Hypotalamus: Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.Hypotalamus, främre: Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.Hypotalamus, mittre: Den mittersta delen av hypotalamus, som innehåller den bågformade, den dorsomediala och den ventromediala kärnan och tuber cinereum (det grå utsprånget). Hypotalamus, bakre: Regionen bakom mittre hypotalamus, bestående av ett flertal kärnområden, inkl. den mittre mamillarkärnan, den laterala mamillarkärnan och den bakre hypotalamuskärnan. Från det bakre hypotalamusområdet styrs sympatiska impulser och där sker regleringen av kroppens värme som svar på sjunkande temperatur.Ventromedial hypotalamuskärnaParaventrikulär hypotalamisk kärnaHypotalamusområdet, laterala: Detta område gränsar medialt mot det mamillotalamiska stråket och den främre valvpelaren. Den mittre kanten av den inre kapseln och det subtalamiska området bildar dess sidoavgränsning. Det innehåller den laterala hypotalamuskärnan, den tuberomamillära kärnan, den laterala tuberkärnan, och trådar tillhörande mellersta framhjärnans bunt.Arkuatuskärna: 1) Synonym till bakre periventrikulärkärnan, den ventrala delen av ventrala posteromediala kärnan i talamus, där fibrerna från gustatoriska nervtrådarna och andra trigeminala stråket slutar; 2) ett ce llaggregat i hypotalamus, i nedre delen av infundibulum.Preoptiskt områdeDorsomediala hypotalamuskärna: En samling celler i mittersta hypotalamus, bakom ventromediala kärnan och intill den tredje ventrikeln.Eminentia medialis: Upphöjning i hypotalamus infundibulum på hjärnans undre yta vid den tredje ventrikeln och intill arkuatuskärnan. Den innehåller hypotalamusneuronändar och hypofysportalsystemets kapillärnätverk, och fungerar därmed som en neuroendokrin länk mellan hjärnan och hypofysen.ProopiomelanokortinNeuropeptiderHypotalamushormoner: Hormoner från hypotalamus som styr andra organ, främst hypofysen. Till de mest välkända hör hypofyshormonfrisättande hormoner och hypofyshämmande hormoner. Vasopressin och oxytocin, vilka produceras i den bakre hypofysen kan även utsöndras av hypotalamus, men tas här inte med i gruppen hypotalamushormoner.Neuropeptid YNervcellerHypofys: En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.Råttor, Sprague-DawleyHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Kortikotropinfrisättande hormon: En neuropeptid från hypotalamus som stimulerar utsöndring av kortikotropin från främre hypofysloben.Hypotalamus-hypofyssystem: Ett endokrint system av nervceller, nervtrådar, endokrin vävnad och blodkärl som producerar och släpper ut hypofyshormoner i cirkulationssystemet.Injektioner, intraventrikulära: Injicering i hjärnventriklarna.Nucleus supraopticusLeptin: Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.Gonadotropinfrisättande hormon: Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.OxytocinNeurosekretoriska systemEatingHypofyshormoner: Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.Aptitreglering: Fysiologiska mekanismer för reglering av matlusten.Agoutirelaterad proteinProtonkogenproteiner c-fosLeptinreceptorerMellanhjärna: Den pariga , bakre delen av framhjärnan (prosencefalon), till vilken hör talamus, hypotalamus, epitalamus och subtalamus.Feeding Behavior: Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.NeuropeptidreceptorerSuprachiasmatisk kärnaOrexin ReceptorsAptitlöshet: Anorexi. RNA, budbärarHypotalamussjukdomar: Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.Råttor, WistarMikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.HjärnkemiKortikosteron: En binjurebarksteroid med svag, men betydelsefull verkan som mineralkortikoid och glukokortikoid.KisspeptinsBetaendorfinTyreotropinfrisättande hormonKroppstemperaturreglering: Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.NervbanorHypofys-binjureaxel: Samverkan mellan hypofysens framdel och binjurekörtlarna, som innebär att kortikotropin (ACTH) stimulerar binjurebarken och att binjurebarkhormoner hämmar produktionen av kortikotropin i hypofysens främre del.Kroppstemperatur: Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.Hjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).Adrenokortikotropiskt hormon: Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.Mandelkärna: Amygdala (corpus amygdaloideum). Mandelformad ansamling av grå substans i främre delen av hjärnans tinningslob. Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.VasopressinerHyperphagia: Intag av större mängder föda än nödvändigt.NeurohypofysAlfa-MSHDygnsrytm: Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.In situ-hybridisering: Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.Råttor, inavlade stammarEnergiomsättningArgininvasopressin: Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.NoradrenalinEstradiol: Det mest verksamma av de östrogena hormonerna hos däggdjur. Det produceras i äggstockarna, moderkakan, tetiklarna och möjligen i bunjurebarken.Melanokortinreceptor, typ 4: En undertyp av melanokortinreceptorer som främst förekommer i hjärnan. Den har specificitet för alfa-MSH, beta-MSH och ACTH.LH: Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Hypotalamustumörer: Godartade eller elakartade tumörer i hypotalamus. Histologiskt relativt vanliga typer är pilocytastrocytom och hamartom. Tumörer i hypotalamus uppkommer ofta i angränsande vävnader, som t ex synnervskorsningen, synnerven och hypofysen. Förhållandevis vanliga kliniska symtom är synförlust, fördröjd utveckling, makrocefali och förtidig pubertet.Galanin: En peptid med 29 aminosyror som finns i både det centrala och det perifera nervsystemet. Den hämmar glukosutlöst insulinutsöndring, utsöndring av acetylkolin och glutamat (men inte gamma-aminosmörsyra) från hippocampus, sänker retningsnivån i ryggmärgen och dämpar urladdningen i nervcellerna i locus caeruleus. Den stimulerar fettupptagning och växthormonutsöndring vid tillförsel i hypotalamus eller intracerebroventrikulärt.OvariektomiMelaniner: Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.Framhjärna: Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).Kroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.Främre hypotalamuskärna: Heterogen cellgrupp i främre delen av hypotalamus.Aptit: Naturlig matlust.Intracellulära signalpeptider och -proteiner: Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.AdenohypofysAutonoma nervbanor: Nerver och nervknutor i det autonoma nervsystemet, men ej de delar av det centrala nervsystemet som reglerar det autonoma.SerotoninSexuellt beteende hos djurMelanokortiner: Peptidderivat av proopiomelanokortin (POMC) som kan stimulera melanocyter eller Kortikotroper. Till melanokrtiner hör ACTH, alfa-MSH och andra peptider, som t ex beta-MSH och gamma-MSH, från andra fragment av POMC. Dessa peptider reglerar genom en rad melanokortinreceptorer olika funktioner, såsom steroidogenes, energihomeostas, matning och hudpigmentering.Tvång, fysisktReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Fotoperiod: Den tid, under vilken en organism dagligen utsätts för solljus (dagsljus) eller artificiellt ljus. Reaktionen på denna exponering anses kunna påverka energibalans och värmereglering.Hjärnbrygga: Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.Möss, inavlade C57BLDjurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.VävnadsdistributionMelanocytstimulerande hormoner: Peptider med förmåga att stimulera de färgalstrande cellerna melanocyter hos däggdjur och melanoforer hos lägre ryggradsdjur. Genom att stimulera syntes och distribution av melanin i dessa celler ökar de pigmenteringen av hud och annan vävnad. MSH, som fås från proopiomelanokortin (POMC), produceras av melanotroper i pars intermedia, kortikotroper i adenohypofysen och hypotalamusnervcellerna i arkuatuskärnan.Svältdiet: Undanhållande av mat under kontrollerade, experimentella förhållanden.StilbamidinerStress, fysiologiskFörlängda märgen: Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.FetmaEndorfiner: En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.Dopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.Onkogenproteiner v-fosHjärnventriklar: Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.RadioimmunanalysProlaktinLimbiska systemet: Ett antal funktionellt och anatomiskt definierade strukturer i främre delen av hjärnan hos alla däggdjur. Enheten är inblandad i såväl den högre integreringen av information rörande tarmar, luktsinne och kroppstillstånd som homeostatiska reaktioner, som t ex grundläggande överlevnadsbeteenden (ätande, parning och känslouttryck). I de flesta publicerade arbeten anses enheten omfatta mandelkärnan, epitalamus, gördelvindlingen, hippocampus, hypotalamus, parahippocampalis-vindlingen, septumkärnorna, talamus främre kärnhop och delar av de basala ganglierna.Septala kärnorMitthjärna: Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.NeurohypofyshormonerAptitdämpande medel: Preparat som används för att minska matlusten.Könskarakteristika: De särdrag som skiljer ett kön från det andra. De primära könsdragen är äggstockarna och testiklarna med tillhörande hormoner. De sekundära könsdragen är de som utmärker manlighet och kvinnlighet, men som inte är direkt förknippade med fortplantning.Djur, nyföddaReceptors, G-Protein-CoupledTelencephalonNervvävnadsproteinergamma-Aminosmörsyra: Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.GhrelinSatiety ResponseRåttor, Long-EvansTredje hjärnventrikelReceptorer, kortikotropinfrisättande hormonSomatostatinMedellinjens talamuskärnor: Små, icke-specifika nervceller som är spridda i den periventrikulära grå substansen som skiljer den mediala delen av talamus från den tredje ventrikelns ependym. Gruppen omfattar den paraventrikulära kärnan, den parateniala kärnan, nucleus reuniens, den romboidala kärnan och den subfascikulära kärnan.Feber: Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.Enkefaliner: En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.Periakveduktal grå massaInfusions, IntraventricularSomatostatin-28Homeostas: Ett tillstånd av balans och stabilitet i en organisms inre miljö.Fortplantning: Hela förloppet för organismers förökning genom avkomma.Kastrering: Avlägsnande eller destruktion av könskörtlarna (gonaderna).SolitärkärnaTidsfaktorerBiogena monoaminer: Biogena aminer med endast en amindel. Till denna gruppen hör alla naturliga monoaminer som bildats genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror.Mikrodialys: En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.Galaninreceptorer: En familj G-proteinkopplade receptorer som har specificitet för galanin och galaninpeptider. De anses vara kopplade till blockerande gi-G-protein för förmedling av galaninets neurologiska effekter. Det finns flera undertyper av galaninreceptorer med varierande specificitet för komplett galanin, galaninpeptidfragment och galaninliknande peptid.Variansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.OrganspecificitetKatekolaminer: En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.Estrous Cycle: Den period av cykliska, fysiologiska och beteendemässiga förändringar som ses hos honor av icke-primatdäggdjur med östrus. MuscimolAptitstimulerande medel: Preparat för att öka matlusten; de används regelmässigt för behandling av anorexi i samband med cancer och AIDS.Feberalstrande ämnenInjektionerGenuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.BensoxazolerTyrosin 3-monooxygenasSjälvstimuleringFårDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Utåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.Könsmognad: Det stadium i könsutvecklingen då full könskapacitet uppnåtts hos djur och människor.SignalomvandlingHjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.VakenhetMöss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.Bicucullin: En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.Kataplexi: Ett tillstånd kännetecknat av övergående muskelsvaghet eller -förlamning som följd av en känslomässig reaktion eller fysisk utmattning. Kataplexi hänger ofta samman med narkolepsi. I samband med ett k ataplektiskt anfall ses en minskad muskelspänning, liknande den normala fysiologiska hypotonin vid REM-sömn.Melatonin: En biogen amin som finns hos djur och växter. Hos däggdjur produceras melatonin i tallkottkörteln. Utsöndringen ökar i mörker och minskar vid exponering för ljus. Melatonin medverkar i regleringen av sömn, humör och fortplantning. Det är även en effektiv antioxidant.ProteinprekursorerSympatiska nervsystemetPeptidhormonerTestosteronAutoradiografi: Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.PyrrolidonkarboxylsyraCentrala nervsystemet: Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.NeurotensinNeuropeptid Y-receptorerMotorisk aktivitet: Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.Omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionDynorfiner: En grupp opioida peptider, omfattande dynorfin A, dynorfin B och mindre fragment av dessa. Dynorfiner föredrar kappa-opioidreceptorer och har visat sig spela en roll som signalsubstanser i det centrala nervsystemet.Binjurar: Körtlar belägna i retroperitonealvävnaden vid njurarnas övre poler.Tillväxthormonfrisättande hormonMjölktömning: Tömning av mjölk ur mjölkkörtelns alveolärkanal, som är omgiven av ett skikt mjölkutsöndrande epitelceller och ett nätverk av myoepitelceller. Sammandragning av myoepitelet styrs av neuroendokrina signaler.MättnadGraviditet: Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.Melanokortinreceptorer: En familj G-proteinbundna receptorer med specificitet för melanocytstimulerande hormoner (MSH) och adrenokortikotropt hormon (ACTH). Det finns flera undertyper av melanokortinreceptorer, var och en med en distinkt bindningsspecificitet och vävnadslokalisering.GABA-blockerare: Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.Fasta: Avstående från föda.NeurotransmittorsubstanserTallkottkörtelTalamusElektrostimuleringInsulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.Kall temperatur: Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.Allylglycin: En glutamatdekarboxylashämmare och GABA-antagonist. Det används för att framkalla kramper hos experimentdjur.NarkolepsiAggression: En sorts beteende som leder till självhävdelse. Det kan uppstå ur inneboende drivkrafter eller ur känsla av frustration och kan uttryckas i destruktivt och aggressivt uppförande, i fientlig och obstru ktiv förslagenhet, eller i ett sunt självexpressivt behov av att bemästra.SömnNeurokinin BGhrelinreceptorerTillväxthormon: En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Mediala framhjärnsbunten: En komplex grupp av nervfibrer som utgår från luktcentrumområdet, området kring mandelkärnan och de septala kärnorna och leder till yttre delen av hypotalamus. Några nervtrådar fortsätter till hjärnstjälkens tegment.Sömn, REMMöss, feta: Muterade möss med påtaglig övervikt sammanhängande med onormalt stort födointag, hyperglykemi, hyperinsulinemi, tydlig inslulinresistens, och infertilitet i homozygot tillstånd. De kan vara inavlade eller hybrider.