Lymfotoxin-betareceptor
En medlem i TNF-receptorfamiljen. Den har specificitet för lymfotoxin alfa1, alfa2-heterotrimeren och TNFSF14. Receptorn spelar en roll i lymfoid organbildning och vid differentieringen av vissa undertyper av naturliga mördarceller (NK-celler). Receptorsignallering sker genom dess association med TNF-receptorbundna faktorer.
Lymfotoxin-beta
En membranbunden medlem av TNF-familjen som främst finns på lymfocyter. Den kan bilda en heterotrimer (lymfotoxin alfa1, beta2-heterotrimer) med den lösliga liganden lymfotoxin-alfa och förankra den på cellytan. Det membranbundna komplexet är specifikt för lymfotoxin-betareceptorn.
Lymfotoxin-alfa
En medlem i TNF-familjen som frisätts av aktiverade lymfocyter. Lösligt lymfotoxin är specifikt för TNFR-I, TNFR-II och TNFSF14. Lymfotoxin-alfa kan bilda en membranbunden heterodimer med lymfotoxin-beta som har specificitet för lymfotoxin-betareceptorn.
Tumor Necrosis Factor Ligand Superfamily Member 14
Tumor Necrosis Factor Ligand Superfamily Member 14, also known as Lymphotoxin-like, inflammation-inducing ligand (LIGHT), is a type-II transmembrane protein and a member of the tumor necrosis factor (TNF) superfamily. It plays a crucial role in immune regulation, lymphoid organ development, and the initiation of innate and adaptive immune responses through its interaction with herpesvirus entry mediator (HVEM), a receptor expressed on various cell types including T cells, B cells, and dendritic cells. LIGHT can also exist in a soluble form upon cleavage from the cell surface, mediating both pro-inflammatory and immune-regulatory functions, depending on the context and target cells involved.
Lymfotoxin alfa1, beta2-heterotrimer
Ett heterotrimerkomplex bestående av en lymfotoxin-alfamolekyl och två lymfotoxin-betamolekyler. Det är förankrat till cellytan genom lymfotoxin-betakomponentens transmembrandomän och har specificitet för lymfotoxin-betareceptorn. Komplexet spelar en roll i regleringen av lymfoid organbildning och vid differentieringen av vissa undertyper av naturliga mördarceller.
Tumörnekrosfaktorreceptorer
Receptors, Tumor Necrosis Factor, Member 14
TNF Receptor Superfamily Member 14, also known as TNFRSF14 or HVEM (Hernpesvirus Entry Mediator), is a cell surface receptor that plays a role in the regulation of immune responses and inflammation. It binds to various ligands, including LIGHT and BTLA, to initiate intracellular signaling pathways that can lead to either costimulatory or coinhibitory effects on T cell activation and survival. Dysregulation of this receptor has been implicated in the development of certain autoimmune diseases and cancer.
NF-kappa B p53 underenhet
NF-kappa B (nuclear factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) is a protein complex that regulates DNA transcription, cytokine production, and cell survival. The p53 protein, also known as "the guardian of the genome," is a tumor suppressor that plays a crucial role in preventing cancer formation by regulating cell division and apoptosis (programmed cell death). When NF-kappa B p53 complex forms, it can lead to abnormal cell survival and contribute to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the regulation and function of this complex is essential for developing effective therapeutic strategies.
CCL21-kemokin
CCL21 (C-C motif chemokine ligand 21) är en kemokin som spelar en viktig roll inom immunförsvaret, särskilt när det gäller att reglera migration och positionering av olika typer av vita blodceller, framför allt dendritiska celler och T-lymfocyter. CCL21 attraherar dessa celler till sekundära lymfoida organ, där de kan delta i immunresponsen mot infektioner och andra främmande ämnen. CCL21 binder till sin receptor, CCR7, för att utöva sina funktioner. Den produceras naturligt i lymfnoder och Peyers platta i tarmen.
Lymfvävnad
Peyers plack
Tumörnekrosfaktorreceptorer, typ I
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Tumörnekrosfaktor-alfa
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Membranproteiner
Receptorer, transforming growth factor beta
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) receptorer är en typ av cellmembranreceptor som binder till TGF-β-signaleringsproteiner. När TGF-β-proteinet binder till receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket leder till reglering av celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd) och extracellulär matrisproduktion. TGF-β-receptorerna spelar därför en viktig roll i embryonal utveckling, homeostas och sjukdomsprocesser som cancer.
Dendritiska celler, follikulära
Celler med omfattande dentritiska utskott, påträffade i B-cellsområden (primära folliklar och germinalcentra) i lymfvävnad. De är inte besläktade med de T-cellsassocierade dendritiska cellerna. Follikulära dendritiska celler har Fc-receptorer och C3b-receptorer, men till skillnad från andra dendritiska celler bearbetar de inte eller presenterar antigen så att dessa känns igen av T-celler. Istället binder de antigen såsom immunkomplex på sina ytor under långa perioder och kan presentera antigen för B-celler vid en immunreaktion.