Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.
Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.
L-laktatdehydrogenas (LDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-laktat till pyruvat under anaeroba glykolys, samt tvärtom från pyruvat till L-laktat under återoxidationen. Det finns i många olika vävnader i kroppen och kan öka i serum vid celldöd eller skada på cellmembranet, vilket gör att det används som ett allmänt tumör- och skademarkör.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.
Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Enzymeassay (eller 'Enzymetester') är en biokemisk metod för att bestämma aktiviteten hos ett enzym. Detta görs vanligtvis genom att mäta hastigheten av en kemisk reaktion som katalyseras av enzymer under kontrollerade förhållanden. Enzymassay är viktiga verktyg inom forskning, diagnostik och utveckling av läkemedel.
Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.
En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.
Homoarginin är ett endogent, icke-proteinogen aminosyra som förekommer naturligt i kroppen. Det produceras i levern och återfinns i höga koncentrationer i blodplasma. Homoarginin har visat sig ha en viktig roll i kardiovaskulär homeostas, delvis genom att fungera som en substrat för nitroxidsyntas, vilket leder till ökad produktion av den vasodilaterande signalsubstansen kvävemonoxid. Dessutom har forskning visat att lägre nivåer av homoarginin korrelerar med högre risk för kardiovaskulär sjukdom och dödlighet.
Vegetable lectins, such as those found in legumes like snow peas and soybeans, are proteins that can bind specifically to carbohydrates or sugars on the surface of cells, leading to agglutination, or clumping together, of those cells.
Ett zinkhaltigt erytrocytenzym med molekylvikten 30 kD. Det hör till de mest aktiva av alla kända enzymer och katalyserar den reversibla hydreringen av koldioxid, vilket är av betydelse för transporten av CO2 från kroppsvävnaderna till lungorna. Enzymet blockeras av acetazolamid. EC 4.2.1.1.
En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.
En typ av elektrofores där en gel av stärkelse (en blandning av amylos och amylopektin) används som diffusionsmedium.
Protein Kinase C (PKC) är ett enzym som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar en rad cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och cellytiska respons på till exempel växt hormoner och tillväxthormon. PKC aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner (Ca2+) och får därigenom förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, specifika serin- eller treoninresidyer på målproteiner. Detta leder till en förändring av proteinet som kan leda till aktivering eller inaktivering av dess funktion. PKC finns i flera olika isoformer som varierar mellan olika celltyper och har olika substratspecifitet, reguleringsmekanismer och subcellulära lokaliseringsställen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Enzymer som katalyserar hydrolysen av N-acylhexosaminrester i N-acylhexosaminer. Hexosaminidaser verkar också på glukosider, galaktosider och ett flertal oligosackarider.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Ett enzym som hydrolyserar 1,6-alfaglukosidgrenlänkningarna hos glykogen, amylopektin och deras beta-avgränsningsdextriner. Det skiljer sig från pullulanas (EC 3.2.1.41) genom sin oförmåga att angripa pullulan och svag verkan av alfa-avgränsningsdextriner. Det skiljer sig från amylopektin-6-glukanohydrolas (EC 3.2.1.69) genom sin verkan på glykogen. Tillsammans med EC 3.2.1.69 har det funktion av "avgreningsenzym". EC 3.2.1.68.
Ascorbate peroxidases (APX) är ett enzym som bryter ner väteperoxid (H2O2), en reaktiv syrefri radikal, till vatten och syre med hjälp av ascorbat som elektrondonor. Detta enzym spelar en viktig roll i cellers oxidativ stressrespons och hjälper till att försvara celler mot skada från fria radikaler. APX finns i många olika levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer.
pH i proteinlösningar eller liknande föreningar, då de dipolära jonerna når sitt maxvärde.
Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av 2-fosfo-D-glycerat till 3-fosfo-D-glycerat. EC 5.4.2.1.
Hexosaminidase B är ett enzym involverat i nedbrytningen och klyvningen av glykoproteiner och glykolipider, genom att bryta ned specifika sockerbindningar. Defekter i detta enzym orsakar den genetiska sjukdomen Tay-Sachs, som är en allvarlig neurologisk störning.
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, och som samtidigt oxiderar en reducerande substans. Denna process är viktig för celldefens och signalering inom levande organismer. Peroxidaser förekommer naturligt hos många olika arter, inklusive människan.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
Ett medel mot mask som experimentellt prövats mot reumatiska sjukdomar, varvid det tydligen återställer immunsvaret genom att öka makrofagkemotaxin och T-cellsfunktionen. Denna immunsvarsförstärkning tycks paradoxalt ha positiv effekt vid reumatisk artrit, där biverkningar som dermatit, leukopeni, trombocytopeni, illamående och kräkningar rapporterats.
Ett enzym som katalyserar sammansättningen av 7-fosfo-2-keto-3-deoxy-D-arabinoheptonat från fosfoenolpyruvat och D-erytros-4-fosfat. Det är ett av de första enzymerna i biosyntesen av tyrosin och feny lalanin. EC 4.1.12.15.
'Beta-N-acetylhexosaminidase' är ett enzym involverat i nedbrytningen av glykoproteiner och glykolipider i cellerna, genom att bryta ned sackarider som är kopplade till varandra med en speciell typ av bindning (ett beta-1,4-glycosidbindning) mellan två hexosaminogrupper. Det finns olika former av detta enzym, men denna definition refererar vanligtvis till de isoenzym som kallas beta-N-acetylhexosaminidase A och B. Mutationer i genen för beta-N-acetylhexosaminidase A kan leda till Tay-Sachs sjukdom, en allvarlig neurologisk störning.
Ett mycket blodkärlrikt foster-moderorgan hos däggdjur för tillförsel av syre och näring till fostret och transport av avfallsprodukter från fostret. Det består av en fosterdel (korionvilli), utvecklad från trofoblaster, och en moderdel (decidua), som bildats ur livmoderslemhinnan. Moderkakan producerar en mängd olika steroider, proteiner och peptidhormoner (placentahormoner).
Grupp IB fosfolipas A2 (PLA2-IB) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider, en typ av lipider som utgör en viktig del av cellmembranen. PLA2-IB katalyserar hydrolysen av esterbindningen vid snabbare fettsyror i den 2:a positionen av fosfolipiden, vilket resulterar i att frisätta en fri fettsyra och lysofosfolipid. Detta enzym är involverat i en rad cellulära processer, inklusive inflammation, immunförsvar och celldöd. Abnorma nivåer eller funktion av PLA2-IB har visats vara relaterade till flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.
En grupp amylolytiska enzym som klyver stärkelse, glykogen och närbesläktade alfa-1,4-glukaner. EC 3.2.1.-.
Hexosaminidase A är ett enzym som bryter ner specifika slags glykolipider, så kallade G_M2-gangliosider, i kroppen.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Polyporaceae är en familj av svampar inom ordningen Polyporales. Familjen innehåller ett stort antal släkten med huvudsakligen resupinerade (med porer på undersidan) polyporer, där basidierna sitter direkt på trä- eller vävnadsväggen under porerna. Många arter i familjen är vedlevande och nedbrytare av död ved. Släkten inom Polyporaceae innefattar bland andra Polyporus, Fomes, Ganoderma och Trametes.
En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP och en D-hexos till ADP och ett D-hexos 6-fosfat. D-glukos, D-mannos, D-fruktos, sorbitol och D-glukosamin kan vara mottagare; ITP och dATP kan vara givare. Leverisoenzymet kallas ibland glukokinas. EC 2.7.1.1.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
2-acetamid-2-deoxy-beta-D-glukosid-acetamid-deoxyglukohydrolas. Katalyserar hydrolys av terminala, ickereducerande 2-acetamid-2-deoxy-betaglukosrester i kitobios och högre analoger liksom i glykoprote iner. Har haft utbredd användning vid studier av bakteriers cellmembran och vid studier av sjukdomar som mukolipidos och olika muskel- och bindvävsinflammationer.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.
Ett enzym som reversibelt katalyserar slutsteget i alkoholjäsning genom reduktion av aldehyd till alkohol. När det gäller etanol, så reduceras acetaldehyd till etanol i närvaro av NADH och väte. Enzym et är ett zinkprotein med verkan på primära och sekundära alkoholer hemiacetaler. EC 1.1.1.1.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Ett kopparhaltigt oxidoreduktasenzym som katalyserar oxideringen av 4-bensendiol till 4-bensosemikinon. Det är även verksamt i samband med en rad O-kinoler och P-kinoler. Det finns framförallt i svampar och ingår i nedbrytningen av lignin, biosyntesen av färgämnen och avgiftningen av ligninderivat.
3-Oxo-5-alpha-steroid 4-dehydrogenase is a medical/scientific term that refers to an enzyme responsible for catalyzing the conversion of 3-oxo-5-alpha-steroids to 3-oxo-4-ene-5-alpha-steroids through the removal of the hydrogen atom from the C4 position and addition of a double bond between C4 and C5 in steroid molecules. This enzyme plays a crucial role in various steroid metabolic pathways, including those involved in the biosynthesis of hormones such as cortisol, aldosterone, and androgens.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Alpha-Amylasen är ett enzym som bryter ned stärkelser i kosten till maltose, en enkel sockerart bestående av två glukosmolekyler. Alpha-Amylasen används inom medicinen, specifikt inom gastroenterologi, för att behandla patienter med exokrin pankreasöverfunktion (EPI). Dessa patienter saknar tillräckligt med eget pankreasenzym och behöver därför komplettering för att bryta ned kosten i tarmarna. Alpha-Amylasen är ett av de enzymer som används i dessa preparat.
"Autoanalyse" är ett laboratorieterm som refererar till en metod för att automatiskt analysera biologiska prov, såsom blod eller urin, med hjälp av kemisk analys och mekaniska apparater. Det gör det möjligt att utföra flera tester samtidigt och ge snabba och exakta resultat, vilket underlättar diagnos och behandling av medicinska tillstånd.
'Datura stramonium', vanligen känd som Jimsonväxt, är en giftig ört som tillhör potatisväxterna (Solanaceae). Den innehåller flera starkt hallucinogena alkaloider, däribland scopolamin, hyoscyamin och atropin. Dessa ämnen kan påverka centrala nervsystemet och orsaka förvirring, desorientering, hallucinationer, törst, feber, snabb hjärtslag och i värsta fall död vid överdos. Traditionellt har örten använts inom medicinen för sin smärtstillande, lugnande och andningsstimulerande verkan, men på grund av dess starka toxicitet och osäkra dosering är den numera sällan använd i den moderna medicinen.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar dehydreringen av 2-fosfoglycerat till att ge fosfoenolpyruvat. EC 4.2.1.11.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Tillstånd som kännetecknas av onormal upplagring av fett pga störningar i fettomsättningen, som t ex ärftliga sjukdomar omfattande lysosomala enzymer, nödvändiga för fettnedbrytning. De klassificeras antingen utifrån enzymdefekten ifråga eller den fettyp det gäller.
En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.
En grupp föreningar som reducerar utsöndringen av H+-joner från de proximala njurkanalerna genom att blockera karbanhydras. Syn. karbanhydrashämmare.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
Protein Kinase C-alpha (PKC-α) är ett enzym som tillhör serin/treoninkinasfamiljen och spelar en viktig roll inom cellsignalering. Det aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner och får därpå förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, serin- eller treoninresidyer på målproteiner. PKC-α är involverat i en rad cellulära processer som celldelning, differentiering och apoptos. Dess aktivitet kan vara störd i olika patologiska tillstånd, såsom cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Polygalakturonase är ett enzym som bryter ned polymerer av galakturonsyra, som förekommer i pektin, en typ av komplex kolhydrat som finns i cellväggar hos växter.
Ett allosteriskt enzym som reglerar glykolys genom att katalysera omvandlingen av en ATP-fosfatgrupp till fruktos-6-fosfat, varvid fås fruktos-1,6-bifosfat. D-tagatos-6-fosfat, D-tagatos-6-fosfat och sedoheptulos-7-fosfat kan verka som mottagare; UTP, CTP och ITP kan verka som givare. Hos människan har tre slags underenheter av fosfofruktokinas-1 identifierats: typ M (muskeltyp), typ L (levertyp) och typ C (i blodplättar, hjärna och annnan vävnad). Syn. fosfofruktokinas-1. EC 2.7.1.11.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningen i molekyler med en hydroxyl- och en karbonylgrupp för att bilda två små molekyler, som var och en är en aldehyd eller en keton. Enzymerna kallas o ckså aldolaser. EC 4.1.2.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Ett hudirriterande ämne som kan orsaka såväl primär som allergisk dermatit (hudinflammation). Kontaktreaktioner mot dinitroklorbensen (DNCB) har använts som mått på cellulär immunitet. DNCB används även som reagens för påvisning och bestämning av pyridinföreningar.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar spjälkningen av fruktos-1,6-difosfat till att ge dihydroxiacetonfosfat och glyceraldehyd-3-fosfat. Enzymet har även verkan på (3S,4R)-ketos-1-fosfater. Dessa jäst- och bakterieenzymer är zinkproteiner. EC 4.1.2.13.
Subcellular fractions refer to the distinct components or particles that are isolated from a cell by various fractionation techniques, each containing different types of cellular structures and molecules. These fractions can include organelles such as the nucleus, mitochondria, endoplasmic reticulum, Golgi apparatus, lysosomes, peroxisomes, and plasma membrane, as well as cytoskeletal elements, ribosomes, and soluble proteins. The isolation of these subcellular fractions allows for the independent study of their unique functions, compositions, and interactions in cellular processes and diseases.
Myosin är ett protein som spelar en viktig roll inom muskelkontraktioner. Det är en huvudbestanddel av thick filamenten i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler. Myosiner har en motor-liknande funktion och kan binda till aktinfilamentet och röra sig längs det genom att hydrolysera ATP, vilket resulterar i muskelkontraktion. I en mening kan man säga att myosin är "ett protein involverat i muskelkontraktioner genom att generera kraftfulla rörelser längs aktinfilamentet med hjälp av ATP-hydrolys."
'Mitochondriell kreatinkinase' refererar till ett enzym som finns inne i mitochondrier, de energiproducerande komponenterna i celler. Detta enzym är involverat i den energiomsättning som sker i mitochondrien och hjälper till att producera adenosintrifosfat (ATP), ett molekyl som används som energikälla inom cellen. Kreatinkinase katalyserar reaktionen där kreatinfosfat bryts ner till kreatin och en fosfatgrupp, vilket resulterar i att frigörbar energi lagras i ATP. Det finns två typer av kreatinkinas, mitochondriell kreatinkinase och cytosolisk kreatinkinase, som båda har viktiga roller inom cellens energihushållning.
Triethyltin compounds refer to chemical substances that contain the triethyltin (C2H5)3Sn- group, where three ethyl groups are bonded to a tin atom. These compounds are often used in industrial and research applications, including as biocides, catalysts, and intermediates in organic synthesis. However, triethyltin compounds can be highly toxic and have been linked to neurological damage and other health effects in humans and animals. Therefore, their use is regulated and they must be handled with care.
Ett enzym som katalyserar fosforyleringen av AMP till ADP i närvaro av ATP eller oorganiskt trifosfat. EC 2.7.4.3.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Reptilproteiner refererer til proteiner som findes hos krybdyr (Reptilia). Disse proteiner spiller en vigtig rolle i forskellige cellulære processer hos krybdyr, herunder strukturel støtte, katalsyse af biokemiske reaktioner, transport af molekyler og regulering af genudtryk. Reptilproteiner er evolutionært beslægtet med proteiner fra andre dyr, herunder pattedyr, fugle og padder, men de kan have specifikke variationer i deres sekvens og struktur for at tilpasse sig de unikke behov hos krybdyr.
Enzymer (hydrolaser) som spaltar estrar. EC 3.1.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av (S)-malat och NAD+ till oxaloacetat och NADH. EC 1.1.1.37.
Ett enzym som katalyserar hydrolys av cykliskt AMP till adenosin-5´-fosfat. Enzymet är utbrett i djurvävnad och kontrollerar nivån av intracellulärt cykliskt AMP. Det har också verkan på 3´,5´-cyklisk t IMP och 3´,5´-cykliskt GMP. EC 3.1.4.17.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till en alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.2.
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.
"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.
Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Enzyminduktion refererar till processen där aktiviteten hos ett enzym ökar som ett resultat av exponering för en inducerande agent. Detta sker vanligtvis genom att induceringsagenten påverkar genuttrycket och/eller syntesen av enzymet, vilket leder till en ökad mängd fungerande enzym i cellen. Enzyminduktion kan ha kliniskt relevans inom områden som farmakologi och toxicologi, eftersom den kan påverka både farmakokinetiken och toxikokinetiken av olika substanser.
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
Metod för att mäta t ex en vätskas densitet (täthet).
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that play a crucial role in regulating intracellular levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP), which are important second messengers involved in various cellular processes. The type 1 subtype of PDEs (PDE1) is a calcium/calmodulin-dependent enzyme that specifically hydrolyzes cAMP and cGMP. It is composed of several isoforms, encoded by different genes, that exhibit distinct expression patterns and regulatory properties. PDE1 is involved in the regulation of smooth muscle contraction, neurotransmission, and gene expression, among other functions. Dysregulation of PDE1 activity has been implicated in various pathological conditions, including cardiovascular diseases, pulmonary hypertension, and neurological disorders.
Sandhoff sjukdom är en ärftlig lysosomal neurodegenerativ störning orsakad av defekter i genen för enzymet beta-hexosaminidase A och B, vilket leder till pålagring av gangliosider och andra glykosphingolipider i nervceller, med symtom som progressiv neurologisk nedgång, muskelsvaghet, spasticitet, synnedsättning, och ofta död under barndomen.
Ett enzym, ibland benämnt GGT, som spelar en huvudroll vid syntes och nedbrytning av glutation, en tripeptid med skyddande effekt i cellerna. Det katalyserar omvandlingen av gammaglutamyldelen till en mottagaraminosyra.
"Kreatinkinas (CK) är ett enzym som förekommer naturligt i olika typer av celler i kroppen, inklusive hjärta, hjärna och skelettmuskler. BB-referensen anger blodet som provtagningsplats (serum eller plasma). Sålunda betecknar 'Kreatinkinas, BB' mängden av detta enzym i blodet, och höga värden kan indikera skada på celler där kreatinkinas finns, exempelvis vid hjärtattack eller muskelskada."
Enligt medicinskt perspektiv kan "Conifer" referera till Coniferales, ett ordning inom den biologiska gruppen av kärlväxter som är kända för att innefatta träd och buskar med längsgående ledbundna kottar. Dessa växter producerar ofta ämnen som terpener, som kan ha medicinska användningsområden, till exempel i aromaterapi eller traditionell medicin. Emellertid bör betonas att många koniferer innehåller även toxiska ämnen och deras användning bör alltid övervakas av en kvalificerad hälsoexpert.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Mycket giftig förening som kan ge upphov till hudirritation och överkänslighet. Dianisidin används vid framställning av azofärger.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Ett enzym som oxiderar aldehyd i närvaro av NAD+ och vatten till en syra och NADH. EC 1.2.1.3.
'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.
En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.
"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
Protein Kinase C beta (PKCβ) er ein type av proteinkinas, en slags enzym som hjelper med å regulere cellulære funksjoner ved å addiere fosfatgrupper til andre proteiner. PKCβ spesifikt aktiveres i respons på signaler som innebærer diacylglycerol (DAG) og calcium, og det er involvert i en rekke cellulære prosesser som inflammasjon, apoptose og cellevekst. Anomalier i PKCβ-aktiviteten har vore knyttet til ulike sykdommer, inkludert kreft og diabetes.
NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Enzymer som katalyserar dehydrogeneringen av glyceraldehyd-3-fosfat. Det finns flera typer av glyceraldehyd-3-fosfatdehydrogenaser: fosforylerande och icke-fosforylerande, sådana som omvandlar väte till NADP och sådana som omvandlar väte till NAD. EC 1.2.1.9; EC 1.2.1.12; EC 1.2.1.13.
I en enkel medicinsk kontext kan 'kemi' definieras som studiet och användandet av kemiska substance och deras reaktioner för att förstå, behandla eller förebygga sjukdomar. Detta inkluderar bland annat utvecklingen av läkemedel, toxikologi och farmakokinetik. Kemi är en grundläggande vetenskap som är intimt förknippad med många aspekter av medicinen.
Ett släkte anaeroba, stavformade metanbakterier (Methanobacteriaceae). Bakterierna är orörliga och nyttjar ammoniak som enda kvävekälla. Dessa metanbildande bakterier finns i sjösediment, jord, avloppsvatten och i djurs tarmflora.
"Kemiska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker när materia bestående av atomer och molekyler interagerar på ett sätt som resulterar i förändringar orsakade av kemiska reaktioner, inklusive bildning och brytande av kemiska bindningar, förskjutningar i elektronfördelning och energiflyt.
En essentiell, aromatisk aminosyra som är prekursor (förstadium, förelöpare) till melanin, dopamin, noradrenalin och tyroxin.
En brandfarlig, färglös, flyktig vätska med behaglig eterisk doft. Den är ett allmänt använt lösningsmedel och används som sådant inom farmacin; vid koncentrationer över 80% används den som antiseptis kt medel. Aceton är ett av de ketonämnen som bildas vid ketoacidos, som i diabetes eller vid svält.
Ett NADP-enzym (glukos-6-fosfat-1-dehydrogenas) som katalyserar följande reaktion: D-glukos-6-fosfat + NADP+ = D-glukono-1,5-lakton-6-fosfat + NADPH + H+. Brist på enzymet leder till svår hemolytisk anemi. EC 1.1.1.49.
GM2-gangliosidoser är en grupp sällsynta genetiska sjukdomar som orsakas av brist på ett enzym som behövs för att bryta ned specifika typer av fettsyror i cellerna. Detta leder till ansamling av gangliosider, en typ av fettsyror, i nervcellerna, vilket orsakar progressiv neurologisk skada och utvecklingsstörning. Sjukdomen kan vara av två typer beroende på vilket enzym som saknas: Tay-Sachs sjukdom eller Sandhoff sjukdom.
I en enkel medicinsk kontext kan "chemical precipitation" definieras som ett laboratorieprocess där en lösning av joner genom blandning av två lösningar får undergå en kemisk reaktion, vilket resulterar i formationen av en fast fosforisk substance. Denna reaktion används ofta för att separera och renframsta specifika substanser eller joner från en lösning. Ett exempel på detta är när lösningar av kalciumklorid och natriumfosfat blandas tillsammans, vilket resulterar i formationen av ett fast ämne, kalciumfosfat, som kan separeras från den ursprungliga lösningen.
Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).