I en enkel mening kan lipokaliner definieras som en typ av protein som binder och transporterar lipofila (olösliga i vatten) molekyler, såsom kolesterol och fettsyror, inom celler eller i blodbanan. Lipokalinerna hjälper till att reglera koncentrationen av dessa lipofila substanser och bidrar också till att skydda celler från skada orsakad av fria radikaler. Det är värt att notera att det finns olika typer av lipokaliner, såsom Lipocalin-2 (NGAL), Apolipoprotein D och Lipovitellin-1, som alla har olika funktioner och strukturer.

Lipocalin-1, även känt somNGAL (Neutrophil Gelatinase-Associated Lipocalin), är ett protein som främst uttrycks i neutrofila granulocyter (en typ av vita blodkroppar) och kan hittas i urinen och blodet. Det fungerar som en bärarmolekyl för lipofila (fettlösliga) substanser och är involverat i celldefens och immunförsvar, särskilt vid njurskador där det kan användas som ett tidigt markör för akut tubulär skada.

Apolipoprotein D (ApoD) är ett protein som transporterar och hjälper till att metabolisera lipider, såsom kolesterol och fettsyror, i kroppen. Det förekommer naturligt i centrala nervsystemet (CNS), där det tros ha en neuroprotektiv roll och kan vara involverat i skyddandet av nervceller mot skada orsakad av oxidativ stress och inflammation. ApoD kan också hittas i andra delar av kroppen, inklusive levern och blodplasma. Vissa studier har föreslagit att ApoD kan spela en roll i patofysiologiska processer som är relaterade till neurodegenerativa sjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

Argasidae är en familj av blodsugande fästingar, även kända som hårda fästingar eller "brown ticks", som karaktäriseras av ett ovalt, platt och tillbakadraget bålform when i vila. De har en skivexpandering mun, som saknar de tydliga käkarna hos andra fästingar, och deras bett kan överföra patogener som orsakar sjukdomar såsom Q-feber och Ornitoticksfeber.

De serumglobuliner som har den snabbaste elektroforesrörelsen. De uppdelas ytterligare i snabba alfa(1)- och mindre snabba alfa(2)globuliner.

'Argas' är ett släkte av blodsugande parasiter inom klassen Arachnida och ordningen kvalster, mer specifikt underordningen Argasina. Dessa äggläggande parasiter är vanligtvis kända som "boskapskvalster" eller "fågelkvalster", och de livnär sig på blod från djur och fåglar. De karaktäriseras av sitt utseende med en platt, brett kropp och ett par långa munventiler som används för att penetrera huden på värddjuret. Argaskvalster kan vara vektorer för olika sjukdomar, inklusive Ornitologisk Relapsing Febril Syndrome (ORFS) och Krim-Kongekungsljud (CCHF).

Globuliner i mjölk.

Salivproteiner och peptider är en samling av proteiner och peptider (små proteiner) som produceras och utsöndras av speicheldrüserna, vilka hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna från nedbrytning och infektioner samt underlätta sväljningen.

"Kunitz soybean trypsin inhibitor (KSTI) is a type of protease inhibitor found in soybeans that specifically inhibits the activity of the enzyme trypsin, which is involved in protein digestion."

En stor, allmänt utbredd ordning av spindeldjur, som omfattar kvalster och fästingar och inkluderar växt-, djur- och människoparasiter, samt flera viktiga sjukdomsvektorer.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

Proteiner hos någon insektsart.

Rhodnius är ett släkte inom insektsordningen halvvingar (Hemiptera) och underordningen cikador (Auchenorrhyncha). Detta släkte omfattar flera arter av små, växtsugande skinnbaggar som främst förekommer i tropiska regioner i Amerika. En känd art inom släktet är Rhodnius prolixus, som är en vektor för Chagas sjukdom, en parasitär infektion orsakad av protozoen Trypanosoma cruzi.

Hormoner producerade av ryggradslösa djur, som insekter, blötdjur och maskar.

Retinolbindande protein (RBP) är ett specifikt transportprotein som binder sig till och transporterar retinol, också känt som vitamin A-aldehyd, i kroppen. Retinol är en form av vitamin A som är viktigt för synen, celltillväxten och hudens hälsa. RBP är syntetiserat i levern och transporteras sedan via blodomloppet till målceller i olika delar av kroppen.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Proteiner som sticker ut från luktreceptorceller och som specifikt binder doftmolekyler och utlöser svarsreaktioner i nervcellerna. Det stora antalet olika luktreceptorer tycks härröra från ett flertal genfamiljer och underfamiljer snarare än från omordningar i DNA.

Föreningar som innehåller en 1-dimetylaminonaftalen-5-sulfonylgrupp.

Proteiner som produceras av den gravida kvinnans organ eller moderkaka. Sådana proteiner kan vara graviditetsspecifika (dvs att de endast förekommer under graviditeten) eller graviditetsassocierade (kan förekomma antingen under graviditeten eller i samband med t ex hormonbehandling eller vissa tumörsjukdomar).

Enzymer av isomerasklass som katalyserar oxidation av en del av en molekyl och motsvarande reduktion av en annan del av samma molekyl. Hit hör t ex enzymer som omvandlar aldoser till ketoser (aldos-ketosisomeraser), enzymer som växlar kol-koldubbelbindningar (kol-koldubbelbindningsisomeraser) och enzymer som kastar om (transponerar) svavel-svavelbindningar (svavel-svavelbindningsisomeraser). EC 5.3.

Proteinkomponenter i lipoproteiner som återstår sedan de fetter som proteinerna varit bundna till avlägsnats. De har en viktig roll i transporten och omsättningen av fetter.

Kemiska ämnen som organismer avger till sin omgivning och som framkallar någon beteendemässig eller fysiologisk reaktion hos organismer av samma art. De kemiska signalerna kan förnimmas som doft eller genom kontakt.

Proteiner som utsöndras i större eller mindre mängd i blodet av hepatocyter i samband med skada, inflammation eller sjukdom. Dessa proteiner tjänar som hämmare eller mediatorer av inflammatoriska förl opp. Vissa akutfasproteiner har använts för diagnostiska ändamål.

Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är en typ av exokrin körtlar som producerar och sekreterer saliv in i munhålan för att underlätta sväljning, smakperception och skydd mot infektion.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.

Proteiner från Escherichia coli.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."