En långsamt växande elakartad tumörform med ursprung i broskceller, vanligast i bäckenets ben eller nära ändarna på långa benpipor, hos medelålders eller äldre människor. De flesta kondrosarkom uppkommer "de novo" (utan föregående förändringar), men några kan uppstå i en befintlig, godartad broskvävsförändring eller hos patienter med enkondromatos.

En sällsynt och aggressiv variant av kondrosarkom, kännetecknad av ett histologiskt bifasmönster med små, kompakta celler blandade medöar av broskmassa. Tumören har förkärlek för ben med platt tvärsni tt; långa, rörformade benpipor angrips sällan. De har en tendens att uppträda i de lägre åldersgrupperna och vill gärna metastasera.

En godartad tumörform med ursprung i broskvävsbildande mesodermalceller. Den kan stanna inuti brosk- eller benvävnaden (äkta kondrom; enkondrom) eller växa ut på broskytan (ekkondrom eller ekkondros). Syn. kondrom.

Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.

Godartade broskbildningar i metafysen på ett flertal rörben.

En elakartad tumör med ursprung i de embryonala resterna av notokorden (ryggsträngen). Syn. kordokarcinom, kordoepiteliom och notokordom.

Myxosarcom är en sällsynt typ av mjuk tumör (sarcom) som vanligtvis utvecklas i vävnader som innehåller bindväv, såsom muskler och bindeväv runt blodkärl. Tumören karakteriseras av att den består av celler som producerar myxoid substans (en slags slemmig massa). Myxosarkom tenderar att växa långsamt, men kan fortfarande vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, möjligen i kombination med strålbehandning eller kemoterapi beroende på graden och spridningen av cancern.

En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.

Lårbenstumörer är abnorma tillväxter eller noduler i eller på lårbenet, som kan vara godartade ( icke cancerbildande ) eller maligna ( cancerbildande ), och kan orsakas av olika faktorer såsom bencellskancer, ledkalkulationer, sarcoma eller metastaser från andra cancersjukdomar.

Skallbastumörer är ovanliga, benigna tumörer som utvecklas i tinningbenet (temporalbenet) och består av benvävnad och bindväv.

Multipla exostoser är en ärftlig medfödd benvävsnära sjukdom som karaktäriseras av bildning av flera (multipla) benutskott (exostoser) på lårben, överarmsben och andra rörliga ledpartier, vilket kan leda till skolios, ledsmärta och nedsatt rörelseomfång.

En tumör är en abnorm odling av celler som kan växa in i eller förstöra omgivande vävnad, medan bindväv är ett sammanhållande och stödjande vävnadssystem som består av celler som producerar extracellulär matrix, och mjukdelar är en allmän term för icke-benig vävnad i kroppen, inklusive muskler, fett, slemhinnor och andra icke-beniga vävnader.

Osteosarcoma är en malign tumör som utgår från benets broskceller och karakteriseras av att tumörcellerna producerar osteoid, ett tidigt stadium av benbildning. Det är den vanligaste primära benmaligniteten hos barn och unga vuxna och tenderar att drabba lårbenet nära knäet eller överarmsbenet nära axeln. Symptomen kan inkludera smärta, tumörväxt och systemiska symptom som feber och trötthet vid ett senare stadium. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på graden och spridningen av cancern.

Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.

"Bäckenbenet, även kallat os coxae, är en del av bäckenet och består av tre benstycken: ilium, ischium och pubis, som fusionerats till ett ben som artikulerar med lårbenet via höftleden."

Enzymer som katalyserar elimineringen av glukuronatrester från kondroitin A, B och C, eller som katalyserar hydrolys av sulfatgrupperna i 2-acetamido-2-deoxi-D-galaktos-6-sulfatenheterna i kondroitinsulfat. EC 4.2.2.-.

Sällsynt, godartad, kronisk och fortskridande metaplasi, med broskbildning i ledernas synovialhinnor, senskidor eller slemsäckar. Några utväxter kan lossna och bilda lösa kroppar. När dessa genomgår s ekundär förkalkning kallas tillståndet synovial osteokondromatos.

Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.

En osteokondrom är en benign (godartad) tillväxt av benvävnad som sticker ut från en ledkapsel eller ett annat vävnadsplan där ben och brosk möts, vanligtvis i närheten av leder. Den består av både ben- och broskvävnad och kan orsaka smärta, skurande känslor eller mekaniska problem om den ökar i storlek eller pressar på omgivande vävnader. Osteokondrom är den vanligaste ben tumör som förekommer hos barn och unga vuxna.

Cancer eller tumörer i överkäken.