Hypofysbestrålning, även kallat hypofysectomi med strålbehandling, är en medicinsk behandlingsform som innebär att strålar av joniserande radiation riktas mot hypofysen, en endokrin gland i hjärnan, för att eliminera eller minska dess funktion. Denna behandling används vanligtvis för att hantera godartade eller onkologiska tillstånd som orsakar överproduktion av hormoner från hypofysen, såsom akromegali och Cushings sjukdom. Strålbehandling kan också användas för att kontrollera tumörers tillväxt och spridning i hjärnan.

En grupp hydroxykortikosteroider som har en hydroxygrupp i position 17. Utsöndring av dessa substanser i urin används som en indiker ing av njurfunktionen. De används systemiskt i fri alkoholform, me n efter förestring av hydroxygrupperna ökar den topiska effekten.

Ett tillstånd, oftast hos kvinnor, som beror på hyperadrenokorticism till följd av tumörer i binjurebarken eller hypofysens främre lob, eller på långvarigt bruk av glukokortikoider. Symtomen kan vara snabbt tilltagande fetma i ansiktet, på halsen och bålen, kyfos pga osteoporos i ryggen, högt blodtryck, diabetes mellitus, amenorré, hypertrikos hos kvinnor och impotens hos män, mörknande hud, polycytemi, buk- och ryggsmärtor, samt muskelförsvagning. När tillståndet beror på överproduktion av adrenokortikotropin i hypofysen kallas det Cushings sjukdom.

Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.

En sjukdom orsakad av överproduktion av tillväxthormon, vilket leder till gradvis förstoring av huvud och ansikte, händer och fötter, samt bröstkorg. Tillståndet är förenat med en mångfald andra sjukd omssymtom, som t ex nedsatt glukostolerans, högt blodtryck, artrit och muskelsvaghet. Ursprunget till sjukdomen är oftast ett somatotropinproducerande hypofysadenom.

En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.

Adenohypophysis, även känt som framloben eller anteriorhypofysen, är den anteriora (främre) delen av hypofysen, en endokrin glandula belägen i basen av hypotalamus i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner: tillväxthormon (GH), prolaktin (PRL), adrenokortikotrop hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar och reproduktion.

Sjukdomstillstånd i den främre eller bakre hypofysen som oftast yttrar sig som överproduktion eller underproduktion av hypofyshormoner. Vävnadsförändringar i hypofysen kan även förorsaka kompression av synnervskorsningen och andra angränsande strukturer.

Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.