En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.
Ubiquitination is a post-translational modification where the protein ubiquitin is covalently attached to a target protein, often leading to its degradation or alteration of function. This process plays a critical role in various cellular processes such as protein quality control, DNA repair, and signal transduction.
SUMO-1-protein, eller Small Ubiquitin-related Modifier 1-protein, är ett litet protein som spelar en roll i nedbrytningen och reguleringen av andra proteiner inom cellen. Det hör till en familj av proteiner som liknar ubiquitin, men har specifika funktioner i celldelning, DNA-reparation och transkriptionsreglering. SUMO-1-proteinet adderas och tas bort från målproteiner genom en process som kallas sumoylering, vilket kan påverka proteinernas lokalisation, stabilitet och interaktion med andra proteiner.
'Small Ubiquitin-Related Modifier Proteins' (SUMO) refer to a family of small proteins that are conjugated to other proteins in a process similar to ubiquitination, but with different functions. SUMO modification involves the covalent attachment of a SUMO protein to a lysine residue on a target protein, which can alter the activity, localization, or stability of the modified protein. This post-translational modification plays a crucial role in various cellular processes, including nuclear transport, DNA repair, and transcriptional regulation.
Ubiquitin-activating enzymes, also known as E1 enzymes, are a class of enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. These enzymes activate ubiquitin, a small protein involved in various cellular processes such as protein degradation and regulation of signaling pathways, by forming a thioester bond with its carboxyl terminus using ATP. This activation step is the first step in the ubiquitination cascade, which involves the transfer of ubiquitin to E2 conjugating enzymes and then to target proteins, ultimately leading to their degradation or regulation.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
I medicinsk kontext refererar "F-faktor" till ett bakteriellt antigen som är involverat i syfilislaboratoriediagnostik. F-faktor är en komponent av cellmembranet hos den spiroketbakterie som orsakar syfilis, Treponema pallidum. Det används som en reagens i serologiska tester för att detektera antikroppar mot syfilis i blodprov. Dessa tester inkluderar flera typers VDRL-test (Veneral Disease Research Laboratory) och FTA-ABS-test (Fluorescent Treponemal Antibody Absorption). Det är viktigt att notera att termen "F-faktor" inte används allmänt inom medicinen och det kan finnas andra betydelser av termen inom andra vetenskapsområden.
Sumoylation är en posttranslationell modifikation där ett protein modifieras med en liten proteinmolekyl som kallas SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier). Denna process involverar en serie enzymatiska reaktioner som leds av E1-aktiveringsenzymer, E2-konjugeringsenzymer och E3-ligaser. Sumoylering kan påverka proteins funktion på olika sätt, inklusive dess subcellulära lokalisation, stabilitet, interaktion med andra proteiner och aktivitet. Det är en reversibel process där det avsuumyleras proteiner av SENP (SUMO-specific protease) enzymer. Sumoylering spelar en viktig roll i regleringen av cellulära processer som transkription, DNA-reparation och mitos.
En klass enzymer som katalyserar bindning mellan två substratmolekyler, i förening med hydrolys av en pyrofosfatbindning i ATP eller liknande energigivare. EC 6.
Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ubiquitin är ett litet protein som spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas. Det fungerar som en etikett som kan kopplas till andra proteiner, vilket kan leda till en rad olika konsekvenser, såsom att markera proteinerna för nedbrytning eller att påverka deras funktion och lokalisation inom cellen. Processen att addera ubiquitin kallas ubiquitinering, och den regleras av en komplex maskinapparat bestående av flera olika enzymer. Ubiquitinering är involverad i en rad cellulära processer, såsom proteinsyntes, DNA-reparation, signaltransduktion och celldelning.
*Tetrahymena thermophila* är en art av ciliater, en grupp av encelliga eukaryota organismer, som lever fritt i vatten. Den är känd för sina komplexa cellulära mekanismer och används ofta som ett modellorganism inom biologisk forskning. *Tetrahymena thermophila* har en stor, heterogent genome med över 20 000 gener och är känd för sin förmåga att genomgå sengevänlig konjugation och meios. Den kan också producera ett antal olika typer av cilier på sin cellmembran som används för rörelse och näringsupptagning. Dessutom har den en komplex intracellulär struktur, inklusive en makro- och mikronukleus, som är involverade i dess reproduktiva cykel.
Naturlig överföring av genetisk information mellan organismer, besläktade eller obesläktade, varvid överföring från föräldrar till avkomma kringgås. Horisontell genöverföring kan ske via ett antal olika naturligt förekommande förlopp, som t ex genetisk konjugation, genetisk transduktion och transfektion. Resultatet kan bli ändrad gensammansättning hos mottagarorganismen (genetisk transformering).
I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
Salter och estrar av glukuronsyra.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Ubiquitin-protein ligases are enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This process involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins, thereby marking them for degradation or altering their function, localization, or interaction with other proteins. Ubiquitin-protein ligases catalyze the transfer of ubiquitin from an E2 ubiquitin-conjugating enzyme to the target protein, forming an isopeptide bond between ubiquitin and the target protein. There are several classes of ubiquitin-protein ligases, including HECT (Homologous to the E6-AP Carboxyl Terminus), RING (Really Interesting New Gene), and U-box ligases, which differ in their mechanisms of catalyzing ubiquitination. Dysregulation of ubiquitin-protein ligases has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
En grupp enzymer med verkan på en rad olika substrat, inkl fenoler, alkoholer, aminer och fettsyror. De är läkemedelsmetaboliserande enzymer som katalyserar konjugering av UDP-glukuronsyra till ett antal olika endogena och exogena föreningar. 2.4.1.17.
Glykosider av glukuronsyra, vilka bildas av reaktionen mellan uridindifosfatglukuronsyra och vissa endogena eller exogena ämnen. Produktionen av glukuronider är viktig för detoxifieringen av läkemedel, steroidutsöndring och bilirubinomsättningen via en mer vattenlöslig förening, som kan elimineras i urin och galla.
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Ett hudirriterande ämne som kan orsaka såväl primär som allergisk dermatit (hudinflammation). Kontaktreaktioner mot dinitroklorbensen (DNCB) har använts som mått på cellulär immunitet. DNCB används även som reagens för påvisning och bestämning av pyridinföreningar.
Click chemistry är en term inom kemin som refererar till en snabb och effektiv metod för att syntetisera organiska molekyler genom en specifik, hög-yieldande reaktion som är oätbar för vatten och luft och ger minst ett eller flera produkter som är termodynamiskt favoriserade. Reaktionen sker vanligtvis under milda betingelser och innebär enkel upprensning av produkterna.
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Kemiska ämnen som organismer avger till sin omgivning och som framkallar någon beteendemässig eller fysiologisk reaktion hos organismer av samma art. De kemiska signalerna kan förnimmas som doft eller genom kontakt.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Ett effektivt markbesprutningsmedel, insektsmedel och medel mot parasitmaskar. Det orsakar svår hudsveda och irritation i ögonen och andningsvägarna. Långvarig inandning kan ge upphov till levernekros. Medlet ingår även i bensin. Andra medel i samma grupp har orsakat lever- och lungtumörer hos gnagare. Enligt Annual Report on Carcinogens (NTP 85-002, 1985) måste 1,2-dibrometen anses ha cancerframkallande verkan.
Spirogyra är ett släkte av grönalger som tillhör gruppen växtarvoder (Charophyta) och beskrevs första gången 1803 av den tyske botanisten Heinrich Adolph Schrader. Algen består av cylindriska, multinukleära celler som är sammanlänkade i en filamentliknande struktur.
En art av grampositiva, kockoida bakterier som ofta ses vid klinisk provtagning och i tarmkanalen hos människor. De flesta stammar är icke-hemolytiska.
De små, reproduktiva och icke-transkriptiva cellkärnorna hos cilieförsedda protozoer vilka skiljer sig från de större, vegetativa och transkriptionsaktiva makrokärnorna. Mikrokärnor deltar i meios och autogami vid genetisk konjugation.
(2-brom-3-metylbutyryl)urea. Ett lugnande och svagt hypnotiskt preparat med potentiellt toxiska effekter.
Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.
Den genetiska massan hos bakterier.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.
'Cullin proteins' are a family of structual components that play a crucial role in the formation of multi-subunit E3 ubiquitin ligase complexes, which are responsible for targeting specific cellular proteins for degradation via the ubiquitin-proteasome pathway. There are eight known mammalian cullin family members (CUL1, CUL2, CUL3, CUL4A, CUL4B, CUL5, CUL7, and CUL9), each of which associates with distinct sets of proteins to form unique E3 ubiquitin ligase complexes. These complexes regulate various cellular processes, including cell cycle progression, transcriptional regulation, DNA damage response, and signal transduction, by controlling the stability and function of key regulatory proteins through ubiquitination.
Ubiquitination är ett posttranslationellt modifieringssätt som involverar att en ubiquitinprotein kovalent adderas till en targetprotein. Detta process kontrolleras av tre huvudsakliga grupper av enzymkomplex: E1-ubiquitinaktiverande enzymer, E2-ubiquitinkonjugeringsenzymer och E3-ubiquitinligaseringsenzymer. Ubiquitiner kan adderas som en monomer eller i längre kedjor till targetproteinet, vilket kan leda till olika konsekvenser som proteasomdegradering, förändring av subcellulär lokalisation eller förändrad protein-proteininteraktion. Ubiquitination spelar därför en viktig roll i regleringen av cellulära processer såsom signaltransduktion, DNA-reparation och apoptos.
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
En essentiell aminosyra. Den tillsätts ofta djurfoder.
Streptavidin är ett protein som isolerats från bakterien Streptomyces avidinii, känt för sin exceptionellt starka bindningskapacitet till biotin, även kallat vitamin B7. Denna speciella binding är non-kovalent och orsakas av en komplex formad av flera vätebindningar, van der Waals-krfter och hydrofoba effekter.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
I en enkel mening kan 'sexpil' definieras som "den fysiska aktiviteten av sexuellt umgänge mellan två eller flera individer, ofta med syfte att uppnå sexuell njutning och/eller reproduktion". Det är värt att notera att definitionen kan variera beroende på kulturell kontext, personliga övertygelser och preferenser.
Succinimider är en typ av organisk förening som innehåller en succinimidring, vilket är en ringformad struktur med två kolatomer och två syreatomer. Succinimider är relaterat till succinsyra och kan bildas genom cyklisering av aminosyran cystein. Det finns också läkemedel som innehåller succinimidringar, vilka används för att behandla epilepsi och muskelspasticitet.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.
Minskning av ett läkemedels eller annan kemisk substans farmakologiska aktivitet eller toxicitet i en levande organism, vanligen genom enzymatisk verkan. Processen omfattar sådan ämnesomsättning som ökar ämnets löslighet så att en snabbare utsöndring via njurarna kan ske.
Kombinationer av diagnostiska preparat eller läkemedel och specifika immunologiska substanser, som t ex immunglobuliner, monoklonala antikroppar eller antigen. Ofta utgörs det diagnostiska eller terapeutiska preparatet av någon radioisotop. Dessa konjugat är användbara verktyg för utveckling av målsökande läkemedel och radioisotoper för behandling av vissa tumörsjukdomar.
System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.
Paramecium är ett släkte inom protozoerna, som är en grupp encelliga eukaryota organismen. Paramecia är fritt levande och har en asymmetrisk, klockformad kropp med cilia (hår) på ytan som används för att röra sig och för att transportera föda till munnen. De lever i sötvatten- eller bräckt vattenmiljöer och äter bakterier och andra encelliga organismen. Paramecia reproducerar sig asexuellt genom delning, men de kan också fortplanta sig sexuellt genom ett process som kallas konjugation. Det är värt att notera att Paramecium inte är en medicinsk term, utan snarare en biologisk.
I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.
Taurin är ett sulfonerat β-aminosyra som finns naturligt i kroppen och kan hittas i höga koncentrationer i vissa delar av centrala nervsystemet och muskulaturen. Det utövar flera fysiologiska funktioner, till exempel reglering av elektrolytbalans, neurotransmission och antioxidativ stressrespons. Taurin kan också tas in som dietary supplement för att möjligen stödja vissa hälsorelaterade funktioner, såsom ökad utökningskapacitet och celldefens under stressförhållanden.
Tetrahymena är ett släkte med encelliga, frilevande organismers som tillhör stammen Ciliophora och klassen Oligohymenophorea. Dessa mikroskopiska eukaryoter kännetecknas av sina komplexa cilier (hår) som används för att simma och för locomotion, föda upp sig och för reproduktion. Tetrahymena-arterna är frisimmande och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. De är heterotrofa organismers som lever av att äta bakterier och andra encelliga organismer. Tetrahymena har också använts i biomedicinsk forskning på grund av deras enkla struktur, snabba generationstid och lättillgänglighet för genetisk manipulation. Ett exempel är Tetrahymena thermophila som har varit ett viktigt modellorganismer inom
En dendrimers är en typ av syntetisk polymer med en väldefinierad, regelbunden struktur och en hög densitet av funktionella grupper på ytan. Dendrimers består av ett centralt kärnpartikel, en repeating-enhet som bildar grenarna och en yta beklädd med funktionella grupper. Deras väldefinierade struktur och monodispersitet gör dendrimers användbara inom områden såsom läkemedelsleverans, diagnostik och nanoteknik.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
Polyubiquitination är en posttranslationell modifikation av proteiner, där en ubiquitinmolekyl kovalent binds till en lysinrest på ett protein. Ubiquitin kan sedan förlängas genom att fler ubiquitinmolekyler adderas till den tidigare kovalent bundna ubiquitinmolekylen, vilket resulterar i bildandet av en polyubiquitinkedja. Polyubiquitinering kan leda till proteasomdegradering eller andra cellulära processer som signalering, membrantransport och DNA-reparation.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Quantum dots (QDs) are tiny semiconductor particles, typically ranging in size from 2 to 10 nanometers in diameter. They are made of materials like cadmium selenide or indium phosphide. Quantum dots have unique optical properties due to their small size, which allows them to confine electrons and electron holes (excitons) within the particle. This confinement leads to quantized energy levels, resulting in discrete, narrow-band emission spectra that are dependent on the quantum dot's size. The ability to tune the emission wavelength by changing the size of the quantum dot makes them useful for various applications such as biological imaging, medical diagnostics, and optoelectronic devices.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Protein Inhibitors of Activated STAT (PIAS) är en grupp proteiner som reglerar aktiviteten hos signaltransducerings- och transkriptionsfaktorer, särskilt STAT-proteiner. PIAS-proteinerna modifierar STAT-proteinernas funktion genom att kovalent addera en ubiquitin-grupp till dem, vilket resulterar i nedreglering av deras transkriptionsaktivitet. PIAS-proteinerna spelar därför en viktig roll i kontrollen av cellsignalering och celldifferentiering, och felaktig funktion hos dessa proteiner har visats vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och autoimmuna sjukdomar.
Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.
En klass organiska föreningar med en ringstruktur, innehållande mer än en sorts atom, vanligen kol plus någon annan atom. Ringstrukturen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
Den större av två typer av cellkärnor i flimmerhårsförsedda protozoer. Den utgör den transkriptionsverksamma kärnan i de vegetativa cellerna, till skillnad från den mindre och transkriptionsinaktiva reproduktionsmikrokärnan.
Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.
I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En förening som hindrar symport av natrium, kalium och klorid främst i Henles slynga, men även i de proximala och distala kanalerna. Denna farmakologiska verkningsmekanism leder till utsöndring av dessa joner, ökad urinavgång och minskning av extracellulär vätska. Preparatet har klassats som ett loop-diuretikum.
Ett proteasom-endopeptidaskomplex är ett intracellulärt enzymkomplex som spelar en central roll i nedbrytningen av proteiner inne i cellen. Det består av flera underenheter, varav de flesta är proteaser (enzym som bryter ner proteiner) med olika specificitet för olika peptidbindningar. Proteasomkomplexet klyver proteinerna i små peptidfragment innan de transporteras ut från cellkärnan och presenteras för immunsystemet av MHC-klasse I-molekyler. Detta system är viktigt för celldifferentiering, cellcykelreglering, signaltransduktion och eliminering av skadade eller felaktiga proteiner. Dysfunktion i proteasomkomplexet har blivit associerat med flera sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Posttranslational protein modification (PTPM) refers to the covalent alteration of a protein's structure after its translation from mRNA to polypeptide chain but before it becomes fully functional. These modifications play crucial roles in regulating protein function, localization, stability, and interaction with other molecules within the cell. Examples of PTPMs include phosphorylation, glycosylation, ubiquitination, methylation, acetylation, and sumoylation, among others.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Glycinkonjugatet av cholsyra. Dess verkan är att lösa fetter för absorption, varvid även syran själv absorberas.
Ett sulfotransferas som katalyserar sulfateringen av fenol i närvaro av 3´-fosfoadenylylsulfat som sulfatgivare till ett arylsulfat och adenosin-3´,5´-bifosfat. Ett antal aromatiska föreningar kan fun gera som mottagare; organiska hydroxylaminer kan dock icke vara substrat. Sulfatkonjugering med detta enzym är en väsentlig process i biotransformeringen av fenol- och katekolläkemedel samt neurotrans mittorer. EC 2.8.2.1.
Vertikal överföring av arvsegenskaper med DNA från cytoplasmatiska organeller, så som plasmider, mitokondrier, kloroplaster och andra plastider, eller från intracellulära parasiter, som t ex virus. Mitokondriell nedärvning kallas ofta modersarv, men måste skiljas från kromosomalt överfört modersarv.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Ett specifikt äggalbuminprotein som genom att interagera med biotin gör detta otillgängligt för däggdjur och förorsakar därmed biotinbrist.
Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.
Instabila isotoper av koppar som sönderfaller under avgivande av strålning. Kopparatomer med atomvikter 58-62, 64 och 66-68 är radioaktiva kopparisotoper.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
En stor klass organiska föreningar med radikalen -CHO, som oxideras till syror och reduceras till alkoholer. Aldehyder anges med prefixen oxo- eller formyl-, eller med suffixen -al, -dial, -trial osv.
Halvsyntetiska konjugat av olika toxiska molekyler, inkl. radioisotoper och bakterie- eller växtgifter, tillsammans med specifika immunämnen som immunglobuliner, monoklonala antikroppar och antigen. Det immunologiska antitumör- eller antivirusämnet bär med toxinet till tumören eller den infekterade cellen, där giftet utövar sin verkan.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.
Ett järnkelerande ämne med egenskaper liknande dem hos edetater. Det kan bilda kelat även med andra metaller, som t ex plutonium. Syn. DTPA.
Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.
Proteiner från Escherichia coli.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
DNA-element som innehåller det genpaket och inskjutsplats för ett platsspecifikt rekombinationssystem som ger dem möjlighet att fånga upp rörliga genkassetter.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Ett protozofylum kännetecknat av närvaro av flimmerhår i något stadium av livscykeln. Stammen omfattar tre klasser: Kinetofragminophorea, Oligohymenophorea och Polymenophorea.
"Agrobacterium tumefaciens" är ett gramnegativt, stavformigt bakteriesläkte som orsakar växtsjukdomen kroniska skvamosa infektion hos örter och träd. Det är speciellt känt för sin förmåga att överföra en liten plasmid, Ti-plasmiden, till värdväxternas celler genom en naturligt förekommande genetisk transformationsprocess. Denna process resulterar i oönskad växtcelltillväxt och bildandet av tumörliknande gallringar, därav bakteriens namn "tumefaciens", som latin för "galls formation".
'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.
Cellers egenskap att kunna skilja ut och bryta ned skadade eller överflödiga beståndsdelar genom autofaga vakuoler (cytolysosomer). Autofagocytos spelar en stor roll i kräldjurens omvandlingsprocess o ch i samband med osteoklasters nedbrytning av benvävnad. Sy. autofagi.
Maleimider är en klassterm för en grupp av organiska föreningar som innehåller en reaktiv maleimidgrupp (-CO-NR-C=O). Denna grupp kan undergå en nukleofil additionsreaktion med en thiolgrupp (–SH) i ett biomolekyl, vilket gör maleimider användbara som kemiska reagens i biokemi och medicinsk forskning. Till exempel kan maleimider användas för att koppla två proteiner eller en protein och en liten molekyl tillsammans, genom att bilda en kovalent bindning mellan dem.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
Tetracyklinresistens är ett tillstånd där mikroorganismer, såsom bakterier, har utvecklat förmågan att motstå antibiotika av typen tetracykliner. Detta beror på förändringar i bakteriens genetiska material som gör att de kan överleva behandling med dessa läkemedel. Tetracyklinresistens är ett alltmer vanligt problem inom medicinen och en betydande utmaning inom global hälsa, eftersom det begränsar möjligheterna att behandla infektioner som orsakas av resistenta bakterier.
Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.
Vanligt konserveringsmedel i livsmedel som motverkar svamptillväxt. I levern binds det till glycin och utsöndras som hippursyra.
'Paramecium caudatum' är en art av encelliga eukaryota organismer som tillhör gruppen ciliater. Det är ett fritlivande väsen som lever i sötvatten miljöer och är känt för sin asymmetriska form med två tydliga asymmetriska delar, en framdel (främre enden) och en bakdel (bakre enden), också kallad cilium, som det har fått sitt artepitet från. Organismen är omkring 120-150 mikrometer lång och täcks av små hår, cilia, som används för att röra sig framåt och bakåt samt för att få tag i föda. 'Paramecium caudatum' är också känt för sin förmåga att äta upp andra encelliga organismer och kan därför vara antingen en nyttoorganism eller skadedjur beroende på miljön det lever i.
Föreningar med två reaktiva grupper, oftast i motsatta ändar av molekylen, som förmår reagera med och bilda bryggor mellan aminosyrasidokedjor i proteiner. Därmed kan lägena för naturligt förekommande reaktiva områden i proteiner identifieras. Korsbindinde ämnen kan även användas för andra makromolekyler, som t ex glykoproteiner, nukleinsyror osv.
Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Endopeptidaser som vid katalys använder cystein. Denna enzymgrupp inaktiveras av sulfhydrylreagentia. EC 3.4.22.
Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
En familj inom gallsyrorna hos människan, omfattande 3-alfa,7-alfa,12-alfa-trihydroxi-5-beta-kolansyrorna och vanligen bundna till glycin eller taurin. De verkar som lösningsmedel för fetter, så att d esa kan absorberas i tarmen. Cholsyrorna återabsorberas i tunntarmen, och de används som gallstimulerande medel.
Kopior av omflyttningsbara (transponerbara) element, spridda i genomet, av vilka några fortfarande är aktiva och ofta kallas hoppande gener. Det finns två klasser av sådana komponenter. Klass 1-element (retroelement, som t ex retrotransposoner, retrovirus, långa och korta spridda nukleotidsegment) ändrar läge genom omvänd transkription av en RNA-intermediär. Klass II-element (omflyttningsbara DNA-segment, som t ex transposoner, Tn-element, infogningssekvenssegment och rörliga genpaket av bakterieintegroner) byter plats direkt från ett läge i DNA till ett annat.
Hexahydro-2-oxo-tieno(3,4-d)imidazol-4-pentansyra. Tillväxtfaktor som finns i ytterst små mängder i alla levande celler. Bundet till proteiner och polypeptider förekommer det dock rikligt i lever, nju rar, bukspottkörteln, jäst och mjölk. I tumörvävnad förekommer förhöjda halter av biotin.
6aR-cis-2,3,6aalfatetrahydro-4-metoxycycklopenta(c)furo(3´,2´:4,5)furo(2,3-h)(1)benzopyran-1,11-dion. Ett kraftigt levertoxiskt och leverkarcinogent mykotoxin från Aspergillus flavus. Det är dessutom mutagent, teratogent och orsakar nedsatt immunitet hos djur.
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.
En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.
Ett gult, metalliskt grundämne med kemiskt tecken Au, atomnummer 79 och atomvikt 197. Det används till smycken, guldplätering av andra metaller, som betalningsmedel och för tandreparationer. Kliniskt används det i form av salter.
"Molecular imaging är en teknik inom medicinen som kombinerar molekylärbiologi och medicinsk bildbehandling för att visualisera, karaktärisera och mäta specifika molekyler eller biologiska processer i levande organismen. Denna metod möjliggör tidig diagnos, övervakning av sjukdomsutveckling samt bedömning av behandlingsverkan på cell- och molekylär nivå."
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
I medicinen refererer "maleater" til at knuse eller opløse en medicinpille eller andet solidt medicinalformulering til en flydende form, f.eks. for at gøre det lettere at tage den gennem en slange eller for at give den patienten via en enteral sonde. Dette skal altid udføres under oplysning og vejledning fra en autoriseret sundhedsperson, da visse mediciner ikke bør maleates på grund af ændringer i deres farmakologiske egenskaber eller potentiale til at skade patienten.
Smärtstillande, febernedsättande derivat av acetanilid. Det har svaga antiinflammatoriska egenskaper och används som ett vanligt smärtstillande medel, men kan orsaka skador på lever, blodceller och nj ure.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Föreningar med den allmänna formeln R:N.NR2, erhållna genom reaktion mellan hydraziner och aldehyder eller ketoner.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Bildande av en amin, antingen genom att föra en aminogrupp till en organisk acceptorförening eller genom reduktion av en kväveförening.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Sulfotransferaser (SULF) är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av en sulfogrupp (-SO3H) från en donator, vanligtvis 3'-fosfoadenin-5'-fosfosulfat (PAPS), till en acceptor, vilket ofta är en biomolekyl som kan vara ett hormon, neurotransmittor eller en xenobiotisk förening. Denna reaktion är en del av sulfoneringprocessen och spelar en viktig roll i regleringen av diverse fysiologiska processer såsom cellsignalering, xenobiotisk metabolism och detoxifiering.
Alla proteiner som förekommer i svampar.
Xenobiotika är en beteckning inom farmakologi och toxikologi för ämnen eller substanser som inte naturligt förekommer i ett levande organisms kropp eller är främmande för dess normala biokemi. Det kan exempelvis vara läkemedel, droger, giftiga kemikalier eller polluter som tas upp via andning, huden eller näringsupptaget. Organismens kropp behandlar xenobiotika som främmande ämnen och söker att neutralisera och eliminera dem genom diverse metabola processer, till exempel oxidation, reduktion och hydrolys, följt av utschelningsprocesser som urinering eller avskiljning via gallan.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kvävebindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. Undergrupper är ammoniaklyaser, amidinlyaser, aminlyaser och andra kol-kvävelyaser. EC 4.3.
Den vetenskapsgren som är inriktad på att undersöka sätten för och följderna av överföring och uppkomst av det biologiska arvets alla komponenter.
Den process som leder till att cellkärnan delar sig.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Kemiska föreningar som fås vid reaktion mellan en syra och en alkohol under avgång av vatten. Estrar har oftast behaglig lukt och används som smak- eller luktämnen, eller som lösningsmedel.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
3-metoxy-4-hydroxyfenyletanol. Metabolit av serotonin och norepinefrin.
Acykliska kolväten med en trippelbindning med generell formel Cn-H2n-2.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Inom medicinen, är indikatorer mätvärden eller symtom som används för att bedöma ett patients hälsotillstånd och behandlingsbehov, medan reagens är substanser som används i laboratorietester för att upptäcka eller mäta specifika molekyler eller ämnen i kroppen, som kan vara ett tecken på en viss sjukdom eller tillstånd.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.
Svaveltransferaser är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av svavel atomgruppen (S-gruppen) från ett donormolekyl till ett acceptormolekyl. Denna reaktion spelar en viktig roll i syntesen av två viktiga sulfurhaltiga aminosyror, metionin och cystein, i cellen.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
Sulfobromftalein (BSP) är ett syntetiskt, icke-radioaktivt färgämne som använts historiskt inom medicinen som en indikator av leverfunktion. Det absorberas i tarmen och excreteras nästan uteslutande via gallan. En långsam borttagning av BSP från blodbanan kan vara ett tecken på lever- eller gallvägssjukdom. Idag används dock andra, mer känsliga metoder för att bedöma leverfunktionen.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
Cell-penetrating peptides (CPPs) are short, typically less than 30 amino acids long, positively charged or amphipathic peptides that have the ability to cross cell membranes and deliver various cargoes, such as proteins, nucleic acids, and small molecules, into cells. This property makes CPPs useful tools in the field of drug delivery and gene therapy.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Ett gallsalt som bildas i levern genom konjugation av deoxicholat med glycin, vanligen i form av natriumsalt. Det verkar som lösningsmedel för fetter så att dessa kan absorberas, och även syran själv absorberas.
I en enkel medicinsk definition kan 'naftoler' definieras som kemiska föreningar som innehåller naftalen som grundstruktur och har minst en hydroxylgrupp (-OH) kopplad till naftalenvätegruppen. Dessa föreningar är kända för att ha potentialen att fungera som antiinflammatoriska, antioxidativa och analgetiska agenter.
Organiska föreningar med den generella formeln R-NCS.
En grupp föreningar erhållna ur ammoniak genom utbyte av väte mot organiska radikaler.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.
Oorganiska föreningar i vilka kadmium utgör en väsentlig beståndsdel av molekylen.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.
Nitrophenoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en nitrogrupp (–NO2) och en fenolgrupp (–OH) i samma molekyl. De är vanligen röda till bruna kristaller med starkt sur smak, och är lösliga i vatten och etanol. Nitrophenoler förekommer naturligt i kol från stenkolstjärnor, men de flesta nitrophenoler som förekommer idag är syntetiska och används inom industrin som exempelvis som plasttillsatser, läkemedel och pesticider. Vissa nitrophenoler är skadliga för levande organismer och kan orsaka cancer och andra hälsoproblem.
Retikulocyter är ett ungt, icke-helt moget rödt blodkroppar (erytrocyt) som fortfarande innehåller rester av det membran som omger ribosomen under dess tillverkningsprocess i benmärgen. Retikulocyterna är en normal del av blodet och utgör ungefär 1-2% av alla röda blodkroppar hos friska vuxna. Deras andel kan dock variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, sjukdomstillstånd och blodtransfusioner. Retikulocyterna mognar till fullt utvecklade röda blodkroppar inom ett dygn efter att de har släppts ut från benmärgen in i blodet.
En teknik för inlagring av biotinylgrupper i molekyler, antingen genom katalys med holokarboxylassyntetas i samband med enzymbiosyntes eller in vitro, varvid specifika substrat synliggörs genom inkuba tion med biotinmärkta sonder och avidin eller streptavidin som bundits till något ämne tillgängligt för biokemisk test. Biotinylerat dUTP är en alternativ metod till radioisotopmärkning av DNA in vitr o.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Oligopeptider är korta peptidmolekyler bestående av två till tio aminosyror som är länkade till varandra via peptidbindningar. De bildas ofta genom proteolys, en nedbrytande process där proteiner splittras upp i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror. Oligopeptider har diverse funktioner inom levande organismers cellulära signalering och reglering av biologiska processer.
"Genetisk korsning" refererer til den proces, hvor genetisk materiale bliver udvekslet mellem to individuelle arter, som normalt ikke kan fortælle sig af med hinanden, for at producere en hybrid. Denne proces sker oftest ved hjælp af bioteknologi, såsom genteknologi, og resulterende hybriden kaldes en genetisk krydsning eller en transgen art. Genetiske krydsninger kan anvendes i forskellige brancher, herunder landbrug, medicin og forskning, for at opnå ønskede egenskaber som større modstandskraft overfor sygdomme eller bedre næringsværdi.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
Tandem-masspektrometri, även kallat MS/MS eller dual mass spectrometry (DMS), är en teknik inom masspektrometri där ett joniserat molekylärt jonförband sönderdelas i två steg för att identifiera och karakterisera dess komponenter. I första steget separeras jonen av sin massa till charge-förhållande (m/z) och det resulterande jonspektrumet används för att välja en specifik jon som sedan fragmenteras i andra steget. Denna process ger ett fragmentjonspektrum som kan hjälpa till att bestämma strukturen av den ursprungliga molekylen genom att identifiera dess unika fragmentationsmönster.
Omättade kolväten av typen Cn-H2n, betecknade med ändelsen -en.
Salmonella Typhimurium är en specifik stam av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdom hos människor och djur. Denna bakteriestam är vanlig förekommande i naturen och kan påträffas hos djur och i miljön. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium kallas ofta för salmonellos eller matförgiftning, och de vanligaste symptomen inkluderar diarré, magkramper, feber och illamående. Bakterien sprids främst via kontaminereda livsmedel och vatten, men kan även överföras från djur till människor.
Ribosome-inactivating proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. Ribosomes consist of two subunits, and RIPs can inhibit their activity by removing a specific adenine residue from the sarcin-ricin loop of the large rRNA subunit.
Peptidnukleinsyra (PNA) är en syntetisk nucleinsyraliknande molekyl, som består av en peptidkedja med neutrala aminosyror, som är kovalent bundna till en nukleinsyrakedja med baser som kan para med komplementära DNA- eller RNA-baser. PNAs har potentialen att användas inom molekylärbiologi och medicin, exempelvis för att hämma genuttryck eller för att fungera som diagnostiska reagens.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
'Schizosaccharomyces' är ett släkte av encelliga svampar som tillhör jästdivisionen. Dessa jästen tillhör de ascomycetasvamparna och kännetecknas av sin förmåga att reproducera sig asexuellt genom multipolär knoppning, samt sexuellt genom konjugation följt av meios. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest välkända är 'Schizosaccharomyces pombe', som används som en modellorganism inom molekylärbiologi och genetik.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
Trikloretylen är ett organisk halogenkomposto och ett klorerat kolväte, som används som ett allmänt anestetikum inom medicinen för att underhålla och inducerar medvetslöshet under kirurgiska ingrepp.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).