Hjärtlektrofysiologi är ett medicinskt specialområde som handlar om studien och analysen av den elektriska aktiviteten hos hjärtat, inklusive dess generering, transmission och mekanismer för regulering, med syfte att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtarytmier och andra relaterade hjärtsjukdomar.

Elektrofysiologiska processer refererar till de elektriska signaler och aktiviteten som sker inne i levande celler, specifikt rörande exciterbara celler som nervceller och muskelceller. Detta inkluderar genereringen, överföringen och det slutliga svaret på elektriska impulser som styr kommunikation och funktion inom dessa celler.

Epicardial mapping är en teknik inom kardiologi där man studerar och kartlägger elektrisk aktivitet på ytan av hjärtats muskelvävnad (epikardiet). Det görs vanligen genom att placera en speciell kateter med elektroder direkt på epicardiets yta under kontrollerade omständigheter, ofta under en operation eller via en minimalinvasiv metod.

Invasiva undersökningsmetoder, varmed takykardi, framkallad eller spontan, kartläggs med hjälp av kateterteknik för mätning av hjärtats elektriska aktiviteter. Förutom för diagnostiska ändamål används programmerad elektrostimulering i hjärtat i behandlingssyfte.

Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.

Arytmier. Varje avvikelse från hjärtats normala slagrytm.

Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.

Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.

Ett signalöverföringssystem bestående av modifierad hjärtmuskelvävnad, med förmåga till spontan rytmisk rörelse och mer välutvecklad ledningsförmåga än resten av hjärtat.

Voltage-sensitive dye imaging (VSDI) is a fluorescence-based technique used to measure the electrical activity of cells, typically neurons or cardiomyocytes. This method involves labeling the cell membrane with a voltage-sensitive dye that exhibits changes in fluorescence intensity or wavelength upon changes in the transmembrane potential. As the membrane potential fluctuates during electrical signaling, the dye's fluorescent properties change, allowing for real-time visualization of the electrical activity at a cellular or tissue level. This technique is widely used in neuroscience and cardiac research to study the spatiotemporal dynamics of electrical excitability and synchronization in various physiological and pathophysiological conditions.

Elektrofysiologiska fenomen är studiet av elektrisk aktivitet och potentialer i levande vävnader, särskilt hos hjärtan och nerver, för att förstå deras funktionella mekanismer och störningar som kan leda till sjukdom.

Strimmiga muskelceller i hjärtat. De utvecklas från hjärtmyoblaster.

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.

AV-knutan eller Aschoff-Tawaras knuta är en liten muskelgrupp i hjärtat mellan förmak och kammare i förmaksseptum nära koronarsinus. Från den utgår det atrioventrikulära knippet i hjärtats retlednings system.

De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.

Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.

Avlägsnande av vävnad med hjälp av elektrisk ström via elektroder placerade i den yttre änden av en kateter. Kraftkällor är oftast likström (likströmschock) eller växelström vid 750 kHz. Tekniken används oftast för att ta bort AV-förbindelsen eller tillförselvägar för att avbryta AV-överledningen och åstadkomma AV-block vid behandlingen av olika takyarytmier.

Ett syndrom som kännetecknas av synkopeepisoder och ett långt QT-intervall som ibland kan leda till plötslig hjärtdöd, till följd av paroxysmal kammararytmi. En variant som är förknippad med autosomalt recessiv ärftlighet och medfödd dövhet kallas Jervell-Lange Nielsen-syndromet. En autosomalt dominant form utan dövhet kallas Romano-Ward-syndromet.

Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.

Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.

Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.

Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).

En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.

Plötslig död orsakad av hjärtstillestånd.

Kirurgiska ingrepp i hjärtat.

Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.

Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.

'Hjärtförstoring' (eng. 'Cardiomegaly') är ett medicinskt tillstånd där hjärtat är förstorat i storlek, vanligtvis uppmätt som en ökning av hjärtats diameter eller volym på röntgenbilder eller andra bilddiagnostiska tester, och kan bero på olika orsaker såsom hjärtsjukdomar, lungförändringar, anemi eller endokrina störningar.

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube (catheter) is inserted into the blood vessels or heart to diagnose and treat various cardiovascular conditions. The catheter is typically introduced through a small incision in the groin, arm, or neck and guided to the heart under X-ray or echocardiogram guidance.

De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.

Hjärtmuskelmassans sammandragande funktion.

Hjärtsjukdomar är en samlande benämning på en grupp medicinska tillstånd som drabbar hjärtats struktur och funktion, inklusive ischemiska sjukdomar som angina pectoris och hjärtinfarkt, rytmdisturbanser såsom fibrillation och fladderhjärta, strukturella eller mekaniska abnormaliteter som hjärtsvikt, valvular problem och angeboreda missbildningar.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).