Mupirocin är ett topisk tillämpat antibiotikum som används för att behandla infektioner orsakade av sensitiva stafylokocker och streptokocker, till exempel impetigo och ytliga brännskador. Det verkar genom att inhibera bakteriens protein syntes och på så sätt stoppa dess tillväxt och multiplikation. Mupirocin är tillgängligt receptfritt i vissa länder, men i andra krävs ett recept för att få det prescriberat av en läkare.

I medicinsk kontext, är en salvor (även känd som en topisk behandling) ett medel som appliceras på ytan av kroppen, ofta i form av en salva, kräm, gelé eller olja, för att lindra smärta, lindra irritation eller behandla olika hudtillstånd. Salvor kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, beroende på deras ändamål, och de kan användas för att behandla allt från torrhet och eksem till muskel- och ledsmärta.

Ett enzym som aktiverar isoleucin med dess specifika tRNA. EC 6.1.1.5.

Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).

Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.

Okänslighet hos bakterier för verkan av meticillin, ett halvsyntetiskt penicillinderivat.

Ett antibiotiskt ämne som erhålls ur jäsningsvätskan från Fusidium coccineum. Det verkar genom att blockera translokation under proteinsyntesen.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Desinfektionsmedel och antiseptiskt medel för lokalt bruk, som även används som munvatten för att förebygga plack.

Behandling med antibiotika före, under eller efter en diagnos, en terapeutisk eller kirurgisk åtgärd i syfte att förebygga infektioner.

Stafylokockhinfectoner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som främst lever på huden och slemhinnor hos människor. Infektionerna kan variera från milda, ytliga hudinfektioner som impetigo till allvarligare, systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) eller lunginflammation (pneumonia), särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan även orsaka abscesser, infektioner i sår och andra allvarliga komplikationer om de tränger djupare in i kroppen.

Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en bakteriestam som orsakar infektioner och är resistent mot meticillin och andra betalaktamantibiotika, inklusive oxacillin. MRSA kan vara svår att behandla på grund av dess resistens och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid infektioner i djupare vävnader.

Katetrar avsedda att lämnas kvar i ett organ eller kärl för en längre tidsperiod.

En grupp antibiotika av cykliska peptider från Tracy-I-stammen av Bacillus subtilis. Den marknadsförda produkten utgörs av en blandning av minst 9 bacitraciner, av vilka bacitracin A är huvudbeståndsd elen. Den används för lokal behandling av öppna, infekterade eksem eller hudsår.

Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.

Läkemedelstillförsel genom näsan, även känd som nasal läkemedelsadministration, är en metod för att leverera mediciner till kroppen genom näsan med hjälp av sprayer, droppar eller inhalatorer, vilket möjliggör en snabb och effektiv absorption av substansen till blodomloppet.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.

En 'näsa' är ett organ som är beläget i mitten av ansiktet och består av två näsborrar, näsan och näsöppningarna till näshålorna. Näsan innehåller cilierade celler som warmar, fuktar och filtrerar luften innan den andas in, vilket hjälper till att skydda de undre luftvägarna och lungorna från skador och infektioner.

Bukhinneinflammation, eller appendicitis, är en inflammation i blindtarmen (appendix), en smal, tunn, blindsäckliknande utväxt som hänger från den bakre väggen av kolon i nedre delen av buken. Symptomen på bukhinnesackscancer kan vara diffusa och inkludera smärta eller ilska i underlivet, kräkningar, feber, förstoppning och/eller diarré. I allvarliga fall kan inflammationen leda till komplikationer som blindtarmsspricka (perforering) eller blindtarmsinflammation (appendicitis). Behandlingen av bukhinnesackscancer innebär ofta en operation för att ta bort den inflammerade bukhinnesäcken.

En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.

En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).