Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.MuskelproteinerGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Skelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.Glatt muskulatur i kärl: Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.Muskelutveckling: En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Muskeltrötthet: Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.Muskelfibrer, snabb sammandragning: Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Muskeldenervering: Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.Muskelfibrer, långsam sammandragning: Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.GlattmuskelcellerMuskelmitokondrier: Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".NackmusklerOculomotor MusclesTvärstrimmig muskulatur: En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.Muskelspolar: Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.Muskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.AndningsmuskulaturMuskelsvaghetPapillarmusklerBukmuskler: Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.Quadriceps MuscleMuskelceller: Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.Massetermuskel: En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.Ansiktsmuskler: Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.Tuggmuskler: Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).Interkostalmuskler: Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.Elektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.MuskelatrofiIsometrisk sammandragning: Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.Satellitceller, skelettmuskulaturBröstmusklerMuskelsjukdomarLändmusklerMyofibrillerTinningmuskelBakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.ElektrostimuleringCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Myosin, tung kedjaKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.SvalgmusklerTidsfaktorerMellangärde: Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.Biomechanical PhenomenaMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Glykogen: En polysackarid av glukos som som lagras främst i lever och muskler, och som utgör en viktig energikälla.Neuromuskulär förbindelseMuskeldystrofi, djurMyoblasterRåttor, Sprague-DawleyRNA, budbärarMuskelkrampAktiner: Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.Råttor, WistarVävnadsnybildningMöss, inavlade mdx: En musstam som utvecklats från en spontan mutation (mdx) i C57BL-möss. Mutationen är X-kromosombunden och ger livskraftiga, homozygota djur som saknar muskelproteinet dystrofin, har höga serumhalter av muskelenzym och vävnadsdefekter liknande dem vid muskeldystrofi hos människor. Vävnadsegenskaperna, länkningen och mdx-läget gör dessa möss till värdefulla modeller för Duchennes muskeldystrofi.SarkomererMyostatinMyoD-proteinBen: Den nedre extremiteten, ned till fotleden.Energiförbrukning: Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.MuskelstretchingHjärtmuskel: Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.MuskelstelhetMotion: Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.HypertrofiDystrofin: Ett muskelprotein som finns i ytmembran och som är en produkt av Duchennes/Beckers muskeldystrofigen. Individer med Duchennes muskeldystrofi saknar som regel helt dystrofin, medan de med Beckers muskeldystrofi har dystrofin med förändrad molekylstorlek. Proteinet har en del gemensamt med cytoskelettproteiner som spektrin och alfa-aktinin, men dystrofinets egentliga funktion är inte klarlagd. Möjligen kan dess roll vara att bevara plasmamembranets integritet och inordning med muskeltrådarna i samband med sammandragning och avslappning av musklerna.Fysisk uthållighet: Tidsförloppet mellan en fysisk aktivitets början och dess avslutande pga utmattning.SkelettmyoblasterKroppspulsåder: Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.SignalomvandlingSenorInsulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.Reglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Upphängning i bakbenen: Teknik för begränsning av ett djurs rörelseförmåga genom att hänga upp det i bakben eller svans. Förfarandet används för att simulera vissa effekter av reducerad tyngdkraft och studera fysiologi vid viktlöshet.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Aging: De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Möss, inavlade C57BLLårMuskeltumörerKreatinkinas: Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.PterygomusklerMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.SyrgasförbrukningMuskeldystrofierSkelettmuskelmyosinerAnura: En ordning under klassen Amphibia, inkluderande flera familjer av grodor och paddor.Luftstrupe: Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Modeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurSarkoplasmatiskt retikelMuskelavslappningsmedel, centrala: En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.SarkolemmaCelldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.MuskelspasticitetMuskeldystrofi, DuchenneMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.VridmomentMuskelinflammationMyogeninGlukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Kycklingar: Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.Fosfokreatin: Ett endogent ämne som finns i skelettmuskelvävnad hos ryggradsdjur. Muskelstyrkedynamometer: Ett instrument för mätning av muskelstyrka i samband med muskelsammandragning, som t ex greppande, tryckande eller dragande. Apparaten används för uppskattning av muskelhälsa i idrottsmedicin och sjukgymnastik.Desmin: Ett intermediärt trådprotein som huvudsakligen återfinns i den glatta muskulaturens, skelett- och hjärtmuskulaturens celler. Det är lokaliserat till Z-linjen, och molekylvikten 50 000 till 55 000 är artberoende.Fosforylering: Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.EnergiomsättningGlattmuskelmyosiner: Myosin typ II-isoformer som finns i glatt muskulatur.Receptorer, kolinergaKroppsrörelseHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.SträckreflexAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Elektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.TropomyosinOrganstorlekMekanisk påfrestning: Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.Anpassning, fysiologiskGenuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Citrat-(si)-syntas: Enzym som katalyserar det första steget i trikarbonsyracykeln (citronsyracykeln). Det katalyserar reaktionen mellan oxaloacetat och acetyl-CoA till citrat och koenzym A. EC 4.1.3.7.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Regionalt blodflödeProteinisoformerAcetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.ElektrofysiologiKroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.Kalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Förflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.SarcopeniaHistocytokemiNeuromuskulära sjukdomarRana temporariaDeltoid MuscleAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.Mjölksyra: En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.Koffein: Ett metylxantin som förekommer naturligt i en del drycker och som används farmakologiskt. Koffeinets mest märkbara farmakologiska effekt är den stimulerande effekten på centrala nervsystemet, med ökad vakenhet och rastlöshet. Det har också avslappnande verkan på glatt muskulatur, stimulerar hjärtmusklerna och urinutsöndringen, och tycks ha positiv effekt vid behandling av vissa typer av huvudvärk. Bland de cellaktiviteter som påvisats är hämmande av cykliskt nukleotidfosfodiesteras en av de viktigaste.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Möss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Råttor, inavlade stammarMyogenic Regulatory FactorsMotorisk ändplatta: Det specialiserade, postsynaptiska området i en muskelcell. ReflexGLUT4-proteinOrganspecificitetRana pipiensNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Fenotyp: Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.Djurs flyktKreatinkinas, MMLöpningImmobilisering: Upphörande av rörelse i hela eller delar av kroppen genom fysisk vilja eller på kemisk väg genom analgesi, genom bruk av lugnande medel eller neuromuskulära icke-depolariserande medel. Hit räknas även experimentella förlopp, genomförda för bedömning av de fysiologiska effekterna av immobilisering.PAX7-transkriptionsfaktorOmvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionReglering av genuttryck, utveckling: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.MuskelhypertoniCellinjeEnzymhämmarePulsådror: Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.Extremiteter: Kroppens lemmar.Myogenic Regulatory Factor 5Paraspinal MusclesKroppsställning: Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.Kött: De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.Variansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.KycklingembryoFettvävnad: Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.ArmTroponinVävnadsdistributionFramben: Främre extremitet hos fyrfota djur.Ryanodine Receptor Calcium Release ChannelKapillärer: De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.TranskriptionsfaktorerKaliumklorid: Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.Knä: Den böjliga delen av benet mellan lårbenet och skenbenet.Recruitment, neurofysiologiskInsulinresistens: Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.MuskelatrofierIsoenzymer: Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.FörlamningBröstaorta: Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.NervledningRyggNerver, inåtledandeKarbakol: En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.Kärlsammandragning: Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.KroppssammansättningTynglyftningMuskelhypotoniCelldelning: En cells förökning genom delning.