Nanokompositer
I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.
Kalciumfluorid
CaF2. I naturen ganska vanligt förekommande som mineralet fluorit (flusspat) och den främsta källan till fluor och dess föreningar. Ren kalciumfluorid används som katalysator vid dehydrering och dehydrogenering och för att fluoridera dricksvatten.
Metallnanopartiklar
Silver
I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.
Guld
Erbium
Ett grundämne i gruppen sällsynta jordartsmetaller. Kemiskt tecken är Er, atomnummer 68 och atomvikt 167.26. Det har fått sitt namn efter Ytterby på Resarö, Uppland, liksom flera andra sällsynta jordartsmetaller. Upptäckt av Mosander 1843.
Materialprovning
Polymetakrylsyror
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Pulverdiffraction
"Pulverdiffraction" är ett begrepp inom röntgenkristallografi, som refererar till en teknik där ett pulverisat (jämnt malet) kristallint material bestrålas med röntgenstrålning. När röntgenstrålningen träffar de små kristallbitarna i pulvret, sker diffraction (svårbunden brytning) av strålningen, vilket ger upphov till en diffractionmönstring som kan användas för att avgöra materialets kristallstruktur. Detta är en viktig teknik inom materialvetenskapen och läkemedelsforskningen för att bestämma kristallstrukturen hos okända ämnen eller kontrollera kvaliteten på kristaller i ett preparat.
Termogravimetri
Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.
Kaprolaktam
Ytterbium
Bentonit
Kompositmaterial
Böjlighet
I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.
Polypropylener
Polypropylen (PP) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom många olika områden inom medicinen, såsom till tillverkning av medicinska enheter och komponenter. Det kännetecknas av sin låga densitet, höga hållfasthet, god kemiell resistens och god biokompatibilitet. PP är också resistent mot fettlösliga och vattenlösliga lösningar, sura och basiska miljöer samt mikrobiella angrepp. Dess these egenskaper gör det till ett användbart material inom områden som kirurgi, ortopedia, tandvård och läkemedelsadministration.
Tellurium
Magnetit
Järnoxid (Fe3O4) av både tvåvärt och trevärt järn. Magnetit är ett i naturen rikligt förekommande, opakt mineral och viktig järnmalm med kraftig magnetism. Nanopartiklar och mikrosfärer av magnetit har många biomedicinska tillämpningar.
Kalciumfosfater
Polyuretaner
Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.
Nanotuber, karbon
En nanotub, kol-baserad är en cylindrisk nanostruktur bestående av en enda eller flera skikt av sammanlänkade kolatomer. Varje kolatom i tubens vägg bildar kovalenta bindningar med de närmaste granneatomerna, vilket skapar en stark och stabil struktur. Nanotuber kan variera i diameter från några nanometer till flera tiotals nanometer och kan vara upp till ett par millimeter långa. De har unika mekaniska, elektriska och termiska egenskaper som gör dem intressanta för en rad olika tillämpningar, inklusive nanoelektronik, kompositmaterial, energilagring och biomedicinsk teknik.
Transmissionselektronmikroskopi
Tandfyllningsmaterial
Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Sällsynta jordartsmetaller
En grupp grundämnen som innehåller skandium, yttrium och lantanoiderna. Den historiska bakgrunden till namnet jordartsmetaller är att de inte påvisades i sin rena form, utan som oxider. De var dessutom mycket svåra att renframställa. Trots benämningen "sällsynta" utgör de tillsammans ca 25% av alla metaller i jordskorpan. Många har fått sina namn efter den första fyndplatsen, Ytterby på Resarö i Uppland.
Yttrium
Yttrium (Y) är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Det är inte naturligt förekommande utan hittas istället inblandat i mineraler som monazit och xenotim. Yttrium används ofta i form av yttriumoxid (Y₂O₃) och har en rad medicinska tillämpningar, framför allt inom ortopedisk kirurgi där det blandas med keramik eller metall för att skapa starka och biokompatibla implantatmaterial. Yttrium-90 är en radioaktiv isotop som används i behandlingen av vissa typer av cancer, såsom levercancer och non-Hodgkins lymfom.
Light-Curing of Dental Adhesives
"Light-curing of dental adhesives" refers to the process of using a special type of light to harden and strengthen dental adhesive materials used in restorative dentistry. The light, typically a blue spectrum light, activates a chemical reaction in the adhesive that causes it to solidify and form a strong bond with the tooth structure. This process helps to ensure the durability and longevity of dental restorations such as fillings and crowns.
Durapatit
Nanoteknologi
"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.
Vävnadsvänliga material
Partikelstorlek
"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.
Titan
I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.
Glas
Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.
Quantum Dots
Quantum dots (QDs) are tiny semiconductor particles, typically ranging in size from 2 to 10 nanometers in diameter. They are made of materials like cadmium selenide or indium phosphide. Quantum dots have unique optical properties due to their small size, which allows them to confine electrons and electron holes (excitons) within the particle. This confinement leads to quantized energy levels, resulting in discrete, narrow-band emission spectra that are dependent on the quantum dot's size. The ability to tune the emission wavelength by changing the size of the quantum dot makes them useful for various applications such as biological imaging, medical diagnostics, and optoelectronic devices.
Nanostrukturer
I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.
Silikondioxid
SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.
Glasjonomercement
En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.
Svepelektronmikroskopi
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Nanopartiklar
I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.
Aluminiumoxid
Fumarater
En medicinsk definition av begreppet 'Fumarater' är ett enzym som katalyserar den reversibla reaktionen där fumarat konverteras till malat i citronsyracykeln, även känd som Krebs-cykeln eller citratcykeln. Fumarat är en mellanprodukt i denna metaboliska väg och spelar en viktig roll i cellens energiproduktion.
FTIR
FTIR, förkortning för Fouriertransforminfraröd (spektroskopi), är en teknik inom analytisk kemi och fysik som används för att identifiera och undersöka materiella substance genom att mäta deras infraröda absorbansspektra. Tekniken bygger på Fouriers transformationsmetod för att konvertera en irreguljär, interferensmönstring till ett kontinuerligt spektrum av frekvenser och relaterade intensiteter. Detta möjliggör en mer känslig och exakt analys än traditionell, punkt-till-punkt infraröd spektroskopi. FTIR används ofta för att identifiera okända ämnen, undersöka polymerers sammansättning och degraderingsprocesser, studera kemiska bindningars struktur och dynamik, samt kontrollera produkter och processer inom industrin.
Polymerer
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
Implantat, experimentella
Dentala härdlampor
Ytegenskaper
Grafit
Ett mineral som utgör en av de fyra allotropa formerna av kol och en polymorf av diamant. Grafit har hexagonal kristallstruktur och är mycket mjuk, medan diamant har kubisk struktur och är det hårdaste av alla mineral.
Magnetite Nanoparticles
Magnetite nanoparticles are a type of nanoparticle made of magnetite (Fe3O4), a magnetic iron oxide mineral. These particles typically measure between 1 and 100 nanometers in diameter and have unique magnetic properties that make them useful for various medical applications, such as drug delivery, diagnostic imaging, and tissue engineering. The small size and magnetic behavior of magnetite nanoparticles allow them to be manipulated using external magnetic fields, which can help guide their movement within the body and enable targeted delivery of drugs or other therapeutic agents to specific sites. Additionally, their magnetic properties make them useful as contrast agents in magnetic resonance imaging (MRI) scans, enhancing image quality and providing valuable information about tissue structure and function.
Röntgendiffraktion
Röntgendiff Franktion är en teknik där man använder sig av röntgenstrålning för att undersöka kristallstrukturen hos ett material, genom att studera hur strålningen diffunderas eller spridits av atomerna i kristallen. Detta ger upphov till unika mönster som kan användas för att identifiera och analysera materialets egenskaper på atomnivå.