Kirurgiskt anlagd anastomos (konstgjord förbindelse) mellan den övre delen av jejunum och den nedre delen av ileum på tunntarmen för att skapa en förbigång av den näringsupptagande delen av tunntarmen. På grund av risken för svår undernäring och livshotande ämnesomsättningskomplikationer används inte längre denna metod för behandling av sjuklig fetma.

Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.

Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.

"Oxalate" är ett organiskt salt eller estrar av oxalsyra, och kan hittas i vissa livsmedel som spenat, rabarber, sockerbetor och choklad. Överskott av oxalater i kroppen kan leda till att de kristallerar ut och bildar kidneysten.

Sialomuciner är salivproteiner som tillhör mucin-superfamiljen och består av högmolekylära, glykosylerade proteiner. De produceras huvudsakligen i slemhinnan i mun, näsa och andningsvägar, och har en viktig funktion för att fuktighålla och skydda dessa ytor genom att bilda ett skyddande skikt av slem. Sialomuciner är speciella eftersom de innehåller mycket sialinsyra, vilket ger dem en negativ laddning och gör att de kan hjälpa till att förhindra bakteriers infektion och adhesion till slemhinnan.

Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.

Sjukliga förändringar i tunntarmens övre del, jejunum.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.

Medfödd obliteration av tarmhåligheten, där ileum omfattas i hälften av fallen, och jejunum och duodenum i lägre frekvens. Det är den vanligaste orsaken till tarmobstruktion hos nyfödda.

Det nedre avsnittet av mag-tarmkanalen, omfattande blindtarm, grovtarm och ändtarm.

Sjukliga förändringar i levern.

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

Sjukliga förändringar i ileum (tunntarmens sista del) och ileocekalklaffen.

Svart, tjäraktig, illaluktande avföring som innehåller nedbrutet blod.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

Sjuklig förändring i form av utbuktning på rör- eller säckformade organ.

Inflammation i tarmkanalen. Syn. enterit.

Bristande näringsupptag till följd av kirurgiskt avlägsnande av stor del av tunntarmen, som utgör den absorptiva delen av mag-tarmkanalen.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

I en enda mening kan sukras (eller sucrose) definieras som ett disaccharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, kopplade tillsammans. Det är en vanlig sockertyp som ofta används i livsmedel för sötning.

Kirurgiskt ingrepp för reduktion av magsäcken och anläggande av en förbindelse (anastomos) mellan kvarstående del av magsäcken och en slinga av den övre tunntarmen (jejunum). Metoden används ofta för behandling av sjuklig fetma.

Tumörer eller cancersjukdomar i tunntarmens övre del, jejunum.