Intervertebral Disc Degeneration (IDD) refers to the structural and functional changes that occur in the intervertebral discs of the spine due to aging, injury, or disease. These changes include loss of water content, decreased disc height, tears or fissures in the annulus fibrosus (the outer layer of the disc), and degeneration of the nucleus pulposus (the inner, gel-like portion of the disc). IDD can cause pain, stiffness, and reduced mobility in the spine, and is often associated with other spinal conditions such as herniated discs and degenerative joint disease.

En intervertebral disc är en skiva av vävnad som sitter mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av ett yttre skikt av tufft bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat kärnmaterial, nucleus pulposus. Intervertebral discen fungerar som en kuddning och amortisering mellan ryggkotorna, samt möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden.

Intervertebral Disc Displacement, även känt som discprotrusion eller diskbråck, är ett tillstånd där en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebrae) i ryggen pressar ut sig genom en svag punkt eller spricka i den yttre ringen som omger disken. Detta kan resultera i irritation och tryck på de nervrötter som passerar nära diskens yta, vilket kan orsaka smärta, kramper, stickningar eller svaghet i ryggen, benen eller armarna beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad.

"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.

I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.

En brosktyp vars massa innehåller stora buntar av kollagen typ 1. Fiberbrosk finns typiskt i ryggradens broskskivor (diskar), blygdbenssymfysen, skenbensmeniskerna och brosk i synovialleder.

Spinal osteophytes, also known as bone spurs, are bony projections that develop on the vertebrae in the spine due to wear and tear or degenerative changes in the joints between the vertebrae. These growths can cause stiffness, pain, and limited mobility, especially when they compress nerves or surrounding tissues. Osteophytes are a common finding in older adults and may be asymptomatic, but in some cases, they may require medical treatment or surgery to alleviate symptoms.

Aggrekaner är en typ av proteoglykan, en sorts molekyl som består av ett protein-kärnsubstanser och en eller flera sackaridkedjor (sockergrupper). Aggrekaner förekommer naturligt i kroppen, framför allt i broskvävnad och bindväv. De spelar en viktig roll för vävnadens mekaniska styrka och hållfasthet genom att hjälpa till att fästa proteiner i varandra och på så sätt forma ett nätverk av kollagenfibriller. Aggrekaner har också en viktig funktion för vätskebalansen i broskvävnad, eftersom de kan binda stora mängder vatten. Dessutom bidrar de till att skydda andra celler och molekyler från mekanisk skada genom att agera som en buffertzon.

Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."

Kirurgiskt avlägsnande av en ryggradsdisk, helt eller delvis. Den vanligaste indikationen för ingreppet är diskförskjutning eller bråck. Förutom genom sedvanligt kirurgiskt ingrepp kan operationen utföras som perkutan diskektomi eller laparoskopisk diskektomi, av vilka den perkutana metoden är vanligast.

Syn. cervikalkotor; C1-C7.

I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.

Akut eller kronisk smärta i den nedre delen av ryggen som kan vara förknippad med muskel- eller ledbandssträckningar, diskbråck och andra tillstånd.

Ett trådbundet kollagen som vanligtvis är korslänkat till kollagen typ II-trådar. Det är en heterotrimer innehållande alfa1(IX)-, alfa2(IX)- och alfa3(IX)-enheter.

'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.

Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.

Intervertebral disc chemolysis refererar till användandet av kemiska medel för att bryta ned och eliminera skadat intervertebralt skivvävnad som orsakas av degenerativa skador eller skada. Detta kan uppnås genom att injicera specifika kemikalier, såsom proteolytiska enzymer eller andra lösningar, direkt in i den berörda discen med hjälp av minimalinvasiva tekniker. Syftet är att minska smärta och förbättra funktion genom att eliminera skadat vävnad och främja regenerering av hälsosam discvävnad.

Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Den medicinska definitionen på 'Notochord' är en ryggradsdjurs stamcellsbund som ger stöd till den embryonala ryggmärgsremsan och senare utvecklas till en del av ryggradskärnan i vuxna djur.

"Bröstkotor, eller mjölkkörtlar, är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som producerar och sekreterar moderkaka under graviditeten och modersmjölk efter förlossningen."

Förskjutning framåt av en ryggkota i förhållande till en angränsande.

Den del av ryggraden som ingår i bäckengördeln.

Näthinneförtvining, eller 'Descemet's membrane detachment', är ett tillstånd där det tunna lagret av transparenta vävnader, näthinnan, separerar från underliggande skikt i ögat, vilket kan orsaka synnedsättning och i vissa fall leda till permanent synskada om inte behandling erhålls.

Nedbrytningsförändringar i näthinnans gula fläck.

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.

En ryggradsförträngning är ett tillstånd där en eller flera intervertebrala skivor i ryggraden degenererar, förtjockas eller skadas, vilket orsakar kompression och skada på de omkringliggande nervrötterna eller ryggmärgen.

Skolios är en lateral (sidlig) böjning och rotation av ryggkotor (vertebror) i ryggraden, vilket resulterar i en S- eller C-formad krökning av ryggen.

Ett cysteinendopeptidas från papayalatex. Det klyver företrädesvis glutamin- och asparaginsyrarester. EC 3.4.22.6.

Framåtriktad konkavitet i ländryggens och halsryggens kurvatur, sett från sidan, vilket ger en kraftig framåtböjning av ryggraden, s k svankrygg. Hit räknas inte lordos vid vanlig parningsställning hos vissa djur.

Inflammation i en ryggradsdisk, vilket kan leda till diskerosion. Tills nyligen definierades diskit som en icke-bakteriell, aseptisk process (dvs en kemisk reaction). Nya studier visar dock att infektion kan vara initiatorn, men kanske inte promotorn, i de flesta fall av diskit. Diskinflammation har kunnat diagnosticeras hos patienter efter diskografi, myelografi, lumbalpunktion, paravertebralinjektion och epiduralanestesi. Diskit till följd av kemonukleolys (isynnerhet med kymopapain) beror enligt vissa på en kemisk reaktion och enligt andra på tillförsel av mikroorganismer.

En död kropp, vanligtvis en människokropp.

Akut eller kronisk smärta i någon del av ryggen.

Heteropolysackarider som innehåller en N-acetylerad hexosamin i en typisk, upprepad disackaridenhet. I upprepningarna i strukturen hos varje disackarid ingår omväxlande 1,4- och 1,3-bindningar bestående antingen av N-acetylglukosamin eller N-acetylgalaktosamin.

Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).

Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).