttor, inavlade stammarDrickandeHenles slynga: En U-formad njurkanalstruktur i njurmärgen som består av en nedåtgående och en uppåtgående förbindelse genom njurens bark och märg och är belägen mellan de proximala och de distala njurkanalerna.Kardenolider: C(23)-steroider med metylgrupper vid C-10 och C-13, samt ett femledat lakton vid C-17. De är aglykondelar (icke-kolhydratdelar) av hjärtglykosider och måste ha åtminstone en dubbelbindning i molekylen . I klassen ingår kardadienolider och kardatrienolider. Hit hör digitoxin och digoxin med derivat, samt strofantinerna.Metolazon: En tiazidliknande, urindrivande kinazolinsulfonamid med långtidsverkan, och därför användbar vid kronisk njursvikt. Medlet sänker även blodtrycket och ökar kaliumförlusten.Extracellulärt rum: Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.Hematokrit: Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.Dopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.NG-nitroargininmetylesterEpithelial Sodium ChannelsRåttor, inavlade WKYNatrium-kalium-klorid symporterSodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type IIHypernatremi: Onormalt höga halter av natrium i blodet.VasopressinreceptorerNefrektomiDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Injektioner, intraventrikulära: Injicering i hjärnventriklarna.Kreatinin: En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.Sodium-Hydrogen AntiporterSIADH: Hyponatremi och saltförlust via njurarna pga kroppsvätskeövertryck till följd av ihållande frisättning av vasopressiner (dvs antidiuretiskt hormon, ADH), trots avsaknad av nödvändiga stimuli. Tillstånd förknippade med detta omfattar medicineringseffekter, hjärnhinneinflammation, skallskada, hjärninflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, hydrocefalus, lunginflammation, astma, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd. Detta syndrom kan även vara idiopatiskt eller bero på ektopisk produktion (utanför hypofysen) av ADH.ImidazolinreceptorerNjurens koncentrationsförmåga: Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.Genomspolningp-aminohippursyraDropp, intravenösa: Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.Desoxikortikosteron: 21-hydroxipregn-4-en-3,20-dion. En mineralokortikoid. Desoxikortikosteronacetat (DOCA) används för ersättningsbehandling vid Addisons sjukdom.Blodtryckssänkande medel: Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.Argininvasopressin: En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2. Kininer: En generisk benämning på en i naturen utbredd grupp polypeptider med likartade kemiska strukturer och farmakologiska egenskaper. Dessa peptider är autakoider som verkar lokalt med att ge smärta, kärlvidgning, ökad kärlväggspermeabilitet och prostaglandinsyntes. De utgör sålunda en undergrupp till det stora antal mediatorer som medverkar i den inflammatoriska reaktionen.TryckKväveoxid: Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.VattenACE-hämmare: En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.Bensazepiner: Föreningar med utbredd användning inom biomedicinen, bl a som dopaminagonister.Råttor, mutanta stammarSK&F-38393Njurbäcken: Det platta, trattformade utrymmet som förbinder urinledaren med njurkalkarna.