Däggdjursceller som producerar melaniner, färgämnen som finns huvudsakligen i överhuden, men även i ögon och hår. Fenomenet kallas melanogenes. Färgen kan ändras, beroende på antalet melanocyter eller mängden färgämne som produceras och lagras i de organeller som kallas melanosomer. Stora icke-däggdjursceller med innehåll av melanin kallas melanoforer.

Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.

Vitiligo är en hudsjukdom som karaktäriseras av vita, avsvultna fläckar på huden orsakade av avsaknaden av pigmentproducerande celler (melanocyter). Dessa fläckar kan vara små och spridda eller täcka stora områden av kroppen. Sjukdomen kan påverka personer av alla hudfärger, men den är särskilt uppenbar hos mörkhyade individer. Vitiligo kan vara lokaliserad till en del av kroppen eller vara systemisk och drabba flera områden. Den orsakas av ett autoimmunt förlopp där kroppens immunförsvar attackerar och förstör melanocyterna. Vitiligo är inte livshotande, men den kan ha en betydande psykosocial påverkan på drabbade individer på grund av dess synliga natur. Behandlingen av vitiligo kan variera från topiska behandlingar med kortikosteroider

Ett oxidoreduktas-enzym som katalyserar reaktionen mellan L-tyrosin, L-dopa och syre till L-dopa, dopakinon och vatten. Det är ett kopparprotein som även verkar på katekoler och till dels katalyserar samma reaktioner som katekoloxidas. EC 1.14.18.1.

Melaninhaltiga organeller i melanocyter och melanoforer.

Färgning av huden.

En basal transkriptionsfaktor för spiral-ögla-spiral-leucinblixtlås som reglerar celldifferentiering och utveckling av en rad olika celltyper, inklusive melanocyter, osteoklaster och näthinnepigmentepitel. Mutationer i MTF-protein har satts i samband med osteopetros (marmorbensjuka) och Waardenburgs syndrom.

Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.

'Pigmentering' refererer til fordelingen og koncentrationen af pigmenter i kroppen, især det melaninpigment som produceres i hudens melanocytceller. Melanin er ansvarlig for hudens farve, og variationer i pigmentering kan føre til forskelle i hudton fra meget lys (albino) til meget mørk (sort). Pigmenteringen kan ændres over tid som svar på forskellige faktorer, herunder sollys, alder, hormonelle forandringer og visse sygdomstilfælde.

Färgen på hår eller päls.

En avgränsad, stabil förändring i huden eller, ibland, i munslemhinnan, som inte beror på yttre orsaker och därför anses vara av ärftligt ursprung.

"Alpha-MSH (Alpha-Melanocyte Stimulating Hormone) är ett neuropeptidhormon som produceras och secretetas av hypofysens bakkropp (neurohypofysen) och har en varierad biologisk aktivitet, inklusive att stimulera melaninproduktionen i huden och ha ett undertryckande inflytande på aptit och hungerkänslor."

En peptid med 21 aminosyror som cirkulerar i plasma, men dess ursprung är okänt. Den har hittats i höga halter i hjärnan och kan möjligen reglera viktiga funktioner i nervceller och astrocyter, såsom tillväxt och utveckling. Peptiden återfinns även i hela mag-tarmkanalen, lungor och njurar.

Ett tillstånd som beror på brist på melaninfärgämne i epidermis; tillståndet kallas även hypomelanos. Pigmenteringsförlusten kan vara lokal eller allmän och kan orsakas av genetiska defekter, vävnadsskador, inflammationer eller infektioner.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Enzymer av isomerasklass som katalyserar oxidation av en del av en molekyl och motsvarande reduktion av en annan del av samma molekyl. Hit hör t ex enzymer som omvandlar aldoser till ketoser (aldos-ketosisomeraser), enzymer som växlar kol-koldubbelbindningar (kol-koldubbelbindningsisomeraser) och enzymer som kastar om (transponerar) svavel-svavelbindningar (svavel-svavelbindningsisomeraser). EC 5.3.

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

Kraftig färgning av huden, oftast till följd av ökad melaninpigmentering i överhud och hud (hypermelanos). Hyperpigmenteringen kan uppträda lokalt eller vara utbredd. Tillståndet kan bero på exponering för ljus, kemikalier eller andra ämnen, eller på en primär ämnesomsättningsrubbning.

Pigmentation disorders refer to abnormal changes in the color of the skin, hair, or eyes caused by variations in melanin production or distribution.

Peptider med förmåga att stimulera de färgalstrande cellerna melanocyter hos däggdjur och melanoforer hos lägre ryggradsdjur. Genom att stimulera syntes och distribution av melanin i dessa celler ökar de pigmenteringen av hud och annan vävnad. MSH, som fås från proopiomelanokortin (POMC), produceras av melanotroper i pars intermedia, kortikotroper i adenohypofysen och hypotalamusnervcellerna i arkuatuskärnan.

Agouti-associated protein (Agouti protein) er ein proteine som i biologien er kjent for å spille en rolle i reguleringen av fargen og vekten hos pattedyr, herunder mus og rotter. Agouti-proteinet virker ved å binde seg til melanocortinreceptor 4 (MC4R) i hypothalamus, som er en del av hjernen som er involvert i reguleringen av appetitt og vekt. Når agouti-proteinet binder seg til MC4R, blir signalet for satt appetitt undertrykt, og dette fører til økt spisevilje og forstyrrelser i vekstanpassingen. Videre kan forstyrrelser i agouti-proteinet og melanocortinreceptor 4-systemet være involvert i uviklingsen av visse typer fedme hos mennesker.

The uvea, also known as the uveal tract or vascular tunic, is the middle layer of the eye located between the retina (inner layer) and sclera (outer layer). It consists of three main structures: the iris (the colored part of the eye), the ciliary body (responsible for accommodation and production of aqueous humor), and the choroid (a layer of blood vessels that provides nutrients to the retina).

En undertyp av melanokortinreceptorer som främst påträffas i melanocyter. Den har specificitet för alfa-MSH och ACTH. Funktionsbristmutationer hos denna receptor ansvarar för merparten av de recessiva dragen av rött hår och blek hud hos människor.

Cancer i huden.

I can't provide a single medical definition for "Neurallist" since it is not a standard term in the field of medicine. However, I can give you an idea based on its individual components: "neural" and "list."

"c-Kit proteins are transmembrane receptor tyrosine kinases that bind to the stem cell factor (SCF) and play crucial roles in various biological processes, including cell survival, proliferation, differentiation, and migration. They are widely expressed in hematopoietic stem cells, mast cells, melanocytes, and germ cells, among others. Mutations in the c-Kit gene have been associated with several human diseases, such as certain types of cancer, including gastrointestinal stromal tumors (GISTs), systemic mastocytosis, and acute myeloid leukemia."

En pigmentnev är en benign (godartad) hudväxt som karaktäriseras av en ökning av melanocyter, de celler som producerar det pigment som ger huden dess färg (melanin). Pigmentnevi kan vara platta eller upphöjda och kan variera i storlek. De flesta pigmentnevi är bruna till svarta, men de kan också vara köttfärgade eller röda. Även om de vanligtvis är ofarliga, kan de i sällsynta fall utvecklas till maligna melanom, en form av hudcancer. Det är viktigt att regelbundet kontrollera pigmentnevi och uppsöka läkare om man observerar några förändringar i storlek, form eller färg.

Syndrom kännetecknat av tre huvuddrag: okulokutan albinism, avsaknad av lagringskapacitet i blodplättarna och ansamling av ceroid lipofuscin i lysosomerna.

"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."

En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.

Fenyltiourea är ett kemiskt ämne som används inom forskning och industri, och som också förekommer som en biprodukt vid syntesen av vissa läkemedel. Det är en analog till tyrosin, en aminosyra som finns naturligt i kroppen, och fungerar som en inhibitor av ett enzym som kallas tyrosinhydroxylas. Fenyltiourea har visat sig ha vissa farmakologiska egenskaper, till exempel kan det verka neuroprotektivt under vissa förhållanden, men används inte som läkemedel hos människor på grund av sin potentiala toxicitet.

SOXE-transkriptionsfaktorer är en grupp av transkriptionsfaktorer som inkluderar SOX8, SOX9 och SOX10, som alla delar en gemensam DNA-bindande domän och spelar viktiga roller i utvecklingen av olika celltyper, särskilt i urin systemet och nervsystemet.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

En stamcellsfaktor, också känd som stammcellsförväxlingsfaktor eller hematopoetisk växtfaktor, är ett typ av proteiner som spelar en viktig roll i produktionen och differensieringen av blodceller inuti kroppen. Dessa faktorer hjälper till att reglera själva processen där stamceller (ospecialiserade celler) utvecklas till olika typer av blodceller, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättor. Stamcellsfaktorer kan även ha en funktion i andra biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering och celleväxt.

gp100 (glycoprotein 100) är ett intracellulärt protein som förekommer naturligt i melanocyter, de celler som producerar pigment i huden. Det är ett tumörantigen som kan överföras till cellytan och uttryckas på ytan av cancerceller vid melanom, en form av hudcancer. gp100 används som mål för immunterapi vid behandling av metastatisk melanom.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

De stora pigmentcellerna hos fiskar, grod- och kräldjur och många ryggradslösa djur, som aktivt sprider och ackumulerar sina färgämneskorn. Dessa celler omfattar melanoforer, erytroforer, xantoforer, leukoforer och iridioforer. Hos alger motsvaras kromatoforer av kloroplaster. Hos fototrofa bakterier motsvaras de av membranorganeller (bakteriella kromatoforer).

Ett enzym tillhörande oxidoreduktasklassen som katalyserar reaktionen mellan katekol och syre, vilken ger bensokinon och vatten. Enzymet består av ett komplex av kopparhaltiga proteiner som verkar ock så på substituerade katekoler. EC 1.10.3.1.

Piebaldism är en sällsynt, autosomalt dominant genetisk hud- och hårfärgsstörning som orsakas av mutationer i kväveoxidssyntas 1 (NOS1) eller kit ligand (KITLG) gener. Störningen karaktäriseras av en ofullständig utveckling av melanocyterna (hudens pigmentceller), vilket leder till att huden och/eller håret har vita fläckar eller strimmor. De vita områdena saknar ofta pigment helt, och dessa är vanligtvis symmetriskt placerade på kroppen, särskilt på ansiktet, magen, ryggen och extremiteterna. Piebaldism påverkar inte alltid bara huden och håret, utan kan även orsaka vitrandighet i ögonbryn, ögonfransar och i vissa fall även i iris. Detta tillstånd är ofarligt och behöver inte behandlas medicinskt,

Hos djur experimentellt framdriven tumör som producerar melanin och tjänar som modell för melanomstudier hos människa.

MART-1, även känt som Melan-A, är ett antigen som förekommer naturligt i melanocyter, de celler som producerar pigment i huden. Det används som tumörmarkör vid diagnostisering och behandling av melanom, en form av hudcancer. Antigenet är specifikt för melanocyter och kan hjälpa till att skilja maligna melanocytceller från normala celler.

En familj G-proteinbundna receptorer med specificitet för melanocytstimulerande hormoner (MSH) och adrenokortikotropt hormon (ACTH). Det finns flera undertyper av melanokortinreceptorer, var och en med en distinkt bindningsspecificitet och vävnadslokalisering.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

I en enkel medicinsk definition, är "melanos" ett organell inne i hudens, hårs och ögonfransars pigmentceller (melanocyter), som producerar det bruna pigmentet melanin. Melanos är ansvariga för att ge huden, håret och ögonfransarna deras färg och skyddar också huden mot skador från ultraviolett strålning (UV-strålning). Variationer i antalet och typen av melanos kan leda till individuella skillnader i hud-, hår- och ögonfransfärg.

Cellytereceptorer som binder kortikotropin (ACTH) med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar. Farmakologiska studier antyder att det kan finnas ett flertal ACTH-receptorer. En ACTH-receptor har klonats och tillhör en underfamilj av G-proteinbundna receptorer. Förutom i binjurebarken förekommer ACTH-receptorer i hjärnan och immunsystemet.

En heterogen grupp autosomala, recessiva störningar med åtminstone fyra erkända typer, som alla har nedsatt pigmentering av hud, hår och ögon. De två vanligaste är tyrosinaspositiv och tyrosinasnegati v.

"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."

Myosin type V är ett motorprotein som spelar en viktig roll inom celldelningen och transporten av vesiklar inne i celler. Det tillhör klassen av myosiner som kallas för "traditionella myosiner" och har en specifik struktur med två huvuddomäner, en motordomain som binder till aktinfilament och en cargo-bärande stjälkdomän. Myosin type V är specialiserat att kunna ta långa steg under transporten av last, vilket gör det effektivt för att transportera last över längre avstånd inne i celler.

Melanoma-specific antigens are proteins or molecules that are uniquely expressed or overexpressed in melanoma cells, which can be recognized by the immune system as foreign and trigger an immune response. These antigens can serve as targets for immunotherapy treatments, such as cancer vaccines and T-cell therapies, to stimulate the patient's own immune system to attack and destroy melanoma tumors. Examples of melanoma-specific antigens include melanoma-associated antigens (MAAs) like Melan-A/MART-1, gp100, and tyrosinase.

Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.