Järn: Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.Kelatkomplexbildare, järn: Organiska föreningar som bildar två eller fler bindningar till järnjoner. Så fort kopplingen ägt rum kallas det bildade komplexet för ett kelat. Den järnbindande porfyringruppen hos hemoglobin utgör ett exempel på metallkelat i biologiska system.Järnöverskott: För stor ansamling av järn i kroppen till följd av onormalt hög absorption av järn från tarmarna eller parenteral tillförsel. Tillståndet kan bero på idiopatisk hemokromatos, överdrivet stort intag av järn, kronisk alkoholism, vissa typer av behandlingsresistent anemi eller transfusionshemosideros.Järn i kosten: Järn eller järnföreningar i födoämnen. Järn har en viktig roll i syretransporten och i syntesen av järn-porfyrinproteinerna hemoglobin, myoglobin, cytokromer och cytokromoxidas. Underskott av järn i födan kan leda till järnbristanemi.Järnisotoper: Stabila järnatomer med samma atomnummer som grundämnet järn (Fe), men med avvikande atomvikter. Fe-54, 57 och 58 är stabila järnisotoper.Järnradioisotoper: Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.Ferritiner: Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.Järnföreningar: Oorganiska föreningar som innehåller järn som en fast huvudbeståndsdel i molekylen.Ferriföreningar: Oorganiska eller organiska föreningar med trevärt järn.Järnbristanemi: Anemi kännetecknad av små eller obefintliga järnförråd, låg serumjärnhalt, förhöjda värden av fritt erytrocytporforin, låg transferrinmättnad, förhöjt transferrin, lågt serumtransferrin, låg hemoglobi nhalt eller hematokrit, och hypokroma mikrocyter. Typiska symtom kan vara blekhet, stomatit, mag-tarmbesvär, näthinneblödningar och spröda naglar. Orsakerna kan vara otillräckligt järnupptag, defekt j ärnabsorption eller blodförlust.TransferrinJärnreglerande protein 1: Ett järn-svavelprotein med flera funktioner; det är både ett järnreglerande protein och en cytoplasmaform av akonitathydratas. Det binder till järnreglerande element på mRNA som ingår i järnmetabolismen och reglerar translationen av dessa. Dess RNA-bindande förmåga och dess akonitasverkan är beroende av järntillgång.Ferroföreningar: Oorganiska och organiska föreningar med tvåvärt järn.Järnomsättningsstörningar: Störningar i omsättningen av järn i kroppen, vad gäller upptag, transport, lagring och förbrukning.Järnreglerande protein 2: Ett järn-svavelprotein med flera funktioner; det är både ett järnreglerande protein och en cytoplasmaform av akonitathydratas. Det binder till järnreglerande element på mRNA som ingår i järnmetabolismen och reglerar translationen av dessa. Nedbrytningen av proteinet ökar i närvaro av järn.Deferoxamin: Ett naturligt ämne som isolerats från Streptomyces pilosus. Det bildar järnkomplex och används som keleringsmedel, särskilt i form av mesylat.SideroforerTransferrinreceptorerHepcidinsJärn-dextrankomplex: Ett komplex av ferrioxihydroxid och dextraner på 5000 till 7000 dalton i viskös lösning med 50 mg/ml järn. Lösningen ges parenteralt och används mot järnbrist.Anemi, hypokrom: Anemi karakteriserad av en minskning i förhållandet mellan hemoglobinvikt och erytrocytvolym, dvs att medelhalten av blodkroppshemoglobin är lägre än normalt. Orsaken kan vara järnbrist eller järnförl ust, som i sin tur kan vara en följd av infektioner eller andra sjukdomar, läkemedelsbruk, blyförgiftning m m.Bronsdiabetes: Ett sjukdomstillstånd beroende på lagring av hemosiderin i parenkymcellerna, vilket orsakar vävnadsskada och funktionsstörningar i lever, bukspottkörtel, hjärta och hypofys. Hos kvinnor begränsas full utveckling av tillståndet av menstruation, graviditet och lägre järnupptag via födan. Förvärvad hemokromatos (bronsdiabetes) kan bero på blodtransfusioner, för järnrik föda eller komma som en följd av annan sjukdom. Idiopatisk eller ärftlig hemokromatos är en autosomalt recessiv ämnesomsättningssjukdom förknippad med en gen som är starkt knuten till HLA-komplexets A-lokus på kromosom 6.Icke-hemjärnproteinerBlodfärgämnen: De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.Järnbindande proteiner: Proteiner som specifikt binder till järn.Katjontransportproteiner: Membranproteiner vars huvudsaklkiga uppgift är att underlätta transport av positivt laddade molekyler (katjoner) genom biologiska membran.Järnreglerande proteiner: Proteiner som reglerar järnhomeostasen på cell- och organismnivå. De spelar en viktig biologisk roll genom att upprätthålla järnnivåer som är tillräckliga för ämnesomsättningsbehovet, men under toxicitetströskeln.Järnbindande proteiner: Apoferritin är ett cellprotein, som när det bundit järn övergår till ferritin.Hemosiderin: Upplagringsform av blodjärn.Hem: Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.Antimikrobiella katjoniska peptider: Små, katjoniska peptider som hos de flesta arter utgör en viktig del av det tidiga, medfödda och framkallade försvaret mot angripande mikroorganismer. Hos djur finns de på slemhinnor, i fagocytkorn oc h på kroppsytorna. Också insekter och växter har dessa peptider. Gruppen omfattar bl a defensiner, protegriner, takyplesiner och tioniner.Sockersyra: En syra erhållen från D-glukos, där både aldehydkolatomen och kolatomen med den primära hydroxylgruppen oxideras till karboxylsyragrupper.Iron Carbonyl CompoundsCeruloplasmin: Ett i blodplasman förekommande kopparhaltigt alfaglobulin.FMN-reduktasKelatterapi: Behandling av tungmetallsförgiftning med preparat som avskiljer metallen från organ och vävnader och binder den i en ringstruktur i en ny förening som kan elimineras ur kroppen.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Ferrozin: En ferroinförening som bildar en stabil, magentafärgad lösning med tvåvärt järn. Komplexet har en absorptionstopp vid 562 nm och används som järnindikator.Blodbrist: Blodbrist orsakad av nedsatt halt av blodfärgämne (hemoglobin) i blodet eller nedsatt antal röda blodkroppar.beta-talassemiJärn-svavelproteiner: En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.Biologisk tillgänglighet: Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.Livsmedel, berikade: Mat som fått tillägg av essentiella näringsämnen i större mängd än i vanlig mat eller som normalt saknas i födan. Ett exempel är frukostflingor berikade med järn och vitaminer. PyridonerMagnetite NanoparticlesSiderosFlebotomi: Metoder för provtagning av venblod för diagnosändamål eller för behandling av vissa blodsjukdomar, som t ex erytrocytos, hematokromatos, äkta polycytemi och porfyri (porphyria cutanea tarda).Absorption: Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.Homeostas: Ett tillstånd av balans och stabilitet i en organisms inre miljö.Erytrocytindex: Kvantifiering av storlek på och hemoglobininnehåll eller -koncentration i den röda blodkroppen, baserad på erytrocyttal, hemoglobinhalt i blodet och hematokrit. Specificeringen omfattar medelcellvolym (MCV), medelcellhemoglobin (MCH) och medelcellhemoglobinkoncentration (MCHC). Hit hör även mätning av celldiameter och -tjocklek.ZinkOxidation-reduktionNitrilotriättiksyraMagnetit: Järnoxid (Fe3O4) av både tvåvärt och trevärt järn. Magnetit är ett i naturen rikligt förekommande, opakt mineral och viktig järnmalm med kraftig magnetism. Nanopartiklar och mikrosfärer av magnetit har många biomedicinska tillämpningar.Akonitathydratas: Ett enzym som katalyserar den reversibla hydreringen av cisakonitat till citrat eller isocitrat. Ett av enzymerna i citronsyracykeln. EC 4.2.1.3.Koppar: Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Spektroskopi, MossbauerEnterobaktin: En järnbindande cyklisk trimer av 2,3-dihydroxi-N-bensoyl-L-serin. Hematokrit: Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.Kosttillskott: Kostprodukter i kapsel-, tablett- eller flytande form som ger essentiella näringsämnen, som t ex något vitamin, mineral, protein, någon ört eller liknande näringspreparat.ProtoporfyrinerHemosideros: Tillstånd med överskott av järn i kroppsvävnaderna, särskilt i levern och det retikuloendoteliala systemet, utan påvisbara vävnadsskador. Benämningen syftar på förekomst av hemosiderin (en blodjärnform) i vävnaden.C-vitamin: En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.NäringsstatusBakterieproteiner: Proteiner förekommande hos någon bakterieart.Fytinsyra: Aggregeringsmedel för eliminering av spårmängder av tungmetalljoner. Det verkar även som hypokalcemimedel.Laktoferrin: Ett järnbindande protein i plasma och kroppssekret (mjölk, slem, galla) som utsöndras av leukocyter. Det är en viktig beståndsdel av granulocyter. Proteinet är bakteriehämmande och verkar genom att beröva bakterier på järn som är väsentligt för deras tillväxt.2,2`-dipyridyl: alfa,alfa-dipyridyl. Används som reagens för bestämning av järn.Konalbumin: Ett glykoproteinalbumin från hönsäggvita med kraftig järnbindande förmåga.Elektronspinnresonansspektrografi: En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Tolvfingertarm: Tunntarmens översta del.Anemi, medel mot: Preparat som förbättrar blodkvaliteten genom att öka hemoglobinnivån och antalet röda blodkroppar. De används för behandling av anemier.Bloodletting: Dränering av venöst blod för diagnos eller terapi. Som behandlingsmetod är åderlåtningen känd sedan Talmud, och den användes ofta i indiansk medicin. Erytropoes: Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter). Hos människor bildas de röda blodkropparna i gulsäcken under den första trimestern, i levern under den andra och i benmärgen under den tredje och efter födseln. I normala fall håller sig erytrocytantalet i perifert blod ganska konstant, vilket tyder på att det finns en balans mellan produktion och destruktion av röda blodkroppar.Ferrikrom: En cyklisk peptid bestående av tre rester av delta-N-hydroxi-delta-N-acetylornitin. Den fungerar som transportör av järn hos Ustilago sphaerogena, en art av sotsvamp.SpårämnenOxidativ stressBristsjukdomar: Sjukdomstillstånd till följd av födoämnes- eller ämnesomsättningsbrister. Begreppet omfattar alla sjukdomar orsakade av otillräckliga förråd i kroppen av livsviktiga näringsämnen, t ex protein (eller aminosyror), vitaminer och mineral. Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Graviditetskomplikationer, blod: Samtidig graviditet och blodsjukdom. Den hematologiska åkomman kan avse blodets celler eller koagulationsfaktorer, men inte brist eller överskott på olika ämnen i blodet, som t ex hyperkalcemi eller hypokalcemi. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.TalassemiMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Kelatkomplexbildare: Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.Reglering av genuttryck, bakterier: De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.Erytropoietin: Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.EDTA: Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.Bensoater: Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.Mangan: Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mn, atomnummer 25 och atomvikt 54,94. Det är anrikat i cellmitokondrier, främst i hypofysen, levern, bukspottkörteln, njurarna och skelettvävnaden. Det påverkar syntesen av mukopolysackarider, stimulerar produktionen av kolesterol och fettsyror i levern, och utgör en kofaktor för många enzymer, bl a arginas och alkalinfosfatas i levern.Hemin: Hematinklorid, C34H30ClFeN4O4.2HMutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Hemproteiner: Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.Ferrocyanider: Oorganiska salter av den hypotetiska ferrocyansyran H4Fe(CN)6.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Citronsyra: En väsentlig intermediär i ämnesomsättningen. Den är en sur förening i citrusfrukter. Salter av citronsyra (citrater) kan användas som antikoagulanter, tack vare sina kalciumkelerande (jonbindande) eg enskaper.Mikronäringsämnen: Väsentliga näringsämnen eller organiska föreningar som behövs i endast små mängder för att normala fysiologiska processer skall äga rum.Histokompatibilitetsantigener klass I: Stora, polymorfa transmembranglykoproteiner med icke-kovalent bindning till icke-polymorft beta 2-mikroglobulin. Hos människor är det tre strukturgener på kromosom 6 som kodar för HLA-A-, HLA-B- och HLA-C-antigenerna. Hos möss kodar de tre generna K, D och L på kromosom 17 för H-2-antigenerna. Klass 1-antigener finns på de flesta kärnförsedda celler och påvisas genom sin reaktion med alloantisera. Dessa antigener ger sig tillkänna vid vävnadsavstötningsprocesser och begränsar cellförmedlad upplösning av virusinfekterade celler. De är främst förknippade med reumatologiska tillstånd och vissa tumörsjukdomar.Transferrinbindande proteinerBlodtransfusionAtomabsorptionsspektrofotometriApoproteiner: Polypeptidkedjor utan den prostetiska grupp som är nödvändig för att bilda ett aktivt holoprotein.Mononukleära fagocyter: Ett system av enkärniga celler med uttalad fagocytisk förmåga och riklig utbredning i lymfoida och andra organ. Det omfattar makrofager och deras förstadier, fagocyter, Kupfferceller, histiocyter, dendritceller, Langerhansceller och mikroglia. Termen "mononukleära fagocyter" har ersatt det tidigare "retikuloendoteliala systemet", till vilket även räknades mindre aktiva fagocyter, såsom fibroblaster och endoteliala celler.Hemoglobinometri: Mätning av hemoglobinhalten i blod.Magnetism: Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.Röda blodkroppar: Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.Dextraner: En grupp glukospolymerer som produceras av vissa bakterier. Dextraner har terapeutisk användning som plasmavolymutökare och som antikoagulanter. De har även utbredd användning i biologiska studier och industriellt.OxidoreduktaserMjöl: Finmalna frön av vete eller andra sädesslag.SpektralanalysMetalloproteiner: Proteiner som har en eller fler hårt bundna metalljoner i sin struktur.SvavelHydroxylgrupp: Den envärdiga radikalen OH. Den har en kraftigt oxiderande förmåga.PorfyrinerSyrgasVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Barnmat: Mat framställd för att tillgodose näringsbehovet hos barn under det första levnadsåret.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Erytrocytantal: Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.Väteperoxid: Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.