Immunglobulin E: Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller. Immunglobulin G: Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.Immunglobuliner: Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).Immunglobulin M: En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.Immunglobulin A: IgA utgör 15-20% av människans serumimmunglobuliner, huvudsakligen i form av polymerer med 4 kedjor. Hos andra däggdjur dominerar dimerer. Sekretoriskt immunglobulin A är det vanligaste immunglobulinet i sekret.IgE-receptorer: Specifika molekylplatser på ytan hos B- och T-lymfocyter som binder IgE. Det finns två underklasser: receptorer med låg affinitet (Fc epsilon RII) och receptorer med hög affinitet (Fc epsilon RI).Immunglobulin, tung kedja: Viktiga beståndsdelar av immunglobulinmolekyler. De utgör de större av de två typerna av polypeptidkedjor som svarar för de olika immunglobulinernas biologiska och immunologiska egenskaper. De skiljer sig åt, beroende på vilken Ig-klass de kommer från, innehåller mellan 450 och 600 aminosyrarester per kedja, och har molekylvikter mellan 51 och 72 kD. Varje immunglobulinmolekyl har två tunga och två lätta kedjor.Allergener: Antigena ämnen som kan framkalla en omedelbar överkänslighetsreaktion.Immunglobuliner, intravenösa: Immunglobulinberedningar för intravenös tillförsel som huvudsakligen innehåller immunglobulin G (IgG). De används för behandling av en rad sjukdomar, förknippade med minskade eller onormala immunglobulinnivåer, inkl. AIDS hos barn, primär hypergammaglobulinemi, SCID (svår kombinerad immundefekt), cytomegalovirusinfektioner hos patienter med transplantat, kronisk lymfocytisk leukemi, Kawasakisyndromet, neonatalinfektioner och idiopatisk trombocytopen purpura.Immunglobulingener: Gener som kodar för immunglobulinernas lätta och tunga kedjesegment. De lätta kedjornas gensegment betecknas L-V (variabel), J ("joining"; sammankopplande) och C (konstant). De tunga kedjesegmenten har dessutom en mångfalds- eller spridningsgen D ("diversity"). Varje segment kodar för vissa aminosyror, och alla har olika nukleotidsekvenser. Generna sätts ihop genom ett anmärkningsvärt blandande av segment under B-cellernas mognande.Hypersensitivity: Förändrad känslighet för ett antigen, vilken kan medföra patologiska reaktioner vid senare exponering för antigenet i fråga.Immunglobulin, lätt kedja: Polypeptidkedjor, bestående av 211 till 217 aminosyrasekvenser, som kan isoleras från immunglobuliner och som har en molekylvikt av ca 22 kD. Det finns två huvudtyper av lätta kedjor, kappa och lambda, vilka hos människa förekommer ungefär i förhållandet 60% till 40%. Båda kedjor består av linjärt upprepade, likartade, men inte identiska, segment av ca 110 aminosyrarester. I varje segment lägger en disulfidbindning grunden till en tätt veckad, 60-delad slinga eller domän. Angränsande domäner länkas med mindre tätveckade regioner. Båda de lätta kedjorna innehåller två sådana domäner. Två lätta och två tunga kedjor utgör en immunglobulinmolekyl, men båda lätta kedjor i ett Ig är av samma typ.Hypersensitivity, ImmediateBasofiler: De basofila leukocyterna tillhör gruppen granulocyter och har fått sitt namn av att de endast färgas av basiska färgämnen. Kornen, granula, i cytoplasman färgas mörkare än cellkärnan. Basofiler reager ar på IgE-antikroppar och frisläpper vid aktivering histamin, cytokiner och aggressiva enzymer. De utgör mindre än en procent av blodkropparna.Hudtester: Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.Immunglobulin, kappakedja: En av immunglobulinernas lätta kedjor, med en molekylvikt av ca 22 kD. Dessa kedjor utgör ungefär 60% av samtliga lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.Livsmedelsöverkänslighet: Störningar i mag/tarmsystemet, eksem eller chock till följd av allergisk reaktion mot allergener i födan.Immunglobulinisotyper: De immunglobulinklasser som återfinns hos någon djurart. Hos människor finns det nio klasser som vandrar i fem olika grupper vid elektrofores. Var och en av dem består av två lätta och två tunga proteinkedjor, och varje grupp har sina utmärkande strukturella och funktionella egenskaper.Mastceller: Granulerade celler som återfinns i nästan alla vävnader, men rikligast i hud och mag-tarmkanalen. Liksom basofiler innehåller mastceller stora mängder histamin och heparin. Men till skillnad från basofiler stannar mastcellerna i vävnaderna och cirkulerar inte i blodet. Mastceller som härrör från stamceller i benmärgen regleras av stamcellsfaktorn.Immunglobulin A, sekretoriskt: Det dominerande immunglobulinet i exokrina sekret, så som mjölk, andningsvägarnas och tarmarnas slem, saliv och tårar. Den kompletta molekylen (ca 400 kD) består av två IgA-enheter med fyra kedjor, en sekretorisk komponent och en J-kedja.Variabel del av immunglobulin: Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens och -sammansättning kan variera, som ger antikroppen dess antigenspecificitet och som antas utgöra bindningsplatsen för antigenet. Den återfinns vid Fab-fragmentets N-ände och omfattar såväl hypervariabla områden (komplementära regioner) som ramområden.B-lymfocyter: Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.Immunglobulinfragment, Fc: Kristalliserande fragment bestående av karboxiändarna av båda de tunga kedjorna, länkade med disulfidbindningar. Fc-fragmenten svarar för antikropparnas effektorfunktioner (komplementfixering, cellmembranbindning och transport genom moderkakan).Immunglobulin, my-kedja: Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin M, med en molekylvikt av ca 72 kD. De har ungefär 57 aminosyrarester ordnade i fem domäner och fler oligosackaridgrenar och högre kolhydratinnehåll än de tunga kedjorna på IgG.Radioallergosorbent-testAntikroppsklassbyte: Genetisk omfördelning av B-lymfocyten som medför en substitution i den typ av fast område för tunga kedjor som uttrycks. Detta möjliggör ett ändrat effektorsvar, medan den specifika antigenbindningen (det variabla området) förblir oförändrad. De flesta klassbyten sker genom DNA-omkastning, men sådana kan även inträffa på RNA-nivå.Immunglobulin, lambdakedja: En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.Astma: Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.Anti-idiotypiska antikroppar: Antikroppar som reagerar med enskilda determinanter (idiotoper) i den variabla regionen av andra antikroppar.Immunglobulin D: Ett immunglobulin som svarar för mindre än 1% av Ig-mängden i plasma. Det finns på cellmembranet på många cirkulerande B-lymfocyter.Histaminfrisättning: Utsöndring av histamin från mastcells- och basofilkorn genom exocytos. En rad faktorer kan sätta igång processen, som alltid innebär att IgE, korskopplat med antigen, binds till mastcellens eller den basofila cellens Fc-receptorer. Efter frisättning binder histaminet till en rad olika målcellsreceptorer och utövar ett stort antal olika effekter.Interleukin-4: En löslig faktor som produceras av aktiverade T-lymfocyter och ger upphov till tillväxt och differentiering av B-celler. Interleukin-4 inducerar uttryck av klass II-MHC och Fc-receptorer på B-celler. Det har också verkan på T-lymfocyter, mastceller och flera andra hematopoetiska celler, inklusive granulocyt-, megakaryocyt- och erytroidförelöpare, samt makrofager.Konstant del av immunglobulin: Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens är oföränderlig inom en immunglobulinklass. Den ger immunglobulinet dess biologiska specificitet och är i stort artspecifik. Området omfattar C-änden av de lätta kedjorna och tre fjärdedelar eller mer av de tunga kedjorna, hela Fc-fragmentet och C-änden av Fab-fragmentet.Immunglobulin, epsilonkedja: Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin E, med en molekylvikt av ca 72 kD. De innehåller ungefär 550 aminosyrarester ordnade i fem domäner och ca tre gånger så mycket kolhydrat som de tunga kedjorna på IgA, IgD och IgG.Hudinflammation, atopisk: Kronisk, inflammatorisk och genetiskt betingad hudsjukdom, kännetecknad av ökad produktion av reagin (IgE) och ökad benägenhet för allergisk snuva och astma. En ärftligt betingad tendens till att lättare drabbas av klåda föreligger också. Typiska tecken är lichenbildning (röda hudfläckar), fjällning och krustbildning, särskilt i armbågs- och knäveck. Syn. barneksem eller böjveckseksem.Enzymkopplad immunadsorberande analys: En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.Fc-receptorer: Molekyler på ytan av en del B-lymfocyter, T-lymfocyter och makrofager som känner igen och binder till Fc-delen på immunglobulinmolekyler.VäxtantigenerAllergisk chockLatexallergi: Allergisk reaktion mot produkter som innehåller latex av naturligt gummi, som t ex gummihandskar, katedrar, slicklappar, ballonger och sportutrustning. Såväl T-cellsförmedlade (fördröjd överkänslighet) som IgE-förmedlade (omedelbar överkänslighet) allergiska reaktioner förekommer. Den fördröjda överkänslighetsreaktionen beror på exponering för antioxidanter i gummit. Den omedelbara överkänslighetsreaktionen framkallas av latexproteiner.Antikroppsspecificitet: Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.Immunglobulin, gammakedja: Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin G, med en molekylvikt av ca 51 kD. De innehåller ungefär 450 aminosyrarester ordnade i fyra domäner och har en oligosackaridkomponent med kovalent bindning till Fc-fragmentet. Gammakedjorna hos de fyra undergrupperna av IgG är inte identiska, men liknar varandra mer än de liknar andra immunglobuliners tunga kedjor.Leukemi, basofil, akutMöss, inavlade BALB CImmunglobulinfragment, Fab: Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.Acaridae: En grupp kvalsterarter inom familjen Acaroidea, ordning Astigmata. Rinit, allergisk, perennImmunglobulin, J-kedja: Immunglobulinfragment i fraktioner av lätta kedjor hos sekretoriskt immunglobulin A eller polymert immunglobulin M i förhållandet en J-kedja per IgA-dimer eller per IgM-pentamer. J-kedjan är en polypeptid med molekylvikt av ca 17 kD, vars uppgift är att antingen binda samman globulinets komponenter eller föra globuliner genom membran.ImmunglobulinfragmentRinit, allergisk, årstidsbunden: En säsongsbunden variant av allergisk rinit, med akut konjunktivit, tårbildning och klåda. Allergin utlöses av specifika allergen.ImmunglobulinallotyperPassiv kutan anafylaxiPoly-Ig-receptorOvalbuminMjölköverkänslighet: Allergiska reaktioner mot mjölk (oftast komjölk) eller mjölkprodukter. Mjölköverkänslighet måste skiljas från laktosintolerans, som beror på mjölkintolerans till följd av medfödd brist på laktas.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Immunglobulinets J-kedja: Ett segment av immunglobulinerna hos möss och människor, där det variabla områdets gener uppströms förenas med dem hos det konstanta området nedströms (en viktig del av mekanismen bakom antikroppsvariationen). I den lätta kedjans hopkopplingsområde återfinns de gener som kodar för aminosyrorna 96 och 107.Bakteriella antikroppar: Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.B-celldifferentieringsantigener: Ytantigener knutna till mognadsfaser hos B-lymfocyter och ofta representerade i tumörer av B-cellsursprung.Bronkiell hyperreaktivitet: Kraftigare sammandragning av den glatta luftrörsmuskulaturen vid en given retning än vad som är normalt. Detta tillstånd ses hos praktiskt taget alla symtomatiska astmapatienter. Den påtagligaste mani festationen av muskelsammandragningen är minskade luftvägsdimensioner, vilka enkelt kan mätas i samband med lungfunktionstester.Respiratorisk överkänslighetHypergammaglobulinemiAntikroppsbildningTh2-cellerKvalster: Alla leddjur av underklassen Acari, utom fästingar. De är mycket små djur, besläktade med spindlarna, ofta med genomskinliga eller halvgenomskinliga kroppar. De kan vara parasiter hos människor och husdjur och därvid ge olika hudirritationer. Många kvalsterarter är av medicinsk betydelse som parasiter och sjukdomsvektorer. Maskantikroppar: Antikroppar framkallade hos människor eller djur efter exponering för antigen från parasitmaskar. Immunglobuliner av IgE-klass är vanligast, men IgG, IgM och IgA kan också förekomma.Antigener, dermatophagoidesEgg Hypersensitivity: Allergisk reaktion mot ägg som utlöses av immunsystemet.Monoklonala antikroppar: Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.Jordnötsöverkänslighet: Allergisk reaktion mot jordnötter, utlöst av immunsystemet.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Celldegranulering: Frigörande av cytoplasmakorn. Denna process förekommer i mastceller, basofila, neutrofila och eosinofila celler och blodplättar i samband med att granulerna (kornen) utsöndrar sina produkter.PollenAntiallergiska medel: Preparat som används för behandling av allergiska reaktioner. De flesta verkar genom att hämma inflammatoriska mediatorer.Intradermala tester: Hudtester som genomförs genom injicering av det sensibliserande ämnet.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Receptorer, antigen, B-cellerKorsreaktioner: Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.Svampantikroppar: Immunglobuliner framkallade av antigena substanser hos svampar.MyelomproteinerMjälte: Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.Immunisering: Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).AntigenerGener, immunglobulin tung-kedjaSomatisk hypermutation, immunglobulinPlasmacytomMaskantigener: Alla delar av parasitmaskar som framkallar en immunreaktion. De vanligast förekommande helmintantigener är schistosomantigener.Interleukin-5: En faktor som främjar differentiering och aktivering av eosinofiler i hematopoesen. Den utlöser även en slutlig differentiering av aktiverade B-celler till Ig-producerande celler.Immunglobulin, deltakedja: Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin D, med en molekylvikt av ca 64 kD. De innehåller ungefär 500 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.PandalidaeAntikroppsklassbytesområde: Ett område på ett segment av genen för immunglobulinets tunga kedja hos B-cellen, där rekombination (omfördelning) kan äga rum, och som deltar i isotyp- eller allotypväxling och immunsvarets mognadsprocess. Ig-klassbytesområden förekommer på gener för kodning av de tunga kedjorna hos samtliga fem immunglobuliner.Desensibilisering, immunologisk: Immunsuppression med hjälp av gradvis utökade antigendoser. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men behandlingen leder till en höjning av serumnivåerna av allergenspecifikt IgG, undertryckande av specifikt IgE och en ökning av T-suppressorcellaktiviteten.Job SyndromeLäkemedelsöverkänslighet: Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.Immunglobulin, alfakedja: Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin A, med en molekylvikt av ca 58 kD. De innehåller ungefär 470 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.Aspergillos, allergisk bronkopulmonell: Aspergillos i lungorna hos personer med långvarig, bronkiell astma. Infektionen kännetecknas av lunginfiltrat, eosinofili, förhöjda nivåer av serum-IgE och snabb hudreaktion på aspergillusantigen.Immunglobulinidiotyper: Unika, genetiskt reglerade determinanter på antikroppar, vars specificitet är begränsad till en enda proteingrupp (t ex en annan antikroppsmolekyl eller ett enstaka myelomprotein). Idiotypen tycks representera antigeniciteten hos det antigenbindande området på antikroppen och ha samma genetiska förutbestämdhet. De idiotypiska determinanterna har lokaliserats exakt till det variabla Ig-området på båda polypeptidkedjorna.Epitoper: Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.CellinjePyroglyphidaeDos-responskurva, immunologisk: Det specifika immunsvar som utlöses av en specifik dos av ett immunologiskt aktivt ämne eller immunologiskt aktiv cell hos en organism, vävnad eller cell.Radioimmunsorbent testProsopisGammaglobuliner: Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.Virusantikroppar: Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.Eosinofila leukocyter: Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.Ftalanhydrider: Anhydrider av ftalsyra. De kan substitueras på alla kolatomer. De har utbredd användning inom industrin och som reagens vid acylering av amino- och hydroxylgrupper.Protozoiska antikroppar: Antikroppar producerade i människor och djur efter exponering för antigen från parasitiska protozoer.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Eosinofili: Onormal ökning av antalet eosinofila celler i blod, vävnader och organ.Leukemi, experimentell: Experimentellt framkallad leukemi i djur genom exponering för leukemogena faktorer, som t ex virus, strålning eller transplanterad leukemisk vävnad.Sekretorisk komponentInterleukin-13: Ett cytokin från T-lymfocyter som medverkar till tillväxt, isotypväxling hos immunglobuliner och immunglobulinproduktion i omogna B-lymfocyter. Det tycks ha betydelse för regleringen av inflammatoriska reaktioner och immunsvar.Eksem: Sammanfattande benämning på icke smittsamma, ytliga och ihållande hudinflammationer, som uppkommer som reaktion på olika endogena eller exogena medel.Antikroppar: Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.Lymfocyter: Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.Gammaglobulinbrist: En immunologisk bristsjukdom med extremt låga nivåer av alla gammaglobulinklasser i blodet.T-lymfocyterAnisakiasis: Infektion med rundmaskar av släktet Anisakis. Infektion hos människa orsakas av konsumtion av fisk innehållande rundmasklarver.ZiziphusCytokiner: Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.ReceptoraggregationBasofildegranulationstest: In vitro-analys för diagnos av allergier, inklusive överkänslighet för läkemedel. Allergen blandas med patientens vita blodkroppar, och det histamin som frigörs mäts.Immunglobulin Gm-allotyperArthropod ProteinsLatex: Ett mjölkigt ämne som utsöndras via latexkanaler hos olika kautschukproducerande växter. Latex består av 25-35 % kautschuk, 60-75 % vatten, 2 % protein, 2 % harts, 1,5 % socker och ca 1 % aska. Gummi framställs genom att vattnet avlägsnas från latexen. Heveinproteiner (från släktet Hevea) är orsaken till latexallergi. Latexblandningar används som inerta bärare av antikroppar eller antigen i latexagglutinationstester.SnuvaRåmjölk: Den tunna, gula mjölken som avsöndras från mjölkkörtlarna under graviditeten och förlossningen innan laktationen börjar. Vätskan består av immunologiskt aktiva ämnen, vita blodkroppar, vatten, protein, fett och kolhydrater. Syn. kolostrum.Bronkiella provokationstester: Tester som innebär inandning av allergen (i form av dimma eller damm), farmakologiskt aktiva lösningar i sprejform (t ex histamin eller metakolin) eller kontrollpreparat, och därpå följande lungfunkti onsanalys. Sådana tester används för diagnos av astma.Lymfocytaktivering: Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.Immunisering, passivImmunreceptorer: Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.Kymaser: En familj neutrala serinproteaser med kymotrypsinliknande verkan. Kymaser finns främst i mastcellernas sekretoriska korn och frigörs under mastcellernas degranulering. EC 3.4.21.39.Bindningsplatser på antikroppar: Ytområden på antikroppar som reagerar med antigeners determinantområden. De bildas av delar av de variabla områdena i immunglobulinernas Fab-fragment.Antigen-antikroppskomplex: Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.Haptener: Små, antigena faktorer som förmår framkalla ett immunsvar endast när de kopplats till en bärarmolekyl. Haptener binder till antikroppar, men kan i sig själva inte aktivera en immunreaktion.Immunelektrofores: En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.Anisakis: Ett släkte nematoder av familjen Ascaridoidea. Maskarna kan förekomma i magen på marina djur och fåglar. Infektion hos människa beror på konsumtion av rå fisk innehållande larver.Dermatophagoides pteronyssinus: Europeiskt husdammskvalster, tillhörande familjen Pyroglyphidae. Det är det allra vanligaste husdammskvalstret.Lunga: Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.Omfördelning av gener, tunga kedjan, B-lymfocyt: Ordnad omlagring av B-lymfocyters variabla genregioner, vilket bidrar till en mångfald antikroppar. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens första differentieringsstadium.Brugia malayi: En nematodart tillhörande familjen Filariidae som orsakar filariasis och som har Malaysia som huvudsakligt spridningsområde. Livscykeln liknar den hos Wuchereria bancrofti (som orsakar elefantiasis), utom att den har Mansoniamyggan som huvudsaklig vektor.Omfördelning av gener, B-lymfocyt: Ordnad omfördelning av B-lymfocyters variabla genregioner, som kodar för immunglobulinkedjorna och därmed bidrar till antikroppsmångfald. Omlagringen sker under den omogna B-lymfocytens differentieringsfas.Fosterblod: Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.TonsilImmunanalys: Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.Rekombinanta proteinerImmunologiska tester: Diagnostisk teknik för påvisande och mätning av immunsvar, inkl. antikroppsproduktion, antigen-antikroppsreaktioner, serologiska korsreaktioner, fördröjda överkänslighetsreaktioner och heterogenitetsreaktioner.RNA, budbärarInterferon Type IIStafylokockprotein ATidsfaktorerImmunsera: Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.Kloning, molekylär: Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.Möss, inavlade C57BLTryptaserCD-antigener: Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.SvampantigenerImmunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.Prostatisk sekretorisk proteinHistamin: En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.Bindhinneinflammation, allergisk: Inflammation i ögats bindhinna orsakad av överkänslighet för olika allergen. Syn. allergisk konjunktivit.Sensitivitet och specificitetLungeosinofili: En sjukdom kännetecknad av eosinofilinfiltration i lungorna och blodeosinofili.Flödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.Laktoglobuliner: Globuliner i mjölk.PlasmacellerAutoantikroppar: Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.Medical Laboratory PersonnelPolymeraskedjereaktionKvicksilverklorid: Ett mycket giftigt ämne med kemisk formel HgCl2 som förångas svagt vid normala temperaturer, men starkt vid 100 grader Celsius. Det fräter på slemhinnorna och används som lokalt antiseptikum och desinfektionsmedel.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Immundiffusion: En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.Råttor, inavlade BNGener, immunglobulin lätt-kedjaMöss, inavlade stammar: Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.Hybridom: Celler framställda på konstlad väg genom sammansmältning av aktiverade lymfocyter och tumörceller. De erhållna hybridcellerna klonas och producerar s k monoklonala antikroppar eller T-cellprodukter, identiska med dem som produceras av den immunologiskt kompetenta ursprungscellen, och växer och förökar sig som den ursprungliga tumörcellen.Nyfödda: Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.Dermatit, allergisk kontakt: Kontaktdermatit orsakad av överkänslighet för diverse ämnen. Dessa ämnen ger efterhand upphov till inflammatoriska reaktioner i huden hos dem som förvärvat överkänslighet till följd av tidigare exponering.Omfördelning av gener: Reguljär omlagring av genregioner genom DNA-omfördelning, såsom normalt sker under utvecklingsprocessen.AndningsljudSchistosoma mansoniBronkoalveolär sköljvätska: Vätskan som erhålls efter sköljning av lungalveolerna. Den används för undersökning av biokemiska och inflammatoriska förändringar i och effekterna av behandling vid interstitiell lungvävnad.PrazikvantelMolekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.Akrylater: Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.Omfördelning av gener, lätta kedjan, B-lymfocyt: Ordnad omlagring av de av B-lymfocyternas variabla genregioner som kodar för lätta kappa- och gammakedjor, vilket bidrar till antikroppsmångfald. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens andra differentieringssteg.DNA: En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).Immunbristsyndrom: Syndrom som kännetecknas av brister i immunförsvaret, antingen det cellulära eller det humorala.Bakteriella antigenerIgA-brist: Gammaglobulinbrist kännetecknad av brist på immunglobulin A.Arachis hypogaea: En växtart (jordnöt) av familjen Fabaceae som ger frön (jordnötter), rika på protein, olja och lektiner.Kackerlackor: Insekter av ordningen Blattodae med flera familjer, inklusive Blaberidae, Blattellidae, Blattidae (med den amerikanska kackerlackan Periplaneta americana), Cryptocercidae och Polyphagidae. Kackerlackorna omfattar ca 4000 arter, av vilka endast 1 % återfinns inomhus, och de varierar i storlek från 1 till 10 cm. De flesta är aktiva nattetid.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Filariasis: Infektioner orsakade av nematoder (rundmaskar) i superfamiljen Filarioidea. Tillstånd med levande maskar i kroppen är för det mesta symtomfria, men döda, vuxna maskar ger upphov till granulomatös inflammation och bestående fibros. Organismer av släktet Elaeophora infekterar älg och får, vilket ger ischemisk nekros i hjärnan, blindhet och dermatos i ansiktet.Kermesbärmitogener: Proteiner från rötterna hos kermesbär (Phytolacca americana), vilka agglutinerar en del erytrocyter, stimulerar mitos och antikroppsbildning i lymfocyter, samt aktiverar plasmaceller.Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Komplementproteiner: Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).DammRekombinanta fusionsproteinerIgG-receptorer: Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).