En optisk isomer av kinin, som erhålls ur barken från Cinchona-trädet och besläktade arter. alkaloiden dämpar hjärt- och skelettmusklernas retbarhet genom att blockera natrium- och kaliumströmmar genom cellmembran. Medlet förlänger den cellulära verkningspotentialen och minskar automatikverkan. Kinidin blockerar även muskarin- och alfaadrenerg nervsignalöverföring.

En alkaloid från barken på Cinchona-trädet. Den används mot malaria och utgör den aktiva beståndsdelen i cinchona-extrakt som använts för det ändamålet sedan åtminstone 1633. Kinin har också svagt feberdämpande och smärtstillande verkan och har därför använts i förkylningspreparat. Det har varit i vanligt bruk som bitter- och smaksättningsmedel, och det är fortfarande användbart mot babebios. Kinin kan även användas vid vissa muskelåkommor, särskilt nattlig benkramp och myotonia congenita, tack vare den direkta verkan på muskelmembran och natriumkanaler. Dess verkningsmekanism mot malaria är inte helt klarlagd.

Prokainamid är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbundenheter i hjärtats slag, såsom extrasystoler och ventrikulära tachykardier. Prokainamid fungerar genom att förlänga den absoluta refractoryperioden i mittdelen av hjärtmuskelcellerna, vilket minskar förekomsten av extrasystoler och stabiliserar hjärt rythmen. Det gör detta genom att blockera de natrium- och kaliumkanaler som påverkar elektrisk ledning i hjärtat. Läkemedlet ges vanligtvis intravenöst eller oralt, men dess användning har minskat på grund av biverkningar som kan vara allvarliga, såsom blåsa och agranulocytos.

Medel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier. De kan påverka aktionspotentialens polariserings-repolariseringsfas, membranpotentialen mm. Antiarytmimedlen delas ofta in i fyra huvu dgrupper, beroende på verkningsmekanism: natriumkanalblockering, betaadrenerg blockering, förlängning av repolariseringen eller kalciumkanalblockering.

Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.

Ett antiarytmimedel av klass I-typ (dvs ett som direkt påverkar polariseringen av hjärtmembranet och sålunda har membranstabiliserande effekt) med dämpande verkan på hjärtat, liknande den hos guanidin. Medlet har även vissa antikolinerga och lokalbedövningsegenskaper.

Ett kraftigt verkande antiarytmimedel, som är effektivt mot många kammar- och förmaksarytmier och takykardier. Hos hjärtinfarktspatienter, däremot, med symtomatisk eller osymtomatisk arytmi, förstärker flekainid arytmien och rekommenderas därför inte till dessa patienter.

Alkaloider från olika arter av Cinchona (kinaträd).

D-isomeren av kodeinanalogen till levorfanol. Dextrometorfan har hög bindningsaffinitet i vissa delar av hjärnan, inklusive hostcentrum i förlängda märgen. Föreningen är en NMDA-receptorantagonist (N-metyl-D-aspartatreceptorer) och verkar som icke-kompetitiv kanalblockerare.

'Oxidoreduktaser, O-demetylering' refererar till en grupp enzymer som katalyserar oxidationen och reduktionen av molekyler, samt den process där en metylgrupp (-CH3) avlägsnas från en substans genom oxidativ demetylering.

Propafenon är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden heart rhythms, särskilt atrial and ventricular tachycardia och fibrillation. Det fungerar genom att hämta inward sodium currents i myokardceller, vilket stabiliserar excitation-konduktion mekanismer och normaliserar heart rhythms.

Spartein är ett alkaloid som förekommer naturligt i flera växtarter, däribland i släktet Spartium (ginst) och skiljer sig från andra alkaloider genom att innehålla en stereocenter med två stereoisomerer, (−)-spartein och (+)-spartein. Inom medicinen har (−)-spartein använts som toko- och kurareliknande medel, men på grund av dess potentiala biverkningar såsom allergiska reaktioner och kardiovaskulära effekter har det i stor utsträckning ersatts av modernare läkemedel. Idag används spartein främst inom forskningen för att undersöka dess farmakologiska egenskaper och möjliga tillämpningar.

Ett adrenergt, nervcellsblockerande läkemedel med effekter påminnande om dem hos guanetidin. Det utmärker sig dessutom genom att verka som substrat för ett polymorft cytokrom P-450-enzym. Individer med vissa isoformer av detta enzym har en defekt metabolisering av detta läkemedel och andra kliniskt viktiga preparat. De har vad som kallas debrisokin-4-hydroxylaspolymorfism.

Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.

En glukokortikoid för behandling av astma, vissa hudåkommor och allergisk rinit.

En medicinsk sprayapparat är ett förarlöst eller tryckdriven doseringshjälpmedel som används för att leverera en precis mängd läkemedel i form av en aerosol, som kan inandas via näsa eller mun. Sprayapparater används vanligtvis för att behandla luftvägsrelaterade tillstånd, såsom astma, allergier och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). De är kända för sin enkelhet, snabbhet och effektivitet i läkemedelsdistribution.

Aminalkoholer innehållande etanolamingruppen (-NH2CH2CHOH) och derivat därav.

Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.

Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.

Läkemedel för behandling av astma.

Binjurebarkshormoner, även kända som adrenocorticotropa hormon (ACTH) och corticotropin, är ett hormon som produceras och secretetas av främre loben av hypofysen, en peptidhormon som stimulerar produktionen och release av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.