Jontofores: Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.Läkemedelstillförsel genom huden: Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.ElektroosmosHudabsorption: Upptagning av ett ämne i huden.Keratit, dendritisk: En form av herpeskeratit, kännetecknad av små blåsor som sjunker samman och flyter ihop till återkommande dendritiska sårbildningar, typiskt oregelbundna, linjära, förgrenade, med knoppliknande avslutningar.HudirritationstesterHud: Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).ScleraLaserdopplerflödesmätning: En metod för icke-invasiv, kontinuerlig mätning av mikrocirkulation. Tekniken bygger på Dopplereffektvärden av slumpmässigt spritt lågenergilaserljus från statiska strukturer och vävnadspartiklar i rörelse.Diffusionskammare: Apparater som ingår i en metod för cell- eller vävnadsodling i vitro eller, som implantat, in vivo i kammare som tillåter diffusion genom väggarna. Diffusionskammare används vid studier av läkemedelseffekter, osmotiska gensvar, cytogena och immunologiska fenomen, ämnesomsättning osv. Hit hör även vävnadsburar.Fonofores: Användning av ultraljud för ökat upptag av läkemedel genom huden.Svettning, överdriven: Onormalt kraftig svettning, ffa på handflator, fotsulor, i armhålor, ljumskar och perineum. Svettningen tros ha emotionella orsaker. Generellt stark svettning kan orsakas av varm och fuktig omgivning, feber eller fysisk ansträngning.Elektroder: Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.Manganföreningar: Oorganiska föreningar som innehåller mangan som en fast beståndsdel av molekylen.Jonbyte: En reversibel kemisk reaktion mellan ett fast ämne, ofta ett jonbytesharts, och en vätska, varvid joner kan förflyttas från ett ämne till ett annat. Tekniken tillämpas för vattenrening, inom forskning och industri.Råttor, hårlösaGlaskropp: Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.TriacetinKetoprofen: Ett antiinflammatoriskt, smärtstillande och febernedsättande preparat av ibuprofentyp. Det används för behandling av reumatoid artrit (kronisk ledgångsreumatism) och osteoartrit.Urological AgentsLäkemedelstillförsel, lokalNitroprussidSvettDentinkänslighetDentin Desensitizing AgentsTimololUnderarm: Den nedre delen av armen (antebrachium), mellan armbågen och handleden.Floxacillin: En antibiotisk analog till cloxacillin.HornhinnaVirusaktiveringAcetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.Läkemedelsadministrationssystem: System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.SvettningSvettkörtlarAfaki: Hel eller partiell avsaknad av ögonlins i synfältet, av varje orsak utom efter kataraktextraktion. Afaki är vanligen medfödd eller ett resultat av linsförskjutning.Adrenalin: Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.Mikrocirkulation: Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.Kammarvatten: Den klara vätska som fyller ögonhålan. Dess brytningsindex är lägre än linsens, som den omger, och den ingår i hornhinnans och linsens metabolism.Pulpaisolering: Ett innerskikt av lackliknande eller annat skyddande medel som täcker väggarna i ett exkaverat hål. Det består oftast av ett hartsbaserat, filmbildande medel i en flyktig lösning, eller en kalciumhydroxidsuspension i en lösning av syntetiskt harts. Isoleringen förseglar dentinkanalerna och skyddar pulpan innan fyllningen görs.Sammandragande medel: Preparat som orsakar sammandragning, vanligen vid lokal användning.NaglarKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Genomtränglighet: Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.Hydroxidopaminer: Dopaminer som fått en hydroxigruppsubstitution i en eller flera positioner.Hudtemperatur