MuskelproteinerMuskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Skelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Metylhistidiner: Histidin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper.Fenylalanin: En essentiell, aromatisk aminosyra som är prekursor (förstadium, förelöpare) till melanin, dopamin, noradrenalin och tyroxin.Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.Muskelutveckling: En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.Glatt muskulatur i kärl: Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.MuskelatrofiLeucin: En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.Aminosyror, essentiella: En grupp alfaaminosyror (åtta till antalet) som inte bildas i människokroppen, utan måste tillföras med födan.Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.Muskelfibrer, snabb sammandragning: Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Quadriceps MuscleMuskeldenervering: Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.MyofibrillerMuskelfibrer, långsam sammandragning: Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Muskeltrötthet: Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.Muskelmitokondrier: Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".Insulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.ConnectinSarcopeniaAminosyror, grenade: Aminosyror med förgrenad kolkedja.GlattmuskelcellerMuskelsvaghetMuskelsjukdomarNackmusklerOculomotor MusclesBen: Den nedre extremiteten, ned till fotleden.Tvärstrimmig muskulatur: En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.Muskelspolar: Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.Muskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.AndningsmuskulaturMuskelceller: Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.StyrketräningPapillarmusklerUtmärgling: Allmänt illabefinnande, undernäring och viktminskning, oftast i samband med kronisk sjukdom. Syn. kakexi.Aging: De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.TOR Serine-Threonine KinasesProteiner i kosten: Proteiner som fås med födan. De utgör den främsta källan för essentiella (livsviktiga) aminosyror.Motion: Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.Bukmuskler: Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.Antimycin A: Ett antibiotiskt ämne från arter av Streptomyces. Det hämmar mitokondrierespiration och kan tömma cellens ATP-förråd. Antimycin A1 ha r använts som fungicid, insektsmedel och kvalstermedel.TynglyftningMassetermuskel: En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.Myosin, tung kedjaAnabola medelKompressionsfrakturer: Splittring av benvävnad av krafter som verkar parallellt med benets längdriktning. Begreppet är särskilt tillämpligt i samband med ryggradsfrakturer.Ansiktsmuskler: Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.MyostatinProteinbiosyntesTuggmuskler: Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.OxandrolonInterkostalmuskler: Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.Bakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.Elektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Råttor, Sprague-DawleyBlodsocker: Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.Isometrisk sammandragning: Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.HIV-avtacklingssyndrom: Ofrivillig viktminskning, på mer än 10% av kroppsvikten, i förening med återkommande eller ständig feber och kronisk diarré eller utmattning under mer än 30 dagar, utan annan fastställd orsak än HIV-infektion. Ett konstant drag är allmän muskelförtvining med spridd muskelfibernedbrytning. Ett flertal etiologier, olika från patient till patient, bidrar till syndromet.Satellitceller, skelettmuskulaturRibosomprotein-S-6-kinaser, 70-kDaeIF-4E: En peptidinitieringsfaktor som specifikt binder till 5'-mRNA-kapselstrukturen på mRNA i cytoplasman. Den är en del av trippelkomplexet EIF4F.ProteinhydrolysaterAmoebozoaProteinkinaserKroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.BröstmusklerMyoblasterPostprandiell periodVävnadsprov: Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.MuskelatrofierBrännskador: Vävnadsskador orsakade av kontakt med hetta, ånga, kemikalier (kemiska brännskador), elektricitet (elektriska brännskador) eller liknande.EnergiomsättningAktiner: Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.RNA, budbärarFosforylering: Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.Insulinliknande tillväxtfaktor I: En väl beskriven basisk peptid som tros utsöndras från levern och följa blodcirkulationen. Den har tillväxtreglerande, insulinliknande och mitogena egenskaper. Tillväxtfaktorn är till stor del, men inte helt, beroende av tillväxthormon. Den tycks i huvudsak vara verksam hos vuxna, till skillnad från insulinliknande tillväxtfaktor II, som är en viktig tillväxtfaktor i foster.Råttor, WistarMuskeldystrofi, djurRegionalt blodflödeKolisotoper: Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.Ribosomprotein-S6-kinaserCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Fysisk uthållighet: Tidsförloppet mellan en fysisk aktivitets början och dess avslutande pga utmattning.Metabolism: De kemiska reaktioner som äger rum i celler, vävnader eller en organism. Dessa reaktionsförlopp omfattar både biosyntes (anabolism) och nedbrytning (katabolism) av organiska ämnen som brukas av den levande organismen.OrganstorlekTärande syndromKroppssammansättningEnergiförbrukning: Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.Parenteral Nutrition SolutionsKosttillskott: Kostprodukter i kapsel-, tablett- eller flytande form som ger essentiella näringsämnen, som t ex något vitamin, mineral, protein, någon ört eller liknande näringspreparat.Kväveisotoper: Stabila kväveatomer med samma atomnummer som grundämnet kväve, men annan atomvikt. N-15 är en stabil kväveisotop.LändmusklerKycklingar: Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.Mellangärde: Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.HypertrofiKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.SarkomererGlykogen: En polysackarid av glukos som som lagras främst i lever och muskler, och som utgör en viktig energikälla.ProteinerSängvila: Sängliggande för terapeutiska eller experimentella orsaker.Reglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Dyspepsi: Matsmältningsstörningar.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Hormoner: Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.Radioaktiva spårämnenRibosomprotein S6Upphängning i bakbenen: Teknik för begränsning av ett djurs rörelseförmåga genom att hänga upp det i bakben eller svans. Förfarandet används för att simulera vissa effekter av reducerad tyngdkraft och studera fysiologi vid viktlöshet.Proteasom-endopeptidaskomplexElektrostimuleringModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurUnited States Centers for Medicare and Medicaid ServicesImmobilisering: Upphörande av rörelse i hela eller delar av kroppen genom fysisk vilja eller på kemisk väg genom analgesi, genom bruk av lugnande medel eller neuromuskulära icke-depolariserande medel. Hit räknas även experimentella förlopp, genomförda för bedömning av de fysiologiska effekterna av immobilisering.Hjärtmuskel: Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.NäringsfysiologiKväve: Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.MyoD-proteinRåttor, inavlade stammarSvalgmusklerTropomyosinMuskeldystrofierTungt väte: Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.eIF-2B: En guaninnukleotidomvandlingsfaktor vars verkan är att återställa eIF-2 till dess GTP-bundna form. Syn. eukaryot initieringsfaktor 2B.Ketosyror: Organiska syror bestående av en funktionell ketongrupp och en karboxylsyragrupp. De bildas genom omvandling av t ex aminosyror.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.Dystrofin: Ett muskelprotein som finns i ytmembran och som är en produkt av Duchennes/Beckers muskeldystrofigen. Individer med Duchennes muskeldystrofi saknar som regel helt dystrofin, medan de med Beckers muskeldystrofi har dystrofin med förändrad molekylstorlek. Proteinet har en del gemensamt med cytoskelettproteiner som spektrin och alfa-aktinin, men dystrofinets egentliga funktion är inte klarlagd. Möjligen kan dess roll vara att bevara plasmamembranets integritet och inordning med muskeltrådarna i samband med sammandragning och avslappning av musklerna.Biomechanical PhenomenaDjur, nyföddaKolhydrater i kosten: Kolhydrater i föda innehållande spjälkningsbara sockerarter och stärkelsesorter och icke spjälkningsbar cellulosa och andra kostfibrer. De förra utgör det främsta energikällan. Sockerarterna förekommer i sockerbetor och sockerrör, frukt, honung, majs, sirap, mjölk och mjölkprodukter osv. Stärkelse återfinns i sädeskorn, ärtväxter, rotfrukter osv.Kreatinkinas: Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.Dropp, intravenösa: Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.Svältdiet: Undanhållande av mat under kontrollerade, experimentella förhållanden.Glukosklamp: Metod för upprätthållande av en konstant blodsockernivå genom glukos- eller insulininfusion. Tekniken används för att studera ämnesomsättningshastighet (för t ex glukos, fett, eller aminosyror) vid en konstant glukoshalt.Sarkoplasmatiskt retikelGlutamin: En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.Fasta: Avstående från föda.Motorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Mjölksyra: En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.Möss, inavlade C57BLNeuromuskulär förbindelseFosfokreatin: Ett endogent ämne som finns i skelettmuskelvävnad hos ryggradsdjur. Kalpain: Ett cysteinproteinas som finns i många vävnader. Det hydrolyserar en rad olika endogena proteiner, inkl. neuropeptider, cytoskelettproteiner, proteiner i glatt muskulatur, hjärtmuskelvävnad, lever, blodplättar och erytrocyter. Man känner till två underklasser med hög resp. låg känslighet för kalcium. Enzymet tar bort Z-skivorna och M-linjerna från myofibriller, aktiverar fosforylaskinas och nukleotidoberoende proteinkinas.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.NormalvärdenDesmin: Ett intermediärt trådprotein som huvudsakligen återfinns i den glatta muskulaturens, skelett- och hjärtmuskulaturens celler. Det är lokaliserat till Z-linjen, och molekylvikten 50 000 till 55 000 är artberoende.Slumpmässig fördelningSvin: Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).Lårbensartär: Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.Lyme-neuroborrelios: Infektioner i nervsystemet, orsakade av fästingburna spiroketer i gruppen Borrelia burgdorferi. Sjukdomen kan påverka delar av både det centrala och det perifera nervsystemet tillsammans eller var för sig. Vanliga kliniska tecken är lymfocytisk meningit, skallneuropati (oftast i ansiktet), polyradikulopati, samt lindriga störningar av minnet och andra kognitiva funktioner. Mer sällan kan en mer omfattande inflammation av det centrala nervsystemet (encefalomyelit) tillstöta. I det perifera nervsystemet är B. burgdorferi-infektion förknippad med mononeuritis multiplex och polyradikuloneurit.MuskelkrampAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Peptidförlängningsfaktor 2Mjölkproteiner: Större andelen av proteiner i mjölk utgörs av kaseiner och vassleproteiner som laktalbumin och laktoglobuliner. Immunglobuliner finns i höga halter i kolostrum och ganska låga halter i mjölk.EatingKlenbuterol: En fenylaminoetanol med substitutioner, som vid låga doser har beta-2-adrenomimetiska egenskaper. Den används som bronkutvidgande medel vid astma.eIF-4G: En beståndsdel av eIF-4F som deltar i ett flertal proteinreaktioner vid translationsinitieringsstället. Sålunda kan den medverka till att samla olika initieringsfaktorer vid det ställe där tolkningen påbörjas.Aktinin: En proteinfaktor som reglerar längden av R-aktin. Kemiskt liknar den aktin, men skiljer sig immunokemiskt.Hyperinsulinism: Ett syndrom med onormalt höga insulinhalter i blodet.. Det kan ge upphov till hypoglykemi. Orsaken till tillståndet varierar, och omfattar överproduktion från betacelltumörer (insulinom), autoantikroppar mot insulin, insulinreceptordefekt (insulinresistens), eller för hög förbrukning av insulin eller hypoglykemimedel.Kött: De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.Multienzymkomplex: System av enzym som verkar i följd genom att katalysera på varandra följande reaktioner sammankopplade med gemensamma metabola intermediärer. De kan medverka i en enkel omsättning av vattenmolekyler eller väteatomer, eller vara förknippade med stora supramolekylära strukturer som mitokondrier eller ribosomer.eIF: Peptidinitieringsfaktorer från eukaryota organismer. Mer än tolv faktorer deltar i initiering av peptidkedjor i eukaryota celler. Många av dessa spelar en roll i regleringen av den takt, i vilken mRNA-tolkningen sker.Insulinresistens: Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.Lårbensven: Venen som åtföljer lårpulsådern i samma skida. Den utgör fortsättningen på knävecksvenen och övergår i den yttre höftvenen.RNAProteinisoformerFettvävnad: Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.SyrgasförbrukningNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.MealsDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Anpassning, fysiologiskProtonkogenproteiner c-aktSarkom, YoshidaLivsmedel: Allt som kan tjäna som föda åt kroppen, genom att ge näring till vävnadstillväxt och energi till kroppsvärme.ProteolysisKolradioisotoper: Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.VävnadsnybildningMöss, inavlade mdx: En musstam som utvecklats från en spontan mutation (mdx) i C57BL-möss. Mutationen är X-kromosombunden och ger livskraftiga, homozygota djur som saknar muskelproteinet dystrofin, har höga serumhalter av muskelenzym och vävnadsdefekter liknande dem vid muskeldystrofi hos människor. Vävnadsegenskaperna, länkningen och mdx-läget gör dessa möss till värdefulla modeller för Duchennes muskeldystrofi.UbikvitinTillväxthormon: En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.Förändringar efter dödenTroponinGenuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Bärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.Kost: Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Kontraktila proteiner: Proteiner som deltar i sammandragningsprocesser. De omfattas av muskelproteiner och proteiner i andra celler och vävnader. Den senare typen deltar i begränsade sammandragningsprocesser i cytoplasman, i cellrörelse och i cellanhopningsfenomen.MuskelstretchingUbikitinerFosfoproteinerMuskelstelhet