Metalloids
I medicinsk kontext, används termen "metalloid" sällan eller aldrig. Men i allmän kemi är ett metalloid ett grundämne som har egenskaper som ligger mellan de hos metaller och icke-metaller. De flesta metalloider har delvis metalliska och delvis icke-metalliska egenskaper. De vanligaste metalloiderna inkluderar: bor, silicium, germanium, arsenik, antimon och tellur. I vissa fall kan dessa grundämnen ha relevans för toxicologi eller miljömedicin, men de är inte specifikt associerade med en medicinsk definition.
Antimon
Aquaglyceroporiner
'Aquaglyceroporins' refererar till en specifik typ av vattenkanaler (aquaporiner) som också transporterar glycerol och små läkemedel över cellmembranet. De är proteinkanaler som förekommer hos många levande organismer, inklusive människor, och spelar en viktig roll i regleringen av vattenbalansen och transporten av glycerol i kroppen.
Antimonkaliumtartrat
Jonpumpar
Arsenik
Grått, metalliskt grundämne med kemiskt tecken As, atomnummer 33 och atomvikt 75. Arsenik är är utbredd i hela universum, huvudsakligen i form av arsenider. I jordskorpan ingår ämnet i naturliga leger ingar och i stor utsträckning i svavelföreningar (sulfider). De flesta arsenikföreningar är giftiga, och vissa former av arsenik är karcinogena.
Tellurium
Arsenite Transporting ATPases
Arsenite transporting ATPases are a type of membrane-bound protein complexes that use the energy from ATP hydrolysis to actively transport arsenic compounds, specifically arsenite (As(III)) ions, across biological membranes. These pump systems play a crucial role in detoxification mechanisms by reducing the toxic effects of arsenic on cells and organisms.
Natriumföreningar
Natriumföreningar, även kända som natriumsalt, är joniska föreningar som innehåller natrium (Na+) som en katjon och är vanligt förekommande i naturen. De flesta natriumföreningar är vattenlösliga och har hög elektrisk ledningsförmåga. Natriumklorid (NaCl), även känt som koksalt, är ett exempel på en vanlig natriumförening.
Arsenatreduktas
Fytokelatiner
Metallochaperones
Metallochaperons är proteiner som hjälper till att transportera och leverera metallioner, såsom koppar, järn och zink, till rätt plats inne i ett cellulärt enzym eller ett annat protein. De gör detta genom att bilda komplex med metallionen och sedan interagera med och överför metallionen till acceptorproteinet. Metallochaperoner spelar därmed en viktig roll i att reglera cellens metallhomeostas och skydda den mot skadlig påverkan från överskott av metallioner.
Metaller
Arsenikföreningar
Oorganiska eller organiska föreningar innehållande arsenik.
Tungmetaller
Arsenikförgiftning
Störningar, som kan få dödlig utgång, förenade med akut eller kronisk exponering för arsenikföreningar. Akut förgiftning ger gastrointestinala symtom och encefalopati, som kan yttra sig som krampanfal l, mentala förändringar och koma. Kronisk exponering är förenad med retningar i slemhinnorna, deskvamativa utslag, muskelsmärta, perifera nervåkommer och vita linjer i naglarna.
Prokaryotiska celler
Prokaryotiska celler är en typ av cell som saknar ett definierat cellkärnhus och andra membranomslutna organeller, inklusive mitokondrier, kloroplasti och endoplasmatiskt retikulum. De omfattar bakterier och archaea och är vanligen mindre än eukaryotiska celler. Deras genetisk information finns i en cirkulär, bakteriechromosom som ligger fri i cytoplasman. Prokaryoter har ett enklare cellyta med två huvudsakliga komponenter: peptidoglykan-rika cellväggar och yttermembran. De reproducerar sig ofta asexuellt genom binär fission.
Multienzymkomplex
System av enzym som verkar i följd genom att katalysera på varandra följande reaktioner sammankopplade med gemensamma metabola intermediärer. De kan medverka i en enkel omsättning av vattenmolekyler eller väteatomer, eller vara förknippade med stora supramolekylära strukturer som mitokondrier eller ribosomer.
Vattenförorenande ämnen, kemiska
Biologisk nedbrytning
Biologisk transport
Nukleotider
Nukleotider är de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA, molekyler som lagrar genetisk information och kodar för proteiner. En nukleotid består av en pentos-socker (ribosa eller deoxyribosa), en fosfatgrupp och en nitrogenbas. Nitrogenbaserna kan vara adenin, guanin, cytosin och uracil i RNA eller thymin i DNA. Nukleotider kopplas samman med varandra genom fosfatbrückor mellan sockerstrukturerna och bildar på så sätt långa polymerkedjor.
Katalys
Kolibakterie
Oxidation-reduktion
Molekylsekvensdata
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.