Antibiotikumkomplex från Streptomyces kanamyceticus, en jordbakterie i Japan.
Okänslighet hos bakterier för det antibiotiska ämnet kanamycin, som kan binda till 70S-ribosomer och ge upphov till felläsning av mRNA.
En enzymklass som inaktiverar aminocyklitol-aminoglykosidantibiotika (aminoglykosider) genom lägesspecifik fosforylering av 3'- och/eller 5'-hydroxylet. EC 2.7.1.95.
En grupp bredspektrumantibiotika som framställs ur strålsvampar.
Capreomycin Sulfate är ett antibiotikum som används för behandling av tuberkulos (TB) orsakad av känsliga stammar av mykobakterier, särskilt i fall där patienten inte svarat på andra typer av TB-behandling. Det är en injicerbar läkemedelsform och biverkningar kan inkludera hörselförlust, yrsel och skakningar. Läkemedlet fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterierna och på så sätt stoppa deras tillväxt och förökning.
O-3-amino-3-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-6)-O-(6-amino-6-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-4)-N(1)-(4-amino-2-hydroxy-1-oxobutyl)-2-deoxy-D-streptamin. Ett bredspektrumantibiotikum som erhållits ur kan amycin. Liksom andra aminoglykosidpreparat har det njur- och örontoxisk verkan.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.
En neomycinkomponent som produceras av Streptomyces fradiae. Vid hydrolys ger det neamin och neobiosamin B.
En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.
Viomycin är ett aminoglykosidantibiotikum som används för behandling av tuberkulos och andra mykobakteriella infektioner. Det verkar genom att störa proteinsyntesen hos bakterier, vilket leder till deras död. Viomycin är vanligen reserverat för behandling av multiresistenta stammar av tuberkulos och ges ofta i kombination med andra antituberkulosa läkemedel.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Den genetiska massan hos bakterier.
"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.
Tobramycin är ett aminoglykosid antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Det fungerar genom att störa bakteriens protein syntes ledande till död av bakterien. Tobramycin kan ges som injektion eller inhalation och används ofta i kombination med andra antibiotika för att behandla svåra infektioner hos personer med cystisk fibros (CF).
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.
Paromomycin är ett aminoglycosidantibiotikum som används för behandling av infektioner orsakade av såväl gramnegativa som grampositiva bakterier, samt vissa protozoer. Det är särskilt verksamt mot inre eksem och intestinal amöbiasis, som orsaksas av parasiten Entamoeba histolytica. Preparatet ges vanligen per oral i form av kapslar eller suspension.
En analog till kanamycin med såväl antituberkulösa som bredspektrumantibiotiska egenskaper.
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
"Genetisk transformation refererer til den proces, hvor DNA fra en organisme overføres til en anden organisme for at ændre dens genetiske makeup og dermed dens fysiologi eller egenskaber. Dette opnås ofte ved brug af en vektor, typisk en plasmid eller virus, der indeholder det ønskede DNA. Den resulterende ændring i genomet kaldes for en genetisk transformation."
Enzymer som katalyserar överföringen av en acetylgrupp, vanligen från acetylkoenzym-A, till någon annan förening. EC 2.3.1.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Vertikal överföring av arvsegenskaper med DNA från cytoplasmatiska organeller, så som plasmider, mitokondrier, kloroplaster och andra plastider, eller från intracellulära parasiter, som t ex virus. Mitokondriell nedärvning kallas ofta modersarv, men måste skiljas från kromosomalt överfört modersarv.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
Proteus är ett släkte av gramnegativa, encapsulerade, aeroba stavformiga bakterier som normalt förekommer i miljöer som jord, vatten och däggdjursmatrislor. Proteus spp. är kända för sin förmåga att bilda ugnar (svullnader) på agarplattor och producera enzymet ureas, vilket gör dem användbara i mikrobiologiska identifieringsprotokoll. Proteus inkluderar ett antal patogena arter som kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt urinvägsinfektioner och blodförgiftning.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Ett antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces lincolnensis. Det har används för behandling av stafylokock-, streptokock- och Bacteroides fragilis-infektioner.
Aminobutyrates are the salts or esters of gamma-aminobutyric acid (GABA), a major inhibitory neurotransmitter in the central nervous system. GABA plays a crucial role in regulating brain excitability and calming down nerve activity. Aminobutyrates can also refer to compounds that contain an amino group (-NH2) and a butyric acid functional group (-CH2-CH2-COOH).
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De två vanligaste polymyxinerna som används kliniskt är polymyxin B och colistin (polymyxin E). Polymyxiner fungerar genom att interagera med bakteriens yttre membran, vilket leder till cellmembransförstöring och död av bakterien.
Stria vascularis är en del av cochlea i inneröra, ansvarig för att producera endolymfans höga potassiumhalt och underhålla den negativa membranpotentialen i scala media, vilket är nödvändigt för mekanisk-elektrisk omvandling av ljudenergi.
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.
Spetinomycin är ett antibiotikum som tillhör gruppen aminoglykosider, och används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier. Det är specifikt aktivt mot stafylokocker och streptokocker. Spektinomycin verkar genom att hämma proteinsyntesen i bakterien, vilket leder till celldöd.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En halvsyntetisk aminoglykosid (ett antibiotikum) som används för behandling av tuberkulos.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumpenicillinderivat för parenteralt b ruk. Det är känsligt för magsaft och penicillinas, och kan ha skadlig inverkan på blodplättarnas funktion.
'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.
'Providencia' är ett släkte av gramnegativa bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och djurslemhinnor. I medicinsk kontext refererar 'Providencia' ofta till Providencia stuartii, en art av dessa bakterier som kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller som har varit inlagda på sjukhus. Infektioner orsakade av Providencia stuartii kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Typiska infektioner orsakade av Providencia stuartii inkluderar urinvägsinfektioner, blodförgiftning och luftvägsinfektioner.
"Extremt läkemedelsresistent tuberkulos" (XDR-TB) är en form av tuberkulos som är resistent mot flera vanliga läkemedel, inklusive isoniazid och rifampicin (multidrogarresistent TB eller MDR-TB), samt även fluorokinoloner och andra injektionsläkemedel som amikacin, kanamycin och capreomycin. Detta gör XDR-TB mycket svårt att behandla och är associerat med hög dödlighet.