Karotissinus: Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.Halsartärer: Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.TryckreceptorerHalsartärförträngning: Avsmalning eller tillsnörning av den gemensamma, interna eller externa halsartären, oftast till följd av aterosklerotisk plackbildning. Förkalkningarna kan bli såriga och leda till blodproppsbildning. De trombocyt- eller kolesterolproppar som bildas kan ge upphov till övergående ischemisk attack eller stroke. Proppar som vandrar till ögat kan orsaka amaurosis fugax (flyktig amauros; tillfällig syn nedsättning).Halsartärsjukdomar: Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.Karotiskörteln: En liten grupp kemoreceptor- och stödceller belägen nära den inre halsartärens förgrening. Karotiskörteln, med rikligt med fönsterförsedda kapillärer, känner av pH, koldioxid och syrehalt i blodet och spelar en viktig roll i den homeostatiska kontrollen av dessa.SvimningEndarterektomi, karotis: Kirurgiskt avlägsnande av den förtjockade, åderförkalkade inre hinnan i en karotisartär.Halsartär, inre: En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.Kemoreceptorceller: Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.Massage: Benämning på systematiska och vetenskapligt grundade fysiska behandlingar av kroppsvävnader med händerna i syfte att påverka nerv- och muskelsystem och den allmänna cirkulationen.Halsartär, gemensam: De två pulsådror som försörjer huvud och hals med blod. De leder uppåt i halsen, en på varje sida, och i nivå med sköldbrosket delar var och en av dem sig i två grenar, den yttre (arteria carotis exte rna) och den inre (arteria carotis interna) halspulsådern.Hjärnsinus: Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.Käkhåla: En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.Sinus aortaeReflexSinus cavernosus: Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.BihålorHalsartär, yttre: En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer de yttre delarna av huvud, ansikte och hals med blod.Blodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.Denervering: Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.Baroreflex: Ett negativt återsignalleringssystem som ger korttidsverkande blodtrycksförändringar. Pannhåla: Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Kilbenshåla: En av de pariga näshålor, som är belägna i kilbenet och står i förbindelse med den översta näshålegången på samma sida.BihålesjukdomarTippbrädetestVagotomiSjuka sinus-syndromKoronarsinusSvimning, vasovagalVagusnervHjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.Halsartärtrombos: Blodproppsbildning i den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, som kan leda till förträngning eller tilltäppning av kärlen, med ischemi eller infarkt i kärlens försörjningsområde som föl jd. Blodpropp i den gemensamma halspulsådern eller i de inre halsartärerna kan ge övergående ischemianfall, hjärninfarkt eller flyktig amauros (synnedsättning).Sinustrombos, intrakraniellTung- och svalgnerv: Den nionde kranialnerven, nervus glossopharyngeus. Denna nerv är såväl motorisk som sensorisk. Den leder ut somatiska och autonoma signaler, och leder in allmänna och speciella impulser, samt signaler från inre organ. Bland ledarna finns motornerver till stylopharyngeusmuskeln, parasympatiska nervfibrer till öronspottkörtlarna, generella och smaknerver från den bakre tredjedelen av tungan, nasofarynx och gommen, samt nerver från tryck- och kemoreceptorer i karotissinus.Halsartärskador: Traumatiska skador, av genomträngande eller icke genomträngande art, på den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, vilka kan ha uppstått till följd av skallskada, skada på bröstkorgen ell er halsen. Skadorna kan leda till karotistrombos, karotissinusfistel, pseudoaneurysm eller halsartärbråck. De kliniska symtomen kan vara omedelbara eller fördröjda.NatriumcyanidEtmoidalsinus: Talrika, små luftfyllda rum eller celler i silbenet, där de bildar en labyrint.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Karotiskörteltumör: En alltid godartad, kapslad, fast och rund vävnadsmassa vid halsartärens förgrening med nystan av stora polyhedrala celler med alveolär eller organliknande struktur. Den är vanligtvis symtomfri, men s törre massor kan breda ut sig i utrymmet kring svalget och ge dysfagi, smärta och kranialnervspares. Syn. glomus caroticumtumör.Bradykardi: Mycket långsam hjärtverksamhet, dvs mindre än 60 slag per minut.Carotid Intima-Media ThicknessAndningNerver, utåtledandeHjärtmassage: Rytmisk hoptryckning av hjärtat genom tryck med händerna mot bröstbenet (sluten hjärtmassage) eller direkt mot hjärtat genom en öppning i bröstkorgen (öppen hjärtmassage). Det är en metod för att återupprätta cirkulationen.Sympatiska nervsystemetAutonom denervation: Bortkoppling av någon del av det autonoma nervsystemet av terapeutiska eller undersökningsskäl.Kärlmotstånd: Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.Diafragmanerv: Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.BihåletumörerFludrokortison: En syntetisk mineralkortikoid med antiinflammatorisk verkan.Tunica intimaEndarterektomi: Kirurgiskt avlägsnande av den åderförkalkade inre hinnan i en artär under allmän narkos. Endovaskulär rekonstruktion av en artär med hjälp av kateter kallas aterektomi.Tunica mediaReflex, onormalKloralos: Ett derivat av kloralhydrat som tidigare använts som sömnmedel, men som ersatts av säkrare och effektivare preparat. Det vanligaste användningsområdet är som allmänt narkosmedel vid djurexperiment.SinustakykardiHjärttoner: Ljuden som hörs från hjärtregionen och som framkallas av det arbetande hjärtat. Fyra distinkta ljud kan urskiljas: ett i början av systole, när förmaks- och kammarklaffarna slår ihop; nästa uppstår när aorta- och pulmonalisklaffarna sluts; det tredja framkallas när flödet från förmaken får kammarväggarna att vibrera; och det fjärde framkallas av förmakssammandragning och kammarutfyllnad.Fallolyckor: Fall på grund av halka eller snubblande som leder till skada.Pacemaker, konstgjordAnestesi: Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.Käkhåletumörer: Cancer eller tumörer i käkhålan. De flesta tumörer i bihålorna uppkommer här. De utvecklas obemärkt i hålrummen och ger symtom när de tränger genom väggarna.Dissektion av inre halsartär: Blödning ut i karotis kärlvägg, varvid innerhinnan skiljs från de yttre skikten och ett aneurysm uppstår. Detta förlopp kan leda till komplikationer av tromboembolism, som t ex hjärninfarkt. Dissekere ande aneurysm kan uppkomma spontant eller efter skallskada, halsskada eller i sällsynta fall i samband med våldsam hosta.Svindel: Känsla av obalans, desorientering eller att omgivningen rör sig. Begreppet används ofta som synonymt med yrsel.SympatektomiKorscirkulation: Blodcirkulation i en kroppsdel hos en individ med blod från en annan individ.ElektrokardiografiVeratrinSyndromPilonidalcystaNackeKärlröntgen av hjärna: Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.Koldioxid: En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.Hemodynamik: Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.TidsfaktorerSyrebrist: Total brist på syre (anoxi). Används ibland synonymt med hypoxi i meningen bristande försörjning av syre till kroppsvävnaderna.ElektrostimuleringTryckTvärgående sinusProspektiva studierUtåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.BlodcirkulationHjärtstimulering, artificiell: Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.Kroppspulsåder: Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.Duplexultraljud: Ultraljudsteknik som utnyttjar Dopplereffekten i kombination med realtidsbildanalys. Realtidsbilden fås fram genom snabb förflyttning av ultraljudsstrålen. Fördelen med denna teknik är att Dopplerförändringen (frekvensskillnaden mellan utsänd och reflekterad ljudstråle) möjliggör mätning av flödeshastighet.Förlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.Superior Sagittal SinusBröstaorta: Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.BehandlingsresultatVasomotoriska systemetStentarHypestesi: Nedsatt eller saknad känslighet för hudstimulering.Blodtrycksfall: Onormalt lågt blodtryck, vilket kan ses vid chock, men som inte nödvändigtvis är ett symtom på chocktillstånd.Medvetslöshet: Förlorad förmåga att bibehålla medvetenheten om sig själv eller omgivningen och påtagligt nedsatt svarsreaktion på stimuli från omgivningen.Hjärnischemi, övergående: Korta, övergående episoder av lokal, icke-konvulsiv, ischemisk funktionsstörning i hjärnan med en varaktighet av mindre än 24 timmar, och ofta mindre än en timme, orsakade av kortvarig trombos eller emboli. Ischemin kan klassificeras utifrån distribution i kärlen, tidsmönster eller etiologi (t ex embolisk eller trombotisk art).Autonom nervblockad: Avstängning av sympatiska nervbanor, med insprutning av bedövningsmdel, vid någon av fyra nivåer: blockad av perifera nerver, blockad av sympatiskt ganglion, extraduralblockad och subaraknoidblockad.Nerver, inåtledandeHjärtminutvolym: Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.GenomspolningDatortomografi: Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.Mekanoreceptorer: Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.Hypotoni, ortostatisk: Blodtrycksfall vid ändrat kroppsläge till stående eller vid orörlig, stående ställning.Sammandragning